Fåglarna vid fågelbordet: Domherre

Domherren är en klassisk svensk vinterfågel, som många förknippar med vinter och framför allt julen. Det är nog delvis på grund av den röda färgen på hanens bröst, och det faktum att den är ofta avbildad på julkort, bonader mm med julmotiv.

Domherre, Pyrrhula pyrrhula, är en fink som finns i stora delar av Europa, Främre Asien, Sibirien och Östasien. I Sverige finns den i hela landet förutom på högfjället. På sommaren håller den vanligtvis till i skogen, men om vintern kommer den fram till bebyggelsen för att överleva på maten som finns på fågelborden.

Huvudets översida, vingarna och stjärten är svart med glans i metallblått. Vingen har ett vitt tvärband, ryggen är grå och undergumpen vit. Hanen är röd på huvudets sidor och på bröstet, medan honan är gråbrun med dragning åt lila. Näbben är kort och tjock och övernäbben kraftigt välvd.

Sågs första gången vid fågelbordet och fotograferades den 10 november.

Domherre (Pyrrhula pyrrhula) 

Ny produkt, lättuppslaget gömsle med golv

Ny produkt i vårt sortiment är ett gömsle från Stealth-Gear, specialist på fototillbehör för naturfotografer. Detta gömsle, Stealth-Gear Extreme Aquaproof, är lite speciellt i det att det är ganska stort och det faktum att det har golv som skyddar från fukt underifrån.

Storleken, gömslet är som sagt stort och det rymmer utan problem två fotografer med utrustning. Tanken är också att man vid behov ska kunna sova i gömslet, för att till exempel fotografera orrspel tidigt om morgonen. Om man ska vara två som sover i gömslet bör man nog prova först.

Golvet, som är vattentätt och tål ganska mycket, gör att liggunderlag, sovsäckar och annan utrustning skyddas från fukt genom marken.

Att slå upp gömslet tar bara några sekunder, genom den snillrika konstruktionen med aluminiumpinnar som bär upp och som fjäderbelastar mittpelaren. Tryck upp mittpelaren och skruva sedan bort pinnen i mitten. Röret som sitter på insidan fungerar som distans. Efter du har tagit bort pinnen sätter du dit den extra biten tak som följer med. Nedtill på varje sida sitter en öppningsbar glugg där du ska stoppa ut det tredje stativbenet. Detta gör att du sparar massor av plats inne i gömslet.

Är du intresserad av naturfoto är du välkommen till oss för att se på ett gömsle eller andra tillbehör!

Isbjörnar i Kaktovik

Såg precis en fantastisk serie bilder på isbjörnar. Bilderna var tagna i Kaktovik i Alaska av amerikanen Drew Hamilton. Kaktovik är en by i distriktet The North Slope borough som vid folkräkningen 2010 hade 239 invånare. Kaktovik ligger inom nationalparken Arctic National Wildlife Refuge. Under kalla kriget hade det amerikanska försvaret en radarstation i byn, som ingick i varningssystemet  "Distant Early Warning Line".

Isbjörn, Ursus maritimus, är en släkting till brunbjörnen som lever i arktiska områden på norra halvklotet. Den känns lätt igen på sin vita päls, men är som sagt en nära släkting till brunbjörnen. Sentida forskning har visat att isbjörnarna härstammar från den nu utdöda populationen brunbjörnar på Irland, någon gång före den sista istiden.

Isbjörnen är köttätare och födan består huvudsakligen av vikare och andra sälar, valar och smådjur. När det är ont om mat äter den även as och kan ge sig på ungar av sin egen art. Isbjörnen är idag ett av få djur som ser människan som ett möjligt byte.

Tycker du att isbjörnen ser lugn och sävlig ut? Den kan även skynda sig. Som mest kommer en isbjörn upp i ca 40 km/tim. Det motsvarar en tid på 9 sek på 100 m, vilket skulle stå sig bra i ett OS eller VM i friidrott...

http://www.flickr.com/photos/13736715@N04/sets/72157636073510005/with/10034677076/

/Fotofyndet

Isbjörn, fotograferad i Spetsbergen.

Inget nytt om de tillfångatagna journalisterna

Det finns inga nya uppgifter om var de två i Syrien bortförda journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed befinner sig nu. Enligt en talesperson på den syriska ambassaden saknade de båda männen visum. En aktivist bosatt i Stockholm med kontakter inom den syriska oppositionen fick under tisdagen kontakt med personer i hemlandet som visste hur försvinnandet gått till. En man och en kvinna var med i bilen vid bortförandet, dessa båda släpptes och aktivisten har sökt mannen för att får mer information men inte lyckats nå honom.

Magnus Falkehed är till vardags frilanskorrespondent i Paris för DN, och hans vän och fotografkollega Nikolai Jakobsen har rest till Libanon för att få förstahandsuppgifter om fallet.

– Jag har jobbat med Magnus i 15 år och vi har varit på en rad konstiga platser. Magnus är alltid mycket säkerhetsmedveten och har både hängslen och livrem på, säger Nikolai Jakobsen till DN.

Alla är fotografer, del 3

Henrik Schyffert och Johan Rheborgs serie Alla är fotografer har nu kommer till avsnitt 3. I serien försöker Henrik och Johan att hitta den perfekta bilden och höja kvaliteten på sitt eget fotograferande. I del 1 var självporträttet i fokus, i del 2 skulle man använda en teknik som man inte var van vid, Schyffert med analog storformatskamera och Rheborg med mobilkamera.

Missade du något av de två första avsnitten finns de på SVT Play till den 17 januari. http://www.svtplay.se/alla-ar-fotografer

SVT 1 ikväll kl 21.00

Häng även med på sociala medier under #AllaÄrFotografer

/Fotofyndet

Fotograf bortförd i Syrien

Fotografen Niclas Hammarström och journalisten Magnus Falkehed har förts bort av en okänd grupp under en reportageresa i Syrien. De två prisbelönta frilansjournalisterna reste till Syrien förra söndagen och tog sig in via Libanon. Under resan har man regelbundet hört av sig till bildbyrån Kontinent, som hållit männens familjer uppdaterade. I söndags uteblev den förväntade rapporten och det visade sig senare bero på att männen förts bort i samband med återresan till Libanon.

Både Hammarström och Falkehed har erfarenhet av utlandsuppdrag sedan tidigare, och var förberedda på att det var oroligt i Syrien. Man var där som frilans och inte på uppdrag av någon tidning eller bildbyrå.

Enligt uppgifter i Aftonbladet var männen på väg mot den libanesiska gränsen i lördags vid 11-tiden, när okända män förde bort dem. Enligt Fredric Alm på Kontinent var de båda oskadda när de sågs sist, men i övrigt är det mycket knapphändiga uppgifter om hur överfallet gick till.

Enligt UD jobbar man med fallet och kontakter har tagits på olika nivåer. Förhandlingarna sköts av Sveriges Syrienambassad, som pga säkerhetsläget för närvarande är belägen i Beirut i Libanon.

Niclas Hammarström arbetade under många år för Aftonbladet, och var dess utsände i USA. Där har vi sett hans bilder från kända händelser som belägringen i Waco, 11 september-attackerna, bombdådet i Oklahoma City, fotbolls-VM 1994, sommar-OS i Atlanta 1996, etc. 1997 återvände han till Sverige. Hammarström är prisbelönad flera gånger om, och 2012 fick han ett prestigefyllt pris då ha vann andrapris i World Press Photo, i klassen årets nyhetsbildreportage med sitt reportage från Utöya. Detta skrev vi om tidigare, Svensk fotograf prisad

/Christer Hägglund

Om krigsjournalisters upplevelser

Såg på talkshowen med Skavlan för en tid sedan, där bland annat krigskorrespondenten Janine di Giovanni var gäst. di Giovanni är sedan många år krigskorrespondent och har besökt i princip varje väpnad konflikt i världen sedan 1980-talets mitt. Idag jobbar hon för tidningen Newsweek och skriver även i The Times, Vanity Fair och New York Times.

Intervjun i Skavlan handlade om den nya boken "Demoner i dagsljus", som handlar om krigskorrespondenters och -fotografers upplevelser och de problem dessa människor lider av som följd av detta. För di Giovanni ledde det bland annat till att hon plötsligt började hamstra vatten i bostaden i Paris, då hon var helt övertygad om att Paris kunde bli ockuperat och hon var därmed tvungen att skydda familjens välmående.

Intressant och tänkvärt, se avsnittet på SVT Play. Tillgängligt till den 29 december.

http://www.svtplay.se/video/1603434/del-10-av-12

Vinnare i Vilda blickar

Vinnarna i Inside Nature och Svenska rovdjursföreningens tävling Vilda blickar är:

1: Gunnar Aus
2: Håkan Liljenberg
3: Robin Eriksson

Förstapriset var en resa till Alaska med Inside Nature, andra och tredje pris resor till östra Finland.

Scandinavian Photos favorit: Lars Petersson (iPad mini)
Publikens val, med pris från Kameradoktorn: Lars Peterson (kamera)

De tolv finalisterna, vilka utgör Svenska Rovdjursföreningens almanacka 2014, var:

Anders Malmsten
Gunnar Aus (2 bilder)
Hans Källgren
Håkan Liljenberg
Ingela Karjel
Ingemar Pettersson (2 bilder)
Lars Petersson (2 bilder)
Lena Nikkola
Robin Eriksson

Grattis till er finalister och speciellt till vinnarna! Vinnarbilderna kan ses på www.rovdjur.se

Förbudet mot åtelkameror

Förbudet mot att sätta upp åtelkameror förvånar och förargar många. För en tid sedan hade vi en diskussion i ämnet i en sammanslutning som jag är med i, där en man hade haft en kamera med automatisk utlösning uppsatt i skogen för att fotografera djur. Att det var en åtelkamera i lagens mening var han inte medveten om, och ännu mindre att den var olaglig. Han har för övrigt nu tagit ned kameran pga förbudet.

Orsaken till att åtelkameran är förbjuden är att den i lagen jämställs med en övervakningskamera, något man inte vill släppa fritt för att skydda den personliga integriteten. Lagen skiljer heller inte på något sätt på en adress på Sveavägen i Stockholm och ett träd i skogen i Värmland.

En annan orsak till att det är förbjudet och att förbudet till viss mån efterlevs och överträdelser anmäls är att sådana kameror används till otillåten jakt. Det senaste exemplet på detta är nyligen när man hittade ett flertal fällor i kända vargrevir i Värmland. Vid en eller flera av dessa hittades dessutom övervakning med hjälp av åtelkamera. I sådana fall används åtelkameran som ett hjälpmedel vid ett planerat lagbrott vilket inte direkt hjälper till att vända opinionen och att tillåta åtelkameror i framtiden.

Illegala fällor hittade i Värmland

Åtelkamera monterad på träd

Spaningsflygningar mot Baltikum

Som vi tidigare berättat om genomförde en pilot i Flygvapnet, Ingemar Wängström, i september 1949 en spaningsflygning mot mål i norra Sovjetunionen. En flygning som kom att kallas "Den finska flygningen" och som startade i Luleå. Det var varken den första eller den sista spaningsflygningen som gjordes mot mål i länder tillhörande Warsawapakten, främst Sovjetunionen, men av någon anledning den mest dokumenterade. Under 1948-50 genomfördes, förutom den finska flygningen, sex spaningsföretag för vilka det finns både mål och datum i arkiven, där de angivna målen lodfotograferades. Dessutom genomfördes ett tiotal spaningsföretag över åtta mål, där både tidpunkt och metod är mer osäker. En lodfotografering genomförs så att man flyger rakt ovanför målet och den lodrätt monterade kameran tar bilder som blir exakta och detaljrika. En sådan flygning kan av förklarliga skäl inte genomföras utan att kränka luftrummet i det land vari målet ligger.

De sex målen som lodbildsfotograferades var: 

Liepaja (Lettland), 1948-12-03

Ösel (Estland), 1949-05-05 och 49-05-18

Dagö (Estland), 1950-05-09

Ventspils (Lettland), 1950-09-22

Kolka (Lettland), 1950-09-25

Landet inom parentes anger tillhörighet efter 1991.

S31 Spitfire
Foto: Christer Hägglund

Det tiotalet spaningsföretag som det finns ännu mer knapphändiga uppgifter om kan till viss del vara sådana där spaningsflygplanet flög längs territorialgränsen och med teleobjektiv fotograferade in över land. Sådana fotografier blir ofta mindre detaljerade och det är svårare att utan referens (dvs ett föremål med känd storlek) bedöma storleken på detaljer på fotografierna. Fördelen med dem är då att man således inte behöver kränka fientligt territorium. Orter som nämns för sådana spaningsföretag är: Gdynia (Polen), Swinemünde (Świnoujście, Polen), Kaliningrad (Ryssland), Svetlogorsk (Ryssland), Klaipėda (Litauen), Pävilosta (Lettland), Paldiski (Estland) och Pärnu (Estland).

Den här artikeln ska handla om två av de förstnämnda flygningarna och deras mål, Liepaja den 3 december 1948 och Ventspils den 22 september 1950. Efter andra världskriget var osäkerheten stor om hur världsbilden skulle förändras, inte minst i Europa. Sovjetunionen hade under krigets slutskede ockuperat fd tyskockuperade områden som Polen, Estland, Lettland och Litauen. Underrättelsebehovet var av den anledningen helt omättligt vi den här tiden, och just Östersjökusten i Baltikum var ett område där förändringen i hotbilden krävde uppföljning. Dessa länder var därför prioriterade mål för spaningsflyget.

Senare forskning i ämnet har visat att det var en mycket snäv krets människor som kände till att flygningar där andra länders territorialgräns kränktes ägde rum och målen för dem. Det kan i flera fall ha varit så få som tre människor inblandade i själva flygningen. Enligt Rolf Gustafssons undersökningar som presenteras i HPM 1993-05-04 är hans slutsats att ordergången gick från någon på Försvarsstaben (Fst) till chefen för fjärde flygeskadern Birger Schyberg och direkt till piloten Wängström.

Liepaja

Flygningen till Liepaja genomfördes den 3 december 1948 av Ingemar Wängström, då löjtnant, i en S31 Spitfire. Liepaja ligger i Lettland, östsydöst om Gotlands sydspets. Staden är mycket gammal och grundades redan 1253, då som en fiskeort. Det goda läget mot Östersjön gjorde att Ryssland 1893 placerade en örlogsbas i Liepaja, som man annekterat 1795. Den ryska örlogsbasen var dock i bruk en kort period mellan åren 1906-1907. I och med världskrigen steg stadens betydelse militärt, och den sovjetiska ockupationen 1940-41, 1945-91 ledde till omfattande utbyggnad av flottbasen Karosta. Under denna tid var staden Liepaja helt sluten och det behövdes speciella skäl och inresetillstånd för att komma in i staden. Som mest fanns det ca 28.000 militärer i Liepaja, bland annat tillhörande 14:e ubåtsflottiljen. Denna flottilj, som hade anropsnamn "Kompleks", bestod av totalt 16 ubåtar i Whiskey-, Golf- och Juliett-klasserna. 

Ventspils

Staden Ventspils ligger i nordvästra Lettland och fick besök av Wängström och hans Spitfire nästan 2 år efter Liepaja, den 22 september 1950. Även Ventspils är en gammal stad, grundad 1290 och med stadsprivilegier 1314 spelade den en viktig roll som handelsstad i Hansan. 1939 grundade Röda armén en örlogsbas i staden, och hamnen fortsatte att spela stor roll. Under den sovjetiska tiden byggdes en oljepipeline till hamnen, som blev en av de viktigaste i Sovjetunionen för export av olja.

Douglas DC-3 i civilt utförande
Foto: Christer Hägglund

Efter andra världskrigets slut byggde Sovjetunionen ut en radarkedja längs hela Östersjökusten, ända till östra Tyskland. Ett par av radarstationerna i kedjan var placerade just i städerna Ventspils, Liepaja och Klaipeda i Lettland. Det var bland annat dessa stationer som vårt försvar, eller Krigsmakten som det fortfarande hette då, ville kartlägga och fotografera. Radaranläggningarna var vid den här tiden av typen P-3, med NATO-beteckningen "Dumbo", vilka hade begränsad räckvidd och noggrannhet, vilken kartlades i samverkansoperationer mellan jaktflyg, spaningsflyg och signalspaningsflyg i FRA:s regi. Det kunde gå till så att ett svenskt jaktplan gjorde ett skenanfall mot den baltiska kusten. När det sovjetiska gränsförsvaret såg att ett främmande plan var på väg mot gränsen så tände man, i tron att man var under ett skarpt angrepp, upp samtliga radarstationer längs Östersjön. Det låg då ett FRA-plan på hög höjd på internationellt luftrum och spelade in och identifierade radarsignalerna. Med hjälp av ett stort antal sådana operationer kunde man kartlägga radartäckningen. Så kallade radarstötar användes av Flygvapnet ända in på 1980-talet, och kanske används fortfarande.

En av Flygvapnets DC-3:or, TP79007. Fotograferad på
Flygvapenmuseum i Linköping.
Foto: Christer Hägglund

Nedskjutningen av den svenska DC-3:an

Modell över TP79001, anpassad för signalspaning. Del av
utställningen på Flygvapenmuseum.
Foto: Christer Hägglund

Radarstationen i Ventspils, som alltså fotograferades 1950, kom att användas vid den uppmärksammade nedskjutningen av den svenska DC-3:a som genomförde avancerad signalspaning mot den baltiska kusten och en sovjetisk marinövning i Östersjön den 13 juni 1952. Möjligen användes även stationen i Liepaja, då räckvidden för den radarn nådde de södra delarna av DC-3:ans färdväg. Rapporterna från radarstationerna gick via den regionala luftförsvarscentralen i Riga och vidare till luftförsvarscentralen i Minsk. DC3:an upptäcktes kl 10.15 svensk tid av radarn i Ventspils och man följer det i ungefär en timme, fram till kl 11.14. Kl 10.44 ger befälhavaren överste Sjinkarenko startordern till en MiG-15 på startbanan på flygbasen i Tukums i Lettland, kapten Osinskij, som startar två minuter senare och tar upp jakten på det svenska planet. Kl 11.14 tappar radarn i Ventspils kontakten med både det svenska och det sovjetiska planet, och när det sovjetiska återkommer igen kl 11.27 rapporterar kapten Osinskij samtidigt att det fientliga flygplanet brinner för fullt.

Vraket efter TP79001, som det visas idag på Flygvapenmuseum.
Foto: Christer Hägglund

Efter det framgångsrika anfallet återvände inte Osinskij till Tukums utan flög på order av överste Sjinkarenko till Rigas centrala flygplats, där luftförsvarsområdets stab och överste Sjinkarenko fanns. Förutom nedskjutningen av ett Catalinaplan som sökte efter DC-3:an tre dagar senare var det tyst. Nästan 40 år av förnekanden, till början av 90-talet när de första uppgifterna om nedskjutningen började komma i samband med att imperiet började falla sönder.

Consolidated Catalina, Tp 47001. Flygplan av samma typ som det som sköts
ned av sovjetiska MiG-15 jaktplan tre dagar efter att DC-3:an försvann.
Fotograferad på Flygvapenmuseum.
Foto: Christer Hägglund

Vad har nu allt detta med fotografering och spaningsflyg att göra egentligen? Ja, det finns en del uppgifter, bland annat i analyserna av radarsignaler i haveriutredningen, som kan tyda på att det fanns ett flygplan till i luften samtidigt som DC-3:an. Det har antytts att planet kan ha varit amerikanskt, USA nekar dock till detta. Andra teorier har varit att det ska ha varit just ett svenskt spaningsflygplan som enligt metoden ovan skulle göra en radarstöt som DC-3:an skulle spela in.

Den svenska inställningen är att nedskjutningen var ett brott mot folkrätten då det var ett obeväpnat flygplan på internationellt luftrum, ute på en utbildning i navigationsflygning. Idag vet vi betydligt mer, flygplanet spionerade på Sovjet och hade så gjort många gånger. Genom bland annat spionen Stig Wennerström hade den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU full koll på flygningarna som genomfördes, liksom att materialet till stor del transporterades vidare till USA via Wiesbaden i Västtyskland. Svenska spaningsflygplan liksom svenskt jaktflyg hade gjort upprepade grova kränkningar av sovjetiskt luftrum för att kartlägga bland annat luftförsvaret. I det dagsaktuella fallet fanns det dessutom en helt ny typ av fartygsburen radar under utprovning på den pågående marinövningen, som Sovjetunionen inte ville att NATO skulle få kännedom om.

Det var otvivelaktigt fel att skjuta ned det svenska planet, men samtidigt får man ha en viss förståelse för att våra oavbrutna kränkningar till slut blev för mycket. Och som sagt så kom två av målen för löjtnant Wängströms vågade spaningsfotograferingsflygningar, radarstationerna i Ventspils och Liepaja, att användas i den attack som kom att gäcka oss i över 50 år, tills dess att vraket återfanns i juni 2003 och vi fick svar på vad som hände med en del av besättningen. Men var finns de fyra FRA-männen...?

Bild från Flygvapenmuseums gamla utställning, med MiG-15 i förgrunden
och TP79 DC-3 i bakgrunden. Dvs en omvänd uppställning mot det som
skedde i luften under nedskjutningen.
Foto: Christer Hägglund

Källor: 

Försvarsmakten/LUTAB, Teknisk utredningsrapport över haveri med Tp 79 nr 001 (2007), 2007-07-25
Rolf Gustafsson, Öv 1., Speciell spaningsflygverksamhet 1948 - 1950, HPM 1993-05-04
Walter Jonsson, Övlt, Anteckningar efter samtal med Ekneborg och Wängström, PM 1992-03-23
Wikipedia, information om Klaipeda, Ventspils och den sovjetiska Östersjöflottan
Mikael Holmström, Den hemliga alliansen, kap "Inträngningar i underrättelsesyfte - svenskt ubåtskrig mot Sovjet"

Förkortningar: 

Öv 1, överste av första graden
Övlt, överstelöjtnant
PM, promemoria
HPM, hemlig promemoria

Problem med Sigmaobjektiv på Nikon D5300

Sigma har i ett meddelande på sin webbsida meddelat att det finns vissa kompatibilitetsproblem mellan Sigmas objektiv och Nikon D5300. Det gäller objektiv med inbyggd autofokusmotor som inte alltid autofokuserar rätt i Live View-läge, och att på vissa modeller fungerar inte bildstabiliseringen tillfredsställande.

På modeller som fortfarande säljs kommer Sigma att tillhandahålla en gratis firmwareuppdatering som löser dessa problem. På kompatibla modeller installeras uppdateringen via Sigma USB Dock. Det kommer dock inte att ske för ett antal utgågna modeller.

Fotoassistent skjuten, gärningsmannen gripen

Den man som stormade in på en tidningsredaktion i Paris i måndags och öppnade eld med ett hagelgevär är nu gripen. Mannens skott träffade en 27-årig fotoassistent som gjorde sin första dag på jobbet på tidningen Libérations redaktion.

I samband med mannens gripande konstaterades att han tidigare avtjänat ett längre fängelsestraff för inblandning i en serie uppmärksammade mord 1994, där tre polismän och en taxichaufför dödades. Mannen dömdes då för att ha försett gärningsmännen, en man och en kvinna, med vapen till sin Bonnie & Clyde-turné.

Fotoassistenten är allvarligt skadad.

Filmtips: The Hidden war

The Hidden war, med undertiteln The true story of the Bang Bang Club, är en film om de fyra unga, orädda fotograferna Kevin Carter, Greg Marinovich, Ken Oosterbroek, och João Silva som möts i Sydafrika. Tiden är strax efter Apartheids fall och en hänsynslös brutalitet råder mellan rivaliserande grupper inför de första fria valen. De fyra fotograferna använde sina kameror för att berätta alla sidor av historien och var beredda till mycket stora personliga offer för att världen skulle få reda på sanningen.

Marinovich vann ett Pulitzer-pris för en bild där en man dödas i ett sk township utanför Johannesburg och Carter vann också senare ett Pulitzer för en bild från svältkatastrofens Sudan. Den bilden kan ses här: Kevin Carter's Pulitzer Prize winning photograph of a Sudanese child and a vulture

Jag tycker att det är en bra film, och verklighetens brutalitet skildras på ett tydligt sätt. Man får följa hur det påverkar fotograferna, relationen dem emellan och mellan dem och uppdragsgivaren, en sydafrikansk tidning.

På rollistan ser vi bland annat ett svenskt namn;
Ryan Phillippe, Malin Åkerman, Taylor Kitsch, Neels Van Jaarsveld och Frank Rautenbach

Mer information på IMDB: The Hidden War "The Bang Bang Club"

Finns att köpa till riktigt bra pris just nu. The hidden war

Alla är fotografer, del 2

Ikväll är det dags för avsnitt 2 av serien Alla är fotografer med Henrik Schyffert och Johan Rheborg. I det första avsnittet var ämnet självporträtt. Vad som kommer ikväll återstår att se.

Missade du första avsnittet? Det finns räddning, programmet finns på SVT Play till den 17 januari.

SVT 1 kl 21.00.

Häng även med på sociala medier under #AllaÄrFotografer

/Fotofyndet

Ny produkt: Raster för extern blixt

Den externa blixten. Kameratillbehöret man antingen älskar eller hatar. Själv tillhör jag den förstnämnda gruppen, jag älskar min externa blixt. Dock känner man ibland att den lyser upp för mycket och skulle vilja rikta blixten bara på något speciellt. En ny produkt i vårt sortiment är ett raster för den externa blixten, som gör just det, riktar ljuset till ett smalare område. Det följer med två olika raster som man använder antingen var för sig eller tillsammans. Ett ger ljuset en utlysningsvinkel på 45 grader och den andra på 25 grader. Dessutom kan man kombinera dem och får på så sätt en spot med en vinkel på 16 grader. Denna kan ge riktigt häftiga effekter vid t ex porträttfoto i en ganska mörk miljö.

Finns i en universalmodell och en anpassad för Canon 580 EX och EX II, och en för Nikon SB-900 och SB-910.

Sagt om naturfoto

Hörde ett ganska bra uttryck häromsistens, ett som beskriver hur det är att vara naturfotograf.

"Tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt"

Du kommer att få vänta. Vänta mer. Vänta igen. Och vänta lite till. Och sedan, vips, så är tillfället där, och då måste du vara beredd för det försvinner fort. Något av det mest extrema i väntan måste ha varit när Mattias Klum satt i ett träd i Borneos regnskog varje natt i 10 veckor innan veckelbjörnen dök upp, som vi skrivit om tidigare.

Väntan, väntan, väntan, sen står den där.
Och försvinner snabbt som blixten...

Fotomässan i Stockholm

Årets fotomässa på Älvsjömässan i Stockholm går av stapeln kommande helg, 22-24 november. Förutom traditionsenlig branschmässa med det senaste och bästa inom kameror, objektiv och annan kringutrustning.

Det bjuds dessutom på bildvisning av bland annat Mattias Klum, Anna Clarén, Emma Svensson och Peter Gärdehag. Klums bildvisning går under namnet "Världar av liv" och hör ihop med hans senaste bok. Stjärnkocken Fredrik Eriksson och fotografen Jakob Fridholm kommer att visa hur det går till när bilderna i kokböcker tas.

Under mässan kommer även prisutdelning att ske i Svenska rovdjursföreningen och Inside Natures tävling "Vilda blickar".

Mer information hittar du på http://sthlm.fotomassan.se/

/Fotofyndet

Känd pappa drog vapen mot paparazzo

Jon Gosselin, känd som pappan i reality-tv-serien "Jon & Kate Plus 8", har enligt TMZ trappat upp sitt krig mot paparazzifotograferna. Det senaste intermezzot var nyligen när Gosselin uppenbarligen blev mycket irriterad på en kvinnlig paparazzo och tog fram sin pistol och sköt ett varningsskott. Fotografen blev mycket skrämd och har polisanmält Gosselin för tilltaget. Han hyser dock inga större tvivel om hur det hela kommer att sluta utan säger enligt TMZ:

"Jag har licens att bära ett dolt handeldvapen, vilket jag tog fram och använde för att skjuta ett varningsskott BORT ifrån fotografen" säger Jon Gosselin och tillägger, "Det är gott och väl inom mina rättigheter under Pennsylvanias lagar när någon inkräktar på mitt privata område."

Jon & Kate Gosselin blev kända genom ett antal tv-framträdanden, bland annat "Surviving Sextuplets and Twins" och den senare uppföljaren "Sextuplets and Twins: One Year Later". Tack vare bra tittarsiffror utvecklades konceptet till tv-serien "Jon & Kate Plus 8" som sändes från april 2007 på Discovery Channel. Serien handlade om parets liv med ett par tvillingar och sexlingar, totalt åtta barn vilket gav serien dess namn. Efter en separation 2009 fortsatte serien som "Kate Plus 8". Jon Gosselin och hans advokater satte hinder för inspelningarna och 2011 lades serien ned efter totalt 150 avsnitt. 

/Christer

Bildstabilisering och stativ

En fråga som debatteras ibland är användandet av bildstabilisering när man har kameran på stativ. Tanken med bildstabilisering är att man ska motverka skakningar från fotografen genom att objektivet känner av dem och motverkar dem. Det finns då en viss risk att när objektiv och kamera sitter på stativ så finns det inga skakningar, men att objektivet rör lite på sina rörliga delar för att uppfatta och motverka skakningar ändå. Den rörelsen kan då, enligt många, ge upphov till oskärpa.

Det finns flera olika sorters bildstabilisering, IS på Canon, VR på Nikon, VC på Tamron och OS på Sigma för att nämna några. Dessutom finns det olika generationer av dessa som fungerar på olika sätt, då utvecklingen har gått snabbt framåt. Det gör att det är omöjligt att ge några specifika, generella råd.

Vissa nyare system har två eller till och med tre lägen, där det första oftast kompenserar för vibrationer i alla riktningar, medan läge två eller tre bara kompenserar för vibrationer i sidled, och då är tillämpbart vid panorering på stativ.

Ska man våga sig på ett generellt svar på frågan om bildstabiliseringen ska vara av eller på när man kör på stativ eller annat fast underlag så säger jag AV. Men det bästa är om du kan läsa manualen till ditt objektiv och se vad som anges där. Det du INTE ska göra är att slå på din bildstabilisering när objektivet är nytt och köra så sedan.

Ska bildstabiliseringen vara av eller på?

Dålig ordning på dina batterier?

AA-batterier är väldigt vanliga och används i otroligt många olika apparater. I våra kameror slipper vi i de flesta fall, tack och lov, använda dem numera, men i blixtar och andra tillbehör är de fortfarande vanliga. Grejen med AA-batterier är att man behöver så många, minst fyra i varje applikation, och det gör att man har batterier överallt. Dessutom dras man med problemet att veta vilka som är laddade och vilka som inte är det. Vi har tidigare tipsat om en batteriförvaringsbox, och nu ska vi visa ett alternativ till den, nämligen Powerpax. I Powerpax sitter batterierna ett och ett och hålls fast i hållaren, med polerna skyddade från kortslutning från omgivningen. Att batterierna sitter fast ett och ett är bra om du befinner dig någonstans där du inte vill riskera att tappa batterierna om du får ut allihop på en gång. I mörkret i ett gömsle, i båten eller var det nu må vara.

I Powerpax kan du också lätt visa vilka batterier som är laddade och vilka som är urladdade. Detta genom att vända urladdade batterier med minuspolen inåt där pluspolen annars tydligt ska vara. Ett annat alternativ är att sätta batterierna med varannan plus och varannan minus.

Ordning och reda alltså! Finns i två storlekar för fyra eller tolv batterier, i flera olika färger för att skilja olika modeller åt.

Köp din Powerpax hos oss!

Powerpax för 4st AA-batterier

Powerpax för 12 AA-batterier. Exempel på hur man kan visa
att 8st är nyladdade och 4st är urladdade

Vinner på illusion

Årets vinnare av Hasselbladpriset är en mästare på illusioner. Fotografen, som heter Joan Fontcuberta, skapar sina bilder som ser dokumentära och autentiska ut men som egentligen är manipulerade på ett både skickligt och fantasifullt sätt.

Ett motiv är en rysk kosmonaut som försvann i rymden och för att inte genera den sovjetiska ledningen ströks helt ur historieböckerna. Hela historien är en lögn och ett exempel på fotografens fantasi.

- Han utmanar vårt sätt att förstå och uppfatta fotografiet och det gör han gärna i verk där han leker med det vetenskapliga fotografiet, säger Hasselbladsstiftelsens curator Louise Wolthers.

Just nu syns Joan Fontcubertas bilder i en utställning på Hasselblad Center i Göteborg. Utställningen pågår till den 19 januari 2014.

/Fotofyndet

Alla är fotografer, första avsnittet

Igår kväll gick första avsnittet av Henrik Schyffert och Johan Rheborgs nya serie Alla är fotografer. Enligt programmet läggs det upp ca 300 miljoner bilder på Facebook varje dag. Det finns en kamera i snart sagt varje mobiltelefon. Alla är fotografer. Men trots det blir vi inte bättre på att fotografera.

I det första avsnittet gav Henrik och Johan varandra uppgiften att ta ett självporträtt som man kan stå för. Till sin hjälp fill Henrik fotografen Emma Arvida Byström och Johan fick hjälp av Julia Peirone, två mycket kreativa kvinnliga fotografer. Resultatet blev också mycket bra.

Första intrycket av programmet är mycket bra, det var intressant och roligt att höra och se två kreativa fotografer diskutera kring något så till synes enkelt som självporträttet.

Om du missade programmet finns det att se på SVT Play fram till 17 januari. Häng även med på sociala medier under #AllaÄrFotografer

/Fotofyndet

Fåglarna vid fågelbordet: Blåmes

Blåmes (Parus caeruleus eller ibland Cyanistes caeruleus), en fågelart inom ordningen tättingar i familjen mesfåglar (Paridae).

Blåmesen är lätt att känna igen på sin blågula fjäderdräkt enligt vissa uppslagsverk. Vid en snabb anblick är det dock svårt att skilja den från talgoxen, då båda har ett tydligt gult bröst.

Sågs första gången och fotograferades vid fågelbordet den 3 november.

TV-serie om fotografer

Ikväll börjar Johan Rheborgs och Henrik Schyfferts nya tv-serie om fotografer.

Missa inte den, SVT 1 kl 21.00.

/Fotofyndet

Föreläsning med Mattias Klum

Att den svenske naturfotografen Mattias Klum är en av mina absoluta favoritfotografer vet ni som följer den här bloggen vid det här laget. I den här videon på National Geographics YouTube-kanal får man se Klum föreläsa på engelska om målen för hans jobbresor, om hur han fick frågan om att börja fotografera för NG och en hel del annat. Klippet är ca 25 min långt.

Bland annat berättar Klum i klippet om fotograferingen av veckelbjörnen, som vi berättade om för några veckors sedan. En mycket underhållande historia.

National Geographic, en framstående jubilar

Tidningen National Geographic, av många ansedd som en av världens främsta tidsskrifter grundades 1888 och fyller i år 125 år. Tidningens ursprungliga syfte var att öka intresset för geografi, men har under många varit mest känd för sin fotojournalistik. Redan 1905 började man öka mängden fotografier och man har sedan tidigt 1900-tal haft färgfotografier. Det är av många ansett som ett bevis på att man är framstående som fotograf att få sin bild publicerad i tidningen.

Mattias Klum

Några framstående svenska fotografer som publicerats i tidningen är Mattias Klum och Magnus Elander.

Som en del av sitt firande publicerar man på omslaget till jubileumsutgåvan ett av sina mest kända fotografier, Steve McCurrys bild 'Afghan Girl', tagen i ett flyktingläger i Pakistan och publicerat på omslaget till juniutgåvan 1985. Tidningen har senare sökt flickan, Sharbat Gula, och lyckades 2002 identifiera och finna henne.

Grattis säger vi!

/Fotofyndet

Söndagstips: Tips om fågelfoto

Jag har, som ni har sett, börjat försöka mig på att mata in fåglar och ta bilder på dem hemma på gården bakom huset. Det finns dock de som behärskar denna svåra konst betydligt bättre, och jag tänkte bjuda på några tips som ursprungligen kommer från en sida som min fotoklubbkamrat Tony, som är en duktig fågelfotograf, tipsade om.

Plats: 

Välj plats med omsorg. Börja med att fundera lite på vilka arter du vill fotografera. Det bestämmer till stor del var du ska sätta upp ditt gömsle. Tänk också på bakgrunden. Du vill ha en bakgrund som är lugn och inte stör motivet för mycket. Försök också att tänka lite på hur ljuset faller in på platsen och hur mycket. Om platsen där du ska mata fåglarna och fotografera inte är på din egen mark, tänk på att fråga markägaren om lov. Att anlägga fågelmatning och bygga ett gömsle ingår inte i allemansrätten.

Gömsle:

När du väl bestämt var du ska placera din matning så behöver du ett gömsle. Ett permanent gömsle är det bästa, eftersom fåglarna efter ett tag accepterar gömslet som en naturlig del av omgivningen. Om du placerar ut ett rörlig gömsle kommer det att ta ett tag innan fåglarna vågar komma fram.

Gömslet går att bygga av många olika saker. Ett exempel är att bygga ett av grenar. Byggmaterial finns ofta i skogen och det blir billigt. Nackdelen är att det tar ett tag att bygga och att det inte blir vattentätt. Fördelen med att inte använda dyrt, köpt material är att, om du inte har gömslet under kontroll på din egen gård så riskerar du att någon förstör eller stjäl material från gömslet. Se också till att bygga gömslet så stort att du sitter bekvämt. Du kommer troligen att sitta där i ganska många timmar.

Fågelmatare och mat

Själva fågelmatarens konstruktion och utseende är inte så viktigt. En variant är en matare utformad som en plattform. Den har fördelen att du kan placera olika dekorationer på den så att fåglarna sitter i en fin miljö. Exempel är mossa, bär, pinnar, etc.

Maten däremot är väldigt viktig. Med maten styr du vilka fåglar du får in till din matning. Exempel på mat man kan använda är solrosfrön, nötter och talgbollar. Det finns fler typer av mat, men du måste se till att maten inte skadar fåglarna. Maten får inte vara färgad, saltad eller rökt. Om du börjar mata fåglar på hösten så måste du fortsätta genom hela vintern tills det börjar bli varmt igen på våren. Fåglarna riskerar annars att svälta ihjäl om de blir utan sin huvudsakliga försörjning av mat. Det är inte ovanligt att det går åt mer än 100 kg solrosfrö på en vinter om du har det som huvudsaklig mat.

Sittpinne

När du nu har funnit din plats, byggt ditt gömsle och lagt ut mat så kan du börjar fotografera. Sätt ut en vacker pinne eller gren på eller i närheten av mataren. Om du vill kan du söka upp några dekorationer som du placerar bredvid, till exempel bär, som livar upp din komposition och får det att se mindre arrangerat ut.

Variera dig och var kreativ. Byt grenar, lägg maten så att den inte syns i kameran, använd hål i grenen för att lägga maten eller lägg den bakom grenen. Tänk också på att vända grenen så att det är troligt att fågeln sitter vänd mot dig.

Du behöver inte fotografera fåglarna vid matplatsen. Du kan också arrangera en lämplig gren eller liknande där fåglarna mellanlandar innan de kommer fram till maten. Fåglarna vill gärna sätta sig en bit ifrån mataren och kolla läget, och sedan återvända dit för att äta upp det som de nyss hämtat.

Ljus

Den bästa tiden för att fotografera är morgon och kväll. Det beror på att ljuset är mjukare vilket inte ger lika hårda skuggor. Det blir också lättare att få detaljer från ljusa partier och mörka partier i bilden. Molniga dagar är bättre än soliga av samma anledning, att skuggorna blir mjukare och mindre framträdande. Om du befinner dig i tät skog kan dock det hårda solljuset vara din vän, om ljuset diffuseras av träden omkring platsen.

Komposition

Här är det mycket tycke och smak som styr, men det är vanligt att lämna mer utrymme i bilden åt det hållet som fågeln tittar eller flyger. Använd gärna tredjedelsregeln eller det gyllene snittet. Undvik störande element och försök ta bilden i fågels ögonhöjd. Du behöver inte alltid försöka fylla hela bilden med fågeln. Fåglar är snabba och behöver utrymme, även i bilden.

Artikeln är en fri översättning av Bird photography near feeders. Originalförfattare är Tadas Naujokaitis som bor i Litauen. Se hans bilder på www.tadasnaujokaitis.tk

/Christer Hägglund

Intressant nyhet ger kontroll med smartphone

Weye Feye är en intressant nyhet som nyligen presenterats av den franska kameratillbehörstillverkaren XSories. Det är en wi-fi-dongle som ansluts till USB-porten på systemkameor utan inbyggd wi-fi-funktionalitet. Genom att installera en app i din smartphone så får du tillgång till en rad funktioner, både för att styra din kamera och att se bilder i LiveView eller granskningsläge. Weye Feye finns idag för Canon och Nikon. Se lista med kompatibla modeller nedan.

Jämfört med andra liknande lösningar är Weye Feye en kompakt lösning med bättre möjlighet till kontroll av kameran än vad andra liknande lösningar ger. Du kan t ex styra ISO-värde, vitbalans, bländare, byta mellan stillbild och video och självklart utlösa kameran. För att fästa upp enheten som ansluts till kameran är denna försedd med kardborrband.

Rekommendeat pris är $249 och Weye Feye kommer att finnas tillgänglig under september.

Kompatibla modeller:
Nikon D5100
Nikon D600
Nikon D7000
Nikon D300
Nikon D700
Nikon D300s
Nikon D800
Nikon D90
Canon EOS 6D
Canon EOS 450D
Canon EOS 50D
Canon EOS 7D
Canon EOS 5D II
Canon EOS 60D
Canon EOS 650D
Canon EOS 600D
Canon EOS 5D III

/Fotofyndet

Filmtips med fotoanknytning

Maria Larssons eviga ögonblick, Jan Troells film från 2008 är en film som är extra intressant för den med fotointresse. Filmen handlar om Maria Larsson, en kvinna i det tidiga 1900-talets Malmö. Maria vinner en kamera på ett lotteri, men på grund av hennes man är en kvinnokarl med alkoholproblem och ett intresse för socialismens idéer som inte uppskattas av arbetsgivarna i staden, lever familjen ett hårt liv. Maria sliter med att hålla ihop familjen och med en ständigt växande barnaskara. När hon går för att pantsätta kameran hos den danske fotografen och fotohandlaren Pedersen vänder hennes liv.

Filmen var nominerad till åtta Guldbaggar, vilket var rekord, och vann fem av dessa. Filmen var dessutom Sveriges Oscarsbidrag. Den har även varit nominerad och vunnit priser vid andra filmfestivaler.

Huvudrollerna spelas av Maria Heiskanen och Mikael Persbrandt som det äkta paret Larsson och Jesper Christensen som fotohandlaren Pedersen

Klart sevärd är betyget från oss!

Mikael Persbrandt, den manlige huvudrolls-
innehavaren. Här på premiär för en annan film.
Foto: Frankie Fouganthin

Fåglarna vid fågelbordet: Pilfink

Nästa art som syndes till, förutom skata som vi i det här sammanhanget utesluter då den inte tillhör målgruppen för matningen, var pilfink, Passer montanus. Pilfinken tillhör familjen sparvfinkar. Den tillhör samma familj som gråsparven och förväxlas ofta med denna. Pilfinken har kastanjefärgad hjässa och nacke, och har en tydlig svart fläck på den vita kinden. Finns i större delen av Europa, Sibirien, delar av Asien, Australien och Amerika.

Häckar i ett bo som byggs i håligheter i byggnader, träd, buskage, andras fåglars övergivna bon, etc. En kull består vanligen av fem till sex ägg. Födan består till största delen av frön, men den äter även små, ryggradslösa djur.

Syndes först vid fågelbordet den 27 oktober.

Filma med kort skärpedjup

Att jag är en riktig fantast av kort skärpedjup är ingen nyhet för er som brukar läsa den här bloggen. Jag kör ofta med ett EF 50/f1.4 just för att få det korta skärpedjupet och få motivet att lyfta från bakgrunden. Det man inte alltid tänker på är att det går precis lika bra att använda det här när man filmar. Hur man gör beror lite på kameramodell, men jag tänkte ta en Canon EOS 650D som exempel.

Ställ väljarratten på ovansidan i läge M
För On/Off-väljaren i läge för film
Välj önskat bländarvärde genom att trycka in AV+/- och samtidigt rulla på ratten

Sedan är det bara att börja filma. :)

Fotofyndet, DSLR-kameratillbehör för dig som filmar

Inte ett knyst nu...

När Mattias Klum i sitt sommarprogram berättade om sin expedition till Indien för att fotografera det starkt utrotningshotade asiatiska lejonet, berättade han om ett spännande tillfälle. Det finns så lite som 300 individer kvar av denna underart till lejon och alla lever i denna oländiga del av Himalaya. Det tog månader av skrivande till myndigheter för att få tillstånd att besöka området.

Asiatiskt lejon (Panthera leo persica)
Foto: Jochen Ackermann

Klum sätter upp sitt kamerastativ vid ett vattenhål, och en kamera med superteleobjektivet 600 mm/f4 och väntar. Hans guide går iväg för att göra sina behov en bit bort och då kommer det en lejonhona. Hon stannar, dricker, Klum tar några bilder. Sedan fortsätter hon gå mot hans håll. Han funderar vad han ska göra. Att göra en plötslig rörelse kan skrämma lejonet, att springa skulle med all säkerhet trigga hennes jaktinstinkt. När hon är så lite som 6 m från honom rör han försiktigt på objektivet. Hon uppfattar rörelsen direkt och stannar till. Går sedan närmare så att hon är ca 4,5 m bort. Då stannar hon och går sedan åt andra hållet.

I det läget hade man nog haft rätt hög puls...

Månadsmöte med årsmöte i Sundsvalls fotoklubb

Ikväll är det återigen dags för månadsmöte med Sundsvalls Fotoklubb. På schemat ikväll står sedvanliga årsmötesförhandlingar och redovisning av klubbens interna hösttävling.

I och med hösttävlingen och avslutandet av verksamhetsåret utses även årets klubbmästare. 2012 års klubbmästare blev Urban Rundblom. Om han lyckas behålla titeln eller om det blir en ny klubbmästare återstår att se. Klubbmästaren utses genom ett poängsystem i klubbens interna vår- och hösttävlingar.

Ses vi där?

/Christer

Kraftfull blixt

En kraftfull blixt är något man kan ha nytta av många gånger. Vår YongNuo YN-560 har ett ledtal på 58 och är lättarbetad, både som slavblixt och som huvudljusskälla. Den saknar TTL-funktionalitet, vilket innebär att man får ställa in exponeringen manuellt på kameran. Det här kan låta krångligt, men det är det inte och man kommer snabbt in i hur det fungerar och vilka variabler man har att leka med.

Blixtens tid styr vilken slutartid man använder, vilket oftast är 1/250-dels sekund. Bländaren räknar man ut med formeln

Bländare = Ledtal / Motivavstånd

Vilket ger att om vi i vårt fall har ett ledtal på 58 och motivet på 10 m avstånd, så blir bländaren 58/10=5,8 => bländare 5.6. Nu står man ju självklart inte med formel och räknar ut bländaren, men det kan ge en liten känsla för vad som är rätt så att man kan förbereda sig innan. Ovanstående gäller vid ISO 100.

En annan bra sak med den här externa blixten är att den har inbyggd optisk slavfunktion. Det innebär att om du använder den som slavblixt, för att till exempel lysa upp en bakgrund för att göra den vit, så ställer du bara in den optiska slavfunktionen så blixtrar den själv när du belyser motivet med ditt huvudblixtljus. Inga sladdare eller trådlösa utlösare.

Extern blixt Yongnuo Speedlite YN560

Resor med Inside Nature 2014

Titta redan nu på de naturfotoresor som Inside Nature erbjuder för 2014. Jag vet att några av resorna i princip är fullbokade, så om du är intresserad av någon speciell så är det hög tid att höra av sig.

Nytt för 2014 är en vinterresa, där man tillbringar 7 nätter i gömsle och fotograferar varg och järv. Möjlighet till både norrsken och fullmåne gör det hela extra spännande. Vårens resor, när björnarna vaknat och gått ur idet, går i april och maj, där du kan välja på 3, 4 eller 7 nätter. Sommarresorna går i juni, juli och augusti, där du kan välja mellan fem olika resor på 3, 4 eller 7 nätter.

Förutom resorna till östra Finland så erbjuder Inside Nature även en resa till Tanzania i mars och en resa till Alaska i augusti.

Om du är intresserad av att resa med Inside Nature och är kund till Fotofyndet, hör av dig till oss så förmedlar vi kontakten och kan erbjuda en rabatt på resan. Gäller alltså endast kunder till Fotofyndet och bokningen bör gå genom oss.

Ta chansen att uppleva något. Stränderna på Gran Canaria har du sett förut... ;)

Mina erfarenheter och reflektioner från resan i juni kan du läsa här: Finlandsresa juni