Imorgon träder den nya lagen om kränkande fotografering, som vi skrivit om tidigare, i kraft. Det blir då förbjudet att fotografera eller filma någon som är ovetande, i dennes hem eller annan miljö som kan avses vara privat.
I omröstningen kan man se att samtliga riksdagspartiers representanter utom Sverigedemokraterna (SD) röstade för förslaget.
Länk till utskottets betänkande om den nya lagen: Betänkande 2012/13:JuU21 Kränkande fotografering
Vår tidigare artikel om den nya lagen: Ny lag om kränkande fotografering föreslagen av regeringen
söndag 30 juni 2013
Söndagstips - Finlandsresan, andra natten
Klockan blev åter 17 och efter en god och närande middag var det dags att ta sig ut till gömslena igen. Denna natt skulle jag dela med en av de andra deltagarna, Hasse, som varit på björnsafari tidigare, både med Inside Nature hos WBB och på andra ställen i Finland och även Sverige. Vi placerade oss i gömsle 1 i södra delen av området, med utsikt över tjärnen, klippan och en liten myr söder om gömslet. Gömsle 1 har möjligheter åt alla håll så vi kunde även se den stora myren bakom oss, där det kvällen innan varit en del observationer av björn som kommit runt tjärnen och gått vidare. Själva konstruktionen av gömsle 1 är annorlunda än de andra, det är timrat mot diverse olika konstruktioner med träskivor på de andra. Ettan är lägre i tak och har därför ingen våningssäng utan två madrasser, och har även en separat toalett. Hasse och jag satte oss att bevaka, Hasse åt öster och söder, jag åt väster.
Det är under hela kvällen och skymningsperioden väldigt lugnt, förutom en hel del fågelobservationer, och eftersom gårdagskvällen varit både lyckad och jobbig så beslutade vi att sova från midnatt och ett par timmar framåt. Hasse klev upp ett par gånger och tittade när fåglarna varnade, men förutom en väldigt avlägsen observation av en björn i dimma så blev det inget. Dagen efter fick vi hör att en björn vid något tillfälle passerat väldigt nära oss, när vi ganska nyligen lagt oss för att sova. Surt, men det var inget att göra något åt, vi var helt enkelt för trötta. Vi siktade på revansch den tredje natten.
En del fina fågelbilder blev det som sagt i alla fall:
Det är under hela kvällen och skymningsperioden väldigt lugnt, förutom en hel del fågelobservationer, och eftersom gårdagskvällen varit både lyckad och jobbig så beslutade vi att sova från midnatt och ett par timmar framåt. Hasse klev upp ett par gånger och tittade när fåglarna varnade, men förutom en väldigt avlägsen observation av en björn i dimma så blev det inget. Dagen efter fick vi hör att en björn vid något tillfälle passerat väldigt nära oss, när vi ganska nyligen lagt oss för att sova. Surt, men det var inget att göra något åt, vi var helt enkelt för trötta. Vi siktade på revansch den tredje natten.
En del fina fågelbilder blev det som sagt i alla fall:
Truten spanar ut över vattnet och ska försöka ta en av knipans ungar. |
Truten flyger och gör ett försök... |
...men knipungarna har lärt sig och dyker blixtsnabbt. |
Etiketter:
björnresa,
Finlandsresa_juni,
naturfoto,
söndagstips
lördag 29 juni 2013
Canon EOS 70D på gång?
Canon EOS 60D kom redan 2010 och en uppföljare har väntats under en ganska lång tid. Nu verkar det vara väldigt nära en lansering, i alla fall om man ska tro sajten Canonrumors.com. Där specar man nu upp de egenskaper som man tror sig veta att den nya modellen kommer att ha. Däribland märks 20,2 Mpx sensor, 19 punkters autofokus, 7 fps, inbyggt Wi-Fi, med mera. Enligt sajten kommer den att presenteras den 2 juli.
Canon EOS 70D Spec List
/Fotofyndet
Canon EOS 70D Spec List
/Fotofyndet
fredag 28 juni 2013
Ny firmware för Nikon D7100
Nikon har släppt en ny firmware till modellen D7100. Det är dock endast mindre förändringar som gjorts, bland annat gällande visning av blixtbilder och användning av AE-låsning i sepcialeffektsläget.
Läs på Nikons hemsida om uppdateringen för att se om den löser något av dina problem:
D7100 firmware C: 1.01
/Fotofyndet
Läs på Nikons hemsida om uppdateringen för att se om den löser något av dina problem:
D7100 firmware C: 1.01
/Fotofyndet
torsdag 27 juni 2013
Nyhet från Fujifilm
Fujifilm har precis släppt en ny kamera, en spegellös systemkamera i litet format som heter X-M1. Till denna har man också släppt ett objektiv som heter XC 16-50 OSC, max bländare 3.6-5.6. Objektivets brännvidd motsvarar ungefär 24-75mm i småbildsformatet.
Även om modellen i sig är en nyhet så innehåller den en hel del komponenter som återfinns i andra av Fujifilms modeller.
Läs mer om denna nyhet på DP Review
Fujifilm announces X-M1 mirrorless camera and XC 16-50mm OIS lens
Även om modellen i sig är en nyhet så innehåller den en hel del komponenter som återfinns i andra av Fujifilms modeller.
Läs mer om denna nyhet på DP Review
Fujifilm announces X-M1 mirrorless camera and XC 16-50mm OIS lens
onsdag 26 juni 2013
Teknik, utrustningen på resan: Ryggsäcken
När jag var på min fotoresa till Finland nyligen så fick jag såklart tillfälle att prova en del av utrustningen som vi säljer, på sätt som jag inte kan göra annars. En av dessa är kameraryggsäcken Bilora All Season Adventure III, som jag hade med mig för att få plats med all utrustning. Teleobjektiv är, som alla vet, både tunga och utrymmeskrävande och risken fanns att man skulle få bära sina prylar ganska länge emellanåt.
Första kriteriet när jag valde väska var att den skulle gå att ha som handbagage på flyget. Vi flög med Finnair och jag kollade upp vilka mått som gällde. All Season III klarade alla mått utom tjockleken, men eftersom jag inte tänkte packa den full så skulle det gå bra. För att spara lite vikt i handbagaget så packade jag några prylar i check in-bagaget också, men med tanke att jag skulle kunna klara mig med bara handbagaget OM något skulle komma bort på vägen till Kajaani.
Det som packades i handbagaget var:
Canon EOS 650D
Canon EOS 550D
Tamron 17-50/2.8
Canon EF 70-200/4L
Sigma 150-500/5-6.3
Dessutom batterier, en kulled, kikare och lite annat smått.
I check in-bagaget placerades batterigrepp, en kulled till, laptop, extern hårddisk och lite annat.
Eftersom ryggsäcken inte var fullpackad så gick det utmärkt att ha den som handbagage. Det var riktigt skönt att ha den ändå ganska stora utrustningen på nära håll och veta att risken att jag stod utan kamera när jag kom fram till Wild Brown Bear var försvinnande liten. Det visade sig också att jag hade rätt, då en i resesällskapet inte fick sin väska vid ankomsten till den lokala flygplatsen. Det fanns vissa saker där som han behövde, men han hade ändå det mesta i handbagaget så han kunde genomföra första nattens fotografering. Till dagen därpå hade väskan dykt upp. Så en viss försiktighet med check in-bagaget är att rekommendera.
Som kameraryggsäck på en fotoresa med flyg är Bilora All Season Adventure III ett umärkt val!
Första kriteriet när jag valde väska var att den skulle gå att ha som handbagage på flyget. Vi flög med Finnair och jag kollade upp vilka mått som gällde. All Season III klarade alla mått utom tjockleken, men eftersom jag inte tänkte packa den full så skulle det gå bra. För att spara lite vikt i handbagaget så packade jag några prylar i check in-bagaget också, men med tanke att jag skulle kunna klara mig med bara handbagaget OM något skulle komma bort på vägen till Kajaani.
Det som packades i handbagaget var:
Canon EOS 650D
Canon EOS 550D
Tamron 17-50/2.8
Canon EF 70-200/4L
Sigma 150-500/5-6.3
Dessutom batterier, en kulled, kikare och lite annat smått.
I check in-bagaget placerades batterigrepp, en kulled till, laptop, extern hårddisk och lite annat.
Eftersom ryggsäcken inte var fullpackad så gick det utmärkt att ha den som handbagage. Det var riktigt skönt att ha den ändå ganska stora utrustningen på nära håll och veta att risken att jag stod utan kamera när jag kom fram till Wild Brown Bear var försvinnande liten. Det visade sig också att jag hade rätt, då en i resesällskapet inte fick sin väska vid ankomsten till den lokala flygplatsen. Det fanns vissa saker där som han behövde, men han hade ändå det mesta i handbagaget så han kunde genomföra första nattens fotografering. Till dagen därpå hade väskan dykt upp. Så en viss försiktighet med check in-bagaget är att rekommendera.
Som kameraryggsäck på en fotoresa med flyg är Bilora All Season Adventure III ett umärkt val!
Kameraryggsäck Bilora All Season Adventure III Vid flygning med ryggsäcken som handbagage tas den extra, yttre ryggsäcken bort och möter då storlekskraven från många flygbolag. |
Bild från resan till Wild Brown Bear i Vartius i Finland. |
tisdag 25 juni 2013
Nya firmwares
DP Review skriver om att ett flertal av kameratillverkarna har släppt nya firmwares till några modeller nu. Till Canon gäller det bland annat 650D, för Nikon några modeller i 1-systemet och några till. Har du någon av dessa modeller kan du läsa och se om du tycker att en uppgradering är nödvändig.
Som alltid skall man iakttaga stor försiktighet vid firmwareuppdateringar, då felaktig installation kan innebära att kameran blir obrukbar.
Läs mer på DP Review
http://www.dpreview.com/news/2013/06/14/new-firmware-from-nikon-olympus-and-sigma
Som alltid skall man iakttaga stor försiktighet vid firmwareuppdateringar, då felaktig installation kan innebära att kameran blir obrukbar.
Läs mer på DP Review
http://www.dpreview.com/news/2013/06/14/new-firmware-from-nikon-olympus-and-sigma
måndag 24 juni 2013
Jaktlagsutredningen ser över lagen om åtelkameror
Vi har tidigare rapporterat om det absurda i att det är samma tillståndskrav på att sätta en övervakningskamera längs Drottninggatan i Stockholm som det är att sätta upp en automatisk åtelkamera var som helst i skogen. Detta oavsett om det är miltals till närmaste bebyggelse. Regeringen har nu meddelat att det är den nyligen tillsatta jaktlagsutredningen, under ledning av Håkan Larsson, som även kommer att få i uppgift att se över vilka möjligheter jägare och andra intressenter ska ha till att använda åtelkameror i viltvårdsarbetet.
Vildsvinsstammen nämns ofta i det här sammanhanget, och det är främst där man anser sig ha nytta av kameraövervakning för att få kontroll på stammens storlek.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson säger i ett pressmeddelande:
/Fotofyndet
Vildsvinsstammen nämns ofta i det här sammanhanget, och det är främst där man anser sig ha nytta av kameraövervakning för att få kontroll på stammens storlek.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson säger i ett pressmeddelande:
"– Det är mycket angeläget att vi kommer tillrätta med den stora problematik som finns kring vildsvinen i vissa delar utav vårt land. Kameraövervakning kan vara ett alternativ för en mer effektiv förvaltning av stammen till mer hållbara nivåer. Därför ger vi nu detta tilläggsuppdrag till jaktlagsutredaren att utreda."
/Fotofyndet
söndag 23 juni 2013
Söndagstips - Resan till Finland med Inside Nature
När jag för en tid sedan fyllde 40 så önskade jag mig en resa. Ett fotosafari till Finland, till något ställe där man kunde se björn och kanske något fler rovdjur. Jag fick som jag ville och familj, släkt och vänner gick ihop till en resa med Inside Nature. Något både min sambo, som bokade resan, och jag fastnade för var informationen från Jouko Arvonen på Inside Nature. Den var både detaljerad och entusiastisk. Jag pratade med Jouko på telefon också, och vi pratade lite om utrustning och lite annat, vilket ytterligare förstärkte min positiva bild. Man märker att Jouko själv är fotograf och verkligen brinner för sina resor. Veckan före midsommarafton var det så äntligen dags!
Från Sverige går resan från Arlanda till Helsingfors där man byter flyg till ett mindre plan och flyger norrut till Kajaani. Kajaani ligger ungefär i höjd med Skellefteå i Sverige. Från flygplatsen i Kajaani hade vi skjuts till Wild Brown Bear, vilket är en bilresa på drygt 12 mil och ca 1,5 tim. Vi var tre resenärer och en reseledare som även fotograferade själv. I bilen under bilresan pratade vi mycket om säkerhet, ordningsregler, tips och tricks och allt möjligt annat. Vi fick även en statusuppdatering om den senaste tidens observationer av tjejen som körde bilen.
Wild Brown Bear ligger i Vartius, närmsta större ort är Kumho. Det ligger väldigt nära den ryska gränsen och själva lägret är från början en finsk gränskontrollstation som byggts om och till för att passa den här verksamheten.
På Wild Brown Bear ser dygnen ganska lika ut. Kl 16 börjar dygnet med middag, sedan kl 17 är det dags att till fots ta sig de 700 metrarna ut till gömsleområdet. Vi hade sådan tur att ägaren Ari skjutsade vår packning fram till gömsleområdet så vi behövde inte bära den långt alls. Man sitter i gömslet under hela natten. I varje gömsle finns det tillgång till säng med sovsäck där man kan välja att sova en stund om man vill. Är man två i gömslet är det lämpligt att sova i skift för att inte missa så mycket av nattens händelser. Man bör försöka sova en liten stund, det är inte jättelätt att sova på dagarna och man orkar inte speciellt många dagar helt utan sömn. Kl 07, och inte före, är det så dags att lämna gömslet och ta sig tillbaka till lodgen igen, där det kl 08 serveras frukost och sedan är man fri att göra vad man vill. Har man haft en lyckad natt är det många som väljer att titta igenom och eventuellt redigera sina bilder, men många väljer att ta en dusch och försöka sova åtminstone någon timme. Kl 16 är det så middag igen och schemat börjar om igen. Eftersom middagen kl 16 är det första som är gemensamt för nyanlända och gamla gäster så säger man att dagen börjar där. Man har ett rum i lägret där man har en säng och det finns tillgång till toalett, dusch och bastu. Fattas väl bara annat när vi är i djupaste Finland.
Man får alltså inte lämna gömslet på egen hand, inte under några omständigheter förutom möjligen om gömslet står i ljusan låga. Anledningarna till detta är flera, och jag ska här redogöra för en del av dem. OBS att detta är mina egna tolkningar av dessa orsaker.
Varje dag när man går till gömslet får man med sig en liten ryggsäck med matsäck. Under vår vistelse bestod matsäcken av en dubbelmacka med massor av pålägg, en youghurt, en frukt (tyvärr en apelsin vilket får anses olämpligt av många anledningar) per person, dessutom thepåsar, pulverkaffe och en termos med vatten. Jag själv tyckte att det kunde bli lite i minsta laget, så jag hade med mig ett par kexchoklad eller Sport Lunch som jag kompletterade med. Man sitter i gömslet under 14 timmar och ska man orka med det så bör man hålla sockernivån på en hög och jämn nivå. Om du vill ha med dig något extra att äta, tänk på att du handlar det innan du kommer till campen. Där finns inget att köpa och man har långt till närmaste affär. Se flygplatsen i Kajaani som civilisationens sista utpost.
Mat serveras som jag tidigare nämnt två gånger om dagen, dels middagen och dels frukosten. Den senare är närmast att betrakta som en brunch med omelett, korv, köttbullar och en del annat. Det är inga problem att äta sig mätt där. Middagen hade vi fått förvarning om skulle vara ganska enkel, men blev mycket positivt förvånade då det var rejäl, god och vällagad husmanskost som man stod sig bra på. Dessutom fanns det varje dag en soppa till förrätt och en enklare efterrätt. Någon trerättersmiddag var verkligen mer än vad jag hade förväntat mig. Jag är en motionär som tränar en del och har ämnesomsättning därefter, så jag blev lite hungrig emellanåt, men eftersom resten av gruppen inte kände av detsamma så bestämmer vi att det var mig det var fel på i det fallet.
En sak som är lite speciell med det här stället är att det ligger verkligen nära gränsen mot Ryssland. I gränsens omedelbara närhet finns ett förbudsområde där man inte får vista sig utan speciellt tillstånd. Det innebär att man ska vara MYCKET försiktig med var man går om man är ute på dagspromenader, mm. Vi hörde om en okänd resenär som antingen inte såg eller som trotsade förbudsskyltarna och gick nära gränsen. Honom kom gränspolisen och tog in på förhör och det hela slutade med ganska höga böter. Så chansa inte utan håll dig på säkert avstånd från förbudszonen. Det sitter kameror på många platser i skogen så gränspolisen kommer att upptäcka alla försök. En av orsakerna till att området är så välbevakat är att det funnits problem med trafficing från fd Sovjetrepubliker in i Finland och vidare ut i Europa.
Första natten i gömsle tillbringade jag i gömsle 5, som är beläget i den norra delen av området, vid den lilla sjön. Med mig i gömslet hade jag Magnus, vår reseledare, som är en kunnig och erfaren naturfotograf och ornitolog. Det senare kommer att visa sig. Jag tog plats längst in i gömslet som bestod av fyra "gluggar" för objektiv, en våningssäng och två plaststolar. Kameran fäster man i sitt medhavda stativhuvud, vilket man i sin tur fäster i en bräda där det finns både hål och skruvar som passar. I flera av gömslena fanns det både 3/8"-skruvar, vilka är vanligast för att fästa stativhuvudet i stativet, och 1/2" som finns på en del mindre stativhuvuden och om man vill sätta sitt stativfäste direkt i brädan utan huvud. Objektivet monteras och man spänner ett tyg om objektivet, ett tyg som förhindrar insyn, hindrar dofter från att lämna gömslet åtminstone till viss del, men som ändå ger dig full rörelsefrihet. Ovanför gluggarna där man sätter sin kamera finns ett avlångt fönster där man kan hålla span när man inte tittar ut genom kamerasökaren.
Jag hade med mig två kamerahus, Canon EOS 550D och Canon EOS 650D, samt telezoomobjektiven Sigma 150-500 och Canon EF 70-200/4L. Jag monterade objektiven på varsin kulled, satte 650:n på Sigma-objektivet och 550:n på 70-200:an för bilder på lite närmare håll. Sedan är det bara att vänta. Eftersom gömsle 5 ligger vid den lilla tjärnen finns det en hel del fågel där, fågel som får duga som motiv i brist på annat. Vi såg bland annat en knipa, en kricka och en grönbena. Dessutom fanns det några arter som väl får anses som lite övertaliga jämfört med en genomsnittlig tjärn i skogen. Dessa var gråtrut, silltrut, fiskmås och skrattmås. Anledningen till att dessa är överrepresenterade är att man åtlar för rovdjuren, och den här maten är även måsar och trutar sugen på.
Men nu var det ju inte därför vi var här, utan anledningen var ju såklart björn! Det fanns mycket goda utsikter att se björn, men helt säkert är det ju inte. Man ska inte missta sig och tro att detta är en djurpark för det är det alltså inte. Det händer ibland att det går flera dagar mellan observationerna. Kl 19.30 steg pulsen ordentligt, en järv visade sig på klippan på andra sidan sjön! Det gick otroligt fort och jag hann få iväg ett par skott på chans, vilka visade sig ha fångat den lille krabaten. Dock var det mycket ivägen så helt nöjd var jag inte. Men när är man det egentligen...? Magnus och jag satt i gömslet och tittade på det otroligt vackra kvällsljuset som föll på klipphällen där järven stod tidigare. Ett fantastiskt ljus för att fota en björn, det var bara det att björnen saknades...
Men så strax efter kl 22 dök han upp, den första björnen. Det var en ljus björn som såg ut som och uppträdde som en undergiven hanne. Han hade bråttom och korsade myren och gick norrut in i nästa skogsparti. I min notering av tiden för observationen skrev jag "större hanne i närheten?" Denna notering skulle visa sig alldeles korrekt, för ungefär en kvart senare så dök det upp en mörk, stor hanne som betedde sig helt annorlunda mot den jag beskrev nyss. Denna ägde världen och han ville visa det för alla och envar. Den dominante hannen tog sin tid och gick runt innan han försvann. Ungefär en halvtimme senare dyker han upp igen, går runt sjön och ut på myren. En halvtimme senare är det dags för ytterligare en björn att göra entré. Denna är mörk till färgen men visar tydligt att han inte är dominant utan utstrålar undergivenhet, trots att den store mörke inte längre är synlig.
Klockan har hunnit bli 22.30 när den dominante kommer tillbaks. Vi ser honom på avstånd och han går inte fram mot maten. Ca 10 min senare kommer en ljus björn till, som vi tycker ser ut att vara en hona. Hon uppträder mer självsäkert och tar det ganska lugnt och passerar genom området och går norrut. Mindre än fem minuter senare dyker den dominante hannen upp igen. Han går målmedvetet i honans spår, stannar i princip inte upp utan vädrar lite i honans spår och går efter och försvinner i den norra skogen. En teori vi hade var att hannen uppsökte honan för att parningsperioden ännu inte riktigt var slut. Strax efter midnatt dyker honan upp igen som hastigast och bara ett par minuter senare ser vi den dominante hannen igen. Han är nu klart mer intresserad av maten och äter i godan ro. Att han inte längre är intresserad av att söka efter honan som var på platsen bara ett par minuter tidigare och att han ger sig tid att äta i lugn och ro gör att vi tror att parningen genomfördes.
Efter detta gjordes inga fler djurobservationer denna natt, men med en järv och inte mindre än nio observationer av fyra olika björnindivider så kan man ju inte vara annat än nöjd. Kl 07 avbröt vi och tog oss tillbaka till lodgen igen för frukost vid 8-tiden.
Efter frukosten var tanken att sova några timmar, dock var det svårt att sova efter den händelserika natten. Istället blev det en skaplig löptur på nästan 9 km längs grusvägen till WBB och längs den stora vägen, 89:an, som går in i Ryssland. En del i Inside Natures koncept är att man kör workshops på eftermiddagen innan man drar ut på nästa nattpass, för att se om man tagit några bilder, om dessa går att förbättra rent tekniskt, om man ska söka nya varianter av motiv kommande natt, etc. Mycket nyttigt och det var en hel del tänkvärda saker som sades. Speciellt för mig som med god marginal placerade mig som nybörjaren i sällskapet.
Om en vecka får ni läsa om min andra natt i gömslet.
Från Sverige går resan från Arlanda till Helsingfors där man byter flyg till ett mindre plan och flyger norrut till Kajaani. Kajaani ligger ungefär i höjd med Skellefteå i Sverige. Från flygplatsen i Kajaani hade vi skjuts till Wild Brown Bear, vilket är en bilresa på drygt 12 mil och ca 1,5 tim. Vi var tre resenärer och en reseledare som även fotograferade själv. I bilen under bilresan pratade vi mycket om säkerhet, ordningsregler, tips och tricks och allt möjligt annat. Vi fick även en statusuppdatering om den senaste tidens observationer av tjejen som körde bilen.
Wild Brown Bear ligger i Vartius, närmsta större ort är Kumho. Det ligger väldigt nära den ryska gränsen och själva lägret är från början en finsk gränskontrollstation som byggts om och till för att passa den här verksamheten.
På Wild Brown Bear ser dygnen ganska lika ut. Kl 16 börjar dygnet med middag, sedan kl 17 är det dags att till fots ta sig de 700 metrarna ut till gömsleområdet. Vi hade sådan tur att ägaren Ari skjutsade vår packning fram till gömsleområdet så vi behövde inte bära den långt alls. Man sitter i gömslet under hela natten. I varje gömsle finns det tillgång till säng med sovsäck där man kan välja att sova en stund om man vill. Är man två i gömslet är det lämpligt att sova i skift för att inte missa så mycket av nattens händelser. Man bör försöka sova en liten stund, det är inte jättelätt att sova på dagarna och man orkar inte speciellt många dagar helt utan sömn. Kl 07, och inte före, är det så dags att lämna gömslet och ta sig tillbaka till lodgen igen, där det kl 08 serveras frukost och sedan är man fri att göra vad man vill. Har man haft en lyckad natt är det många som väljer att titta igenom och eventuellt redigera sina bilder, men många väljer att ta en dusch och försöka sova åtminstone någon timme. Kl 16 är det så middag igen och schemat börjar om igen. Eftersom middagen kl 16 är det första som är gemensamt för nyanlända och gamla gäster så säger man att dagen börjar där. Man har ett rum i lägret där man har en säng och det finns tillgång till toalett, dusch och bastu. Fattas väl bara annat när vi är i djupaste Finland.
Man får alltså inte lämna gömslet på egen hand, inte under några omständigheter förutom möjligen om gömslet står i ljusan låga. Anledningarna till detta är flera, och jag ska här redogöra för en del av dem. OBS att detta är mina egna tolkningar av dessa orsaker.
- säkerheten, detta är ett område som är extremt tätt på björn och järv. Varg och lo finns också i området. Det vore naivt att inte förstå att det kan vara farligt under vissa omständigheter.
- om du kliver utanför gömslet för att göra dina behov så sprider du mänsklig vittring över området som riskerar att skrämma bort djuren, eller åtminstone göra dem betydligt mer vaksamma.
- du riskerar också att skrämma iväg djur när du kliver ut. Det är inte så roligt för grannen i gömslet intill att du skrämmer iväg djuren för honom så att pengarna han betalat för vistelsen i gömslet är om intet.
Varje dag när man går till gömslet får man med sig en liten ryggsäck med matsäck. Under vår vistelse bestod matsäcken av en dubbelmacka med massor av pålägg, en youghurt, en frukt (tyvärr en apelsin vilket får anses olämpligt av många anledningar) per person, dessutom thepåsar, pulverkaffe och en termos med vatten. Jag själv tyckte att det kunde bli lite i minsta laget, så jag hade med mig ett par kexchoklad eller Sport Lunch som jag kompletterade med. Man sitter i gömslet under 14 timmar och ska man orka med det så bör man hålla sockernivån på en hög och jämn nivå. Om du vill ha med dig något extra att äta, tänk på att du handlar det innan du kommer till campen. Där finns inget att köpa och man har långt till närmaste affär. Se flygplatsen i Kajaani som civilisationens sista utpost.
Mat serveras som jag tidigare nämnt två gånger om dagen, dels middagen och dels frukosten. Den senare är närmast att betrakta som en brunch med omelett, korv, köttbullar och en del annat. Det är inga problem att äta sig mätt där. Middagen hade vi fått förvarning om skulle vara ganska enkel, men blev mycket positivt förvånade då det var rejäl, god och vällagad husmanskost som man stod sig bra på. Dessutom fanns det varje dag en soppa till förrätt och en enklare efterrätt. Någon trerättersmiddag var verkligen mer än vad jag hade förväntat mig. Jag är en motionär som tränar en del och har ämnesomsättning därefter, så jag blev lite hungrig emellanåt, men eftersom resten av gruppen inte kände av detsamma så bestämmer vi att det var mig det var fel på i det fallet.
En sak som är lite speciell med det här stället är att det ligger verkligen nära gränsen mot Ryssland. I gränsens omedelbara närhet finns ett förbudsområde där man inte får vista sig utan speciellt tillstånd. Det innebär att man ska vara MYCKET försiktig med var man går om man är ute på dagspromenader, mm. Vi hörde om en okänd resenär som antingen inte såg eller som trotsade förbudsskyltarna och gick nära gränsen. Honom kom gränspolisen och tog in på förhör och det hela slutade med ganska höga böter. Så chansa inte utan håll dig på säkert avstånd från förbudszonen. Det sitter kameror på många platser i skogen så gränspolisen kommer att upptäcka alla försök. En av orsakerna till att området är så välbevakat är att det funnits problem med trafficing från fd Sovjetrepubliker in i Finland och vidare ut i Europa.
Första natten i gömsle tillbringade jag i gömsle 5, som är beläget i den norra delen av området, vid den lilla sjön. Med mig i gömslet hade jag Magnus, vår reseledare, som är en kunnig och erfaren naturfotograf och ornitolog. Det senare kommer att visa sig. Jag tog plats längst in i gömslet som bestod av fyra "gluggar" för objektiv, en våningssäng och två plaststolar. Kameran fäster man i sitt medhavda stativhuvud, vilket man i sin tur fäster i en bräda där det finns både hål och skruvar som passar. I flera av gömslena fanns det både 3/8"-skruvar, vilka är vanligast för att fästa stativhuvudet i stativet, och 1/2" som finns på en del mindre stativhuvuden och om man vill sätta sitt stativfäste direkt i brädan utan huvud. Objektivet monteras och man spänner ett tyg om objektivet, ett tyg som förhindrar insyn, hindrar dofter från att lämna gömslet åtminstone till viss del, men som ändå ger dig full rörelsefrihet. Ovanför gluggarna där man sätter sin kamera finns ett avlångt fönster där man kan hålla span när man inte tittar ut genom kamerasökaren.
Jag hade med mig två kamerahus, Canon EOS 550D och Canon EOS 650D, samt telezoomobjektiven Sigma 150-500 och Canon EF 70-200/4L. Jag monterade objektiven på varsin kulled, satte 650:n på Sigma-objektivet och 550:n på 70-200:an för bilder på lite närmare håll. Sedan är det bara att vänta. Eftersom gömsle 5 ligger vid den lilla tjärnen finns det en hel del fågel där, fågel som får duga som motiv i brist på annat. Vi såg bland annat en knipa, en kricka och en grönbena. Dessutom fanns det några arter som väl får anses som lite övertaliga jämfört med en genomsnittlig tjärn i skogen. Dessa var gråtrut, silltrut, fiskmås och skrattmås. Anledningen till att dessa är överrepresenterade är att man åtlar för rovdjuren, och den här maten är även måsar och trutar sugen på.
Skrattmås som är på väg att starta |
Gråtrut. Det fanns gråtrut och silltrut vid den lilla tjärnen och dessa fåglar är ganska rejäla bitar. |
Järven visar sig för ett kort ögonblick på klippan i kvällssolen |
Men så strax efter kl 22 dök han upp, den första björnen. Det var en ljus björn som såg ut som och uppträdde som en undergiven hanne. Han hade bråttom och korsade myren och gick norrut in i nästa skogsparti. I min notering av tiden för observationen skrev jag "större hanne i närheten?" Denna notering skulle visa sig alldeles korrekt, för ungefär en kvart senare så dök det upp en mörk, stor hanne som betedde sig helt annorlunda mot den jag beskrev nyss. Denna ägde världen och han ville visa det för alla och envar. Den dominante hannen tog sin tid och gick runt innan han försvann. Ungefär en halvtimme senare dyker han upp igen, går runt sjön och ut på myren. En halvtimme senare är det dags för ytterligare en björn att göra entré. Denna är mörk till färgen men visar tydligt att han inte är dominant utan utstrålar undergivenhet, trots att den store mörke inte längre är synlig.
Den store dominante björnahannen |
Klockan har hunnit bli 22.30 när den dominante kommer tillbaks. Vi ser honom på avstånd och han går inte fram mot maten. Ca 10 min senare kommer en ljus björn till, som vi tycker ser ut att vara en hona. Hon uppträder mer självsäkert och tar det ganska lugnt och passerar genom området och går norrut. Mindre än fem minuter senare dyker den dominante hannen upp igen. Han går målmedvetet i honans spår, stannar i princip inte upp utan vädrar lite i honans spår och går efter och försvinner i den norra skogen. En teori vi hade var att hannen uppsökte honan för att parningsperioden ännu inte riktigt var slut. Strax efter midnatt dyker honan upp igen som hastigast och bara ett par minuter senare ser vi den dominante hannen igen. Han är nu klart mer intresserad av maten och äter i godan ro. Att han inte längre är intresserad av att söka efter honan som var på platsen bara ett par minuter tidigare och att han ger sig tid att äta i lugn och ro gör att vi tror att parningen genomfördes.
Den ljusa björnhonan |
Efter detta gjordes inga fler djurobservationer denna natt, men med en järv och inte mindre än nio observationer av fyra olika björnindivider så kan man ju inte vara annat än nöjd. Kl 07 avbröt vi och tog oss tillbaka till lodgen igen för frukost vid 8-tiden.
Efter frukosten var tanken att sova några timmar, dock var det svårt att sova efter den händelserika natten. Istället blev det en skaplig löptur på nästan 9 km längs grusvägen till WBB och längs den stora vägen, 89:an, som går in i Ryssland. En del i Inside Natures koncept är att man kör workshops på eftermiddagen innan man drar ut på nästa nattpass, för att se om man tagit några bilder, om dessa går att förbättra rent tekniskt, om man ska söka nya varianter av motiv kommande natt, etc. Mycket nyttigt och det var en hel del tänkvärda saker som sades. Speciellt för mig som med god marginal placerade mig som nybörjaren i sällskapet.
Om en vecka får ni läsa om min andra natt i gömslet.
Etiketter:
björnresa,
Finlandsresa_juni,
naturfoto,
söndagstips
lördag 22 juni 2013
Kändisar som "fotobombar"
Att kändisar gör det som nu fått namnet fotobombar, dvs oanmälda dyker in i någon persons bilder, verkar ha blivit något av en trend. Det första fallet i nutid var när skådespelaren Kevin Spacey var på joggingtur i Public Garden i Boston, och helt oanmäld dök upp i de bilder som Ben Smith tog på sin flickvän Christina Sander. Sander poserade framför en staty i parken när Spacey dök upp från ingenstans, poserade och sa "This is a photobomb". Spacey drog sedan vidare på sin joggingtur, men vände sig om efter ett tiotal meter och vinkade till Christina Sander.
På frågan om Christina insåg att det var just Kevin Spacey svarar hon att hon är ett stort fan och har sett "American beauty" många gånger, så visst såg hon att det var Spacey. Vidare berättar hon att hon blev så "starstruck" att hon inte kommit sig för att säga något till skådespelaren innan han sprang vidare.
Christina Sander var på ett kortare stopp i Boston på en två månader lång resa i USA efter att ha studerat i fyra månader i Kanada. Kevin Spacey var i Boston för att träffa och hedra offren för bomberna vid Boston Marathon.
En tid senare gjorde John Travolta en liknande grej när han tog plats i ett bröllopsfoto.
På frågan om Christina insåg att det var just Kevin Spacey svarar hon att hon är ett stort fan och har sett "American beauty" många gånger, så visst såg hon att det var Spacey. Vidare berättar hon att hon blev så "starstruck" att hon inte kommit sig för att säga något till skådespelaren innan han sprang vidare.
Christina Sander var på ett kortare stopp i Boston på en två månader lång resa i USA efter att ha studerat i fyra månader i Kanada. Kevin Spacey var i Boston för att träffa och hedra offren för bomberna vid Boston Marathon.
En tid senare gjorde John Travolta en liknande grej när han tog plats i ett bröllopsfoto.
Foto: Ben Smith/Christina Sander |
fredag 21 juni 2013
Glad midsommar!
Fotofyndet önskar alla kunder och andra läsare en riktigt glad och skön midsommar!
/Christer
Midsommar firas och har firats i många hundra år. Under hedendomen var sommarsolståndet andledningen till firandet. Efter kristendomens intågande så firas Johannes döparens födsel, då denne sägs ha fötts sex månader före Jesus. Fram till 1952 var midsommarafton alltid den 24 juni, men då ändrades det till att bli fredagen under perioden 19-25 juni.
Själv är jag precis hemkommen från resan till östra Finland. Vad jag gjorde där kommer ni att få se senare, förhoppningsvis redan i helgen.
/Christer
torsdag 20 juni 2013
När man skulle titta både en och två gånger i sökaren
Det finns en del gånger som man nog skulle titta både en och två gånger i sökaren, klia sömnen ur ögonen och titta en gång till. En sådan gång är om man skulle möta en vit älg. Eller om man skulle möta två. Det var precis vad Christer Gunnarsson lyckades fånga på bild i trakten av Lima i Dalarna. Gunnarsson berättar vidare för Jakt och Jägare att man i jaktlaget diskuterat huruvida man skulle spara den vita älgkon vid höstens jakt men beslutat sig för att det var ett beslut för respektive jägare att ta. Nu har kon fått en kalv och som synes är även denna albino.
Foto/©: Christer Gunnarsson |
onsdag 19 juni 2013
Nyheter från Pentax
Pentax har presenterat ett par nya modeller i instegsklassen, K-50 och K-500. K-50 kan ses som en uppdaterad K-30, som fått en något mer konseravativ formgivning. K-500 har samma tekniska spec som K-50, men saknar det väderskyddade huset och säljs i billigare paket.
På battersidan använder K-50 kamerabatteriet Pentax D-Li109, som vi redan erbjuder. Den kan även använda vanliga AA-batterier med en tillbehörsadapter. K-500 använder AA-batterier som standard men kan även använda D-Li109.
För den som vill läsa mer om Pentax nyheter rekommenderar vi en artikel på DP Review, Pentax announces K-50 and K-500 mid- and entry-level DSLRs
/Fotofyndet
På battersidan använder K-50 kamerabatteriet Pentax D-Li109, som vi redan erbjuder. Den kan även använda vanliga AA-batterier med en tillbehörsadapter. K-500 använder AA-batterier som standard men kan även använda D-Li109.
För den som vill läsa mer om Pentax nyheter rekommenderar vi en artikel på DP Review, Pentax announces K-50 and K-500 mid- and entry-level DSLRs
/Fotofyndet
tisdag 18 juni 2013
Backup när man reser
En av sakerna jag investerat i inför resan till Finland är en portabel hårddisk för backup. Det är en ganska liten modell, 2,5", som rymmer 500GB data. Det borde räcka ganska bra för att backauppa bilder från de 3 nätterna jag kommer att befinna mig i gömslet. Jag köpte en hårddisk från Silicon Power, samma tillverkare som till våra minneskort för kameror och USB-minnen. Jag kommer att utvärdera den och om den fungerar bra att ta in den i vårt sortiment.
måndag 17 juni 2013
Öppettider, midsommarveckan
Öppettider för telefonorder och -support under midsommarveckan är följande:
Måndag 17/6 - Öppet
Tisdag 18/6 - Öppet
Onsdag 19/6 - Öppet
Torsdag 20/6 - Begränsat öppet, 10-12Fredag 21/6 Midsommarafton - Stängt
söndag 16 juni 2013
Söndagstips - Midsommarafton
Veckans söndagstips gäller kommande helg. En av våra mest traditionsbundna högtider, midsommar. På många ställen hålls firande med inslag av dans runt stång, sillunch, grillning och massor av annat.
Vad är midsommar för dig? Är det sillen? Eller nubben? Eller dansen? Eller något helt annat? Ut och fånga det på bild.
Fotofyndet, kameratillbehör för midsommarfirare
Avresa till björnsafari i Finland
Idag går avresan till mitt björnsafari hos Wild Brown Bear Lodge i Finland. Det börjar med tåg i eftermiddag till Arlanda och imorgon bitti ska flyget ta mig först till Helsingfors och sedan vidare till Kajaani. Därefter med bil de resterande 12 milen till gränsen mellan Finland och Ryssland.
De senste rapporterna har sagt att det ibland gått några dagar utan att björnarna varit synliga. En av orsakerna till detta är troligen att deras parningsperiod i år rubbats lite av vädret.
Tanken är att jag ska försöka blogga lite under tiden jag är där borta, men vi får se hur bra internetuppkoppling man kan få.
Vi ses!
/Christer
lördag 15 juni 2013
Lightroom 5 släppt
Adobe har släppt en ny version av sin populära programvara för editering och "workflow" för den som arbetar med bilder, Lightroom. Det är version 5 som är släppt och bland nyheterna märks Advanced Healing Brush, en pensel som kan rätta till småfel i bilderna som dammfläckar och liknande. Tillkommit har även fler sätt att dela sina bilder, bland annat med en avancerad funktion för att göra bildspel, där du kan kombinera bilder, video och musik till bildspel i HD som går att dela på nästan alla mediaspelare som finns.
Mer information finns hos Adobe, http://www.adobe.com/go/lightroom
fredag 14 juni 2013
Det här med skyddsobjekt
För någon tid sedan skrev jag här bloggen om det här med skyddsobjekt. Nyligen hamnade en fotograf från DN i diskussion (läs: bråk) med ett par "vakter/väktare/skyddsvakter" då han fotograferade det så kallade Esselte-huset i Stockholm där Försäkringskassan haft delar av sitt kontor. Av någon anledning är huset klassat som skyddsobjekt och väktarna ansåg därför att fotografen bröt mot Skyddslagen när han tog bilder på huset och Försäkringskassans flyttlass. Väktarna krävde att fotografen skulle radera bilderna, han vägrade och efter ett mindre tumult tillkallades polis. På förfrågan, eller uppmaning, av polisen togs bilderna tyvärr bort.
Jag har läst och följt med i en diskussionstråd på ett fotoforum om detta och man slås av hur dålig koll folk har på vad som gäller.
För det första så ska man titta på vad det är som gäller för just det skyddsobjektet (SO). Ett SO har i sin grundform inte det avbildningsförbud som fotografering faller under. De SO som har det har en överkryssad kamera på skylten. I det här fallet gällde endast ett tillträdesförbud och skylten som satt på huset hade en hand på varje sida om texten.
För det andra så råder det stor tveksamhet om vilka befogenheter väktarna har i den här frågan, då ingen vet om det bara var vanliga väktare från ett vaktbolag, eller om det var skyddsvakter. Som man kan läsa i min tidigare artikel i ämnet så innebär det en enorm skillnad i vilka befogenheter dessa har i och runt ett SO, både när det gäller rätten att beslagta föremål och rätten att frihetsberöva dig.
Det tredje som slår mig är att åtminstone de poliser som tillkallades borde veta bättre. Att be fotografen ta bort bilderna för att undvika fortsatt bråk tyckte jag var rena pajastakterna. Är man polis så borde man kunna sådana här lagar, och om man inte kan det så är jag helt övertygad om att man ganska lätt kan ropa upp sitt vakthavande befäl på radion och fråga.
Försäkringskassan har senare bett om ursäkt för vaktbolagets uppträdande.
torsdag 13 juni 2013
Spinpod, intressant nyhet på Kickstarter
Spinpod heter en intressant ny produkt på gruppinvesteringssajten Kickstarter. Spinpod passar för dig som har en iPhone, Android eller kamera som du vill ta panoramabilder med. Genom att sätta din kamera på poden så sköter den om vridningen och den tillhörande appen sköter fotograferingen. Finns på App Store för iOS och på Google Play för Android.
Om du är intresserad av produkten och har ca 400 kr över så kan du fortfarande teckna dig som sponsor och få en Early bird-bonus.
Mer information hittar du hos Kickstarter:
http://www.kickstarter.com/projects/665986460/spinpod-seamless-panoramic-and-motion-time-lapse-p
Om du är intresserad av produkten och har ca 400 kr över så kan du fortfarande teckna dig som sponsor och få en Early bird-bonus.
Mer information hittar du hos Kickstarter:
http://www.kickstarter.com/projects/665986460/spinpod-seamless-panoramic-and-motion-time-lapse-p
onsdag 12 juni 2013
Praktiskt stativ för reflexskärm
När man fotograferar utomhus på sommaren så är det ofta man behöver hjälp med ljuset. Solen är en stark ljuskälla men den har en nackdel: Det finns bara en. Oavsett hur man vrider och vänder på det så kommer ljuset bara från ett håll. Om ljuset kommer från sidan så kan man behöva hjälp med att ljusa upp skuggsidan. Detta gör man lämpligen med en reflexskärm, som reflekterar ljuset från solen till den skuggiga sidan av ansiktet. Ett annat alternativ är att minska ljuset på solsidan, så att skillnaden mellan sol- och skuggsida minskar. Det kan man göra med samma reflexskärm, men med dess vita och genomskinliga del. Denna diffuserar, mjukar upp, ljuset och sprider det åt olika håll.
Om man är ensam är det bara ett stort problem med att använda reflexskärmar. Man har ingen som håller i dem... Till våra reflexskärmar finns det hållare att köpa till, som man kan sätta på ett blixtstativ eller på ett vanligt kamerastativ om man använder ett litet tillbehör. Vi erbjuder också dessa blixtstativ.
Om man är ensam är det bara ett stort problem med att använda reflexskärmar. Man har ingen som håller i dem... Till våra reflexskärmar finns det hållare att köpa till, som man kan sätta på ett blixtstativ eller på ett vanligt kamerastativ om man använder ett litet tillbehör. Vi erbjuder också dessa blixtstativ.
Reflexskärmshållare är praktiskt när man använder reflexskärm utomhus. |
tisdag 11 juni 2013
Hamnträffar med Sundsvalls Motorveteraner
Varje onsdag under sommaren möts föreningen Sundsvalls Motorveteraner i Sundsvalls inre hamn. Man visar upp sina entusiastbilar, träffas och knyter kontakter. Träffarna är öppna för allmänheten, ta en promenad till hamnen och se vad som bjuds.
Första träffen för sommaren 2013 är imorgon den 12 juni. Mer information finns på Sundsvalls motorveteraners hemsida
Fotofyndet, kameratillbehör för bilentusiaster
Första träffen för sommaren 2013 är imorgon den 12 juni. Mer information finns på Sundsvalls motorveteraners hemsida
Entusiastbil från en annan bilträff |
Fotofyndet, kameratillbehör för bilentusiaster
måndag 10 juni 2013
Varuprover på nya produkter
Vi har varuprover på väg hem för en del nya, intressanta produkter. För oss är det ett steg i en ny typ av produkter, samt även en komplettering av befintligt sortiment inom andra delar.
Vi återkommer så snart vi kan med mer detaljer och priser kring dessa produkter.
/Fotofyndet
Vi återkommer så snart vi kan med mer detaljer och priser kring dessa produkter.
/Fotofyndet
lördag 8 juni 2013
Stor amerikansk tidning säger upp alla fotografer
Den stora amerikanska dagstidningen Chicago Sun-Times säger upp samtliga sina 28 fastanställda fotografer. En av dessa är Rob Hart, en rutinerad fotograf som arbetat inom tidningskoncernen i 12 år. Hart delar nu sina erfarenheter som arbetslös på Tumblr och bitterheten mot utvecklingen hos den fd arbetsgivaren är inte att ta miste på. Han väljer att ta alla bilder med sin iPhone istället för sitt vanliga verktyg Nikon D3. Detta pga att han anser att tidningen i allt större utsträckning väljer att förlita sig på journalister som tar ett par bilder med sin iPhone, istället för att skicka med en utbildad fotograf.
Här i Sverige ser vi en liknande utveckling, där Sydsvenskan är det senaste exemplet på bildredaktioner som läggs ned eller minskas kraftigt. I ett nyligen presenterat sparpaket ska bildredaktionen läggas ned helt och antalet fotografer gå från 10,5 tjänster till 5.
För den som vill följa Rob Hart på Tumblr är adressen dit:
http://laidofffromthesuntimes.tumblr.com/
Här i Sverige ser vi en liknande utveckling, där Sydsvenskan är det senaste exemplet på bildredaktioner som läggs ned eller minskas kraftigt. I ett nyligen presenterat sparpaket ska bildredaktionen läggas ned helt och antalet fotografer gå från 10,5 tjänster till 5.
För den som vill följa Rob Hart på Tumblr är adressen dit:
http://laidofffromthesuntimes.tumblr.com/
fredag 7 juni 2013
Nytt Eye-Fi-kort för delning med smartphone
Ett nytt Eye-Fie-kort har sett dagens ljus. Det är kortet Eye-Fi Mobi SD, som enligt företagets pressrelease och DP Review är speciellt anpassat för att dela sina foton till sin smartphone och vidare ut på sociala medier eller bilddelningssidor som Instagram. Kortet fungerar som ett vanligt SD-kort i kameran, men genom att installera en app i sin smartphone och slå in kortets unika 10-siffriga kod kan man välja bilder att ladda ned till telefonen. Därefter har man tillgång till samma möjligheter med bilden som man har med bilder som tagits med telefonens egen kamera. Om man är ute och reser kan man även använda sin läsplatta eller smartphone för att ta backup på viktiga bilder.
För användare som trots allt hellre editerar sina bilder i en dator finns fortfarande kortet Eye-Fi Pro X2, som bland annat stödjer överföring av RAW-filer och backup i molnet.
Passande appar finns för Android, iOS (iPhone) och Kindle
Pressrelease: High-Quality Photos and Videos Get Mobile and Social with Eye-Fi’s New Mobi Card
Våra SanDisk Eye-Fi-kort och andra minneskort hittar du i vår webshop.
För användare som trots allt hellre editerar sina bilder i en dator finns fortfarande kortet Eye-Fi Pro X2, som bland annat stödjer överföring av RAW-filer och backup i molnet.
Passande appar finns för Android, iOS (iPhone) och Kindle
Pressrelease: High-Quality Photos and Videos Get Mobile and Social with Eye-Fi’s New Mobi Card
Våra SanDisk Eye-Fi-kort och andra minneskort hittar du i vår webshop.
torsdag 6 juni 2013
Trevlig nationaldag!
Fotofyndet önskar alla kunder och andra läsare en riktigt trevlig nationaldag!
Det är vår önskan att alla svenskar ser vår nationaldag som något positivt, en dag när vi kan fira tillsammans under den svenska flaggan, med fokus på samhörighet och inte leta konflikter som i många fall inte ens finns.
Fotofyndet, kameratillbehör för nationaldagsfiraren
Det är vår önskan att alla svenskar ser vår nationaldag som något positivt, en dag när vi kan fira tillsammans under den svenska flaggan, med fokus på samhörighet och inte leta konflikter som i många fall inte ens finns.
Foto: www.fotoakuten.se |
Fotofyndet, kameratillbehör för nationaldagsfiraren
onsdag 5 juni 2013
ASICS Stockholm Marathon: Loppet
I ett tidigare inlägg har jag skrivit lite om mina reflektioner angående arrangemanget runt ASICS Stockholm Marathon, dvs före och efter loppet. Nu tänkte jag berätta lite om vad jag tyckte om själva loppet.
Det var som sagt mitt första maraton någonsin och jag var självklart både förväntansfull och lite nervös. Hur skulle det gå? Räckte förberedelserna? Skulle det bli trångt?
Starten gick planenligt kl 12.00. Jag hade bestämt mig för att försöka följa de farthållare som deltar i loppet. Dessa har en tid som de garanterar att man är i mål före, och då kan man välja tider från 3:30 till 5:30. Jag valde 4:00. Farthållarna hade en färgad flagga i en liten ryggsäck, i mitt fall gul, och i början även en stor ballong som det stod tiden på. När startskottet gick så började folkmassan sakta röra sig längs Lidingövägen. Ganska långt med promenadsteg, men så småningom fick man ta första löpstegen i första maran. En ganska stor känsla som jag väntat länge på. Första varvet är 17 km och går från Lidingövägen vänster längs Valhallavägen och vidare höger förbi TV- och radiohusen. Därefter bär det av in mot centrum. Överallt folk som hejade och jublade. Jag hade hört en del om folkfesten, men jag blev ändå överaskad. Det var verkligen folk överallt. Med jämna mellanrum var det dessutom band som spelade, sambagrupper som dansade, med mera. En riktig fest alltså. På olika ställen längs banan fanns även speakers, som informerade om läget för täten och berättade en del annat. Skönt även för oss löpare att få något annat än sin egen andning att lyssna till.
Förbi kungliga slottet och genom Slussen och ut på Söder Mälarstrand. Även här gott om publik som hejade på alla. Det var en av sakerna som överaskade mig mest, att folk verkligen hejade på alla löpare med entusiasm. Efter Söder Mälarstrand så var det dags för Västerbron, som bjuder på loppets största höjdskillnad. Det gick bra och vi svängde ned förbi Rålambshovsparken, längs Norr Mälarstrand och bort mot stadshuset. Här hade vi redan passerat flera vätskekontroller och toaletter för löpare som behövde uppsöka sådana. Fortfarande med pigga ben så bar det vidare längs Vasagatan, förbi centralen och vidare mot Torsgatan, Odengatan, Karlavägen och Sturegatan upp mot Stockholms Stadion. Med de pigga benen i behåll svängde vi in på Valhallavägen igen. Där lyckades jag se min far som tog ett par bilder i farten. Längs Valhallavägen var det dags att äta för första gången också, skalade halva bananer. Kladdigt men skönt att få nåt i magen.
Ner via Oxenstiernsgatan förbi TV och radio, men denna gång vänster längs Dag Hammarskjölds väg. Ut på Gärdet och där passerades halvmaratondistansen 21,1 km. Skönt att ha den passerad, nu kändes det ok att börja räkna nedåt. Regnet hade nu börjat tillta, men kändes ändå på hanterbar nivå. Vidare ut mot Djurgården, där vi passerade över Djurgårdsbrunnskanalen. Ute på Gärdet och Djurgården var det lite mindre publik, men den publik som fanns gjorde gott om ljud och hejade livligt på alla löpare. När man kom in mot Gröna Lund så började jag känna mig sliten. 27 km var tillryggalagda så det var ännu en bit kvar. Från Djurgårdsbron in på Strandvägen anslöt dragningen till den på första varvet. Kungsträdgården en andra gång och Kungliga slottet där jag såg en löpare bli inlastad i ambulans för transport i ilfart till något närliggande sjukhus. Hoppas att det gick bra för dig, vem du nu var!
Skeppsbron och Slussen passerades igen och längs Söder Mälarstrand så började jag känna mig mer och mer sliten. Osäkerheten om jag skulle orka följa med mina farthållare ända in i målet blev större och jag ömsom släppte, ömsom gav mig den på att hänga på. Jag fortsatte att äta och dricka det som bjöds efter vägen, det var både energybars, fler bananer och självklart massor av sportdryck. Västerbron på andra varvet hade sagts vara en riktig rysare, men där gick det riktigt bra och jag tog till och med in på min farthållare. När vi rundade Rålambshovsparken för andra gången så låg jag ganska tätt inpå honom. Vid Stadshuset bjöds det denna gång på varmt kaffe, vilket var gott men svårt att dricka fort. Jag tog i mig några munnar ur muggen och skyndade vidare. När vi nådde Torsgatan så hade regnet ökat ytterligare, och på Odengatan började krampkänningarna komma tätare än tidigare. Här någonstans fick jag släppa farthållaren, alltså med mindre än 3 km till målet. Sista biten längs Karlavägen och Sturegatan var riktigt, riktigt grymma men det gick. 4 timmar och 56 sekunder efter startskottet passerade jag under bågen i målet. Min nettotid blev 3 timmar, 57 minuter och 49 sekunder.
Det där med bruttotid och nettotid kan kräva sin förklaring. Bruttotiden är tiden som rullar på alla klockor längs vägen och den tid som gäller för eliten. Eftersom det är så många som startar så placeras startgrupperna längs Lidingövägen. När startskottet går har man flera hundra meter, för F-gruppen kanske till och med en kilometer, fram till startlinjen. Därför startar klockan när man passerar startlinjen. Den tiden man får då är tiden man har på maratondistansen 42 195 m.
Idag njuter jag av lite stumma ben och att ha ruggigt svårt att gå nedför trappor, men för övrigt mår jag riktigt bra. Ska försöka samla intrycken och fundera på vad nästa mål med min löpning blir. En sak är säker, något fler maraton blir det med all säkerhet!
Ett stort tack till alla funktionärer som gör det möjligt för oss att få komma till er och springa, och till all publik. Ni gör verkligen skillnad när man är trött!
Det var som sagt mitt första maraton någonsin och jag var självklart både förväntansfull och lite nervös. Hur skulle det gå? Räckte förberedelserna? Skulle det bli trångt?
Starten gick planenligt kl 12.00. Jag hade bestämt mig för att försöka följa de farthållare som deltar i loppet. Dessa har en tid som de garanterar att man är i mål före, och då kan man välja tider från 3:30 till 5:30. Jag valde 4:00. Farthållarna hade en färgad flagga i en liten ryggsäck, i mitt fall gul, och i början även en stor ballong som det stod tiden på. När startskottet gick så började folkmassan sakta röra sig längs Lidingövägen. Ganska långt med promenadsteg, men så småningom fick man ta första löpstegen i första maran. En ganska stor känsla som jag väntat länge på. Första varvet är 17 km och går från Lidingövägen vänster längs Valhallavägen och vidare höger förbi TV- och radiohusen. Därefter bär det av in mot centrum. Överallt folk som hejade och jublade. Jag hade hört en del om folkfesten, men jag blev ändå överaskad. Det var verkligen folk överallt. Med jämna mellanrum var det dessutom band som spelade, sambagrupper som dansade, med mera. En riktig fest alltså. På olika ställen längs banan fanns även speakers, som informerade om läget för täten och berättade en del annat. Skönt även för oss löpare att få något annat än sin egen andning att lyssna till.
Förbi kungliga slottet och genom Slussen och ut på Söder Mälarstrand. Även här gott om publik som hejade på alla. Det var en av sakerna som överaskade mig mest, att folk verkligen hejade på alla löpare med entusiasm. Efter Söder Mälarstrand så var det dags för Västerbron, som bjuder på loppets största höjdskillnad. Det gick bra och vi svängde ned förbi Rålambshovsparken, längs Norr Mälarstrand och bort mot stadshuset. Här hade vi redan passerat flera vätskekontroller och toaletter för löpare som behövde uppsöka sådana. Fortfarande med pigga ben så bar det vidare längs Vasagatan, förbi centralen och vidare mot Torsgatan, Odengatan, Karlavägen och Sturegatan upp mot Stockholms Stadion. Med de pigga benen i behåll svängde vi in på Valhallavägen igen. Där lyckades jag se min far som tog ett par bilder i farten. Längs Valhallavägen var det dags att äta för första gången också, skalade halva bananer. Kladdigt men skönt att få nåt i magen.
Ner via Oxenstiernsgatan förbi TV och radio, men denna gång vänster längs Dag Hammarskjölds väg. Ut på Gärdet och där passerades halvmaratondistansen 21,1 km. Skönt att ha den passerad, nu kändes det ok att börja räkna nedåt. Regnet hade nu börjat tillta, men kändes ändå på hanterbar nivå. Vidare ut mot Djurgården, där vi passerade över Djurgårdsbrunnskanalen. Ute på Gärdet och Djurgården var det lite mindre publik, men den publik som fanns gjorde gott om ljud och hejade livligt på alla löpare. När man kom in mot Gröna Lund så började jag känna mig sliten. 27 km var tillryggalagda så det var ännu en bit kvar. Från Djurgårdsbron in på Strandvägen anslöt dragningen till den på första varvet. Kungsträdgården en andra gång och Kungliga slottet där jag såg en löpare bli inlastad i ambulans för transport i ilfart till något närliggande sjukhus. Hoppas att det gick bra för dig, vem du nu var!
Skeppsbron och Slussen passerades igen och längs Söder Mälarstrand så började jag känna mig mer och mer sliten. Osäkerheten om jag skulle orka följa med mina farthållare ända in i målet blev större och jag ömsom släppte, ömsom gav mig den på att hänga på. Jag fortsatte att äta och dricka det som bjöds efter vägen, det var både energybars, fler bananer och självklart massor av sportdryck. Västerbron på andra varvet hade sagts vara en riktig rysare, men där gick det riktigt bra och jag tog till och med in på min farthållare. När vi rundade Rålambshovsparken för andra gången så låg jag ganska tätt inpå honom. Vid Stadshuset bjöds det denna gång på varmt kaffe, vilket var gott men svårt att dricka fort. Jag tog i mig några munnar ur muggen och skyndade vidare. När vi nådde Torsgatan så hade regnet ökat ytterligare, och på Odengatan började krampkänningarna komma tätare än tidigare. Här någonstans fick jag släppa farthållaren, alltså med mindre än 3 km till målet. Sista biten längs Karlavägen och Sturegatan var riktigt, riktigt grymma men det gick. 4 timmar och 56 sekunder efter startskottet passerade jag under bågen i målet. Min nettotid blev 3 timmar, 57 minuter och 49 sekunder.
Det där med bruttotid och nettotid kan kräva sin förklaring. Bruttotiden är tiden som rullar på alla klockor längs vägen och den tid som gäller för eliten. Eftersom det är så många som startar så placeras startgrupperna längs Lidingövägen. När startskottet går har man flera hundra meter, för F-gruppen kanske till och med en kilometer, fram till startlinjen. Därför startar klockan när man passerar startlinjen. Den tiden man får då är tiden man har på maratondistansen 42 195 m.
Idag njuter jag av lite stumma ben och att ha ruggigt svårt att gå nedför trappor, men för övrigt mår jag riktigt bra. Ska försöka samla intrycken och fundera på vad nästa mål med min löpning blir. En sak är säker, något fler maraton blir det med all säkerhet!
Ett stort tack till alla funktionärer som gör det möjligt för oss att få komma till er och springa, och till all publik. Ni gör verkligen skillnad när man är trött!
Ny version av ACDSee
DP Review berättar om att ACD Systems släppt en ny version av det mycket populära programmet ACDSee. Den nya versionen heter 16 och är lika sina föregångare ett mycket kompetent program för att hålla ordning i ditt bildarkiv, och även redigera dina bilder. Bland nyheterna märks en uppladdningsfunktion för Facebook och omvänd geotaggning av bilder. Det innebär i korthet att man i efterhand pekar ut på en karta var bilden är tagen, och programmet skriver då denna information till bilden.
Normalpris för ACDSee 16 är $69.99.
ACDSee 16
/Fotofyndet
Normalpris för ACDSee 16 är $69.99.
ACDSee 16
/Fotofyndet
tisdag 4 juni 2013
Onsdagsbus på Mittsverigebanan
Under juni, juli och augusti kör man evenemanget Onsdagsbus på Mittsverigebanan strax söder om Härnösand. Det är ett motorsportevenemang där man om man vill får delta själv i väldigt stor utsträckning. Man kan prova på banracing, dragracing och en del annat, med sin vanliga bil. Vissa krav på personlig säkerhetsutrustning finns, se hemsidan för mer information. Det är också ett tillfälle för motorhobbyn i Härnösand och Sundsvall att träffas regelbundet och även ett mycket populärt utlyktsmål för vanligt folk som vill ta en fika.
Konfrencier har under många år varit motorjournalisten Lars-Åke Krantz.
Premiär för 2013 års Onsdagbus är imorgon den 5/6 kl 17:30.
Mer information finns på evenemangets egen hemsida http://www.onsdagar.se/
Kameraprylarna för onsdagbuset
Konfrencier har under många år varit motorjournalisten Lars-Åke Krantz.
Premiär för 2013 års Onsdagbus är imorgon den 5/6 kl 17:30.
Mer information finns på evenemangets egen hemsida http://www.onsdagar.se/
Banracing med standardbil |
Gammal Saab, en av många entusiastbilar |
Kameraprylarna för onsdagbuset
måndag 3 juni 2013
Öppettider v23
Öppettider senare i veckan när det är Sveriges nationaldag och klämdag är följande:
Måndag 3/6 - Öppet
Tisdag 4/6 - Öppet
Onsdag 5/6 - Öppet
Torsdag 6/6 Sveriges nationaldag - Stängt söndag 2 juni 2013
Epic fail av arrangörerna till ASICS Stockholm Marathon
Igår gjorde jag mitt första maraton. Jag kommer ihåg när idén väcktes för tre år sedan om att jag skulle springa en mara som "40-årskris". Sprang en halvmara och kände mig döende. Hoppet dog nästan där och då, men jag fortsatte ändå och förra hösten när jag och en kompis körde det vi kallade "Lidingöloppet på hemmaplan", 31 km på asfalt längs en ganska kuperad sträckning, och det gick bra så kändes det att kanske, kanske ändå. På självaste nyårsafton gick jag ifrån nyårsfesten och bokade min plats. I mars gick jag på ett träningsprogram från www.jogg.se som skulle göra att jag klarade de 42 kilometrarna på 4 timmar.
Igår var det så dags. Jag tog med mig min far som co-driver och supporter på resan som startade i fredags. Från Sundsvall till Stockholm med bil, och det första vi möttes av var en fruktansvärd trafik. Vi satt nog totalt 2 timmar i köer. Hörde av infödda stockholmare att det även med deras mått var katastrof. Första anhalten var Östermalms IP för att hämta ut min nummerlapp. Jag var, eftersom jag inte hade något tidigare resultat, oseedad och placerad i startgrupp F, det vill säga den sista startgruppen.
Jag hade tittat lite på nätet och sett att vissa löpare lyckats seeda upp sig med tidigare resultat och såg att mitt resultat från ICA-loppets halvmara borde räcka till grupp E, med lite tur kanske även grupp D. Min tid på halvmaran var ett fåtal sekunder över gränsen. På Östermalms IP var det tydligt skyltat var man skulle gå, och vad man skulle göra. Jag hämtade ut min nummerlapp och tog kontakt med informationen. På mindre än 2 min var jag uppflyttad från grupp F till grupp D. Otroligt smidigt och var man gick möttes man av trevliga och leende funktionärer. Efter att ha shoppat lite i ASICS shop och tittat lite i Expon, och även ätit lite pasta i pastapartyt var det så dags att uppsöka hotellet som låg i Västertorp.
Västertorp kan tyckas lite avsides för en norrlänning, men det var faktiskt av en anledning. Innan loppet så får man nämligen en parkeringslapp som medger gratis parkering på infartsparkeringarna i anslutning till tunnelbanestationer på olika håll. En av dessa parkeringar låg 200 m från tunnelbanestationen i Västertorp, och ytterligare ett par hundra meter från ett lämpligt hotell. Västertorpsstationen ligger dessutom längs tunnelbanans röda linje, som är samma linje som passerar stationen Stadion, vilket betyder att man slipper byta tåg på T-centralen och stöka på med sånt. Skönt för en bonnläpp från Norrland.
Morgonen på tävlingsdagen innebar en väl tilltagen frukost på hotellet, och sedan resa in till Östermalms IP igen. Även den här dagen välskyltat, gott om toaletter, gott om trevliga och leende funktionärer. Påsen man fått för att rymma det man behövde efter tävlingen var märkt och blev inlämnad på sitt ställe. Sedan fysisk och mental förberedelse.
Själva loppet gick så bra som det kunde. Första varvet var det i princip idealiskt väder. Varmt, men inte för varmt, molnigt och kom några regndroppar. På det andra varvets andra hälft blev det dock rejält med regn och man var som en blöt hund. Målgång med tiden 3.57.49, dvs under mitt mål på 4 timmar.
Hittills har allt varit väldigt positivt, så vän av ordning undrar kanske över rubriken? Jo, det är nämligen nu det börjar gå fel. Riktigt fel. Direkt efter målgång så fick man sin medalj, men utan att stanna slussades man vidare från målområdet ut genom den stora portalen ut till en avspärrad del av Lidingövägen. Det var inte så roligt, jag hade hoppats på att få stanna kvar och känna på atmosfären lite och få lyssna på speakern inne på stadion när efterföljande löpare gick i mål. Nu är jag ju en tänkande människa så jag har viss förståelse för att det skulle bli ganska trångt rätt fort. När tåget med löpare, som mest kändes som en kö med lägerfångar på väg från tåget till ett tyskt läger, nådde Östermalms IP igen så ösregnade det. Här skulle man göra sig av med chipet som man hade haft på skon för tidtagning, vilket gick riktigt smidigt.
Nästa station var utdelning av t-shirt och påse med lite mat att återhämta sig med. Här har vi ett jättefel till. Från höger var stationerna sorterade efter storlek på t-shirt. XXL, tre med L, en med M och en där S och XS delade. Själv skulle jag ha en medium och kön till M-stationen var vansinnigt lång, medan L och XL var helt tomma. Är det verkligen 3ggr så många maratonlöpare som drar L i t-shirt jämfört med M? Stående där i spöregnet började man självklart bli ganska kall. Därefter gick jag och hämtade ut min påse med kläder. Det gick snabbt och lätt, och jag gick med så raska steg som benen ville mot duschen.
Och det är nu jag vill börja kalla det EPIC FAIL. Den som gjorde planeringen för duschen får nog tänka om både en och två gånger till ett annat år. Dusch och omklädning var inrymt i ett långt tält. På långsidan nära den ena kortsidan fanns en ingång. Problem nr 1 var att denna även var utgång. Det tog ganska många minuter innan man ens kom in i tältet. Så kommer vi till problem nr 2, nämligen att på kortsidan närmast in- och utgång var duscharna placerade. Problem nr 3 var att duscharna var alldeles på tok för få och att kön till duschen helt spärrade av in- och utgång. Jag letade mig in i tältet och gick så långt in det bara gick att komma. Gjorde en överläggning med mig själv om att skippa duschningen, jag var blöt ända innanför skinnet pga hällregnet sista halvmilen, så det fick bli torkning och torra kläder och sedan ut i regnet igen. Vidare transport med tunnelbana till bilen i Västertorp och sedan hem till Bergeforsen igen. Där blev det en både lång och varm dusch.
Jag kan som sagt inte förstå hur allting före och under loppet kunde flyta så perfekt, medan det mesta efter loppet gick fel. Målet är att springa något fler maraton så vi får väl se om arrangemanget förbättras.
Mina reflektioner av själva löpningen, bansträckningen och publiken tänkte jag dela i ett annat inlägg. På det stora hela är jag nöjd i alla fall. 5445:e plats ger utrymme till förbättring ;)
Christer Hägglund
20617
Igår var det så dags. Jag tog med mig min far som co-driver och supporter på resan som startade i fredags. Från Sundsvall till Stockholm med bil, och det första vi möttes av var en fruktansvärd trafik. Vi satt nog totalt 2 timmar i köer. Hörde av infödda stockholmare att det även med deras mått var katastrof. Första anhalten var Östermalms IP för att hämta ut min nummerlapp. Jag var, eftersom jag inte hade något tidigare resultat, oseedad och placerad i startgrupp F, det vill säga den sista startgruppen.
Expo, utlämning av nummerlappar, information, shop och liten utställning. |
Västertorp kan tyckas lite avsides för en norrlänning, men det var faktiskt av en anledning. Innan loppet så får man nämligen en parkeringslapp som medger gratis parkering på infartsparkeringarna i anslutning till tunnelbanestationer på olika håll. En av dessa parkeringar låg 200 m från tunnelbanestationen i Västertorp, och ytterligare ett par hundra meter från ett lämpligt hotell. Västertorpsstationen ligger dessutom längs tunnelbanans röda linje, som är samma linje som passerar stationen Stadion, vilket betyder att man slipper byta tåg på T-centralen och stöka på med sånt. Skönt för en bonnläpp från Norrland.
Gott om toaletter på Östermalms IP. |
Själva loppet gick så bra som det kunde. Första varvet var det i princip idealiskt väder. Varmt, men inte för varmt, molnigt och kom några regndroppar. På det andra varvets andra hälft blev det dock rejält med regn och man var som en blöt hund. Målgång med tiden 3.57.49, dvs under mitt mål på 4 timmar.
Hittills har allt varit väldigt positivt, så vän av ordning undrar kanske över rubriken? Jo, det är nämligen nu det börjar gå fel. Riktigt fel. Direkt efter målgång så fick man sin medalj, men utan att stanna slussades man vidare från målområdet ut genom den stora portalen ut till en avspärrad del av Lidingövägen. Det var inte så roligt, jag hade hoppats på att få stanna kvar och känna på atmosfären lite och få lyssna på speakern inne på stadion när efterföljande löpare gick i mål. Nu är jag ju en tänkande människa så jag har viss förståelse för att det skulle bli ganska trångt rätt fort. När tåget med löpare, som mest kändes som en kö med lägerfångar på väg från tåget till ett tyskt läger, nådde Östermalms IP igen så ösregnade det. Här skulle man göra sig av med chipet som man hade haft på skon för tidtagning, vilket gick riktigt smidigt.
Nästa station var utdelning av t-shirt och påse med lite mat att återhämta sig med. Här har vi ett jättefel till. Från höger var stationerna sorterade efter storlek på t-shirt. XXL, tre med L, en med M och en där S och XS delade. Själv skulle jag ha en medium och kön till M-stationen var vansinnigt lång, medan L och XL var helt tomma. Är det verkligen 3ggr så många maratonlöpare som drar L i t-shirt jämfört med M? Stående där i spöregnet började man självklart bli ganska kall. Därefter gick jag och hämtade ut min påse med kläder. Det gick snabbt och lätt, och jag gick med så raska steg som benen ville mot duschen.
Och det är nu jag vill börja kalla det EPIC FAIL. Den som gjorde planeringen för duschen får nog tänka om både en och två gånger till ett annat år. Dusch och omklädning var inrymt i ett långt tält. På långsidan nära den ena kortsidan fanns en ingång. Problem nr 1 var att denna även var utgång. Det tog ganska många minuter innan man ens kom in i tältet. Så kommer vi till problem nr 2, nämligen att på kortsidan närmast in- och utgång var duscharna placerade. Problem nr 3 var att duscharna var alldeles på tok för få och att kön till duschen helt spärrade av in- och utgång. Jag letade mig in i tältet och gick så långt in det bara gick att komma. Gjorde en överläggning med mig själv om att skippa duschningen, jag var blöt ända innanför skinnet pga hällregnet sista halvmilen, så det fick bli torkning och torra kläder och sedan ut i regnet igen. Vidare transport med tunnelbana till bilen i Västertorp och sedan hem till Bergeforsen igen. Där blev det en både lång och varm dusch.
Jag kan som sagt inte förstå hur allting före och under loppet kunde flyta så perfekt, medan det mesta efter loppet gick fel. Målet är att springa något fler maraton så vi får väl se om arrangemanget förbättras.
Mina reflektioner av själva löpningen, bansträckningen och publiken tänkte jag dela i ett annat inlägg. På det stora hela är jag nöjd i alla fall. 5445:e plats ger utrymme till förbättring ;)
Christer Hägglund
20617
Ingången till startgrupp D, leder upp till Lidingövägen. |
Här är vi färdiga för start. Strax dags! |
Starten har gått, här längs Valhallavägen. |
Segraren, Shumi Gerbaba Eticha från Etiopien |
Söndagstips: Nationaldagsfirande
Dagens söndagstips ligger verkligen i tiden. Det är att gå ut och fånga det som du uppfattar som svenskt på vår nationaldag den 6 juni. Vad man uppfattar som svenskt varierar mycket mellan olika människor, och för att ge en syn på detta så är det intressant om många går ut och fångar motiv som man anser är svenska. Det kan vara flaggor, folkdräkter, en grupp människor från olika kulturer som träffas i det moderna Sverige, etc.
Tolka på ditt sätt. Skicka gärna exempel till oss!
/Fotofyndet
Tolka på ditt sätt. Skicka gärna exempel till oss!
/Fotofyndet
lördag 1 juni 2013
Asics Stockholm Marathon
Idag går Asics Stockholm Marathon av stapeln och Fotofyndet deltar med en representant. Vi på Fotofyndet vill uppmuntra personal och kunder att motionera och försöker delta i några motionslopp i löpning varje sommar. Det är första gången vi har en representant i ett maraton och förberedelserna har pågått under en lång tid. Vi återkommer med resultat och bilder om ett par dagar.
Ett maraton är ca 42 km, eller 42 195 m om man ska vara noga. Namnet kommer ifrån en legend om att den grekiske soldaten Filippides sägs ha sprungit från staden Marathon till Aten med ett viktigt budskap om att grekerna hade besegrat perserna. Året var 490 f.kr. och eftersom grekerna som höll Aten var förvarnade lyckades man förhindra en persisk landstigning.
Från början när man sprang maraton i modern tid så varierade sträckan mellan 40 och 43 km. I England var sträckan ofta 26 miles, vilket innebär 41843 m. Det olympiska maratonloppet 1908 gick från det engelska kungliga sommarslottet Windsor till White City Stadium, en sträcka på 26 miles. För att få målgången exakt framför den kungliga logen på upploppet så lade man till 385 yards, vilket motsvarar 352 m. Därmed var den klassiska sträckan 42 195 m född och det har varit standarddistans på olympiska maratonlopp från 1924 och framåt. När arrangörerna av maratonlopp 1982 bildade en samarbetsorganisation bestämdes att alla arrangerade maratonlopp skall hålla den olympiska distansen 42 195 m. Detta för att kunna jämföra tider och rekord på ett rättvist sätt.
Stockholm Marathon arrangerades för första gången den 4 augusti 1979. Sedan dess har tävlingen flyttats till slutet av maj eller början av juni och är Sveriges största maratontävling. I år är 21 565 löpare från 82 länder anmälda.
Världsrekordet för herrar är på 2.03.38 och innehas av Patrick Makau från Kenya, satt i Berlin 2011. Damernas rekord sattes i London 2003 av Paula Radcliffe och lyder 2.15.25. Svenskt rekord för herrar är hela 30 år gammalt och sattes i Helsingfors 1983 av Kjell-Erik Ståhl. Rekordtiden är 2.10.38. Damernas rekord är betydligt färskare och sattes av Isabellah Andersson i Dubai 2011, och lyder 2.23.41.
Fotofyndets representant siktar på en tid runt 4 timmar.
/Fotofyndet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)