måndag 30 september 2013

London 1876

På länken nedan kan ni finna ett stort antal bilder som är tagna i London 1876. Det är vad man brukar kalla street life, det vill säga vanliga människor som fotograferats mitt i livet. Allt från fina herrar som åker häst och vagn till skoputsarpojken på gatan.

Fotografins skatt skall vårdas ömt och blir mer värd ju längre bort vi kommer från den första tidens fotografier.

Street life in London

söndag 29 september 2013

Bilder från östra Finland

Jag hade förmånen att få åka till östra Finland igen nu i september. Som några kanske minns så var jag där i juni, en resa som jag fick i present av min familj. Förutsättningarna nu i september var såklart lite annorlunda. Platsen och gömslena var desamma, men ljuset, färgerna i träd och gräs var helt annorlunda. Eftersom nätterna är långa och mörka finns det inte så många timmar att fotografera på. Som sagt, lite andra förutsättningar.

Det vi inte hade räknat med var att björnarna skulle lysa med sin frånvaro. Efter att inte mindre än två honor med ungar stadigt varit synliga i området, så försvann allihop. Däremot hade vi järv varje kväll, och järven är på många sätt exklusivare och framförallt svårare fotoobjekt än vad björnen är.

Tre av deltagarna åkte dit med förhoppning om att se björn och en dröm om att fotografera järv. Samtliga tre kom hem med sin drömbild på detta skygga djur. När frustrationen i gruppen börjar spira pga uteblivna björnar så kan två eller tre glada deltagare som fått sin drömbild lätta upp stämningen avsevärt.

Jag fick inte med mig några drömbilder hem. Det finns alltid motiv att fotografera om man vill, och under många och långa timmar i gömslet hittar man både möjliga och omöjliga motiv. Det blev en del fågelbilder och en del miljöbilder.

Det finns inga garantier inom naturfoto. Glöm aldrig det.













lördag 28 september 2013

Riskabelt att vara sportfotograf

Scanpix-fotografen Pontus Lundahl bloggade ett inlägg från skid-VM i Val di Fiemme i mars som handlade om en svensk världsmästare och en olycka med ett 500mm-objektiv.

Världsmästaren känner ni alla till, Johan Olssons bragdlopp på femmilen som gav honom en guldmedalj och till och med beröm från självaste Petter Northug. Så det behöver vi inte berätta om. Betydligt intressantare var dock historien om den ukrainske skidåkaren som krockade med Lundahl. Smällen fick Lundahl på fall, knäckte stativfästet till objektivet och knäckte hans enbensstativ.

Läs själv, och se framförallt bilderna Dagen D


fredag 27 september 2013

Fotograf inför rätta i Dubai

Gulfnews.com rapporterar om att en svensk fotograf gripits och ställts inför rätta i Dubai för innehav och försäljning av narkotika. Fotografen riskerar mellan 10 och 15 års fängelse. Själv nekar han till anklagelserna om försäljning och säger att narkotikan, 11 påsar om totalt 21 gram, var för eget bruk.

I vissa nätmedier anges den 19-årige mannen vara fotomodell.

/Fotofyndet

Fredad i gränszonen

I gränszonen mellan Nord- och Sydkorea finns det ett område, den sk demilitariserade zonen, där människans åverkan är mycket liten. Det har gjort att många djur har fått chans att leva och i detta skyddade område. Denna film berättar om detta djurliv.

Den demilitariserade zonen delar Koreahalvön i två delar och löper längs den 38:e breddgraden. Den är 248 km lång och 4 km bred, 992 km2 dvs motsvarande en tredjedel av Blekinge.

Likheterna med platsen i Finland dit jag rest vid ett par tillfällen för att fotografera björn och järv är stora. Det ligger i gränsområdet mellan Finland och Ryssland. På den ryska sidan går gränsstaketet ca 10 km in i landet. På den finska sidan finns ett område med tillträdesförbud och kameraövervakning. Detta ger också djurlivet ett unikt tillfälle att frodas, vilket man tydligt ser på stammarna av björn, järv, varg och lo.

Programmet om Koreahalvön är tillgängligt till 4 oktober. Är även tillgängligt i mobilen.

Ett liv i vapnens skugga

Svarthuvad kungsfiskare, Halcyon pileata, exempel på
djurart i den demilitariserade zonen
Foto: Sumeet Moghe




torsdag 26 september 2013

Spaningsfotografering över Sovjet med Spitfire

I vår serie om fotografering under spaningsflygningar så har vi berättat om hur Viggenpiloter gjort våghalsiga flygningar över främst sovjetiska flottstyrkor och flygplan och därmed avslöjat ny hemlig materiel. Men redan tidigare än så började det svenska spaningsflygets resor med laddade kameror. Till exempel så startade löjtnant Ingemar Wängström den 25 september 1949 från startbanan på F21 i Luleå i en av Flygvapnets S31 Supermarine Spitfire Mk XIX P.R. (Photo Reconnaissance) med hemligt mål, för dagen maskerat med svart färg över samtliga nationalitetsbeteckningar. Uppgiften om maskering har ifrågasatts i efterhand, då pilot och mekaniker har olika minnen angående detta. Lt Wängström var heller inte klädd i sin vanliga flygaroverall, utan i civila kläder och utrustad med ett falskt ryskt pass. Not 1 Wängström var av många ansedd som den allra tuffaste av våra spaningsflygare, och han hade tidigare erfarenhet från liknande uppdrag. Det var även han som ledde inflygningen av Spitfire vid F11 i Nyköping. Not 2

Varianten av Spitfire som Flygvapnet köpte in var lite uppdaterad sedan flygplanet spelade en huvudroll i the Battle of Britain. Med en toppfart på 720 km/h så klarade sig Spitfire bra mot tidiga jetplan. Wängström hade till sin hjälp även tryckkabin som hjälpte till att klara höga höjder, upp till 14.300 m. Not 3 Just det här exemplaret lär ha modifierats för att kunna operera på högre höjder än normalt. Not 2

S31 Spitfire på Flygvapenmuseum
Foto: Christer Hägglund
På 13.000 m höjd tog sig Wängström in över Kemi och Salla i Finland och vidare till Kandalaksja, strax söder om Murmansk. Här tog han bilderna som var anledningen till hela uppdraget. Historien bakom uppdraget var att två män flytt från ett fångläger i Kandalaksja. När de två männen kom till Sverige togs de omhand av vår militära underrättelsetjänst T-kontoret (namngivet efter sin chef Thede Palm) och förhördes av höga tjänstemän. Fångarna berättade att Sovjet byggde infrastruktur som järnvägsspår och vägar vid den finska gränsen, och om raketavfyrningsramper som byggdes för att kunna skjuta robotar mot Sverige. Detta var uppgifter som togs på stort allvar i Sverige och chefen för försvarsstaben, Nils Swedlund, godkände därför den riskabla flygningen över sovjetiskt territorium. Not 1

Mikojan-Gurevitj MiG-15 på Flygvapenmuseum
Foto: Christer Hägglund
På vägen tillbaka till Sverige förföljdes Wängström av sovjetiskt jaktflyg av typen MiG-15. Dessa kunde dock inte flyga tillräckligt högt för att bekämpa sitt mål, trots eldöppnande. Not 4 Sovjetunionen anklagade senare Finland för flygningen och finländarna anklagade oss svenskar. Not 1 Finnarna var dock inte lika aggressiva i alla sina anklagelser som ryssarna. Landsfiskalen i finska Torneå sägs ha ringt till F21 för att höra om flygplanet man sett passera på mycket hög höjd kom därifrån. Trafikledningen på flygflottiljen svarade så gott de kunde med det lilla man visste, vilket ska ha låtit ungefär: ”...en pilot har nyligen lyft och vägrat uppge destination, så det är nog han?” På frågan om destination vid starten skall nämligen Wängström ha svarat över radio: "Det ska du inte bry dig om!" Not 3 MiG-15 var för övrigt samma typ av jaktflygplan som den 13 juni 1952 sköt ned den svenska DC-3:an och och tre dagar senare en Catalina som sökte efter den försvunna DC-3:an. Detta ledde till diplomatiska förvecklingar i den s.k. Catalinaaffären.

S31 Spitfire i Flygvapenmuseums
gamla utställning (2000).
Foto: Christer Hägglund
Kl 13.10 landade Wängström välbehållen på F21. Efter återkomsten transporterades den värdefulla 200 m långa filmen av general Birger Schyberg till F11 i Nyköping för bearbetning. Not 3 Det var för övrigt på F11 som samtliga svenska Spitfire-plan var stationerade. Man kunde med lättnad se att uppgifterna som de båda männen lämnat var felaktiga, det fanns inget som tydde på att ryssarna byggde några raketavfyringsramper. Filmen ska enligt uppgift ha förstörts på 70-talet. Not 3

Lt Wängström genomförde fler liknande flygningar över sovjetiskt territorium, men dessa finns det mer knapphändiga uppgifter om.

Enligt ett PM från 1947 sägs Sverige ha ingått ett avtal med USA, där vi lovar förse amerikanerna med bilder på Baltikum mot att vi får kameror från USA. Man kan därför med gott fog anta att dessa bilder även hamnade hos den amerikanska underrättelsetjänsten.

Idag i ljuset från historiens fotogenlampa kan det tyckas som att kommunistskräcken var överdriven och på gränsen till en paranoia. Det man inte får glömma är dock att man under den här tiden naturligtvis inte visste var expansionen av Sovjets intressesfär skulle sluta. I Centraleuropa pågick den ju i flera årtionden till, medan den i norr inskränkte sig till visst inflytande i Finland. Sovjetunionens löfte till sitt folk att efter andra världskrigets ofattbara umbäranden aldrig mer uppleva krig på eget territorium avsågs att hållas.

För dig som är intresserad av spaning inom försvaret i nutid är det ett tips att följa bloggen på http://blogg.forsvarsmakten.se/

Källor: 
Not 1, Andersson, Lennart,  Hellström, Leif  "Bortom horisonten, Svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952"
Not 2, uppgifter på internet, Närkontakt med stormakten 
Not 3, uppgifter på internet, S31 och Kola-halvön
Not 4, Holmström, Mikael "Den dolda alliansen"


S31 Spitfire i Flygvapenmuseums gamla utställning.
Foto: Christer Hägglund



onsdag 25 september 2013

Upplösning i kameran

Det här med upplösning i kameran är en sak som man oftast väljer en gång och sedan kör på den resten av kamerans livslängd. I vår familj tar vi många bilder och har därför valt att köra uteslutande JPG. Det är vid något speciellt tillfälle som vi kör RAW, men annars är det JPG, helt enkelt pga att det skulle bli en helt ohanterbar datamängd annars.

Det vanligaste man gör är att ställa in kameran på den högsta upplösningen och sedan använda den, för att ha gott om utrymme för beskärning, etc. Men man bör göra ett aktivt val även på den här inställningen, för att gå ner i upplösning kan föra med sig några fördelar.

Dels så tar varje bild mindre utrymme och det ryms således fler bilder på minneskortet. Idag när minneskorten är billiga så är det oftast inget problem. Det som däremot kan hända är att du får en högre serietagningshastighet med lägre upplösning, och ganska säkert så blir inte ditt buffertminne fullt lika snabbt. Det kan göra skillnaden mellan att få en bra bild och att bli utan...

Jag har ett exempel. Vid min resa till Finland i juni så satt jag och reseledaren sida vid sida i gömslet och tittade på en stor björnhane som undersökte omgivningen bara ett trettiotal meter från oss. Plötsligt reser sig björnen på bakbenen mot en tall och luktar på något. Jag trycker ner avtryckaren och det rasslar av några bilder och då, då står han där i en helt perfekt komposition. Trycker igen och... inget händer??? Tittar på kameran, den röda lampan som indikerar skrivning till minneskortet lyser lika röd som första maj på torget i Moskva. Trycker på avtryckaren igen och nu tas en bild, på en björn som är på väg ner igen. Mitt missnöje blir såklart inte mindre när Magnus vid min sida visar upp en perfekt bild. Ett tillfälle där ett fullt buffertminne kostade mig en bra bild.

Bilden Magnus tog kan du se här

Nu är Magnus en duktig fotograf så jag ska inte skylla allt på utrustningens tillkortakommanden, men faktum kvarstår att om inte buffertminnet varit fullt så hade jag haft en klart bättre chans till en lika bra bild. Så tänk igenom det där med RAW eller JPG, upplösning och komprimering!

/Christer



tisdag 24 september 2013

Modellbilder med BLV Photography

Något vi inte skriver om alltför mycket i den här bloggen är modellfotografering. Detta beror till stor del på att jag själv inte sysslar så mycket med den typen av fotografering längre. Men en som gör det, och som gör det bra är Björn som driver sidan blv-photography.se

Björn är en duktig fotograf med bra utrustning, och till sin hjälp har han flera duktiga modeller som poserar enligt hans instruktioner oavsett väder och vind. Dessutom sitter han på en stor mängd fantasi och använder gärna både miljöer och rekvisita för att variera sina bilder.

Titta in till Björn

http://blv-photography.se/


Foto/©: Björn Lundberg
www.blv-photography.se


måndag 23 september 2013

Fritt att flyga smått?

En teknik som vi ser spridas allt mer är små, radiostyrda flygande farkoster. Exempel är quadkopter, hexakopter, etc, dvs varianter av små helikopterliknande saker med 4-6 motorer och rotorer. Priserna är överkomliga och rent tekniskt är dessa farkoster små underverk. Det är motorer som orkar lyfta mycket, det är små datorer med GPS-teknik som bland annat känner av när det börjar bli dåligt med ström i batterierna och då återvänder till startplatsen. Allt för att undvika dyrbara haverier. Som sagt är lyftkraften god, god nog för en systemkamera för flygfotografering.

Under Almedalsveckan på Gotland så använde TV4 sådana hexakoptrar för att få översiktsbilder. SÄPO var inte alls glada åt TV4:s flygande och stoppade användningen av dessa med hänsyn till säkerheten för deltagarna. Not 1 I juni slog tysk polis till mot en terroristgrupp som förberedde en attack. Tanken var att förse radiostyrda helikoptrar med sprängämnen och flyga dem in i ett antal utvalda mål. Storleken på dessa var enligt tysk media tillräcklig för att bära sprängämnen med kraft att förstöra ett kontors- eller varuhus. En av adresserna tysk polis slog till mot låg för övrigt i OS-byn i München, platsen där ett av de värsta terrordåden i Tyskland ägde rum under OS 1972. Not 2

Paparazzis använder den nya tekniken för att fotografera där man inte släpps in, t ex under Cannefestivalens efterfester. I Turkiet filmade demonstranter polisens övergrepp under demonstrationer, vilket i minst ett fall resulterade i att polisen sköt ned en kamera.

Det är klart att det är drastiskt att tänka sig någon utbredd användning av radiostyrda helikoptrar för terrorbrott, men att fotografera och filma kan av många upplevas som integritetskränkande. SÄPO upplever dem redan som ett hot.

Vad tror du om framtiden för dessa små flygande farkoster? Tror du att det blir inskränkningar?

Not 1 TV4:s drönare får flygförbud

Not 2 DailyMail



söndag 22 september 2013

Söndagstips: Älgjakt

Älgjakten är en stor årlig tradition för många, speciellt i Norrland. Septemberjakten, som förekommer i landets norra delar ned till Hälsingland ungefär, är speciellt viktig för många. Jakt kan man ha många åsikter om, vilka vi lämnar därhän, men tänkte istället tipsa om att älgjakt i olika former även kan ge fototillfällen.

Älg, fotograferad under älgjakt i Norrland. En till hälften
lyckad bild, på fler än ett sätt.
Foto: Christer Hägglund
Den vanligaste formen av älgjakt i Norrland är så kallad löshundsjakt med ställande hund. Det går till så att hundföraren går med sin hund som springer lös i skogen och söker spår. När hunden hittar ett spår följer den det bakvägen tills den hittar älgen. Genom att springa runt älgen och skälla får den älgen att stå stilla, ett så kallat ståndskall. Hundföraren kan då smyga sig fram och förhoppningsvis få ett skottillfälle. Förutom hundföraren sitter ett antal passkyttar på lämpliga platser runt området där jakten sker. Det är mindre skogsbilvägar, kraftledningsgator och hyggeskanter, där skytten har god sikt. Älgar som hunden eller hundföraren skrämmer iväg ska då passera någon av passkyttarna på väg ut ur området.

Hos passkyttarna ges man ganska goda möjligheter till fotografering. Mer om vad man kan tänka på kommer vi till senare. En dokumentär approach kan också göras riktigt intressant. Studera strukturen i gruppen, jaktlaget, och det som händer under jakten.

Några andra former är
Ledjakt, där hundföraren går med hunden i band och hunden leder via vittringen jägaren smygande fram mot älgen.
Drevjakt, ett drev med människor går genom skogen och skrämmer iväg älgarna ut mot utplacerade passkyttar.
Smygjakt, eller pyrschjakt, när jägaren smyger sig fram mot älgen, ofta på kända betesplatser.
Lockjakt, i tiden nära brunsten går det ofta att locka älgen genom att härma dess olika läten. Jägaren har då lärt sig att härma älgkons lockläte eller tjurens brunstläte, för att locka till sig det andra könet.

Av de senare är det drevjakt och lockjakt som kan passa för en fotograf att medverka i. All jakt där det ingår ett smygmoment är det svårt att ha fler involverade än vad nöden kräver.

Några saker att tänka på vid fotografering under älgjakt är:
Säkerheten, man får på inga sätt riskera säkerheten för jägarna och andra inblandade genom sin medverkan i jakten. Jaktledaren har ett stort ansvar för vad som händer under jakten och du måste följa dennes anvisningar. Minst ett plagg som du har på dig, gärna huvudbonaden, måste vara i signalmaterial så att du syns väl.
Jaktetik, jägaren som du följer med får på inga sätt underlåta sig att jaga med god jaktetik för att skapa ett bättre fototillfälle för dig.
Fältmässighet, att vara agera fältmässigt och att vara tyst är självklart om man sitter på pass i skogen. Det innebär också allt man har med sig ut på passet, dvs inga kläder eller regnkläder som prasslar (tänk på att det kan bli kallt också), inga plåtburkar eller annat som ger ifrån sig metalliska ljud, slå av mobilsignalen, etc
Kläder, klä dig varmt! Det blir kallt att sitta stilla i flera timmar, nästan oavsett hur varmt det är ute.
Objektiv, älgen är som många andra djur aktiv i gryningen. Därför är det önskvärt att sitta på sitt pass redan när solen går upp. Ljusförhållandena är då ganska dåliga och du behöver ljusstark optik och höga ISO-värden. Testa när du satt dig till rätta. Får du hanterbara slutartider? Om inte kan ett enbensstativ vara användbart.
Fika, ta med dig något varmt att dricka och något att äta. Och något mer att äta. Ibland händer det saker som gör att jakten drar ut på tiden och innan jaktledaren ger klartecken får du inte lämna ditt pass. Därför är det bra att ha lite extra mat med sig.

Förutom att chanserna att se älg är ganska goda, så finns det massor av annat som är värt att fotografera. Skogsfåglar, räv, soluppgångar, gamla stubbar och vidsträckta myrar är några exempel.

Men när du sitter på passet, var beredd! Ibland kommer älgen snabbt och utan förvarning. Lycka till!

Morgonsamling. Jaktlaget bestämmer vilket område som skall
jagas och vilka pass som skall bemannas och av vem.

Soluppgång över jaktområdet.

Jägare med sällskap på plats på pass längs en skogsbilväg.

Hunden kommer till passkytten. Här en blandras med till
största delen Jämthund. 

En myr, den norrländska prärien. 

Hittar man inga älgar att fotografera så
finns det massor av andra motiv i skogen.


lördag 21 september 2013

Tumblr-tips

Är du medlem på mikrobloggplatsen Tumblr? Om inte så förstår jag dig. Det börjar bli så många ställen att det är omöjligt att vara med på alla och fullt upp att hålla isär dem.

Tumblr är en mikrobloggplats där man kan skriva korta meddelanden och lägga in bilder. Ett tips för dig att söka upp där är deancapture Det är en amerikansk fotograf som jobbar mycket med glamour- och nakenfotografering, bland annat för Twistys. Han lägger ut en hel del behind the scenes-bilder där man ser hur han jobbar med blixtuppställningar, fjärrutlösning av blixtar, teleobjektiv, stativ, osv. som är riktigt intressant. Han pratar även en del om sina kamerainställningar, han använder bland annat väldigt höga ISO-värden, ofta ISO 3200.

Men var beredd, han lägger även ut en del prov på sitt arbete och det förekommer bilder som klassas som pornografi, så känsliga tittare varnas.

Du hittar den enklast genom att söka på Google på tumblr dean capture


fredag 20 september 2013

Om örnar

Fåglar som trutar, korpar och kråkor äter vid en åtel i skärgården. Tids nog kommer det även fram större gäster som havsörn. Av naturfilmaren Håkan Qvarnström.

Tillgänglig till 28 september

http://www.svtplay.se/video/1419235/skargardsornar

Havsörn
Foto: Idalia Skalska

torsdag 19 september 2013

Uppföljning av programmet Världens natur - Björnfamiljen

Vi har tidigare tipsat om och länkat till serien Världens natur - Björnfamiljen, där den skotske filmaren Gordon Buchanan följde björnmamman Lily och hennes unge Hope under en vår, sommar och höst. Det var en dramatisk tid där Lily skildes från sin unge, återförenades, skildes igen för att slutligen återförenas innan det var dags att gå i ide. Serien spelades in utanför Ely i Minnesota 2010.

Men vad har hänt sedan dess? Enligt uppgifter på biologen Lynn Rodgers, vars forskning var grund för Buchanans film, hemsida så fick Lily under vintern 2010-11 en unge till som heter Faith. Hope levde ihop med Lily och halvsystern Faith fram till september då hon försvann och förmodades ha skjutits av en jägare. Eftersom Hope inte var märkt var det först svårt att vara säker, men eftersom det uppgavs att det skjutits en årsgammal hona i området och Hope var den enda årsgamla honan är det fastställt att det var Hope.

Lynn Rodgers skriver på sin hemsida i en uppdatering den 29 september 2011:
Hope meant so much to us on so many levels that it’s hard to get past her death.  We know some will disagree, but she was not just another bear to be killed.  She held deep heartfelt value to thousands of people. 
Björnjakt är laglig i Minnesota. Hope ingick i ett forskningsprojekt med märkta björnar och hade tidvis radiosändarhalsband på sig. Myndigheterna vädjar till jägarna att inte skjuta björnar med halsband som ingår i forskningsprojekt, och märker ut halsbanden med band i tydliga färger under jakten. Det är dock inte olagligt att jaga märkta björnar. Hope tog vid flera tillfällen av sig sitt halsband och hade därför inget på sig när hon sköts.

Svartbjörn, dock ej björnen Hope.

onsdag 18 september 2013

Undervattensbilder med akvarium

Ja, det står faktiskt rätt i rubriken, MED akvarium, inte i. Är du en av de som gärna skulle prova på undervattensfoto men som inte är sugen på att köpa ett undervattenshus som kostar lika mycket som kameran gjorde? Har du ett litet oanvänt akvarium hemma? Då har vi ett tips!

Lägg kameran i ditt akvarium, anslut en trådutlösare och sänk ner det i en sjö eller tjärn! Du kan ta jättehäftiga bilder under vattnet, eller precis i vattenytan så att man ser både ovanför och under vattenytan.

Några saker att tänka på innan du springer ut och provar: 
Kolla så att akvariet fortfarande håller tätt, speciellt om det stått några år.
Det här är en lösning för stilla vatten, se upp för vågor
Om du ska fotografera ett tag, se till att du har ett bra grepp om akvariet
Lägg kameran på något i botten av akvariet. Om det skulle komma in några droppar vatten är det bra om det finns ett par cm i botten att fylla innan kameran nås

Lycka till!

/Fotofyndet

tisdag 17 september 2013

Fler fågelbilder

Fortsättning på inlägget från i söndags med bilder på fåglar i flykt. Dessa är tagna på Kolmårdens djurpark under rovfågelsshowen. Tyvärr har jag inte full koll på vilka fågelarter det är fråga om. 

Foto av oss som jobbar på Fotofyndet, Marie Holmberg och Christer Hägglund

Foto: Christer Hägglund
Canon EOS 550D, Sigma 150-500/5-6,3 HSM DG APO OS

Foto: Marie Holmberg
Canon EOS 650D, Canon EF 70-200mm f4L USM

Foto: Marie Holmberg
Canon EOS 650D, Canon EF 70-200mm f4L USM

Foto: Marie Holmberg
Canon EOS 650D, Canon EF 70-200mm f4L USM

Foto: Marie Holmberg
Canon EOS 650D, Canon EF 70-200mm f4L USM

Pilgrimsfalk
Foto: Christer Hägglund
Canon EOS 550D, Sigma 150-500/5-6,3 HSM DG APO OS




måndag 16 september 2013

Dags att packa väskan!

På torsdag är det dags! Då styr jag, ett antal av Fotofyndets kunder och Jouko från Inside Nature kosan mot Finland för tre nätter och fyra dagar med fotografering, diskussioner, bildvisning och en hel del annat.

Eftersom det är min andra resa vet jag vad jag har att förvänta mig när det gäller vissa saker, medan andra är mer osäkra. Ljusförhållandena är såklart helt annorlunda i september mot vad de är i juni, natten är lång och mörk nu. Skymningen kommer tidigare och gryningen senare. Jag får återkomma med en rapport över hur detta påverkar fotomöjligheterna, men förhoppningen är att vi ska få en del fina bilder på björn och järv omgivna av vackra höstfärger. Drömmen är såklart att även få se varg, vilket jag såg i juni men inte lyckades fotografera, och lo. Båda finns i området, men är inte lika frekventa vid gömslena som järv och framförallt björn.

Schemat ser klart lugnare ut och verkar innehålla betydligt mer sömn än det gjorde i somras.
14.00 Tidig middag
14.30 Information om säkerhet, mm i gömsleområdet. Promenad till gömsle (700 m)
20.00 Promenad åter från gömslet till lodgen

När det gäller packningen så kommer det att bli stora likheter med resan i juni, dvs:
Canon EOS 650D
Canon EOS 550D
Canon EF 70-200/4 L USM
Sigma 150-500/5-6,3 HSM DG APO OS
samt Tamron AF 17-50/2.8 för rese- och miljöbilder. Sedan vill man gärna ha en vidvinkel till hands också ifall en björn skulle komma riktigt nära.

Återkommer med rapport, var så säker!




söndag 15 september 2013

Bilder på fåglar i flykt

Att fotografera fåglar i flykt är en svår konst, men när man väl lyckas så blir resultatet värt mödan. Jag ska ta tillfället i akt att säga att jag inte är någon expert på området, långt därifrån, vilket man också kommer att se på bilderna. Men det är ändå roligt att börja försöka lära sig denna svåra konst.

Att använda ett teleobjektiv är ett måste, fåglarna kommer inte tillräckligt nära för något annat. Om man vill använda ett fast tele eller en telezoom är efter tycke och smak, själv använder jag två telezoomar. Det är Sigma 150-500/5-6,3 HSM DG APO OS och Canon EF 70-200/f4 L USM. Sigman har gott om brännvidd men inte den rätta ljusstyrkan för dåliga ljusförhållanden, Canongluggen är skarp som få, men kan upplevas lite kort vid vissa tillfällen. Men man tager vad man haver, som den berömda Kajsa Varg lär ha sagt.

Skeppshamn

Skeppshamn

Fiskeläget Skatan

En tärna av något slag som har fixat lunch.
Fiskeläget Skatan

Gråtrut
Vartius, Finland

Gråtrut
Vartius, Finland


Gråtrut
Vartius, Finland

Skrattmås
Vartius, Finland

Jag med Sigma 150-500/5-6,3 HSM DG APO OS
i Skeppshamn på Åstön, norr om Sundsvall

Om ett par dagar kommer det fler fågelbilder


lördag 14 september 2013

Boken 438 dagar

Idag släpps boken 438 dagar som handlar om de två svenskarna som 2011 hamnade i fängelse i Etiopien. Journalisten Martin Schibbye förde en primitiv dagbok under de 438 dagar man satt i fängelset, och det är dessa dagboksanteckningar som ligger till grund för boken.

Lite bakgrund. Schibbye greps tillsammans med fotografen Johan Persson i den etiopiska provinsen Ogaden den 1 juli 2011. Man hade tagit sig in i den stängda provinsen från Somalia för att tillsammans med gerillan intervjua lokalbefolkningen och dokumentera de övergrepp som begicks i området som flyktingar berättat om. Övergreppen begicks med anledning av oljeutvinningen i området, vilka till viss del hade kopplingar till det svenska oljebolaget Lundin Petroleum. Efter en väldigt omild behandling som bland annat innehöll skenavrättningar och skottskador, befanns männen den 21 december skyldiga till terrorism och att olovligen ha tagit sig in i landet. Den 27 december dömdes de till 11 års fängelse.

Domen väckte starka reaktioner på många håll, bland annat Sveriges och USA:s utrikesdepartement och från EU, samt olika organisationer som Human rights watch. Sveriges protester via UD och utrikesminister Carl Bildt fick emellanåt kritik för att ha varit för svaga. Vissa menade att det var Bildts tidigare engagemang som styrelseledamot i Lundin Petroleum och tryck från sin tidigare uppdragsgivare som begränsade utrikesministerns och därmed UD:s intresse för att arbeta för ett frisläppande av svenskarna.

Johan Persson t.v. och Martin Schibbye t.h. under presskonferensen i
Stockholm den 14 september 2012.
Foto: Frankie Fouganthin

Den 10 september 2012 benådades Martin Schibbye och Johan Persson och den 14 september var de båda åter hemma i Sverige. Totalt satt de frihetsberövade i 438 dagar och det är därför titeln på boken som sammanfattar händelerna. I SVT:s Babel berättar Schibbye om året det tagit att skriva boken, som varit mycket ansträngande för de båda männen och för deras familjer. Varje dag gick man mentalt tillbaka in i fängelset igen och det var först när den sista delen av boken lämnats för tryck som Schibbye beskriver att han verkligen "kom hem" till sin fru igen.

Läs boken, den är med all säkerhet läsvärd!

438 dagar : vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar

Se intervjun i Babel på SVT Play, Babel, avsnitt 2

Christer Hägglund

fredag 13 september 2013

Etik inom jaktfilm

Tidigare i år så satte två jaktfilmare, Thomas Ekberg och Mikael Jägare, igång en diskussion om etik inom jaktfilmsgenren. De två filmarna ansåg att vissa filmare lät djur plågas onödigt länge och på ett sätt som visade på dålig jaktetik, för att få en bättre och längre filmsekvens.

Bakgrunden till hela diskussionen är som så ofta annars att teknikutvecklingen gjort att teknik för att filma jakt gjorts tillgänglig för gemene man. Det är till och med så nu att du kan ensam filma din egen jakt, genom att ha en eller flera kameror på huvudet, bröstet, geväret eller hunden. För att klippa ihop dessa till en film krävs inga större förkunskaper eller dyr utrustning. Man kommer ganska långt med videoredigeringsprogrammet som finns tillgängligt för alla Windowsdatorer. Problemet är bara att man behöver ganska mycket material för att det ska bli något kvar när man klippt ihop filmen. Därför låter man viltet lida och drar ut på spänningen.

Detta är såklart inte acceptabelt ur en jaktetisk synvinkel, och våra lagar begränsar starkt också jägarens "frihet" i det här fallet. Thomas Ekberg och Mikael Jägare säger sig till och med ha sett så graverande fall att om någon skulle få för sig att anmäla jägaren i fråga så skulle filmen i sig utgöra bevis nog för en fällande dom för jaktbrott.

En ytterligare försvårande omständighet är att en ny generation jägare ser dessa filmer på YouTube och liknande sajter, och bildar sig en uppfattning om att detta inte bara är ett acceptabelt utan också ett normalt jaktbeteende. Tittar man på den svenska jägarkåren så inser man att en föryngring i allra högsta grad är önskvärd. Dock är jaktetiken viktig och det är därför av allra största vikt att en ny generation skolas på ett bra sätt.

Ska du fotografera eller filma jakt? Se till att alltid uppträda som en god jägare i första hand, även om det innebär att du är en sämre filmare. Om inte annat av självbevarelsedrift, du förser ju ändå din motståndare med bevismaterial...

/Christer Hägglund

Älg, fotograferad utom jakttid och kom inte till skada.

torsdag 12 september 2013

Att fotografera en fyr, svenska ubåtskränkningar

Att Sovjetunionen och dess allierade i Warsawapakten kränkte våra vatten med sina ubåtar var en sanning som vi matades med under en ganska lång tid på 80 och 90-talen. Orsaken var såklart delvis grundstötningen av U 137 inne på militärt skyddsområde i Gåsefjärden utanför Karlskrona den 27 oktober 1981. Den var ju ett bevis som var så tydligt som ett bevis för en sådan kränkning någonsin kan bli. Ubåten hette för övrigt egentligen S-363, men befälhavaren, kommendören av tredje graden Anatolij Michailovitj Gusjtjin, uppgav att namnet var U 137. Om det var en lögn eller ett resultat av Gusjtjins dåliga tyska låter vi vara osagt. I Sverige är den i alla fall känd som U 137.

Nog om U 137, det fanns fler exempel på när den svenska marinen jagade ubåtar som sades vara från Warsawapakten. Den mest kända av dessa torde vara Hårsfjärdsincidenten 1982, när Sverige jagade flera främmande ubåtar under ett par veckors tid.

Sverige lämnade under 1980-talet minst två skarpa protester till Sovjetunionen mot upprepade kränkningar av svenskt vatten. Sovjetledningen nekade och Andropov sände vid något tillfälle ett budskap till Palme, via den finske presidenten Koivisto: "Bomba på bara". "Andropov bad mig förmedla beskedet till svenskarna att Sovjetunionen bad dem sänka varje ubåt de kunde upptäcka i de egna vattnen." fortsatte Koivisto i Svenska Dagbladet 2008. Not 1 Senare har det visat sig att allt kanske inte var som det såg ut, utan att det var våra i hemlighet allierade västvänner som utförde operationer i svenska vatten, i samförstånd med delar av marinen.

Men hur har vi det då med vårt eget samvete? Var det neutrala Sverige så snällt som vi ville ge sken av? Vi har tidigare i korthet beskrivit hur Flygvapnet gjorde skenanfall mot den sovjetiska kusten i Baltikum, för att testa och kartlägga Warsawapaktens radartäckning och insatsberedskap. Hur var det då med undervattensverksamhet? Jo, även där gjordes det insatser mot Sovjet, hävdar Mikael Holmström i boken "Den dolda alliansen". Uppgifterna har Holmström fått från intervjuer med svensk marin personal, som dock anser att uppgifterna fortfarande är så känsliga att man inte vill gå ut med namn.

HMS Neptun, svensk ubåt i Näckenklass. Byggd av
Kockums i Malmö och levererad 1980. Här under
bogsering till reparations- och ombyggnadsarbeten.
En av uppgifterna som den svenska ubåtsflottan, som 1970 bestod av 23 ubåtar, hade under ett krig var sk djupförsvar, dvs att hindra fienden så långt ifrån vår egen kust som möjligt, gärna långt in på fiendens eget område. Därför skulle hamnar och viktiga passager mineras med hjälp av ubåt. Till detta skulle man använda en speciell typ av minor som bars av torpeder. Ett av problemen med detta var att de svenska torpederna inte nådde in till sina tilltänkta platser från internationellt vatten, utan de svenska ubåtarna var tvungna att gå in i sovjetiskt vatten för att avlossa dem. Kustlinjen i dessa områden var väldigt olik den svenska, och man såg sig därför tvingade till att både kartlägga och öva så nära som möjligt. Övningarna skedde under stort hemlighetsmakeri, ofta under skymning och mörker på helger, när övriga flottan inte övade och kunde ställa frågor om ubåtarnas verksamhet.

"Vi skrev inte i våra order att de skulle kränka sovjetiskt territorium, men det hände att någon käck ubåtschef ville framstå som den tuffaste i kretsen. Om de då kom tillbaka och hade fotograferat en fyr på fyra distansminuters avstånd genom periskopet så var det ingen som sade: 'Så får du inte göra', utan man sade istället: 'Bra gjort!'. Så fungerade det." säger Magnus Haglund, som innehaft olika chefsposter, bland annat inom marinens ubåtskommando.

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg med en fråga om hur långt man är villig att gå för den där speciella bilden. Här är ytterligare ett exempel på när jakten på Bilden, beviset för att man varit inne på sovjetiskt territorialvatten, kunde blivit dyrbar. Dyrbar både för marinen med besättningar och materiel, för besättningarnas familjer, men även för den bräckliga svenska neutralitetspolitiken.

/Christer Hägglund

Not 1: Mathias Mossberg "I mörka vatten"
Källa i övrigt: Mikael Holmström "Den hemliga alliansen", kap 13

onsdag 11 september 2013

Nya iPhone-modeller presenterade

Två nya iPhonemodeller presenterades igår vid ett event i Cupertino i Californien. Det var dels iPhone 5S, som är Apples nya top of the line-modell, och iPhone 5C, som är satt att konkurrera med billiga smartphones. Båda är utrustade med samma kamera, med inte så upphetsande specifikation. Kommer t ex 8 Mpx att kunna hålla emot för fotointresserade köpare som har att välja på Nokia Lumia 1020 med 41 Mpx och Sony Xperia Z1 med 20,7 Mpx?

iPhone 5C ska som sagt attrahera en målgrupp som inte har råd med den mer exklusiva modellen. Den finns i olika färger, såsom grön, blå, gul, röd och vit. Kameramässigt har 5C en 8 Mpx sensor, ett objektiv med f/2.4 som den delar med iPhone 5 och iPhone 4S.

iPhone 5S däremot är Apples flaggskepp och har en hel del nyheter. De flesta är dock på insidan, så den som har haft en iPhone 5 kommer att känna igen sig. Processorn i den nya modellen sägs vara dubbelt så snabb som föregångaren. Processorn sägs också ge bättre bilder, tillsammans med det nya operativsystemet iOS 7. Detta genom automatisk vitbalans och exponering som ger ett bättre dynamiskt omfång, samt autofokusmätning. Den nya kameran har också en elektronisk bildstabilisering, som genom att kombinera flera exponeringar lägga ihop till en skarp bild. Serietagningsförmågan är också förbättrad med ett sk burst mode, där kameran tar 10 bilder i sekunden så länge knappen hålls ned.


Kameran har som nämndes ovan fortfarande 8 Mpx. Sensorn är dock större vilket innebär större pixlar och bländaren är på f/2.2. Större sensor innebär större pixlar och att varje pixel kan registrera mer ljus. En del förbättringar för fotografering i dåligt ljus alltså. Om dessa förbättringar inte räcker till så är 5S utrustad med en ny LED-blixt som kallas True Tone Flash.

iPhone 5C beräknas släppas online nu på fredag den 13:e och iPhone 5S i butik nästa fredag.

Ordning och reda: Minneskort

När du börjar fotografera mer och mer så kommer du oundvikligen att vilja ha flera minneskort. Börjar du dessutom filma litegrann så går lagringsutrymmet åt i rask takt. För den som har flera minneskort och kanske kort av flera typer så är det bra att hålla lite ordning i sina förvaringar.

Det första tipset är att tydligt visa vilka kort som är använda och inte. Det lättaste sättet att göra det är att förvara tomma kort med etiketten uppåt, och använda kort med baksidan uppåt.

Använder du kort av två typer, som till exempel på Canon EOS 5D Mk III, är det ett tips att använda kort av samma storlek, så att du kan byta samtidigt. Sätt då CF-kortet till vänster och motsvarande SD-kort till höger i din minneskortsförvaring, så att du tydligt ser vilka som hör ihop.

Ta också för vana att när du tömt dina kort, verifierat att filerna finns på datorn, tömma dem och formatera dem innan de används nästa gång. På så sätt ökar du driftsäkerheten.



Fotofyndet, minneskort, kortförvaring och andra kameratillbehör