Min välfyllda kameraväska: Blixt

Tänkte att jag i några inlägg framöver ska gå igenom vad jag bär med mig i min kameraväska "till vardags". Jag anpassar såklart innehållet ibland, om jag ska på något speciellt uppdrag, men oftast så är innehållet ungefär detsamma. Jag tänkte börja med en viktig komponent, som kanske är den näst viktigaste efter själva kameran: Blixten, och en del tillbehör till den.

I kameraväskan bär jag alltid med mig en kamerablixt av typen Godox V1C, som passar på min Canon-kamera. V1:an har ett runt blixthuvud, som dels ger fördelar i ljusbilden, men som även underlättar när man vill använda olika filter och andra tillbehör. Det runda huvudet har också små magneter som passar mot tillbehörshållare, som vi kommer till längre fram. Blixten är på 76Ws vilket är relativt bra för en speedlight. 

Förutom att fungera i kamerans blixtsko så går det även att fjärrstyra V1:an genom Godox trådlösa system, så därför finns en fjärrstyrningsenhet alltid med i väskan. Den jag använder just nu heter XProIIC. Den har en stor och tydlig display där alla inställda värden syns tydligt och är lätta att ändra, för varje grupp av blixtar enskilt eller för alla samtidigt. 

Om man ska fjärrstyra blixten så behöver den ofta något att sitta i för att gå att rikta som man vill. Därför har jag ett litet kamerastativ som går att vika ihop för att bli riktigt litet och passa i väskan. Märket är Combofoto och höjden utfällt är från 14 cm med ihopskjutna teleskopben, till 34 cm med fullt utdragna ben. Lite oklart var jag fick det här stativet, men jag tror att det kan ha varit ett varuprov från någon av våra gamla leverantörer. 

På stativet skruvar jag oftast ett blixtfäste som går att vinkla lite, för att bättra på oddsen att kunna rikta blixten dit man vill. Oklart var det här fästet kommer ifrån, men jag antar att det är något vi sålde tidigare. 

Alternativet är att jag skruvar på ett teleskopiskt stativ, VRIG TP-13, som med sina 131 cm kan skicka upp blixten en bit från underlaget. Visst, det är inte ett jättestadigt stativ och det är inget man använder utomhus när det blåser, men det är användbart och jag har använt det några gånger när det varit värt sin vikt i guld. 

Nästa del i blixtsystemet är ett tillbehörskit från Godox, AK-R1. Kitet består av flera delar; skärmklaffar, bikakeraster, snoot, fem färgade filter, diffusionssfär och bakgrundsreflektor. Kitet som helhet är mycket användbart, men speciellt rastret är något jag ofta använder. 

Med de här prylarna i väskan så känner jag att jag har en rimlig beredskap för olika utmaningar jag kan ställas inför utan förvarning. 

Bordsstativet, VRIG-stativet och blixten monterad
längst upp. Totalt ca 1,5 m högt.

Ny kamera i arbetsflödet

För en tid sedan tillkom en ny kamera i mitt system. Det är en Olympus TG-4 Tough, som är en vattentät kompaktkamera. Orsaken till att jag valt att komplettera med ytterligare en kamera, som dessutom är av ett annat märke än mina övriga, är såklart just att den är vattentät. 

Jag har funderat fram och tillbaka länge över hur jag ska kunna ge mig själv möjligheten att fotografera undervattensbilder på ett sätt som är rimligt vad gäller alla aspekter som man måste ta hänsyn till. Det jag tänker främst på då är dels inköpspris, men det är en sak som jag brukar kunna komma över när den initiala svedan i plånboken har lagt sig. Men dels även på hur lätt kameran är att använda i det element där jag vill använda den, alltså under vatten. Det finns undervattenshus till några andra av mina kameror, men för ett riktigt undervattenshus så tillkommer det en hel del pyssel för att kunna använda kameran under vatten. Det ska underhållas, smörjas och man måste gå igenom en procedur innan man badar. 

Några av kraven jag hade var att kameran skulle gå att använda när jag var ute på resande fot, det vill säga någon form av trådlös överföring till mobil eller läsplatta. Där föll exempelvis äldre varianter av Pentax/Ricohs WG-serie bort. RAW-format var ett annat krav, då just undervattensbilderna kan behöva lite extra efterbehandling för att bli bra. 

Därför tyckte jag att TG-4 var en lagom kompromiss, med ett begagnatpris på 1.500 kr och den är otroligt lättanvänd. Jag hade lånat en av en kompis tidigare, så jag visste precis vad det var jag köpte. 

Som sagt har TG-4 möjlighet att föra över bilder via wifi. En liten nackdel att jag behöver en ytterligare en app för att ladda in bilder i telefonen. OI.Share är dock en relativt lättanvänd app och det var ändå enkelt att få in den i mitt mobila arbetsflöde. Det finns funktioner för att fjärrstyra kameran och importera bilder som redan är tagna. Det finns också en instruktionsbok och någon form av bildredigeringsfunktion. Jag använder Lightroom och Photoshop i mobilen så jag har inte undersökt redigeringen.

OI.Share

Jag har testat lite och en sak man ska vara medveten om är att räckvidden för wifi-signal under vatten är noll och inget. Jag försökte att fjärrstyra kameran under vatten, men även om avståndet var mindre än en meter, nedåt 15-20 cm till och med, så nådde inte signalen fram. Lite synd, för det hade varit skönt att ha ett hjälpmedel för att komponera bilderna. 

När det gäller själva kamerans hantering för att stå emot vatten, så är det väldigt enkelt. Varje lucka på kameran har en extra spärr, för att minska risken att man råkar öppna den under vatten. I övrigt är det inget speciellt alls, utan det är bara att ta ned den under vatten. Första gången jag lånade kompisens TG-4 så var jag och familjen på utlandssemester och badade mycket. Det var en mycket märklig känsla att ha kameran i benfickan på badshortsen och gå i vattnet. 

Lucka med extra spärr

Jag hann inte använda min kamera under säsongen, men jag använde kompisens för att ta en av bilderna i min årslånga fotoutmaning, när vi var på semester i södra delarna av landet. 

Bild tagen i Vättern med Olympus TG-4

Jag är i alla väsentliga delar nöjd med mitt köp och Olympus TG-4 Tough har funnit sig till rätta här hos mig. 

/Christer

AI i mitt fotograferande

Det är mycket snack om AI nu, överallt och hela tiden, så jag tänkte att jag ska berätta lite om hur jag använder AI i mitt fotograferande. 

Jag fotograferar en del modeller, främst tjejer. Ofta blir jag inspirerad eller får en idé av något jag sett, något speciellt plagg eller annan rekvisita som liksom sätter tonen för bilden. Ibland kan det vara ganska svårt att förklara för modellen vad jag har tänkt mig, och det är där som AI kommer in i bilden för mig. Jag använder någon lämplig AI, vilken beror lite på vilken typ av bild det är, och förklarar i text vad jag vill ha ut för bild. AI:n skapar en eller flera bilder, och jag väljer att gå vidare med någon, som jag sedan anpassar ytterligare genom att skriva kommentarer som till exempel att skjortan ska byta färg eller något annat. 

Därefter kan jag ta kontakt med den tilltänkta modellen och ha något att föreslå och föra en diskussion kring. Mycket lättare än att försöka bara förklara vad det är man har tänkt sig. Nedan visas en idé som ännu inte är genomförd.

Förutom dessa helt AI-genererade exempelbilder, så använder jag givetvis en del andra funktioner som helt eller delvis drivs av AI också. Det jag tänker främst på är Adobe Photoshop, där det bland annat finns en funktion som kan markera objekt i en bild, som drivs av AI och som har blivit märkbart bättre bara under det senaste året, eller till och med halvåret. Visst, det är inte 100% perfekt, men vi börjar komma ganska nära i alla fall. 

/Christer 

9 månader med Canon EOS M200

Det har nu gått 9 månader sedan jag köpte min Canon EOS M200, som jag beskrev i inlägget om downsize. Orsaken var att jag, för att kunna hålla ihop min årslånga utmaning behövde en kamera som var lättsammare att ha med sig än R6, oftast med Sigma 50 mm ART. Nu när det ändå gått en tid så måste jag säga att jag är otroligt nöjd med mitt köp! 

Till M200:an så köpte jag en 22 mm fast glugg som var riktigt platt och smidig, och som gav mig det där lilla sista för att passa i jackfickan. Det här var extra viktigt när jag skulle ha den i skinnjackan jag har när jag åker motorcykel. Visst, det är lite trångt i fickan, men det går och kameran har varit med på otaliga motorcykelturer under sommaren. När jag skriver det här så har jag tagit 307 av de 366 bilderna i årsutmaningen. 75 av dem är tagna med just M200, och jag vet att minst en handfull bilder är sådana som jag inte hade tagit om jag hade varit tvungen att ha R6:an med mig. 

Vad gäller gränssnitt och att passa in i mitt arbetsflöde så funkar M200:an alldeles utmärkt där också. Man använder samma app till den som till R5 och R6, och den är lika lätt att koppla upp. Bonusdottern använder en av mina äldre kameror, en 80D, och när jag ska hjälpa henne så påminns jag om vilket strul det ofta var när man skulle koppla upp äldre kameror mot mobilen. Sedan det blev blåtand i kamerorna så är det sällan något strul alls.

Så, sammanfattningsvis är jag riktigt nöjd! Några exempel på bilder jag tagit med M200 kan du se nedan. 

Vad håller jag på med?

Ja, ibland får jag verkligen lust att ställa mig själv frågan vad i hela friden det är jag håller på med? Är nere i en svacka nu när det gäller mitt fotograferande. Jag tycker att allt jag producerar blir mediokert som bäst och ska man titta på hur det jag delar i mina sociala medier mottas så verkar mina följare och vänner hålla med. 

Jag håller just nu på med en fotoutmaning där jag ska prestera en bild om dagen. För er som läst bloggen ett tag så är det ingen nyhet. Jag har kört 50-dagarsutmaningar ända sedan 2017, de senaste åren två eller tre gånger per år. Men det som är annorlunda nu är att jag försöker köra ett helt år utan uppehåll. 365 dagar, eller nej till och med 366 dagar eftersom det är skottår i år. Självklart förväntar man sig att både ambitionsnivå och kreativitet går upp och ner under en så lång tid, men nu tycker jag att det varit orimligt tungt ett bra tag. 

Det kanske är läge att sätta sig och bläddra igenom bilderna och försöka hitta sina guldkorn... 

Down sizing

Jag ser mig själv som en ganska hängiven fotograf. Jag har oftast inget emot att ha med mig systemkameran när jag är ute på olika resor och äventyr, och det här har ju såklart gjort att man fått ganska högra krav på bildkvalitet. Men ibland fungerar det helt enkelt inte, så jag har den senaste tiden funderat på en lösning. Jag kände till att Canon haft ett system med mindre kamerahus, M-systemet, men inte tittat närmare på dessa. 

När jag började titta så gjorde jag upp en lista med några viktiga punkter som ett eventuellt nyförvärv var tvungen att uppfylla. De två som jag fann viktigast var storleken och det moderna gränssnittet mot mobiltelefoner. De mindre modellerna jag fann var M2 och M3, men där saknades det moderna gränssnittet. Det fanns däremot på M50, M6 och M6 Mk II, men då hade kamerahuset svällt en del. Till sist fann jag det jag sökte i modellen M200. Kamerahusets mått är endast 108,2 x 67,1 x 35,1 mm och vikten för huset är ca 299 g. 

Canon EOS M200 med EF-M 22mm, med en kortlek som
storleksjämförelse. 

RAW-filerna är cr3-filer, det vill säga samma som i mina andra kameror, EOS R5 och R6, i storleken 6000x4000 pixlar (24 megapixlar). Uppkoppling till mobil och surfplatta sker via bluetooth och wifi, vilket gör det mycket lätt att koppla upp och skicka bilder till sociala medier eller annat. 

Med kameran följde ett EF-M 15-45 mm f/3.5-6.3 IS STM. Ett ganska behändigt zoomobjektiv, med en hel del smarta features. Tyvärr kände jag att det var någon centimeter för långt för att passa i jackfickan på ett bra sätt. Därför hittade jag ett mycket bra alternativ i Canon EF-M 22 mm f/2 STM, som med sin längd på 23,7 mm gör att kameran allt som allt blir strax under 6 cm "tjock". Det gjorde stor skillnad i smidigheten att få ner kameran i jackfickan. Vikten stannar på måttliga 400 g. 

Storleksjämförelse 

Canon EOS M200+Canon EF-M 22 mm f/2 STM / Canon EOS R6+Sigma 50/1,4 DG HSM Art

(mm)     H      B      D     Vikt

M200     67   108     60      400g

R6        108* 140   235   1.696g

* Inkl den alltid monterade stativplattan

Storleksjämförelse på bild

En annan del i denna down sizing är att slippa ta med sig en batteriladdare till kameran. Där hittade jag ett alternativt batteri från Jupio, som har uttag för USB-C. Där sätter man in sin vanliga laddkabel till sin Android-mobil eller annat, och strömförsörjer från en vanlig nätansluten laddare, eller en powerbank. Idag har man ju med sig en powerbank och en laddkabel för det mesta ändå, så jag ser det som mycket smidigt att kunna ladda även kamerabatteriet med samma strömkälla och kabel. 

Jupio batteri som ersätter Canon LP-E12. 

Efter första veckan med den nya kameran så är jag mycket nöjd! Bildkvaliteten är riktigt bra, kameran blev precis så smidig som jag hade hoppats på, och det går lätt att både ladda ner bilder och ladda den med en powerbank. 

/Christer

Mer om automatisk uppladdning till Google Drive

Som jag beskrev för några veckor sedan har jag funderat ut en metod som passar mig bra för att automatiskt föra över bilder från kameran till Google Drive. Tanken är att när jag är ute och fotograferar driftingevent ska kunna dela med mig av bilder till någon annan som sitter på Motorsportmagasinets redaktion och jobbar med texter och behöver bilder. 

Metoden jag beskrev då byggde på att jag gör ett urval och skickar upp till Google Drive, men ett annat alternativ är att skicka upp alla bilder. Istället för att börja med att visa bilden på kameran och skicka den till mobilen, går jag till Canon Camera Connects huvudfönster (se bild 1) och väljer Auto transfer. Mobilen kopplar då upp sig mot kameran och man ges några val (se bild 2). Därefter gäller att sålänge man har Auto transfer-fönstret eller Camera Connects huvudfönster öppet så skickas alla bilder som tas med kameran upp till mobilen. 

För övrigt är det samma upplägg som tidigare, där Autosync Google Drive ser till att innehållet i lokala mappar på mobilen synkas mot Google Drive. Scrolla nedåt i bloggens flöde så hittar du mer info om det. 

En sak som kan vara värd att påpeka är också att eftersom mobilens wifi är uppkopplat mot kameran spelar det ingen roll om du är hemma eller någon annanstans där du normalt sett kör på wifi, synkroniseringen kommer ändå att ske via 5G/4G. Om du vill undvika detta och vänta tills du kopplat ned dig från kameran så får du ställa in det i Autosync Google Drive. 

/Christer

Problem med Canon Camera Connect och MSDefender

I mitt dagliga arbete så använder jag min privata mobiltelefon, eftersom jag är egen konsult. Jag jobbar dock åt en stor internationell koncern, och häromveckan uppstod behovet att komma åt vissa system på jobbet. Det tog en stund, men efter installation av MSDefender och diverse krångel så fick jag det att fungera. 

Några dagar senare skulle jag koppla upp mig mot min Canon EOS R6 med hjälp av Canon Camera Connect. Det som alltid varit så enkelt gick nu inte alls. Jag gav upp och använde intervallfotograferingen istället. Provade någon dag senare men utan framgång även då. En dag hade jag med mig kameran på jobbet och då fungerade det bra att koppla upp sig, så jag tänkte att det var skönt att det bara var något tillfälligt fel. Hemma samma kväll var det kört igen. Provade då att starta om telefonen, som är en Samsung S21, och fick då kontakt med kameran direkt när telefonen startat om. Men efter bara någon sekund så kopplade den ned, och då noterade jag att det var precis när Defender-ikonen tändes som kopplingen till kameran försvann. Så då provade jag att logga ut från jobbets konto på Teams och Defender, och se då fungerade det igen. Jag kan vara utloggad i fortsättningen, och logga in när jag behöver använda Teams i jobbet, men det kan vara bra att känna till att det verkar kunna vara problem med dessa två appar. 

Här stannade uppkopplingen
när jag hade problem.

Den sista lilla pusselbiten

2020 berättade jag här i bloggen att jag skaffat en ny typ av stativplatta för att kunna kombinera användning av trebensstativ och kamerarem som fästes i stativgängan. En lösning som jag använt sedan dess och är mycket nöjd med. Det har dock funnits en sak kvar att lösa, och det har varit när jag vill använda mitt enbensstativ. Jag vill inte sätta en stor och tung kulled på mitt enbensstativ, så där har jag fått stå ut med att skruva bort stativplattan. 

Men efter senaste gången så kände jag att jag fått nog av detta och sökte upp en produkt hos en stor internationell näthandlare som jag klickade hem. Häromdagen kom den och jag måste säga att jag är riktigt nöjd. Det är den sista lilla pusselbiten som saknats i det här systemet. 

Produkten är platt, bygger inte mycket i höjdled och är egentligen bara ett Arca Swiss-fäste, lika som översta delen av kulleden på trebensstativet. På så sätt slipper jag skruva av stativplattan, oavsett om jag vill sätta kamerahuset på enbensstativet, eller om jag väljer stativfoten på min 70-200. 

Länk till produkten (Wish)

/Christer 

Att skicka upp bilder automatiskt från kameran

Det var länge sedan jag skrev något här nu men igår utforskade jag lite grejer som kan vara bra att dela med sig av. Jag har sedan 2017 arbetat lite på deltid med att fotografera motorsport. Vissa gånger kan det vara väldigt angeläget att få in bilder väldigt snabbt till en kollega eller bildredaktör. Det här ska helst ske samtidigt som man inte tappar för mycket fokus ifrån tävlingen, som ju oftast fortsätter oavsett min grad av uppmärksamhet. Det är dock inte alldeles självklart, så jag tänkte dela med mig av vad jag har kommit fram till. 

Slutresultatet kan kort sammanfattas i att jag med en knapptryckning på kameran kan få en bild att landa i en förutbestämd mapp på Google Drive, tex tidningens gemensamma bildarkiv.

Förutsättningar: 

Jag fotograferar idag med två Canon-hus, ett Canon EOS R5 och ett Canon EOS R6. Smartphonen jag använder är en Samsung S21. Vårt gemensamma bildarkiv finns på Google Drive.

Uppladdning: 

För att ladda upp bilden från kameran till min smartphone krävs att jag har Canon Camera Connect igång på telefonen. Jag visar bilden på kameran, trycker på Q och väljer ikonen Skicka till Smartphone. Kameran kopplar då upp sig mot telefonen och jag får trycka SET för att skicka bilden som visas. Bilden landar då i en mapp på telefonen som har namn efter kameran, ex.vis Canon EOS R6. 

Synkronisering: 

Eftersom jag använder Google Drive så har jag sedan tidigare appen Google Drive installerad. För att få det här att fungera har jag installerat en app som heter Autosync Google Drive som man kan ställa in ska synka vissa mappar på telefonen mot en målmapp på Google Drive. Där kan man välja om det ska vara en tvåvägssynkning eller enbart åt ett håll. Där har jag valt att enbart tillåta uppladdning. När jag vill använda funktionen så ställer jag igång Autosync, som jag ställt på 5 min. Så inom max 5 min efter att jag tryckt iväg bilden från kameran så har den landat i målmappen på Google Drive och är tillgänglig för exempelvis en Motorsportmagasinet-kollega som stöttar hemifrån. 

Några saker man kan tänka på är att det finns några begränsningar i gratisversionen och en hel del inställningar att göra i Autosync Google Drive. Om man bara har en mapp att synka och står ut med lite reklam så kommer man långt på gratisversionen. Om man vill synka flera så krävs att man betalar för Pro-versionen, vilket när detta skrivs kostar 49 kr. Man får i appen ställa in vilket Google-konto man ska synka mot och lite annat. Dessutom får man bestämma lite vad som gäller när man är på wifi och när man är på mobila nätverk. Jag har ställt om Autosync interval till 5 min, ändrat hur mycket batteri som måste finnas i telefonen till 15% och ändrat Internet connection till "Using Wi-Fi and mobile data". 

I Pro-versionen kan man också skapa flera förinställda synkroniseringar, som man lätt kan slå av och på beroende på vad man jobbar med för tillfället och vem som därmed ska ha tillgång till materialet. 

   

Nu återstår det för mig att testa i skarpt läge, men enligt mina tester så här långt fungerar funktionen mycket bra! 

/Christer 

Årskrönika 2020

2020 har inte varit mitt mest aktiva år med bloggen, men målsättningen har varit att göra minst ett inlägg var fjärde dag. Tyvärr kom en stor sorg att drabba familjen under hösten, och då stod det stilla ett tag. Men som traditionen påbjuder ska vi titta igenom de inlägg som gjorts under året. 

I januari började vi med en graviditetsplåtning med Michaela. Riktigt roligt och Michaela är verkligen ett lyckopiller med glimten i ögat. Jag berättade om mitt EDC-kit, Every Day Carry, och vad som hänt i det under året. Prylar som bytts bort och andra som tillkommit. Fler bilder på Miriam som marionett och en inspirationsvideo av Benamin Von Wong och ett inlägg om att jag var sugen på att dra ihop något större projekt. En promenad i Söråker med Marie och Noel för att leta Pokemon blev ett inlägg och sedan ett inlägg i debatten om man ska använda blixt eller fast ljus. 

Februari började med fler graviditetsbilder på Michaela och sedan ett inlägg om hur vi gör telefonintervjuer i Driftpodden, med en genomgång av både utrustning och inställningar. Den 9 februari hade jag och Ann-Marie vernissage för vår utställning med 50x50-bilder på Söråkers Folkets Hus. Mycket roligt, om än även nervöst och stressigt. Von Wong predikar om återbruk i ett YouTube-klipp och jag berättar om min nya väska som skyddar den batteridrivna studioblixten när man är ute på uppdrag. Som sista inlägg under månaden berättade jag om mina bidrag till Riksfotoutställningen 2020, vilket blev totalt 14 bilder i fyra grupper. 

När vi kommit in i mars månad berättade jag om att jag skaffat en ny kamerablixt som ersättning för den som skickades till Kina och aldrig kom tillbaka. En Godox V1 blev det. Jag var på två vernissager, Kristofer Lönnås "My way" med fantastiska bilder på kändisar, och Svanthe Harströms "Festivalbilder", med bilder från en gitarrfestival. Jag visade bilder på en ny modell, Amanda, som besökt mig i hemmastudion och vi konstaterade att de första evenemangen började bli inställda på grund av Covid-19. En modell till var gravid, nämligen Linnea Z, och då fick jag möjlighet igen att fotografera lite gravidmage. Som avslutning konstaterade jag att den nya 50x50-utmaningen som skulle dra igång 1 april kanske skulle bli den största utmaningen, då Covid-19 gjorde att det inte blev några resor. 

Apropå Covid-19 så inleddes april med att den kände fotografen på Svenska Dagbladet Tomas Oneborg avlidit i sviterna av sjukdomen. Den 9 april mindes vi invasionerna av Danmark och Norge när det var på dagen 80 år sedan de inleddes. Ett rejält inlägg med saker att komma ihåg inför en poddinspelning följdes av de 10 första bilderna i den nya 50x50-utmaningen. Vissa bilder föregås av mer tanke och förberedelser än andra, och jag berättade om en bild på en leksaksbil där jag använde två blixtar, färgade filter, rökmaskin, plexiglas och blomspruta. Fler bilder från utmaningen publicerades och så berättade jag att jag fyndat fler Godox-blixtar på Facebook Marketplace. I slutet på månaden funderade jag på att uppgradera bilfotoriggen, något som fortfarande är i funderingsstadiet. 

Maj månad började med bilderna 21-30 i utmaningen, och att jag strulat med inställningarna på min Canon EOS 6D. Det är lätt att glömma att om man har WiFi-aktiverat på kameran så försvinner möjligheten att ansluta via kabel. Bilderna 31-40 visades och bild 34 var lite speciell så den var värd ett eget inlägg. En bild på en fyr utanför Söråker, i solnedgång och med lite blixtljus på. Jag berättade då också om vilka appar jag använder för att bestämma dag och tid för en sådan bild. Den plåtningen gjorde det också tydligt för mig att jag behövde något sätt att styra Godox-blixtarna utan att stå vid kameran och jag funderade på att investera i A1. Så blev det inte, men mer om det senare. Bilderna 41-50 i utmaningen visades och så gick jag igenom hur bild nummer 50 skapades, som var ett pyrotekniskt grepp för att visa styrkan i en sås. 

Moral, etik och att göra det rätta, ja så började juni månad med ett inlägg om fotografen som hade bilder på den döde Ayrton Senna, men som förstörde filmrullarna då han inte ville att bilderna på den sargade kroppen skulle spridas. Jag skakade liv i min gamla Raspberry Pi och var på drifting på Mittsverigebanan. Palmemordet fick sin lösning, eller i alla fall upplösning, när Stig Engström presenterades som den trolige gärningsmannen. Oavsett vad man tycker om detta så är det här slutet för utredningen för jag tror inte att någon någonsin kommer att kunna presentera sådana bevis att utredningen återupptas. Det var cruising i Sundsvall som jag tittade på och sedan gick jag igenom fotopoddar som semesterunderhållning. Det var drifting på Sundsvall Raceway och månaden slutade med att jag skaffade en ny blixtutlösare till mitt Godox-system, med möjlighet att fjärrstyra via Bluetooth, som jag var inne på i slutet av maj. 

Nebulosa Gård var ett nytt ställe att ställa ut mina bilder, och där hade jag tillsammans med Ann-Marie Stålgren en utställning under juli månad. Små guldkorn i staden i form av en salong och ett motljustest med Godox-blixt. Amanda och jag sågs för att plåta utomhus för första gången, vilket blev mycket lyckat och två inlägg med bilder följde. Jag testade en ny plats vid vattnet för bilfotografering och åkte till en annan strand och plåtade Linnea Z i en serie med tema mammapower. Jag och min gamle far gick en pilgrimsvandring från Borgsjö till Bräcke, en sträcka på 39,8 km. Fin led större delen av vägen och mycket roligt att ha gjort en del av den 56 mil långa leden som börjar i Selånger och går till Nidarosdomen i Trondheim. 

Del 2 från pilgrimsvandringen fick inleda augusti, samt ett inlägg om en ny stativplatta som kombinerar möjligheten att ha fäste för kameraremmen under kameran och samtidigt kunna sätta den på stativ. Anna-Karin och jag letade bra ställen att plåta i det kalla vädret och hamnade i Västanåfallet där det blev en serie. 1 augusti innebar också en ny 50x50-utmaning och bilderna presenteras i vanlig ordning tio åt gången, 1-10 och 11-20. 

September började med fortsättningen av utmaningen med bilderna 21-30, 31-40 och 41-50, samt en utvärdering av årets utmaningar, där jag konstaterade att det blir svårare och svårare för varje gång eftersom många bra platser nu är förbrukade efter sex genomförda utmaningar. Jag och Emma genomförde en spontan plåtning inne i Sundsvall där jag använde metoden att sätta förlängningshuvudet till min AD200 i kamerans blixtsko och på så sätt få lite studioblixtkraft direkt i kameran. Vind, närheten till vatten och andra faktorer gjorde att jag inte ville sätta blixten på ett stativ utan att ha någon som kunde hålla i det. 

I oktober fick jag tillgång till en del i fotostudio som jag hyr av min kollega Tina Barreby. Jag skrev i bloggen om ett sätt att fästa färgade filter på en reflektor och berättade om när Linnéa från Östersund kom på besök. Den 13 oktober händer något som förändrade mycket i mitt liv och som satte bloggen på paus, när min älskade sambo och modern till mina barn hastigt och oväntat gick bort. Det har nu gått 2,5 månad sedan det hände, men vi försöker fortfarande att förstå vad som hänt och skapa oss ett nytt liv. 

Sorgen och saknaden är kvävande.

November månads enda inlägg blev bilder från en tidigare genomförd halloween-plåtning med Emma. 

I december berättade jag om att jag gått över till back button focusing och lite om fördelarna med det, och avslutade året med några bilder på Amanda från ett besök i studion. 

Det är många som önskar att 2021 blir ett bättre år än 2020. En önskan jag håller med om och tillägger att om 2021 lyckas toppa 2020 som skitår så vill jag inte vara med. 

I studion med Amanda

Amanda hörde av sig och frågade om vi kunde ta några timmar i studion. Hon hade flera outfits som hon ville fota och vi bestämde en dag när vi möttes upp där, jag, Amanda och hennes pojkvän. Flera av mina modeller har alltid pojkvännen med sig när vi ses, vilket jag tycker är riktigt bra. De hjälper till med kläder och knyter och knäpper, sånt som modellen behöver hjälp med utan att det känns konstigt och kommer med glada tillrop, osv. Än så länge har jag bara träffat på riktigt trevliga pojkvänner, och Amandas är en av dem. 

Några exempel kommer här.