50x50-utmaningen, 11-20

Bilder från dagarna 11-20

11. Husdjuret, veckotema 2 - Hänger i fönstret

12. Modell vid bron

13. Camp

14. Twin

15. Winners

16. Väderelände

17. Lunch a top a skyskraper

18. Kvällsvy

19. Morgondimma

20. Ladan, veckotema 3 - Ostadig

Bilder från en ny utmaning, 1-10

Bilder från ytterligare en 50x50-utmaning. En bild om dagen i 50 dagar med 50 mm objektivet.

Bilder från dagarna 1-10

1. Folkets Park

2. Viserion is back

3. Staden i staden

4. Timber trail of Mid-Sweden

5. Bron

6. Bodaborg, temabild v1 - Det var roligt

7. Strövtåg i hembygden

8. Mood of the day

9. Skog

10. Back in business

Ändrade planer

Anna-Karin och jag hade bestämt att ses för att fota tillsammans när hon hade ett ärende i närheten. Vi hade en idé och hade kikat på lite bilder och var överens om var, hur och allt däromkring. När vi kom fram till platsen så småregnade det och blåste mer eller mindre storm så det var svårt att ens stå upp. Det var helt enkelt inte möjligt att genomföra planen vi hade.

Ett snabbt dyk in i min lilla databas med platser kom vi på att vi kunde åka till Västanåfallet, som inte är långt ifrån den första platsen. Vi hann köra på en liten stund innan regnet kom även dit, men det hann bli några bilder i alla fall.

Så kan det gå, när man snabbt får planera om en shoot.

Ny stativplatta

För lite drygt tre år sedan så berättade jag här i bloggen (Rapid-remmar, bu eller bä?) att jag börjat använda en så kallad Rapid-rem. Det är en rem som sitter diagonalt på överkroppen och den här typen av kamerarem sitter kvar när man ska använda kameran. Man bara lyfter upp kameran så glider den längs remmen och efter att man fotat så släpper man försiktigt ned kameran igen så hänger den i remmen.

I det gamla inlägget så berättar jag att jag tyckte att det var besvärligt med att fästskruven till remmen tog upp stativgängan, vilket gjorde att man inte kan ha någon stativplatta. Jag hade hittat en platta som gick att ha till båda, vilket var bra. Problemet var bara att sedan dess har jag allt oftare börjat använda en dubbel rapidrem och två kamerahus. När jag är ute och fotograferar motorsport till exempel så har jag alltid två kameror, en Canon EOS 7D Mk II med en Canon 70-200 f/4L och en Canon EOS 6D med Sigma 50mm f/1.4 Art. Dels täcker jag upp olika områden med brännvidderna, men dels är det också en säkerhet. Om jag går in i banan under en tävling och min kamera skulle börja krångla så kommer tävlingen att fortsätta ändå och jag tar mig inte av banan förrän det händer en incident som kräver bärgning eller att det blir något annat uppehåll i tävlingen.

Problemet har varit att jag bara haft en stativplatta som även passat till remmen. Men nu har jag hittat ett alternativ som jag tycker verkar passa mig. Det är inte 100% rätt för mig, men jag tror att det får fungera för nu i alla fall. Det är en Arca-Swiss-platta som på undersidan har en utfällbar plåtdetalj med ett rejält hål i, som man kan fästa remmen i. När den inte används så fäller man in den och då ryms den gott och väl i Arca-Swiss-profilen.

Hur bra det passar beror mycket på kombination av kamerahus och objektiv, men i mitt fall, med den stora och mycket tunga 50 mm-gluggen på så blir kombinationen något framtung och det hade varit bra om plattan varit lite längre.

Jag ska på ett större motorsportevenemang om en dryg vecka, så då kommer jag att använda plattan fullt ut några dagar och får återkomma efter det med en utvärdering, men hittills verkar det vara användbart.

Hur gör du för att lösa problem med att kombinera rapidrem och stativplatta? Har du några tips?

En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 2

Detta är del 2, läs gärna En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 1 innan du läser denna.

Dessa bilder är en fortsättning på ett tidigare inlägg om vår vandring längs en del av S:t Olavsleden, från Borgsjö via länsgränsen till Bräcke. Bilderna tar vid precis när vi klivit in i Jämtland.

Det var min far och jag som gick längs leden, och förutom den delen som man går eller springer när man deltar i Borgsjön Runt så hade ingen av oss någon erfarenhet av pilgrimsleden. Dock är vi båda födda och uppvuxna här och känner väl till området. Det var riktigt roligt att prova en del av leden och vi stötte även på ett ungt par som också var på vandring. Killen var från England och tjejen från Schweiz, och de hade fått tipset av bekanta utanför Sundsvall. De hade börjat sin vandring i Stöde och skulle avsluta i Östersund. Delen från Stöde till Fränsta tyckte de var tråkig och gick längs vägar i alltför stor utsträckning, men delen förbi Fränsta och Kärleksstigen mot Byforsen var riktigt fin.

Vårt utlåtande av delen vi gick blir att leden på Medelpadssidan var utan anmärkning, bra led, bra skyltat och på lämpliga vägar. På jämtlandssidan behöver man ta tag i lite röjning, så blir det betydligt bättre. Asfaltsträckan från Bröckling ned mot Bräcke är nog svårare att åtgärda, men är verkligen ingen höjdare.

På den jämtländska sidan blev leden raskt sämre, med högt gräs som gjorde att
man var tvungen att se sig för ordentligt var man satte fötterna. 

Lite röjning längs den här delen av leden så skulle det bli mycket bättre.

Det var också långa, tidvis branta uppförsbackar längs den gamla forbondevägen

Grusväg förbi Harrsjön. Skyltningen var utan anmärkning hela vägen.

Pilgrimskoja för övernattning eller vila. Vi tog en fikapaus vid strandkanten.
Dock var det extremt mycket mygg, så pausen blev inte så lång. 

På väg genom byn Lillkrog

Efter att ha passerat Bröckling kom vi fram på vägen mellan Bräcke och
Albacken, en väg som är stor, asfalterad och vältrafikerad. Inte den roligaste
delen av vandringen. Dessutom passade vädret på att jäklas lite extra, då det
började spöregna. När orken börjar tryta efter 35 km så är asfaltsväg och
spöregn inte det man önskar.

Framme vid målet. Vi hade ställt en bil vid Bräcke kyrka på morgonen och
det var rätt skönt att se kyrkan när man kom längs vägen. Och inte minst skönt
att sätta sig ned. Kameran var då nedpackad pga regnet och det fick bli en
mobilbild.