Ett riktigt fint Gott nytt år på er allihop. Passa gärna på att fotografera fyrverkerier ikväll, det kommer att bli andra regler för att skjuta raketer nästa år, så ta tillvara på tillfället!
måndag 31 december 2018
måndag 24 december 2018
torsdag 20 december 2018
Reseberättelse Moskva, del 2
Det här är en fortsättning på en reseberättelse från min resa till Moskva. Läs gärna del 1 först.
Lördagen skulle så ägnas åt att åka in till Moskva för att se på några sevärdheter där. För att ta sig från flygplatserna in till Moskva har man expresståget Aeroexpress. Från Sjeremetevo går det till Belorussky Station, alltså den vitryska stationen, inne i Moskva. Från flygplatsen Domodedovo går tågen till Paveletsky-stationen och från Vnukovo till Kievsky-stationen. Detta kan vara väl värt att hålla i minnet, då jag länge trodde att tåget passerade alla stationerna och att vi skulle kunna kliva av på Paveletsky.
Aeroexpress kostar 850 rubel tur och retur, vilket är ca 125 kr. Riktigt billigt för att vara en flygexpress. Som jämförelse kostar Arlanda Express 570 kr tur och retur per vuxen. Som boende till Park Inn har man nära till Aeroexpress station, och ännu närmare om man bor på Radisson Blue. Biljetter köper man i automater i stationen, där det är lätt att välja engelska som språk. Maskinen accepterar kort som Visa och MasterCard. Tågresan tog ca 35 minuter och när vi kom till Belorussky Station var det dags att försöka hitta till tunnelbanan och dess gröna linje 2.
Det var inte alls svårt att hitta och vi gick för att köpa biljett. Första biljettluckan vi kom till frågade vi om engelska. Den äldre damen såg något besvärad ut och pekade på sin kollega. På samma fråga svarade den damen "A little", vilket jag tycker var en underdrift. Hon frågade hur många vi var och hur många resor vi ville ha, så jag svarade två och tur och retur till stationen Teatralnaya. Priset totalt blev 110 rubel per person, vilket motsvarar 16 kr. Riktigt billigt. Dessutom bjöd damen på en beskrivning hur vi skulle gå för att komma på tåget åt rätt håll för den stationen vi skulle till. Mycket hjälpsamt och jag förbannar min egen stress att jag inte gav henne en rejäl dricks.
Vi klev av på rätt station och därefter blev det att uppleva Moskva lite till fots. Tre saker hade jag sett ut innan som jag ville se. Först den klassiska Bolsjojteatern, och sedan det gamla KGB-högkvarteret och fängelset Lubjanka, numera högkvarter för FSB. Detta är platsen där Raoul Wallenberg sannolikt slutade sina dagar pga lunginflammation i juli 1947. Till sist den kanske mest ikoniska platsen av alla, speciellt från Sovjettiden; Röda torget. Många var de militärparader man fick se tv-bilder ifrån som skedde på 1 maj just på Röda torget.
Bolsjoj-teatern |
Lubjankatorget och det tidigare KGB-högkvarteret, numera FSB. |
Namnet Röda torget är ingen hyllning till kommunismen som man kanske kan tro. Namnet är förrevolutionärt och kommer sig av att ordet för röd tidigare var samma ord som för vacker. Betydelsen är alltså egentligen det vackra torget. Här kunde man stå och titta på karuseller, en isbana, Kremlmuren med sina torn, presidentpalatset och Vasilijkatedralen.
Röda torget med Vasilijkatedralen |
Kremlmuren med Spasskajatornet |
På vägen mellan dessa platser passade vi på att julhandla en del, både i butiker och på marknader. Hantverk som julprydnader var otroligt billiga och ett antal fick följa med hem.
Efter en snabb och mycket sen lunch på en närbelägen McDonalds, eller Макдоналдс, begav vi oss tillbaka till Teatralnaya för en tunnelbanefärd tillbaka till Belorussky Station, och därifrån vidare med Aeroexpress till Sjeremetevo.
En mycket lyckad dag i centrala Moskva. Det finns såklart otroligt mycket att se i en stad som Moskva och vi skrapade bara ytterst lite på ytan, men det var ungefär vad som kunde hinnas med i tidsschemat som fanns.
Flygresan hemåt gick utan dramatik, men med några mindre förseningar.
Om man ska summera intrycken lite så var det ungefär som jag förväntade mig. Jag har varit i en del andra städer i Östeuropa, som Krakow, Riga och Tallinn. Det var märkbart färre som pratade engelska i Moskva är min erfarenhet. Dock löste sig det mesta, då det oftast fanns minst en person tillgänglig som kunde prata engelska. Vi hade samma erfarenhet i flera butiker som vi hade i tunnelbanan, med folk som hämtade en kollega med bättre språkkunskaper. Jag kände mig inte otrygg någon gång, men så rörde vi oss i stadens centrum mitt på ljusa dagen bland massor av människor också. Skicket på Moskva tycket jag var som förväntat också, inte mycket sämre än många andra storstäder. Däremot kunde man se en del byggnader och områden i väldigt dåligt skick längs tågets rutt in till centrum.
Om du får chansen tycker jag att du ska åka till Moskva! Har du fler frågor eller något du tror att jag kan hjälpa till med är du välkommen att kontakta mig på christer.hagglund snabela fotofyndet.se
/Christer
måndag 17 december 2018
Reseberättelse Moskva, del 1
Jag fick alldeles nyligen möjlighet att följa med en person till Moskva. Orsaken var ett ärende som den här personen hade där och ville ha sällskap. Jag som tycker om att resa och som gärna har kameran med mig tyckte att det lät som en utmärkt idé.
Dock är det ju inte bara att beställa en flygbiljett och åka. I Ryssland kräver man visum, så det första efter att ha hittat lämpliga flyg var att skaffa visum. Det går i grova drag till så att man bokar ett hotell eller annat boende, och ber hotellet maila en Visa Support Request Form, en form av inbjudan eller dokument som visar var man tänker ta vägen när man kommer till Ryssland. Sedan skaffar man visumbilder. Vissa mått gäller, vit bakgrund, neutralt uttryck och att öronen syns. Som fotograf tar man självklart visumbilderna själv. Man måste också ha en reseförsäkring. Vi tog en hos Europeiska EMV, just med Ryssland som resmål. DOCK måste man säga till att man vill ha det så kallade Rysslandsintyget. Det fördröjde vår ansökan med några dagar, för det hade vi missat. Eftersom man måste ha intyget med i ansökan tycker jag att försäkringsbolaget borde skicka ut ett sådant intyg per automatik vid resor till Ryssland.
Sedan är det så dags att ansöka. Vi ansökte via nätet, hos ett företag som heter Visa Application Center IFS i Stockholm. Det är mycket att fylla i, men den som vill ha tips om hur man gör får gärna kontakta mig så kan jag guida.
Sista steget är att skicka iväg sitt pass. Tänk på att passet blir borta 2-3 veckor, så om du planerar andra resor så måste du skaffa ytterligare en resehandling. Jag valde att skaffa ett Nationell ID-kort istället, för en jobbresa inom Europa under tiden jag räknade med att passet var borta. Av den enkla anledningen att ID-kortet är väldigt lätt att alltid ha med sig, och det gäller som sagt inom EU. Jag ser risken som ganska liten att jag behöver ha två pass för två visumansökningar/resor utanför EU samtidigt.
Vi skickade passen som rek.brev till adressen som angavs. Det tog ett par dagar, sedan hämtades passen ut och då fick vi besked ganska snabbt, att våra visum skulle beviljas och att de skulle skickas åter en vecka senare. Jag tror att detta beror på att man har visering på ambassaden en viss veckodag, och vi hade otur att våra pass hämtades ut samma dag som viseringen, så då fick vi vänta en hel vecka till nästa. På utsatt dag skickades passen tillbaka med rek.brev och fick lösas ut med en kostnad för visering och IFS hantering.
Så kom dagen att åka. Vi tog bilen till Arlanda och checkade in till Finnairs flygning till Helsingfors, för vidare flyg till Moskva Sjeremetevo där vi bokat rum på Park Inn Radisson. Vid ankomsten kontrollerades visum och stämplades, samt att man fick en liten lapp i passet. Jag frågade inte, men det kändes inte som läge att tappa bort den här lappen...
När vi fått vårt bagage skulle vi gå till hotellet, och här stötte vi faktiskt på patrull på en gång. Hotellet låg så nära flygplatsens terminal D att man såg det tydligt, ca 400 m bort. Men det gick inte att ta sig dit. Google Maps ville ta oss ut på en motorvägsavfart, men det var vi inte så sugna på med resväskor i snögloppet, så det blev att gå tillbaka till terminalen och ta en taxi. Här såg taxichaffisarna sin chans att lura två tacksamma offer, så vi blev erbjudna skjutsen för 3000 rubel, ca 440 kr, men nekade och hittade till slut en som skjutsade oss för 1000 rubel, ca 150 kr. Och det tog en stund att köra, då man var tvungen att köra en lång omväg på grund av alla av- och påfarter. Men till slut kom vi fram i alla fall och kunde checka in.
Senare har vi tagit reda på hur vi borde ha gått, så om du tänker bo på Park Inn Sjeremetevo så ska du göra såhär: Följ skyltningen inne i terminalen mot snabbtåget Aeroexpress. När du ser skylten att svänga av till höger mot Radisson Blu så gör du det, och går sedan ned en våning och ut genom Radissons huvudentré. Sedan är det bara att korsa vägen så kommer man till Park Inn. Lätt som en plätt och tar nog inte mer än 10 min, om man bara vet hur man ska gå.
I nästa inlägg kommer jag att berätta lite mer om när vi åkte till till Moskva och tittade på sevärdheter där.
En butik för Bentley i centrala Moskva. |
Dock är det ju inte bara att beställa en flygbiljett och åka. I Ryssland kräver man visum, så det första efter att ha hittat lämpliga flyg var att skaffa visum. Det går i grova drag till så att man bokar ett hotell eller annat boende, och ber hotellet maila en Visa Support Request Form, en form av inbjudan eller dokument som visar var man tänker ta vägen när man kommer till Ryssland. Sedan skaffar man visumbilder. Vissa mått gäller, vit bakgrund, neutralt uttryck och att öronen syns. Som fotograf tar man självklart visumbilderna själv. Man måste också ha en reseförsäkring. Vi tog en hos Europeiska EMV, just med Ryssland som resmål. DOCK måste man säga till att man vill ha det så kallade Rysslandsintyget. Det fördröjde vår ansökan med några dagar, för det hade vi missat. Eftersom man måste ha intyget med i ansökan tycker jag att försäkringsbolaget borde skicka ut ett sådant intyg per automatik vid resor till Ryssland.
Sedan är det så dags att ansöka. Vi ansökte via nätet, hos ett företag som heter Visa Application Center IFS i Stockholm. Det är mycket att fylla i, men den som vill ha tips om hur man gör får gärna kontakta mig så kan jag guida.
Sista steget är att skicka iväg sitt pass. Tänk på att passet blir borta 2-3 veckor, så om du planerar andra resor så måste du skaffa ytterligare en resehandling. Jag valde att skaffa ett Nationell ID-kort istället, för en jobbresa inom Europa under tiden jag räknade med att passet var borta. Av den enkla anledningen att ID-kortet är väldigt lätt att alltid ha med sig, och det gäller som sagt inom EU. Jag ser risken som ganska liten att jag behöver ha två pass för två visumansökningar/resor utanför EU samtidigt.
Vi skickade passen som rek.brev till adressen som angavs. Det tog ett par dagar, sedan hämtades passen ut och då fick vi besked ganska snabbt, att våra visum skulle beviljas och att de skulle skickas åter en vecka senare. Jag tror att detta beror på att man har visering på ambassaden en viss veckodag, och vi hade otur att våra pass hämtades ut samma dag som viseringen, så då fick vi vänta en hel vecka till nästa. På utsatt dag skickades passen tillbaka med rek.brev och fick lösas ut med en kostnad för visering och IFS hantering.
Så kom dagen att åka. Vi tog bilen till Arlanda och checkade in till Finnairs flygning till Helsingfors, för vidare flyg till Moskva Sjeremetevo där vi bokat rum på Park Inn Radisson. Vid ankomsten kontrollerades visum och stämplades, samt att man fick en liten lapp i passet. Jag frågade inte, men det kändes inte som läge att tappa bort den här lappen...
Juldekorationer fanns det i hela staden |
När vi fått vårt bagage skulle vi gå till hotellet, och här stötte vi faktiskt på patrull på en gång. Hotellet låg så nära flygplatsens terminal D att man såg det tydligt, ca 400 m bort. Men det gick inte att ta sig dit. Google Maps ville ta oss ut på en motorvägsavfart, men det var vi inte så sugna på med resväskor i snögloppet, så det blev att gå tillbaka till terminalen och ta en taxi. Här såg taxichaffisarna sin chans att lura två tacksamma offer, så vi blev erbjudna skjutsen för 3000 rubel, ca 440 kr, men nekade och hittade till slut en som skjutsade oss för 1000 rubel, ca 150 kr. Och det tog en stund att köra, då man var tvungen att köra en lång omväg på grund av alla av- och påfarter. Men till slut kom vi fram i alla fall och kunde checka in.
Senare har vi tagit reda på hur vi borde ha gått, så om du tänker bo på Park Inn Sjeremetevo så ska du göra såhär: Följ skyltningen inne i terminalen mot snabbtåget Aeroexpress. När du ser skylten att svänga av till höger mot Radisson Blu så gör du det, och går sedan ned en våning och ut genom Radissons huvudentré. Sedan är det bara att korsa vägen så kommer man till Park Inn. Lätt som en plätt och tar nog inte mer än 10 min, om man bara vet hur man ska gå.
I nästa inlägg kommer jag att berätta lite mer om när vi åkte till till Moskva och tittade på sevärdheter där.
fredag 7 december 2018
Frustrerande med inställda plåtningar
Har haft lite missflyt ett tag nu med inställda plåtningar. Tre på raken som blivit inställda, med olika modeller och av olika anledningar. Främst är det jobb som stört planerna, och som jag nämnt tidigare så är det inte så mycket att göra åt det när man kör TFP, obetalt samarbete.
Planer finns det gott om i alla fall, där jag har ett par lite mer konceptuella idéer. En har jag provat förut och tänkte nu köra i lite större skala med fler modeller. Jag har tagit hem rekvisita och fått napp på ett par modeller som är intresserade.
Den andra är att sätta bild till en speciell låttext. Till den har jag börjat skissa upp i grova drag hur jag vill förstärka låttexten med mina bilder och vilka ord jag vill accentuera. Kanske har en idé om vilken modell jag vill använda också, men har inte lyft det med personen i fråga. Det krävs lite av en person att vara med i ett sånt projekt, eftersom det krävs skådespelartalang för att visa känslor i stillbilder. Vi får se hur det projektet tar fart.
Positivare är att det är dags att resa. En resa i jobbet och en resa privat, och något jag alltid försöker är att sno åt mig en halvtimme för att gå runt och plåta i städer jag besöker. Vi får se hur det blir med tid på jobbresan, då den är ganska kort och koncentrerad, men som sagt ska jag försöka.
Nu är äntligen RSF Årsbok på väg också. Riksförbundet Svensk Fotografi ger varje år ut en bok med bilder från medlemmarna i svenska fotoklubbar. Några tusen skickas in varje år, och något hundratal väljs ut. Jag hade turen att få med en bild i årets upplaga, dock vet jag inte vilken av de fem bilder jag skickade in. Eller vilka för den delen. Det visar sig snart.
Återkommer med bilder från resorna och förhoppningsvis med lite färska modellbilder.
/Christer
Planer finns det gott om i alla fall, där jag har ett par lite mer konceptuella idéer. En har jag provat förut och tänkte nu köra i lite större skala med fler modeller. Jag har tagit hem rekvisita och fått napp på ett par modeller som är intresserade.
Den andra är att sätta bild till en speciell låttext. Till den har jag börjat skissa upp i grova drag hur jag vill förstärka låttexten med mina bilder och vilka ord jag vill accentuera. Kanske har en idé om vilken modell jag vill använda också, men har inte lyft det med personen i fråga. Det krävs lite av en person att vara med i ett sånt projekt, eftersom det krävs skådespelartalang för att visa känslor i stillbilder. Vi får se hur det projektet tar fart.
Positivare är att det är dags att resa. En resa i jobbet och en resa privat, och något jag alltid försöker är att sno åt mig en halvtimme för att gå runt och plåta i städer jag besöker. Vi får se hur det blir med tid på jobbresan, då den är ganska kort och koncentrerad, men som sagt ska jag försöka.
Nu är äntligen RSF Årsbok på väg också. Riksförbundet Svensk Fotografi ger varje år ut en bok med bilder från medlemmarna i svenska fotoklubbar. Några tusen skickas in varje år, och något hundratal väljs ut. Jag hade turen att få med en bild i årets upplaga, dock vet jag inte vilken av de fem bilder jag skickade in. Eller vilka för den delen. Det visar sig snart.
Återkommer med bilder från resorna och förhoppningsvis med lite färska modellbilder.
/Christer
fredag 30 november 2018
Vad har hänt under 2018 och var kommer att hända 2019?
Tänkte i likhet med förra året göra en liten genomgång av vad planerna för året var och vad utfallet blev. Det är ju inte alltid det blir som man har tänkt sig nämligen.
Motorsportfoto, där hade jag planer på att uveckla mig mer och besöka flera event, varav minst ett utomlands. Resultatet blev totalt femton event, av vilka ett var Drift King of Riga i Lettland, som ingick i serien Drift Masters European Championship. Många roliga resor och mycket bra drifting har det blivit. Jag har försökt fortsätta att utvecklas, inte minst genom att variera motiv och bilder under tävlingarna.
För modellfotograferandet så var målet att skapa mer detaljerade planer, beställa hem kläder och rekvisita, hitta platser och så vidare. Där har jag jobbat ganska hårt, främst med att göra ett bibliotek med platser som man har tittat på och utvärderat, som är lätta att ta fram när de behövs och passar. Jag har ett antal teman klara med kläder och rekvisita, men tyvärr har inte tiden funnits till att göra verklighet av dem. Jag besökte en tredagars workshop i Värmland under sommaren, vilket var en av sommarens absoluta höjdpunkter.
Jag har inlett några nya samarbeten under året, och andra har fallit bort på grund av ointresse från modellen, vilket i sin tur beror på olika saker som arbetssituation och social status. Hoppas kunna underhålla dessa samarbeten under 2019 och även fortsätta hitta nya.
När det gäller resor är 2019 ganska tomt än så länge, förutom att planen för resor till driftingtävlingar ligger ganska lika som den gjorde inför i år. Ska försöka ta mig till norska Rudskogen också, den banan vill jag väldigt gärna se och fotografera på, då den ska vara något speciellt. Hoppas ta mig till ett nytt europeiskt land också, för att fotografera drifting där, och gärna ett till land för en ren weekend- eller fotoresa.
Motorsportfoto, där hade jag planer på att uveckla mig mer och besöka flera event, varav minst ett utomlands. Resultatet blev totalt femton event, av vilka ett var Drift King of Riga i Lettland, som ingick i serien Drift Masters European Championship. Många roliga resor och mycket bra drifting har det blivit. Jag har försökt fortsätta att utvecklas, inte minst genom att variera motiv och bilder under tävlingarna.
För modellfotograferandet så var målet att skapa mer detaljerade planer, beställa hem kläder och rekvisita, hitta platser och så vidare. Där har jag jobbat ganska hårt, främst med att göra ett bibliotek med platser som man har tittat på och utvärderat, som är lätta att ta fram när de behövs och passar. Jag har ett antal teman klara med kläder och rekvisita, men tyvärr har inte tiden funnits till att göra verklighet av dem. Jag besökte en tredagars workshop i Värmland under sommaren, vilket var en av sommarens absoluta höjdpunkter.
Jag har inlett några nya samarbeten under året, och andra har fallit bort på grund av ointresse från modellen, vilket i sin tur beror på olika saker som arbetssituation och social status. Hoppas kunna underhålla dessa samarbeten under 2019 och även fortsätta hitta nya.
När det gäller resor är 2019 ganska tomt än så länge, förutom att planen för resor till driftingtävlingar ligger ganska lika som den gjorde inför i år. Ska försöka ta mig till norska Rudskogen också, den banan vill jag väldigt gärna se och fotografera på, då den ska vara något speciellt. Hoppas ta mig till ett nytt europeiskt land också, för att fotografera drifting där, och gärna ett till land för en ren weekend- eller fotoresa.
lördag 25 augusti 2018
Sundsvallsbranden
Idag är det på dagen 130 år och två månader sedan den gigantiska katastrofen Sundsvallsbranden, när 9.000 människor blev hemlösa. Sundsvallsbranden är den största branden i Sveriges historia.
Den 25 juni 1888 var vädret varmt med kraftig vind. Eftersom det varit varmt en längre tid var det torrt i marken. Det är inte helt klarlagt vad som orsakade den stora branden, men det mesta tyder på att det var en gnista från en ångslup, ett mindre ångmaskindrivet fartyg som ofta transporterade människor, vid namn Selånger som gav elden den ursprungliga gnistan.
Selånger var på väg upp längs Selångersån mot den plats där Sundsvall mellan åren 1621 och 1648 hade sitt centrum, vid det som idag kallas Åkroken och är huvudområde för Mittuniversitetet. Den förödande gnistan lämnade slupens skorsten och landade vid ett brygghus mitt emot den plats där sporthallen idag finns. Elden fick snabbt grepp i brygghuset och på grund av torkan och vinden spred den sig snabbt vidare. Brandkåren fick larmet vid 12.25, men det fanns ingen realistisk chans att stoppa elden utan den förvandlade snabbt hela centrum till ett stort eldhav. I Svenåke Boströms bok "Den tändande gnistan: staden som reste sig ur askan" kan man läsa beskrivningar att hela hus brann ned på 15-20 minuter och att brinnande delar av hus kunde lyftas upp av den kraftiga vinden och flyga upp till 600 m. 8-9 timmar senare var katastrofen ett faktum, 9.000 människor var hemlösa och ett antal var döda. Antalet döda varierar var man läser, men mellan fyra och sex personer nämns.
Trots brandens snabba förlopp hann man rädda vissa viktiga saker, som kyrkans arkiv. Kyrkan ansvarade på den här tiden för folkbokföringen, så att förlora kyrkans arkiv vore en jätteförlust på alla sätt. På Sundsvalls Enskilda Bank låste man in pengar och värdepapper i skåp i bankvalvet, och hoppades på att dessa skulle överleva branden, vilket de också gjorde.
Sundsvall hade brunnit en gång 1803 också, och den branden hade fört med sig att invånarna i Sundsvall var försiktiga och hade insett behovet av att ha sina hus försäkrade. Därför fick många ganska snart ett startkapital till att påbörja uppbyggnaden av sina hus igen. Den här gången var det dock sista gången en brand skulle få svälja Sundsvall, så nu skulle det byggas i sten istället. Det är därför Sundsvalls centrum har sitt unika utseende med den så kallade Stenstaden, som än idag präglar staden.
Försäkringsbolagen, bland annat Skandia, betalade i och med Sundsvallsbranden ut så mycket pengar att det starkt påverkade försäkringsbolagens vinster och likviditet. Totalt uppskattar man att värden för ca 30 miljoner kronor brann upp, vilket motsvarar drygt 2 miljarder kronor i dagens penningvärde.
För att folket skulle överleva dagarna närmast efter branden reste kung Oscar II själv till Sundsvall redan dagen efter branden. Kungen reste på ett tåg som bland annat medförde 100 militärtält, 1.000 omgångar sängkläder, kontanter och mycket annat. Man förstår dock att nöden ändå var svår, eftersom 100 tält och 1.000 omgångar sängkläder inte i närheten räcker till de 9.000 människor som blev hemlösa. Man kan förutsätta att de som hade släkt i området fick försöka bli inhysta där.
En intressant sak i sammanhanget är att Umeå brann samma dag som Sundsvall, och även Lilla Edet som ligger ca 50 km norr om Göteborg. Att flera förödande bränder uppstod samma dag tillskrivs torkan och den starka vinden.
/Christer
Den 25 juni 1888 var vädret varmt med kraftig vind. Eftersom det varit varmt en längre tid var det torrt i marken. Det är inte helt klarlagt vad som orsakade den stora branden, men det mesta tyder på att det var en gnista från en ångslup, ett mindre ångmaskindrivet fartyg som ofta transporterade människor, vid namn Selånger som gav elden den ursprungliga gnistan.
Selånger var på väg upp längs Selångersån mot den plats där Sundsvall mellan åren 1621 och 1648 hade sitt centrum, vid det som idag kallas Åkroken och är huvudområde för Mittuniversitetet. Den förödande gnistan lämnade slupens skorsten och landade vid ett brygghus mitt emot den plats där sporthallen idag finns. Elden fick snabbt grepp i brygghuset och på grund av torkan och vinden spred den sig snabbt vidare. Brandkåren fick larmet vid 12.25, men det fanns ingen realistisk chans att stoppa elden utan den förvandlade snabbt hela centrum till ett stort eldhav. I Svenåke Boströms bok "Den tändande gnistan: staden som reste sig ur askan" kan man läsa beskrivningar att hela hus brann ned på 15-20 minuter och att brinnande delar av hus kunde lyftas upp av den kraftiga vinden och flyga upp till 600 m. 8-9 timmar senare var katastrofen ett faktum, 9.000 människor var hemlösa och ett antal var döda. Antalet döda varierar var man läser, men mellan fyra och sex personer nämns.
Trots brandens snabba förlopp hann man rädda vissa viktiga saker, som kyrkans arkiv. Kyrkan ansvarade på den här tiden för folkbokföringen, så att förlora kyrkans arkiv vore en jätteförlust på alla sätt. På Sundsvalls Enskilda Bank låste man in pengar och värdepapper i skåp i bankvalvet, och hoppades på att dessa skulle överleva branden, vilket de också gjorde.
Sundsvall hade brunnit en gång 1803 också, och den branden hade fört med sig att invånarna i Sundsvall var försiktiga och hade insett behovet av att ha sina hus försäkrade. Därför fick många ganska snart ett startkapital till att påbörja uppbyggnaden av sina hus igen. Den här gången var det dock sista gången en brand skulle få svälja Sundsvall, så nu skulle det byggas i sten istället. Det är därför Sundsvalls centrum har sitt unika utseende med den så kallade Stenstaden, som än idag präglar staden.
Försäkringsbolagen, bland annat Skandia, betalade i och med Sundsvallsbranden ut så mycket pengar att det starkt påverkade försäkringsbolagens vinster och likviditet. Totalt uppskattar man att värden för ca 30 miljoner kronor brann upp, vilket motsvarar drygt 2 miljarder kronor i dagens penningvärde.
För att folket skulle överleva dagarna närmast efter branden reste kung Oscar II själv till Sundsvall redan dagen efter branden. Kungen reste på ett tåg som bland annat medförde 100 militärtält, 1.000 omgångar sängkläder, kontanter och mycket annat. Man förstår dock att nöden ändå var svår, eftersom 100 tält och 1.000 omgångar sängkläder inte i närheten räcker till de 9.000 människor som blev hemlösa. Man kan förutsätta att de som hade släkt i området fick försöka bli inhysta där.
En intressant sak i sammanhanget är att Umeå brann samma dag som Sundsvall, och även Lilla Edet som ligger ca 50 km norr om Göteborg. Att flera förödande bränder uppstod samma dag tillskrivs torkan och den starka vinden.
/Christer
torsdag 23 augusti 2018
Summering av sommarsäsongen 2018
Sitter och försöker summera sommarsäsongen 2018. En säsong som nog inte kommer att få sin överman på många år, i alla fall inte om man ser till vädret. Jag har fotat en hel del. Mycket motorsport såklart, med lokala event, svenska mästerskapet, det inofficiella nordiska mästerskapet (GDS) och det likaså inofficiella europeiska mästerskapet (DMEC). Många resor förstås, många mil i bil, men även flyg utanför Sveriges gränser.
Jag har försökt fortsätta utvecklas med mitt fotograferande av motorsport. Jag har testat metoder och försökt vidareutveckla "min stil", samtidigt som det faktum att jag jobbar för ett nyhetsföretag har präglat mig mer. Det gäller att inte bara komma hem med ett antal bra åkbilder, utan det ska finnas rejält med depåbilder, porträttbilder på förarna, och så vidare. Inte de roligaste bilderna att ta, men eftersom vi vet att våra läsare vill ha dem så är det viktigt att det ändå blir gjort.
Porträtt-/modellfotograferandet har fortsatt. Jag har genomför ett antal plåtningar och gjort en del efterforskningar för att hitta bra platser att plåta på. Ett arbete som faktiskt tar sin tid. Jag uppgraderade min utrustning i vintras till Godox system med fjärrstyrda blixtar, vilket jag är väldigt nöjd med. Även när det gäller tillbehör som stativ och ljusformare har det blivit lite nyheter som har gjort stor skillnad i slutresultat och möjlighet att ta med ut "on location".
Den stora utmaningen när det gäller modellfotograferandet är ändå modeller. Jag har ett gäng mycket duktiga och jättetrevliga modeller som jag samarbetar med. Men ändå är det där jag stöter på patrull oftare än något annat. Det beror såklart på samarbetsformen TFP, Time For Pictures, där vi samarbetar utan att någon betalar den andre. Av den anledningen hamnar modellandet lite längre ner på prio-listan för modellerna. Fullt förståeligt att familjeliv, kompisar, resor och annat går före, speciellt under den korta sommaren. Det innebär att platser, tider och vädermässiga idealförhållanden missas, av vilka det för en del kan dröja ända till nästa år innan de återkommer. Trots det har jag svårt att se mig själv betala för modeller, för bilder som till största delen tas för att utveckla mig själv och på sin höjd kommer att visas på sociala medier.
En given höjdpunkt på årets fotoår är absolut den tredagars workshop jag var på i Värmland. Arrangör var Anna Johansson och med tre duktiga modeller blev det åtskilligt med bra bilder tagna. Jag skulle kanske hellre kalla det för shooting event, för utbildningsdelen som jag förväntar mig på en workshop fanns inte där under just denna. Dock vet jag att Anna är duktig på att lära ut under andra workshops när hon inte modellar själv. Jag är inte alls besviken, tvärtom tyckte jag att jag fick ut mycket av de tre dagarna, mer än vad jag förväntade mig innan. Bilderna har jag varit sparsam med att publicera än så länge, då det är roligt att ha lite färskt kvar till de mörka månaderna.
Ännu är det såklart fortfarande möjligt att fotografera utomhus, men snart är det dags att krypa in i studion igen. Det har sin tjusning det också, även om jag helt klart numera med min portabla utrustning föredrar on location.
/Christer
Jag har försökt fortsätta utvecklas med mitt fotograferande av motorsport. Jag har testat metoder och försökt vidareutveckla "min stil", samtidigt som det faktum att jag jobbar för ett nyhetsföretag har präglat mig mer. Det gäller att inte bara komma hem med ett antal bra åkbilder, utan det ska finnas rejält med depåbilder, porträttbilder på förarna, och så vidare. Inte de roligaste bilderna att ta, men eftersom vi vet att våra läsare vill ha dem så är det viktigt att det ändå blir gjort.
Lokalt event, Bus1, på Mittsverigebanan i Härnösand |
Drift Masters European Championship, deltävling 3 i Riga, Lettland. |
Emil Andersson på Gatebil på Mantorp Park. |
Porträtt-/modellfotograferandet har fortsatt. Jag har genomför ett antal plåtningar och gjort en del efterforskningar för att hitta bra platser att plåta på. Ett arbete som faktiskt tar sin tid. Jag uppgraderade min utrustning i vintras till Godox system med fjärrstyrda blixtar, vilket jag är väldigt nöjd med. Även när det gäller tillbehör som stativ och ljusformare har det blivit lite nyheter som har gjort stor skillnad i slutresultat och möjlighet att ta med ut "on location".
Linnea på en av mina nyscoutade fotoplatser som ger bra möjlighet till |
Den stora utmaningen när det gäller modellfotograferandet är ändå modeller. Jag har ett gäng mycket duktiga och jättetrevliga modeller som jag samarbetar med. Men ändå är det där jag stöter på patrull oftare än något annat. Det beror såklart på samarbetsformen TFP, Time For Pictures, där vi samarbetar utan att någon betalar den andre. Av den anledningen hamnar modellandet lite längre ner på prio-listan för modellerna. Fullt förståeligt att familjeliv, kompisar, resor och annat går före, speciellt under den korta sommaren. Det innebär att platser, tider och vädermässiga idealförhållanden missas, av vilka det för en del kan dröja ända till nästa år innan de återkommer. Trots det har jag svårt att se mig själv betala för modeller, för bilder som till största delen tas för att utveckla mig själv och på sin höjd kommer att visas på sociala medier.
En given höjdpunkt på årets fotoår är absolut den tredagars workshop jag var på i Värmland. Arrangör var Anna Johansson och med tre duktiga modeller blev det åtskilligt med bra bilder tagna. Jag skulle kanske hellre kalla det för shooting event, för utbildningsdelen som jag förväntar mig på en workshop fanns inte där under just denna. Dock vet jag att Anna är duktig på att lära ut under andra workshops när hon inte modellar själv. Jag är inte alls besviken, tvärtom tyckte jag att jag fick ut mycket av de tre dagarna, mer än vad jag förväntade mig innan. Bilderna har jag varit sparsam med att publicera än så länge, då det är roligt att ha lite färskt kvar till de mörka månaderna.
Ännu är det såklart fortfarande möjligt att fotografera utomhus, men snart är det dags att krypa in i studion igen. Det har sin tjusning det också, även om jag helt klart numera med min portabla utrustning föredrar on location.
/Christer
söndag 17 juni 2018
Söndagstips: Rödbergsfortet i Boden
Bodens fästning. Många har hört talas om den, inte så många vet vad det är och ännu färre har sett hela fästningen. Vi har varit på besök i Rödbergsfortet, som var ett av de fem huvudfort som utgjorde Bodens fästning. De övriga var Degerbergsfortet, Gammelängsfortet, Mjösjöfortet och Södra Åbergsfortet. Dessutom fanns tre mindre fortifikationer, samt stödfunktioner som artilleribatterier, radiosamband, med mera.
Bodens fästning kom på tal redan 1809 när Sverige förlorade Finland till Ryssland. Plötsligt hade vi vår arvsfiende vid Torneälven, vilket inte kändes speciellt bra. 1824 lade en överste Peyron fram förslag om att preparera Luleå positiion till ett oövervinnerligt försvar. Han vann inget gehör för planerna då, men 1887 togs planerna upp igen och man fann att Boden var det bästa stället att förhindra en invasion landvägen från norr. Totalt planerades sex tunga fort, men ett fick strykas på grund av att man redan på den här tiden hade svårt att göra korrekta kalkyler för byggprojekt. Det skulle också visa sig att det hela blev mer än dubbelt så dyrt mot vad som budgeterats, trots att man alltså drog in ett helt fort.
1901 började huvudforten byggas, alla på samma gång. 1908 stod Rödbergsfortet klart i sitt första steg. Sedan kom det att byggas ut med logement för infanteri för närskydd, sjukvårdsavdelning, med mera. Detta stod klart 1916.
Enda sättet att komma in i fortet är med en guidad visning. Det finns många gångar och rum och det skulle vara omöjligt att släppa besökare fritt. Vår guide var fd stambefäl inom pansartrupperna och talade kunnigt och passionerat om ämnet.
Vårt betyg blir klart sevärt! Och ha i minne när du står och tittar på de ursprängda vallgravarna och bergsalarna att varenda hål som borrats för att spränga, med dynamit utanpå berget och med svartkrut inne i berget, borrades för hand. Med en borr som hölls i med händerna och med 2, 3 eller 4 släggor som slog på borren.
Öppettiderna för 2018 är när detta skrivs inte släppta ännu, men med nedanstående uppgifter från 2017 får man en uppfattning om vad som kommer att gälla:
Öppnade 26 juni och stängde 13 augusti. Dagliga visningar kl. 11, 12, 13 och 14.
Entréavgifter
Vuxen: 110 kr
Barn och ungdomar 7-15 år: 60 kr
Barn under 7 år: gratis
/Christer
Bodens fästning kom på tal redan 1809 när Sverige förlorade Finland till Ryssland. Plötsligt hade vi vår arvsfiende vid Torneälven, vilket inte kändes speciellt bra. 1824 lade en överste Peyron fram förslag om att preparera Luleå positiion till ett oövervinnerligt försvar. Han vann inget gehör för planerna då, men 1887 togs planerna upp igen och man fann att Boden var det bästa stället att förhindra en invasion landvägen från norr. Totalt planerades sex tunga fort, men ett fick strykas på grund av att man redan på den här tiden hade svårt att göra korrekta kalkyler för byggprojekt. Det skulle också visa sig att det hela blev mer än dubbelt så dyrt mot vad som budgeterats, trots att man alltså drog in ett helt fort.
1901 började huvudforten byggas, alla på samma gång. 1908 stod Rödbergsfortet klart i sitt första steg. Sedan kom det att byggas ut med logement för infanteri för närskydd, sjukvårdsavdelning, med mera. Detta stod klart 1916.
Enda sättet att komma in i fortet är med en guidad visning. Det finns många gångar och rum och det skulle vara omöjligt att släppa besökare fritt. Vår guide var fd stambefäl inom pansartrupperna och talade kunnigt och passionerat om ämnet.
Vårt betyg blir klart sevärt! Och ha i minne när du står och tittar på de ursprängda vallgravarna och bergsalarna att varenda hål som borrats för att spränga, med dynamit utanpå berget och med svartkrut inne i berget, borrades för hand. Med en borr som hölls i med händerna och med 2, 3 eller 4 släggor som slog på borren.
Öppettiderna för 2018 är när detta skrivs inte släppta ännu, men med nedanstående uppgifter från 2017 får man en uppfattning om vad som kommer att gälla:
Öppnade 26 juni och stängde 13 augusti. Dagliga visningar kl. 11, 12, 13 och 14.
Entréavgifter
Vuxen: 110 kr
Barn och ungdomar 7-15 år: 60 kr
Barn under 7 år: gratis
/Christer
Marketenteriet på bergets topp, där man idag köper biljetter till visningar, köper fika, böcker, med mera. |
Vallgraven |
Hjässan |
Utsikten mot grannfortet, som jag tror var Degerbergsfortet |
Boden, med Luleälven |
söndag 11 mars 2018
Blandade recensioner från Fotomässan
Bland folket som besökt Fotomässan i Stockholm i helgen hörs lite blandade recensioner. Vissa tycker att mässan är liten, medan andra säger sig ha haft en härlig dag. Mycket beror givetvis på vilken inställning man har innan man går dit också.
"Mässan är ju inte större än en välsorterad fotobutik" säger en besökare.
"Mycket besviken på att inte Canon var på mässan" säger en annan.
Fotomässan delade utrymme med en vildmarksmässa i år, ett grepp med vilket man ville locka allmänt friluftsintresserade till att även besöka fotoutställarna.
/Christer
"Mässan är ju inte större än en välsorterad fotobutik" säger en besökare.
"Mycket besviken på att inte Canon var på mässan" säger en annan.
Fotomässan delade utrymme med en vildmarksmässa i år, ett grepp med vilket man ville locka allmänt friluftsintresserade till att även besöka fotoutställarna.
/Christer
fredag 2 mars 2018
Vanlife för landskapsfotograf
Den brittiske landskapsfotografen Thomas Heaton har äntligen fått sin husbil och kan på allvar börja leva sitt "vanlife" som fotograf. Just för en landskapsfotograf är en husbil ett värdefullt verktyg då man ofta vill vara på plats när första ljuset kommer eller för solnedgången. Då är det praktiskt att övernatta på platsen eller på närmaste bilparkering.
Bilen som Thomas har valt är en Ford Transit Custom, specialbyggd till husbil enligt Thomas specifikation. Det har dock inte varit en problemfri resa för Thomas att få husbilen byggd, då leveransproblem på komponenter satte käppar i hjulet.
Bilen som Thomas har valt är en Ford Transit Custom, specialbyggd till husbil enligt Thomas specifikation. Det har dock inte varit en problemfri resa för Thomas att få husbilen byggd, då leveransproblem på komponenter satte käppar i hjulet.
tisdag 27 februari 2018
Polisen börjar med kroppsburna kameror
Poliser i yttre tjänst ska från och med våren 2018 erbjudas möjlighet att bära en kamera som filmar händelser som utspelar sig. Målet är att kameran ska minska våldet mot polisen och att samtidigt ge bevismaterial när händelser ska tas upp i domstol.
Kameran fästes till exempel på bröstfickan. Den polis som bär kameran kontrollerar den också, och när en situation uppstår trycker denne på inspelningsknappen. Eftersom kameran hela tiden är aktiv så förinspelas material 30 sekunder innan inspelningsknappen trycks in. För dig som har en modern tv-box motsvarar det här funktionen time shift, där du kan spola tillbaka i live-tv eller spela in en film från början, trots att du trycker på inspelning mitt i.
Eftersom kameran inte sitter fast monterad omfattas inte en kroppskamera av kameraövervakningslagen utan det är polislagen som reglerar användningen.
– Av integritetsskäl är det enbart den polis som har gjort själva inspelningen som kommer att kunna se det inspelade materialet. Filmmaterial som ska ingå i förundersökningar kommer att begäras ut enligt ordinarie rutiner, säger Anders Hall i polisens pressmeddelande.
Försöken inleds i polisregion Syd och polisregion Stockholm och utvärderas succesift av Brottsförebyggande rådet.
Källa: Polisen inleder försök med kroppskameror
/Christer
Kameran fästes till exempel på bröstfickan. Den polis som bär kameran kontrollerar den också, och när en situation uppstår trycker denne på inspelningsknappen. Eftersom kameran hela tiden är aktiv så förinspelas material 30 sekunder innan inspelningsknappen trycks in. För dig som har en modern tv-box motsvarar det här funktionen time shift, där du kan spola tillbaka i live-tv eller spela in en film från början, trots att du trycker på inspelning mitt i.
Eftersom kameran inte sitter fast monterad omfattas inte en kroppskamera av kameraövervakningslagen utan det är polislagen som reglerar användningen.
– Av integritetsskäl är det enbart den polis som har gjort själva inspelningen som kommer att kunna se det inspelade materialet. Filmmaterial som ska ingå i förundersökningar kommer att begäras ut enligt ordinarie rutiner, säger Anders Hall i polisens pressmeddelande.
Försöken inleds i polisregion Syd och polisregion Stockholm och utvärderas succesift av Brottsförebyggande rådet.
Källa: Polisen inleder försök med kroppskameror
/Christer
lördag 24 februari 2018
Sugen på ny utmaning
Sitter och funderar på en ny fotoutmaning för mig själv. Ni som följer bloggen vet att jag har gjort två utmaningar som jag kallar för 50x50, att under 50 dagar ta en bild om dagen med 50mm-objektivet. Idén har jag lånat av den belgiske fotografen Bert Stephani. Om det är han som har kommit på den eller inte låter jag dock vara osagt.
Idén med den utmaningen är dels att man ska använda just 50 mm-objektivet är för att man ska bli tvungen att vara lite kreativ. Man har inte hela sin arsenal med utrustning till hjälp för att skapa bilderna.
Men huvudidén är ändå att man ska pressa sig själv att ta en bild varje dag, vilket leder till att man har kameran med sig överallt för att fånga de små ögonblick som passerar. Utmaningen för mig är att jag lever ett väldigt inrutat liv på vardagarna, och variationen på de platser och människor jag passerar är därför liten. Vissa dagar har man andra engagemang och tvingas slänga ihop en snabb bild sent på kvällen, bara för att inte missa en dag i utmaningen. Jag har varit noga med att det gäller att TA en bild varje dag, om man inte hinner lägga ut den på Facebook och Instagram så är det ingen katastrof utan kan göras nästa dag, men bilden ska vara tagen på rätt dag.
Jag har tittat lite på andra utmaningar och hittat några:
365 foton - presenteras i en blogg. Som namnet antyder så gäller det även här att ta en bild om dagen, enligt en lista med teman. Du behöver dock inte klara av temalistan i ordning, utan du får ta dem i vilken ordning du vill, bara du tar alla. En fördel med den här är att man inte blir låst till en brännvidd utan kan använda objektiv som passar till temat. Den stora utmaningen som jag ser det är dock att utmaningen är så lång. Ett år är en ganska lång tid. Dessutom känns det som att det är ganska lätt att plocka listan med teman med "enkla" teman först, vilket skulle öka svårighetsgraden väldigt mycket på slutet.
The weekly challenge - som jag hittat några som refererar till. Det är en utmaning som också sträcker sig över ett år, men med en bild i veckan. Även här jobbar man med bestämda teman, i tre olika ämnen: Porträtt, landskap och konstnärligt. Var tredje vecka tillhör temat respektive ämne. Ser intressant ut, och det ger ju en del möjligheter att det är en bild i veckan istället för varje dag. Landskapsfotografering är ju inte min grej alls, men det kan väl vara bra att en utmaning får en att vidga vyerna litegrann också.
Fototriss - Tre bilder på ett speciellt tema som ska laddas upp på Instagram från söndag till söndag. Veckans tema presenteras på lördagen. Det finns också andra temafototävlingar, bland annat på Facebook.
Det var några exempel. Har du varit med i en fotoutmaning. Maila och berätta om du har tips, christer.hagglund snabela fotofyndet.se
Några exempel från min senaste utmaning nedan.
Idén med den utmaningen är dels att man ska använda just 50 mm-objektivet är för att man ska bli tvungen att vara lite kreativ. Man har inte hela sin arsenal med utrustning till hjälp för att skapa bilderna.
Men huvudidén är ändå att man ska pressa sig själv att ta en bild varje dag, vilket leder till att man har kameran med sig överallt för att fånga de små ögonblick som passerar. Utmaningen för mig är att jag lever ett väldigt inrutat liv på vardagarna, och variationen på de platser och människor jag passerar är därför liten. Vissa dagar har man andra engagemang och tvingas slänga ihop en snabb bild sent på kvällen, bara för att inte missa en dag i utmaningen. Jag har varit noga med att det gäller att TA en bild varje dag, om man inte hinner lägga ut den på Facebook och Instagram så är det ingen katastrof utan kan göras nästa dag, men bilden ska vara tagen på rätt dag.
Jag har tittat lite på andra utmaningar och hittat några:
365 foton - presenteras i en blogg. Som namnet antyder så gäller det även här att ta en bild om dagen, enligt en lista med teman. Du behöver dock inte klara av temalistan i ordning, utan du får ta dem i vilken ordning du vill, bara du tar alla. En fördel med den här är att man inte blir låst till en brännvidd utan kan använda objektiv som passar till temat. Den stora utmaningen som jag ser det är dock att utmaningen är så lång. Ett år är en ganska lång tid. Dessutom känns det som att det är ganska lätt att plocka listan med teman med "enkla" teman först, vilket skulle öka svårighetsgraden väldigt mycket på slutet.
The weekly challenge - som jag hittat några som refererar till. Det är en utmaning som också sträcker sig över ett år, men med en bild i veckan. Även här jobbar man med bestämda teman, i tre olika ämnen: Porträtt, landskap och konstnärligt. Var tredje vecka tillhör temat respektive ämne. Ser intressant ut, och det ger ju en del möjligheter att det är en bild i veckan istället för varje dag. Landskapsfotografering är ju inte min grej alls, men det kan väl vara bra att en utmaning får en att vidga vyerna litegrann också.
Fototriss - Tre bilder på ett speciellt tema som ska laddas upp på Instagram från söndag till söndag. Veckans tema presenteras på lördagen. Det finns också andra temafototävlingar, bland annat på Facebook.
Det var några exempel. Har du varit med i en fotoutmaning. Maila och berätta om du har tips, christer.hagglund snabela fotofyndet.se
Några exempel från min senaste utmaning nedan.
söndag 18 februari 2018
Det är inte ofarligt att vara fotograf
På bilder som visats från Pyeongchang och en av tävlingarna i OS kraschar en alpin skidåkare in i fotograferna som står utplacerade längs banan. Smällen är hård och åkaren kommer mycket snabbt in i samlingen av fotografer.
Alla verkar dock ha klarat sig bra i kraschen, men det ser onekligen otäckt ut.
Det har funnits ett videoklipp av händelsen på YouTube, men klippet verkar ha tagits bort.
/Christer
Alla verkar dock ha klarat sig bra i kraschen, men det ser onekligen otäckt ut.
Det har funnits ett videoklipp av händelsen på YouTube, men klippet verkar ha tagits bort.
/Christer
tisdag 13 februari 2018
50x50, slutet
De sista tio bilderna i min 50x50-utmaning. Utmaningen går ut på att motivera sig själv att ta en bild om dagen i 50 dagar. För att ytterligare se till att kreativiteten får jobba är man begränsad till att använda 50 mm brännvidd. Jag har flera objektiv med 50 mm brännvidd och har använt dels ett Sigma 50 f/1.4 ART, stort, tungt, dyrt och riktigt bra, och dels ett YongNuo 50 f/1.8. Sigmats raka motsats, litet, lätt, billigt men presterar förvånansvärt bra. Om man är intresserad av att se vilka bilder som är tagna med vilket objektiv kan man gå till min Instagram, där varje bild är taggad med objektiv.
lördag 10 februari 2018
Vänsterpartist vill förbjuda fotografering på allmän plats
En vänsterpartist från Växjö har lagt ett förslag till partiets kongress att förbjuda fotografering på allmän plats. Orsaken anges vara att komma till rätta med hur kameran används i dagens samhälle.
Partistyrelsen yrkar avslag från förslaget och distriktsstyrelsen tar avstånd från förslaget.
Källa: VXO News och Smålandsposten
Partistyrelsen yrkar avslag från förslaget och distriktsstyrelsen tar avstånd från förslaget.
Källa: VXO News och Smålandsposten
Ingen mer fotografering på allmän plats i Sverige enligt förslaget. Ibland är Vänsterpartiet fortfarande lite väl i nära anknytning till sitt ursprung. Bilden är tagen i Paris. Foto: Christer Hägglund |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)