Uppgraderad drönare

Efter ca 9 månader med drönare så beslutade jag mig för att uppgradera. Orsakerna var flera, som jag tänkte prata lite om senare i inlägget. Det berodde dock inte på att min DJI Neo 2 är en dålig drönare, absolut inte. Den är otroligt smidig och har verkligen sina fördelar, men också sina begränsningar. 

Först och främst så är Neo 2 en väldigt liten drönare. Det är ju en stor fördel när det gäller att ha den med sig och jag har ibland åkt med den innan för västen när jag åker motorcykel. Sedan är det bara att trycka igång den och släppa upp den i luften. Mycket lättsamt. Men storleken för också med sig att drönaren är vindkänslig, vilket påverkar i vilket väder man kan flyga och även resultatet när man filmar. 

En annan begränsning är att Neo 2 saknar RAW-format på stillbilder och även filmmaterialet är något begränsat. Det gör att det blir svårare att fotografera vissa scener där man till exempel behöver stort dynamiskt omfång, det vill säga att det finns både väldigt mörka partier och väldigt ljusa partier. Antingen blir de ljusa vitt utan detaljer, eller så blir det mörka svart utan detaljer. Med större dynamiskt omfång och RAW-format på bilderna går sådant oftast att "rädda" i efterhand. Jag skriver rädda inom citattecken eftersom det egentligen inte beror på handhavandefel utan på tekniska begränsningar. 

En tredje begränsning som många nämner, men som ännu inte spelat jättestor roll för mig, är batteritiden som är ytterst begränsad för Neo 2. Jag tror att DJI anger 19 minuter, men det är många som har erfarenhet av 10-12 minuter. 

Valet föll på en DJI Mini 5 Pro, som "landade" hos mig i början av augusti. Mini 5 Pro är en drönare i samma klass som Neo 2, C0, vilket innebär att den väger mindre än 250 gram. Den har utfällbara armar för rotorerna, och paketet jag köpte var inklusive fjärrkontrollen RC2 och tre batterier. Vikten på den här drönaren är 250 g, vilket alltså är nära 100 g mer än Neo 2. Det, tillsammans med att den är mycket större så att rotorerna sitter längre ifrån varandra, gör stor skillnad för stabiliteten i luften. 

Formaten på stillbilder och video gör att man har mycket större möjligheter att redigera materialet, vilket är mycket bra. Jag tar både lite mer konstnärliga bilder som jag marknadsför på olika försäljningskanaler och mer dokumenterande bilder och filmer över tak och andra anläggningar. Detta ställer lite olika krav på slutresultat, vilket jag nu anser att jag har möjlighet till. 

Hela intrycket av Mini 5 Pro är betydligt rejälare än vad Neo 2 ger. En sak som dock har gjort sig påmind är att Neo 2 är otroligt lätt att starta och landa med. Dels tack vare storleken, men även tack vare att alla rotorer är skyddade. Jag startade och landade i handflatan nästan alla gånger jag flög med Neo 2:an, och sträckte man fram handen så landade den helt själv. För Mini 5 Pro är det inte alls lika lockande att sticka fram handen när rotorerna är oskyddade och drönare betydligt större. Så det har lett till att jag har med mig en liten start- och landningsplatta som jag fäller ut för start och landning. Jag glömde den några gånger i början, men rotorerna är väldigt nära marken vid start så det krävs väldigt, väldigt jämn mark om man ska starta utan platta. 

Batteritiden anges till en bit över 30 minuter, men rent praktiskt drygt 20 minuter. Men för mig är det ofta så att jag ändå fått slut på idéer på ett speciellt objekt innan batteritiden bli den begränsande faktorn. 

Det finns såklart massor av mer att säga om Mini 5 Pro, men slutkontentan för min del är att jag är mycket nöjd med uppgraderingen och tycker att Mini 5 Pro är ett bra verktyg för att skapa de bilder och filmer jag vill. Tyvärr har jag inte hunnit få spridningstillstånd på så många bilder jag tagit med den nya drönaren, så det blir inte så många exempel. 

Merlo Slott, Timrå
LM2026/109795

Lidens gamla kyrka
Undantagen från kravet på spridningstillstånd

Drönare - ger dig nya perspektiv

Under föregående vinter så investerade jag i min första drönare. Det blev en DJI Neo 2, som är en väldigt kompakt och smidig drönare. En av fördelarna som kinesiska DJI lyfter fram med den här modellen är att den är lätt att använda och egentligen inte behöver någon kontroll. Den går dels att styra med mobilappen men även att kontrollera direkt på drönaren. Det finns två små displayer och knappar som gör att man kan styra den direkt, där man kan välja ett antal fördefinierade program. Man kan t ex få drönaren att köra i en cirkel runt sig själv, följa om man t ex springer eller cyklar, osv. Jag själv använder sällan de här funktionerna, men kör ibland med mobilappen. 

Drönare, fjärrkontroll och skyddsväska. Läskburk som
storleksreferens.

Smidigast är dock att använda fjärrkontrollen tycker jag. Hittills har jag genomför ett tjugotal "uppdrag" som slutat med användbart material. Det mesta av materialet måste skickas till Lantmäteriet för att erhålla ett så kallat spridningstillstånd innan man publicerar eller gör det tillgänglig för andra på annat sätt. Mer om det senare. 

Eftersom drönaren är mycket liten så är det klart att den är vindkänslig, men jag tycker ändå att den fungerar relativt väl i viss blåst. Gimbalen som kameran är upphängd i är helt fantastisk på att kompensera. Eftersom jag i första hand är stillbildsfotograf så kan man säga att jag använder drönaren som ett högt stativ, det vill säga flyger upp på höjd, komponerar min bild, trycker av och landar. En av nackdelarna med en instegsmodell som Neo 2 är att den saknar raw-format på bilderna. Större drönare, som Mini 5 Pro, har DNG-filer som är lätta att använda och har gott om information för redigering. Så jpg-filerna är en sak som jag känner mig lite begränsad av. 

Men åter till det här med spridningstillstånd. Alla bilder och filmer man tar från luften måste skickas in och godkännas av Lantmäteriet. Orsaken är att man inte vill sprida uppgifter som kan vara viktiga för försvaret. Tanken är god, det är det praktiska genomförandet som inte fungerar alls. Idag när detta skrivs är väntetiden på ett spridningstillstånd 45 arbetsdagar. Det är naturligtvis helt orimligt att man ska behöva vänta NIO VECKOR på att få lägga ut en bild från sin semester på Facebook. Jag ska inte säga att det är ok, men jag förstår att vissa struntar i att söka och bara lägger ut ändå. Andra vet jag söker och lägger ut bilden samtidigt som man söker, utan att invänta godkännande, vilket också är fel. Dessutom tror jag med intill visshet gränsande sannolikhet att väntetiden är längre än 45 dagar. 

LM2026/073764. Inskickad i maj 2026 och godkänd
efter 17 arbetsdagar.

Häromdagen skrev jag att jag funderade på att uppgradera min undervattenskamera och jag går faktiskt i samma funderingar för drönaren. Funderingarna går åt en Mini 5 Pro, men vi får se när det blir läge att göra slag i saken. 

/C

Uppgraderingsfunderingar

Efter 1,5 säsong med undervattenskameran Olympus Tough TG-4 så går jag i funderingar på att uppgradera. Det finns några orsaker till det, och den allra främsta är skärmen. Skärmen är kontrastlös och extremt svår att se på när man är ute i solen. Funderingarna har gått lite åt olika håll men det främsta spåret just nu är att uppgradera till den senaste versionen av samma kamera. Företaget har sedan dess bytt namn, så den nya versionen heter OM Systems Tough TG-7, där skärmen är en av sakerna som fått sig en rejäl uppdatering. Jag tittar på lite olika alternativ där, både nytt och begagnat, så vi se var det slutar. 

Jag har också köpt en Ewa-Marine undervattenspåse till min systemkamera. Modellen heter U-AX och rymmer, förutom kamera och objektiv, även en extern blixt. Jag har testat att använda den här setupen i en pool och tyckte att det var både svårt och omständigt, så det har inte blivit mer än ett försök. Pulsen är ganska hög när man sänker ned sin systemkamera, som med objektiv är värd några tiotal tusen kronor, i en påse man just förslutit själv. Är den tät den här gången? 

Just lättheten att använda är en sak som har gjort att jag fastnat för Olympus-spåret. Jag är ingen dykare och åker sällan utomlands på badsemester, utan det är under den korta svenska sommaren som undervattenskameran kommer till användning, främst till att fotografera porträtt av min flickvän. Ser man bara till att luckorna på kameran är stängda så är det bara att kliva i vattnet med kameran i fickan på badbyxorna. Helst hade jag kanske sett att det gick att föra över bild och avtryckare till en position ovanför ytan, men det har jag ännu inte hittat någon lösning på, då wifi-signal är extremt dålig på att tränga igenom vatten. Vid mina försök fungerade det inte ens på 15-20 cm avstånd. 

Det återstår att se var vi landar, återkommer om det! 

Olympus Tough TG-4

OM Systems Tough TG-7