Häromåret så byggde jag en rigg för bilfoto som jag använde vid några testtillfällen på min egen bil. Nu börjar jag att bli sugen på att plocka ihop prylarna och lära mig mer om hur man nyttjar riggen på bästa sätt. Riggen består av två fötter med sugkoppar och på dessa sätter man en lång stång, som räcker en bit framför eller bakom bilen, där man hänger kameran. Sedan så ställer man in en lång slutartid på kameran och rullar bilen mycket sakta, ofta med handkraft. I och med att slutartiden är lång så kommer det att se ut som att bilen rör sig mycket snabbt.
Det gäller att hitta ställen att köra på där marken är riktigt slät bara. Många väljer att köra inne i parkeringshus till exempel. Eftersom man bara rullar bilen så är det ju ingen fara, men riggen sticker ju ut en bit från bilen så man behöver ha lite plats.
Tyvärr är 50 mm lite för lång brännvidd för att ta bra bilder i riggen, så det är inget som går att använda i utmaningen jag är med i nu. Förhoppningsvis hinner det bli något test under ledigheten i helgen.
torsdag 30 april 2020
söndag 26 april 2020
Fyndat nya blixtar
Såg en annons på Facebook med två Godox speedlights, eller
kamerablixtar, som var till salu. Den ena var testad, den andra ny i kartong. Det
medföljde också en sändare av den lite bättre typen XPro för Canon.
Priset var så lockande att jag slog till direkt. Det är
blixtar av samma typ som jag redan har en, V860II, men jag tänker mig att det
är bra att ha fler. Tanken är nämligen att det framåt höstkanten kan bli
aktuellt med lite kurser eller workshops, och då måste man ha prylar att kunna
använda för flera grupper på samma gång.
I min Godox-uppställning så ingår nu:
1x AD600 Pro
1x AD600 BM
1x AD200
1x V1
3x V860II
2x SK400
SK400 är den enda modellen av dessa som är nätansluten, övriga
är batteridrivna.
Bland sändarna så har jag X1T-C (2x) och XPro-C (2x). Dessa
ska kompletteras med modellerna för Nikon, Sony, Olympus och Pentax.
onsdag 22 april 2020
50x50-utmaningen, 11-20
Fortsättning på bilder från min utmaning att varje dag i 50 dagar ta en bild med mitt 50 mm-objektiv. Det här är bilder från dag 11-20.
11. Wivstavarvs kapell Temabild v2: Bevattning Kapellet var tidigare spruthus, eller brandstation, för fabriken på Vivstavarv. |
12. Leksaksbilen |
13. Fjäril vingad |
14. Gangsta |
15. Dialog |
16. Fagerstranden |
17. Vågad |
18. Smokey Jansson |
19. Upplyftande |
20. Eldkastare |
lördag 18 april 2020
En rolig idé
Under påskhelgen fick jag en idé att fota en av barnens leksaksbilar på ett lite kreativt sätt. Tanken var att bygga upp en scen där marken var våt av regn, och solen var på väg att gå ner.
Eftersom barnen är lite större nu så är det ingen som leker med bilar längre, men några står kvar på rummen i alla fall. Hittade en Chevrolet Bel Air från 1955 hos den yngre som fick bli objekt. Jag ställde bilen på bordet i vårt tv-rum, men eftersom det är vitt la jag först ett svart tyg i botten och sedan en plexiglasskiva på. Sedan ställde jag på bilen.
För att få en illusion av den nedgående solen så ville jag ha något som gav en orange ljuspunkt och lite reflexer i underlaget. Min Godox V1 fick bli sol, och på den satte jag två färgfilter för att göra färgen extra stark. Körde med ett fullt CTO (Color Temperature Orange) och ett halvt CTO i hållaren som ingår i tillbehörskitet AK-R1. I samma kit ingår även en snoot av gummi, som ger en liten ljuspunkt.
Som huvudljus valde jag Godox AD200. För att begränsa ljusspridningen satte jag den i en hållare med Bowens-fäste, där jag satte en reflektor med ett raster.
För att öka på mystiken lite så ställde jag min rökmaskin på en stol bredvid. Sedan var det bara att duscha på med lite vatten och testa lite olika varianter.
I efterbehandlingen valde jag att lägga på lite ljus på bilen. Det syns fortfarande att det är en leksaksbil men bilden lever upp litegrann i alla fall.
Kamera: Canon EOS 6D
Objektiv: Sigma 50mm f/1,4 DG HSM Art
Huvudblixt: Godox AD200 med "bulb head", reflektor och raster
Sekundärblixt: Godox V1, med ett "full CTO" och ett "half CTO", samt snoot
Kontrollenhet: Godox X-Pro C
Rökmaskin: BeamZ S900
Övrigt: Diverse stativ, svart IKEA-lakan, plexiglas och blomspruta med vatten
/Christer
Eftersom barnen är lite större nu så är det ingen som leker med bilar längre, men några står kvar på rummen i alla fall. Hittade en Chevrolet Bel Air från 1955 hos den yngre som fick bli objekt. Jag ställde bilen på bordet i vårt tv-rum, men eftersom det är vitt la jag först ett svart tyg i botten och sedan en plexiglasskiva på. Sedan ställde jag på bilen.
Underlaget och "solen" till höger i bild. |
För att få en illusion av den nedgående solen så ville jag ha något som gav en orange ljuspunkt och lite reflexer i underlaget. Min Godox V1 fick bli sol, och på den satte jag två färgfilter för att göra färgen extra stark. Körde med ett fullt CTO (Color Temperature Orange) och ett halvt CTO i hållaren som ingår i tillbehörskitet AK-R1. I samma kit ingår även en snoot av gummi, som ger en liten ljuspunkt.
V1:an med färgfilter med hållare och snoot |
Som huvudljus valde jag Godox AD200. För att begränsa ljusspridningen satte jag den i en hållare med Bowens-fäste, där jag satte en reflektor med ett raster.
AD200 med reflektor och raster. |
För att öka på mystiken lite så ställde jag min rökmaskin på en stol bredvid. Sedan var det bara att duscha på med lite vatten och testa lite olika varianter.
Hela setupen |
I efterbehandlingen valde jag att lägga på lite ljus på bilen. Det syns fortfarande att det är en leksaksbil men bilden lever upp litegrann i alla fall.
Bild 12 i min utmaning i sitt färdiga utförande. |
Kamera: Canon EOS 6D
Objektiv: Sigma 50mm f/1,4 DG HSM Art
Huvudblixt: Godox AD200 med "bulb head", reflektor och raster
Sekundärblixt: Godox V1, med ett "full CTO" och ett "half CTO", samt snoot
Kontrollenhet: Godox X-Pro C
Rökmaskin: BeamZ S900
Övrigt: Diverse stativ, svart IKEA-lakan, plexiglas och blomspruta med vatten
/Christer
tisdag 14 april 2020
50x50-utmaningen, 1-10
Bild 1-10 i utmaningen.
Saxar beskrivningen som vi ursprungligen skrev till min och Ann-Maries utställning med 50x50-bilder från den senaste utmaningen.
Syftet med projektet är att uppmuntra till dagligt bildskapande och därmed träna det fotografiska ögat att hitta motiv där det vid en första anblick inte finns några. 50 dagar är en förhållandevis lång tid att hålla sin kreativitet igång och genom att vara låst till att endast använda 50 mm brännvidd, begränsas man i valen av motiv, något som får kreativiteten att arbeta hårdare.
Antalet bilder man fotograferar är fritt, men det ska vara minst en varje dag. Tar man flera får man göra ett urval och endast välja en bild. Redigering är tillåten, men eftersom begränsningen till en brännvidd är en central del av utmaningen får bilden inte beskäras alls i efterhand.
Eftersom familj, jobb och annat tar sin tid varierar tiden man har att lägga på projektet. Detta faktum är en del av den stora utmaningen, men är samtidigt också en tillgång, då det är något som på ett naturligt sätt varierar bildernas innehåll och sättet de skapas.
Idén till utmaningen i den här formen fick Christer ifrån den belgiske fotografen Bert Stephani, som vid flera tillfällen dokumenterat sitt liv, både privat och professionellt, på det här sättet. Dock har Stephani inte begränsat sig till en bild per dag, utan använder ett fritt antal. Den begränsningen kan ibland också vara en utmaning i sig, när man har upplevt flera saker samma dag och tvingas göra ett urval av endast en bild. Blir det då den fotografiskt bästa bilden eller den som bäst representerar dagen som gått?
Saxar beskrivningen som vi ursprungligen skrev till min och Ann-Maries utställning med 50x50-bilder från den senaste utmaningen.
Syftet med projektet är att uppmuntra till dagligt bildskapande och därmed träna det fotografiska ögat att hitta motiv där det vid en första anblick inte finns några. 50 dagar är en förhållandevis lång tid att hålla sin kreativitet igång och genom att vara låst till att endast använda 50 mm brännvidd, begränsas man i valen av motiv, något som får kreativiteten att arbeta hårdare.
Antalet bilder man fotograferar är fritt, men det ska vara minst en varje dag. Tar man flera får man göra ett urval och endast välja en bild. Redigering är tillåten, men eftersom begränsningen till en brännvidd är en central del av utmaningen får bilden inte beskäras alls i efterhand.
Eftersom familj, jobb och annat tar sin tid varierar tiden man har att lägga på projektet. Detta faktum är en del av den stora utmaningen, men är samtidigt också en tillgång, då det är något som på ett naturligt sätt varierar bildernas innehåll och sättet de skapas.
Idén till utmaningen i den här formen fick Christer ifrån den belgiske fotografen Bert Stephani, som vid flera tillfällen dokumenterat sitt liv, både privat och professionellt, på det här sättet. Dock har Stephani inte begränsat sig till en bild per dag, utan använder ett fritt antal. Den begränsningen kan ibland också vara en utmaning i sig, när man har upplevt flera saker samma dag och tvingas göra ett urval av endast en bild. Blir det då den fotografiskt bästa bilden eller den som bäst representerar dagen som gått?
1. Svaret på en mycket relevant fråga? |
2. Tjo vad det var livat |
3. Pausad vår |
4. Vandring Temabild v1 - Alla dessa svåra semesterval |
5. Rörigt |
6. Sundsvalls nya profil |
7. Övning ger färdighet |
8. På spaning |
9. ...jag är i. |
10. Livet med ungdomar |
fredag 10 april 2020
Poddinspelning
Inlägget om vilken utrustning vi använder för att spela in Driftpodden är väldigt uppskattat, så nu tänkte jag nu prata lite om andra saker att tänka på. Vi är ju ganska nya på det här, vårt avsnitt nr 17 kommer nu på lördag, men ett par saker har vi, Robban, Henrik och jag, ändå snappat upp genom att vara noggranna från början. Vi kallar vår ljudkille Robban för "Farbror Barbro", för han är en riktig finsmakare på ljud och är väldigt noggrann med förutsättningarna när vi börjar. Det är bra. Eller, det är bortom bra. Det borgar för ett gott resultat, även om det kanske kan vara frustrerande ibland att det tar tid och har någon gång också lett till att vi fått spela in avsnitt på nytt.
Vi måste börja med att inse att ambitionsnivån måste vara hög, för det finns ingenting som får folk att lämna en igångslagen podcast lika fort som dåligt ljud! Bestäm om du ska vara ensam eller om du har möjlighet att ha en co-host och/eller ljudtekniker. Att ha någon som hela tiden bevakar nivåerna på inspelningen är att föredra.
Hitta ett bra ställe att spela in på. Med bra menar jag då ett rum som till att börja med har lite rumsljud, det vill säga inte kastar tillbaka ljud in i mikrofonen med en viss fördröjning. Själv spelar jag in i vårt sovrum. Det är ett ganska litet rum med en stor säng med ljuddämpande textilier, mörkläggningsgardin och vanliga gardiner för fönstret. Dessutom så lägger jag oftast ut vår extramadrass på golvet och hänger upp ett täcke på garderoben för att dämpa ytterligare.
Dessutom är det, naturligtvis, viktigt att rummet har så få störande ljud som möjligt. Undvik bullrande fläktar, kylskåp och så vidare, om du kan. Det här är ändå ljud man kan leva med, för det kan gå att plocka bort dem i efterhand, men om du har möjlighet så undvik dem helt.
Ha något att dricka tillgängligt, gärna i en tyst behållare och utan isbitar som låter.
Se till att du är ensam eller att din omgivning är medveten om att du spelar in så att ingen stör dig. Stäng in alla djur i något annat rum, stäng alla fönster och sätt mobilen på ljudlös, en bit ifrån din inspelningsutrustning.
Använd ett mikrofonstativ. Det fungerar absolut inte att hålla mikrofonen i handen. Stativet bör stå på golvet, annars är det väldigt lätt att ljud från bordet går upp i mikrofonen. Om du ska använda ett bordsstativ så ställ det på något mjukt eller ha helst ett så kallat shock mount för mikrofonen. Justera in så att du sitter skönt.
Ha alltid hörlurar på dig när du spelar in! Att "det känns konstigt att höra sig själv" är ingen ursäkt, du kommer att höra dig själv flera gånger om innan avsnittet är publicerat, så det är bara att bita ihop.
Börja med att vrida upp mikrofonens gain ganska högt och lyssna efter ljud som vi pratade om nyss. Åtgärda om det behövs. Vrid ner igen till en rimlig nivå och börja prata och hitta en lämplig nivå. -12 dB är bra att sikta på, med toppar på ungefär -6 dB. Vrid och justera så att du ligger bra. Prova att säga en mening som innehåller både ord med lite tryck och några med mindre, några B och framförallt P och se så att du inte hamnar för högt.
Kontrollera igen att mikronstativet är rätt justerat och att du sitter skönt. Du kan inte röra på något under inspelningen, utan att i så fall göra en paus och klippa bort.
Ha ett manus eller ett körschema så att du vet vad du ska prata om. Även om man får förutsätta att du vet vad du pratar om, och att det är själva anledningen till att du sitter framför mikrofonen, så behöver du några stolpar att förhålla dig till. Det är få människor som kan konsten att pladdra strukturerat i 1-1,5 timme. Om ni är två som ska samtala, se till att båda har läst manus och ha gärna en plan för vem som säger vad och vem som "drar igång" respektive del.
Kör en sista koll på nivåerna på dig, din och eventuell co-host och gäster. Starta inspelning och helst också backupinspelning. Börja inspelningen med en tystnad på 10-12 sekunder. Det kan vara bra att ha om du behöver tvätta bort oljud från inspelningen.
Ha någon genomtänkt fras att öppna med. Vissa vill öppna med samma fras varje gång, andra vill variera, men ha den förberedd oavsett.
Försök att hålla högt tempo när du pratar. Eftertänksamhet fungerar inte i radioformatet. Rappa, snabba kommentarer utan pauser minskar efterbehandlingen.
Om du under inspelningens gång tappar bort dig, oavsiktligt stöter till stativet, eller gör något annat så klappa händerna och ta om från en lämplig punkt innan, till exempel senaste frågan i sin helhet. Klappen gör det lätt att hitta de platser där det ska klippas, och om du tar om hela frågan går det bra att klippa bort misstaget. Ett missljud under tiden du säger något, på samma kanal som du pratar på, går inte att göra något åt.
Ha något genomtänkt att avrunda med som till exempel att tacka lyssnaren för att den har lyssnat. Här föredrar jag att prata direkt till en enskild lyssnare. "Tack för att du har lyssnat", inte "Tack för att ni har lyssnat", den personen som hör frasen är ju bara sig själv, och jag tror att tacket känns mer genuint om det blir personligt.
I nästa inlägg ska vi prata lite om var man kan publicera sin podd.
/Christer
Vi måste börja med att inse att ambitionsnivån måste vara hög, för det finns ingenting som får folk att lämna en igångslagen podcast lika fort som dåligt ljud! Bestäm om du ska vara ensam eller om du har möjlighet att ha en co-host och/eller ljudtekniker. Att ha någon som hela tiden bevakar nivåerna på inspelningen är att föredra.
Hitta ett bra ställe att spela in på. Med bra menar jag då ett rum som till att börja med har lite rumsljud, det vill säga inte kastar tillbaka ljud in i mikrofonen med en viss fördröjning. Själv spelar jag in i vårt sovrum. Det är ett ganska litet rum med en stor säng med ljuddämpande textilier, mörkläggningsgardin och vanliga gardiner för fönstret. Dessutom så lägger jag oftast ut vår extramadrass på golvet och hänger upp ett täcke på garderoben för att dämpa ytterligare.
Dessutom är det, naturligtvis, viktigt att rummet har så få störande ljud som möjligt. Undvik bullrande fläktar, kylskåp och så vidare, om du kan. Det här är ändå ljud man kan leva med, för det kan gå att plocka bort dem i efterhand, men om du har möjlighet så undvik dem helt.
Ha något att dricka tillgängligt, gärna i en tyst behållare och utan isbitar som låter.
Se till att du är ensam eller att din omgivning är medveten om att du spelar in så att ingen stör dig. Stäng in alla djur i något annat rum, stäng alla fönster och sätt mobilen på ljudlös, en bit ifrån din inspelningsutrustning.
Använd ett mikrofonstativ. Det fungerar absolut inte att hålla mikrofonen i handen. Stativet bör stå på golvet, annars är det väldigt lätt att ljud från bordet går upp i mikrofonen. Om du ska använda ett bordsstativ så ställ det på något mjukt eller ha helst ett så kallat shock mount för mikrofonen. Justera in så att du sitter skönt.
Shock mount. Foto: Robban Strandberg |
Mikrofonen hänger i gummiband som gör att eventuella vibrationer från bord eller stativ inte fortplantar sig till mikrofonen. Foto: Robban Strandberg |
Foto: Robban Strandberg |
Ha alltid hörlurar på dig när du spelar in! Att "det känns konstigt att höra sig själv" är ingen ursäkt, du kommer att höra dig själv flera gånger om innan avsnittet är publicerat, så det är bara att bita ihop.
Börja med att vrida upp mikrofonens gain ganska högt och lyssna efter ljud som vi pratade om nyss. Åtgärda om det behövs. Vrid ner igen till en rimlig nivå och börja prata och hitta en lämplig nivå. -12 dB är bra att sikta på, med toppar på ungefär -6 dB. Vrid och justera så att du ligger bra. Prova att säga en mening som innehåller både ord med lite tryck och några med mindre, några B och framförallt P och se så att du inte hamnar för högt.
Kontrollera igen att mikronstativet är rätt justerat och att du sitter skönt. Du kan inte röra på något under inspelningen, utan att i så fall göra en paus och klippa bort.
Ha ett manus eller ett körschema så att du vet vad du ska prata om. Även om man får förutsätta att du vet vad du pratar om, och att det är själva anledningen till att du sitter framför mikrofonen, så behöver du några stolpar att förhålla dig till. Det är få människor som kan konsten att pladdra strukturerat i 1-1,5 timme. Om ni är två som ska samtala, se till att båda har läst manus och ha gärna en plan för vem som säger vad och vem som "drar igång" respektive del.
Kör en sista koll på nivåerna på dig, din och eventuell co-host och gäster. Starta inspelning och helst också backupinspelning. Börja inspelningen med en tystnad på 10-12 sekunder. Det kan vara bra att ha om du behöver tvätta bort oljud från inspelningen.
Ha någon genomtänkt fras att öppna med. Vissa vill öppna med samma fras varje gång, andra vill variera, men ha den förberedd oavsett.
Försök att hålla högt tempo när du pratar. Eftertänksamhet fungerar inte i radioformatet. Rappa, snabba kommentarer utan pauser minskar efterbehandlingen.
Om du under inspelningens gång tappar bort dig, oavsiktligt stöter till stativet, eller gör något annat så klappa händerna och ta om från en lämplig punkt innan, till exempel senaste frågan i sin helhet. Klappen gör det lätt att hitta de platser där det ska klippas, och om du tar om hela frågan går det bra att klippa bort misstaget. Ett missljud under tiden du säger något, på samma kanal som du pratar på, går inte att göra något åt.
Ha något genomtänkt att avrunda med som till exempel att tacka lyssnaren för att den har lyssnat. Här föredrar jag att prata direkt till en enskild lyssnare. "Tack för att du har lyssnat", inte "Tack för att ni har lyssnat", den personen som hör frasen är ju bara sig själv, och jag tror att tacket känns mer genuint om det blir personligt.
I nästa inlägg ska vi prata lite om var man kan publicera sin podd.
/Christer
torsdag 9 april 2020
Invasionerna av Danmark och Norge 1940
Idag för precis 80 år sedan, den 9 april 1940, påbörjade Tyskland Operation Weserübung, det vill säga invasionerna av våra grannländer Norge och Danmark.
Danmark var ganska dåligt rustat för att möta en invasion och hade precis påbörjat en mobilisering. Den enda trupp som var mobiliserad var en mindre styrka, vill minnas att det var ett kompani, som fanns i hamnen i Helsingör. Man insåg att man naturligtvis var helt chanslösa och kompanichefen beslöt att ta färjan över till Sverige. Beväpnad trupp i det neutrala Sverige var såklart lite känsligt, och ingen visste ju om Tyskland avsåg att fortsätta för att besätta även Sverige. Därför tog befälhavaren för södra Sverige beslut om att istället för att avväpna danskarna skicka dem till Ljungbyhed och där utgöra flygbastrupp och skydda flygplatsen. Denna flygplats kunde bli mycket viktig om ett anfall mot Sverige blev verklighet.
I Norge var man bättre förberedd och lyckades därför bättre med sitt försvar. Kryssaren Blücher sänktes av några välriktade salvor från kustartilleriet och hindrades att nå Oslo. Det här brukar anses vara en av orsakerna till att Norge lyckades hinna flytta på både riksledningen och kungen med familj. Dessa flydde norrut och hamnade till slut i England, där man utgjorde exilregering. Av akademisk betydelse kan man tycka idag, men det var det inte. Det betydde mycket för motståndsviljan i landet.
Det man kanske inte vet är att man stred länge, bland annat i Narviksområdet, och inte förrän den 10 juni kapitulerade Norge för Tyskland. Det stöd man fram till dess hade haft från England och Frankrike hade då dragits tillbaka några dagar tidigare, för att flyttas till att försvara Frankrike.
Det finns såklart massor att berätta om dessa händelserika dagar, men det här var några saker som dök upp hos en förvirrad själ.
/Christer
Danmark var ganska dåligt rustat för att möta en invasion och hade precis påbörjat en mobilisering. Den enda trupp som var mobiliserad var en mindre styrka, vill minnas att det var ett kompani, som fanns i hamnen i Helsingör. Man insåg att man naturligtvis var helt chanslösa och kompanichefen beslöt att ta färjan över till Sverige. Beväpnad trupp i det neutrala Sverige var såklart lite känsligt, och ingen visste ju om Tyskland avsåg att fortsätta för att besätta även Sverige. Därför tog befälhavaren för södra Sverige beslut om att istället för att avväpna danskarna skicka dem till Ljungbyhed och där utgöra flygbastrupp och skydda flygplatsen. Denna flygplats kunde bli mycket viktig om ett anfall mot Sverige blev verklighet.
I Norge var man bättre förberedd och lyckades därför bättre med sitt försvar. Kryssaren Blücher sänktes av några välriktade salvor från kustartilleriet och hindrades att nå Oslo. Det här brukar anses vara en av orsakerna till att Norge lyckades hinna flytta på både riksledningen och kungen med familj. Dessa flydde norrut och hamnade till slut i England, där man utgjorde exilregering. Av akademisk betydelse kan man tycka idag, men det var det inte. Det betydde mycket för motståndsviljan i landet.
Det man kanske inte vet är att man stred länge, bland annat i Narviksområdet, och inte förrän den 10 juni kapitulerade Norge för Tyskland. Det stöd man fram till dess hade haft från England och Frankrike hade då dragits tillbaka några dagar tidigare, för att flyttas till att försvara Frankrike.
Det finns såklart massor att berätta om dessa händelserika dagar, men det här var några saker som dök upp hos en förvirrad själ.
/Christer
Kryssaren Blücher Bundesarchiv, DVM 10 Bild-23-63-09 / CC-BY-SA 3.0 / CC BY-SA 3.0 DE (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/de/deed.en) |
måndag 6 april 2020
Stilla veckan
Många kallar veckan som vi är inne i nu för påskveckan, men enligt kristen tradition så är det faktiskt inte så. Detta är Stilla veckan och börjar, enligt det gamla sättet att räkna att söndagen inleder veckan, med palmsöndagen och slutar med påskafton. Påskveckan är nästa vecka, som börjar med påskdagen.
Dagarna i Stilla veckan är:
Palmsöndagen
Blå måndagen
Vita tisdagen
Dymmelonsdagen
Skärtorsdagen
Långfredagen
Påskafton
Dagar i påskveckan
Påskdagen
(Påsknatten)
Annandag påsk
Glad påsk!
Dagarna i Stilla veckan är:
Palmsöndagen
Blå måndagen
Vita tisdagen
Dymmelonsdagen
Skärtorsdagen
Långfredagen
Påskafton
Dagar i påskveckan
Påskdagen
(Påsknatten)
Annandag påsk
Glad påsk!
torsdag 2 april 2020
Känd fotograf avliden i covid-19
Tomas Oneborg, pressfotograf på Svenska Dagbladet, har avlidit i sviterna av covid-19. Det är arbetsgivaren Svenska Dagbladet som rapporterar om dödsfallet.
–Det är med stor sorg och bestörtning som vi nåtts av beskedet. Tomas var en väldigt uppskattad medarbetare och en fantastisk yrkesman. Hans betydelse för Svenska Dagbladets bildjournalistik kan inte överskattas, säger SvD:s chefredaktör Anna Careborg, i SvD.
Oneborg var först på plats vid terrordådet på Drottninggatan 2017, och tog där bilder som både gjorde honom känd bland den breda allmänheten och gav honom pris i Årets nyhetsbild året efter.
Tomas Oneborg blev 62 år gammal.
/Christer
–Det är med stor sorg och bestörtning som vi nåtts av beskedet. Tomas var en väldigt uppskattad medarbetare och en fantastisk yrkesman. Hans betydelse för Svenska Dagbladets bildjournalistik kan inte överskattas, säger SvD:s chefredaktör Anna Careborg, i SvD.
Oneborg var först på plats vid terrordådet på Drottninggatan 2017, och tog där bilder som både gjorde honom känd bland den breda allmänheten och gav honom pris i Årets nyhetsbild året efter.
Tomas Oneborg blev 62 år gammal.
/Christer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)