måndag 29 juni 2020

Godox-komplettering

Efter att ha funderat ett tag så har jag beställt en komplettering till min Godox-utrustning. För ett tag sedan berättade jag om när jag var ute och fotograferade fyren och kände mig begränsad av att inte kunna styra blixten via fjärr, som jag kan med kameran via wifi. Hittade då Godox A1 som en möjlighet att styra via Godox app och bluetooth.

När jag forskade vidare i saken så upptäckte jag att det fanns ytterligare en möjlighet, nämligen att välja den uppdaterade varianten av X1T-transmittern. Jag har redan ett par X1T, men oftast använder jag min X-Pro då jag tycker att den är mera lättanvänd och mer logisk i sin uppbyggnad. Sedan jag köpte den så har man som sagt kommit med en uppgraderad variant som nu heter X2T. Den har knappar för respektive grupp och en tydligare display än vad X1T hade, och som sagt även bluetooth och möjlighet att styra via appen.



Jag har nyss fått den levererad och testat den lite tillsammans med min Godox V1. Efter att ha kopplat ihop den med min smartphone och Godox-appen så tycker jag att den fungerar bra. Den är snabb att ansluta sig och jag tycker att inställningarna är lätta att förstå och reglera. En sak jag inte har kommit på riktigt är hur man stänger av en grupp i appen, men det går säkert. Att ha blixtar anslutna till en grupp och stänga av den är något jag oftast använder när jag mäter ljuset med ljusmätare. Då är det riktigt smidigt att bara kunna stänga av alla grupper utom en med sändaren, mäta ljuset, gå vidare till nästa grupp, och så vidare.




I sin grundfunktion som sändare tycker jag att X2T är avsevärt mycket lättare att hantera än vad X1T är. Knapparna på ovansidan för att ändra respektive grupp tycker jag har gjort underverk för den saken. Praktiskt också att kunna sätta något i blixtskon på sändaren, som till exempel förlängningshuvudet till AD200 om man vill ha ordentligt med kraft direkt på kameran, som jag visade i ett tidigare inlägg.

/Christer

torsdag 25 juni 2020

Drifting igen

Fler driftingbilder, denna gång från Sundsvall Raceway. SHRA Sundsvall körde en träningsdag för klubbens förare.






söndag 21 juni 2020

Semesterunderhållning: Fotopoddar på Svenska

När man har semester och kanske rör på sig, oavsett om det är i bil, cykel eller till fots så kan det vara bra att ha en podcast i öronen. Tänkte ta några inlägg och tipsa om mina favoritpodcasts och börjar med fotopoddar på svenska.

Foto: Robban Strandberg

Bildradion
Göran Segeholms podcast med Hannah Goldstein som sidekick. Pratar ofta om foto ur ett konstperspektiv, och fotokonstnären Hannah Goldstein kommer med initierade kommentarer. Totalt finns det 103 avsnitt av Bildradion och det senaste kom i september 2015. Jag säger senaste ändå, för jag hade kontakt med Göran Segeholm och han sa då att han var sugen på att dra igång podden igen. Avsnitt 59-103 finns på Acast, övriga får man ladda hem från hemsidan bildradion punkt se

Fotopodden
Maria Ekblad hade under ett tag en podcast med inriktning på hennes verksamhet som barn- och gravidfotograf. Tyvärr slutade Maria med podcasten och nu verkar även avsnitten vara borta ifrån Acast. För mig är det helt obegripligt hur man kan lägga ned allt det jobb som krävs för att göra flera tiotals avsnitt av en podcast och sedan låta den försvinna. Att man inte har tid att fortsätta producera nya avsnitt må vara en sak, men det finns gratistjänster som man kan flytta sin podcast till och låta den fortsätta finnas kvar. Kanske finns avsnitten kvar på andra plattformar?

Fotosidan Poddradio
Fotosidan har varit ett begrepp i Sverige i 20 år och podcasten är väl i nivå med vad man kan förvänta sig, med ett undantag: utgivningstakten som är sporadisk. Tidigare chefredaktören Magnus Fröderberg och teknikredaktören Martin Agfors är programledare för en del av podden som är väldigt teknikinriktad. Här pratar man om formen på pixlarna och går väldigt djupt i teknikfrågor. Joakim KE Johansson, Sara Arnald, mfl sköter om intervjuavsnitt med intressanta fotografer. Tidigare hade också Bildradions skapare Göran Segeholm hand om podcasten för Fotosidans räkning. Avsnitt 72-92 finns tillgängliga på Acast, övriga på fotosidan punkt se

Fatta Foto med Maja och Elin
Två skånetjejer som pratar foto, ibland med gäster och ibland själva. Det är stor spridning på gäster och ämnen, från rena teknikavsnitt och arbetsflöde till målsättningar och motivation. I skrivande stund 76 avsnitt varav det senaste kom 11 juni. Finns på Acast. 

Fotosnack med Adam & Martin
En podcast av och med två grabbar som jobbar med foto och video. Betoningen har legat på actionfilm och speciellt på skidåkning, som är en gemensam beröringspunkt och skidgymnasium var även den plats där programledarna träffades. För mig är podden något ostrukturerad och skulle tjäna på ett högre tempo, både i dialogen och i klippningen. Sex avsnitt hittills, utgivna från 24 december 2019 till 30 mars i år. Finns på Acast.

PictPro Podden
John Hagby känner många till som studioljusguru. Han har haft otaliga kurser och demonstrationer och är bland annat Elinchrome-ambassadör. John intervjuar i podden olika fotografer som får berätta om sin vardag och hur man ser på fotografering. Elva avsnitt hittills och podden finns på Spotify men tyvärr inte på Acast.

Att jag anger om podden finns på Acast eller inte beror på att det är min förvalda podspelare och jag lyssnar helst på poddar där. Jag har min kö och mitt system för att lyssna där. Poddar som inte finns på Acast har en klar nackdel. Eftersom det är gratis att ha Acast och att köra ut en podcast via Acast även om den ligger någon annanstans har jag svårt att förstå varför man inte skickar ut den på en så stor plattform, men det kanske finns orsaker till det också.

Det här var några av mina podcasttips för sommaren, hoppas att något eller några passar dig! Har du tips till mig? Tveka inte att höra av dig.



onsdag 17 juni 2020

Cruising i Sundsvall

I många år har motorklubben i Sundsvall arrangerat cruising. Eftersom det är en tillståndspliktig verksamhet så har man sökt och fått alla nödvändiga tillstånd, med villkoret att man kör på en gata en liten bit från centrum. Raggarstråket går mellan rondellen vid idrottsparken där GIF Sundsvall spelar sina hemmamatcher, längs Universitetsallén och till den lilla rondellen vid Metropol.

Det här året är ju lite speciellt och ingen crusing arrangerades därför. Alla vet ju dock vilken lördag cruisingen brukar vara, och det blev därför det som numera kallas "spontancruising" istället. Då är förarna av bilarna inte begränsade till någon väg man fått tillstånd att köra på, utan då är man inne i stadens direkta centrum och kör istället. Jag var där ganska tidigt, en timme runt 21-tiden, och det var på det stora hela lugnt. Polisen hade folk på plats som försökte hålla ordning, främst bland det yngre gardet som hade lite svårt att sitta i sina bilar utan hellre ville sitta på taket eller stå i dörröppningarna.









lördag 13 juni 2020

Palmemordets upplösning?

Så kom det då till sist, det sista utlåtandet om hur Palmemordet har gått till. Och jag säger det sista, för jag är rätt så övertygad om att vi har sett rättssväsendets sista uttalande om mordet. Lite mer om det i slutet.

Foto: Hesekiel / CC BY-SA

Ingen har väl missat att det var Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, som blev utpekad som gärningsman när chefsåklagare Krister Petersson och chefen för Palmegruppen Hans Melander hade presskonferens häromdagen. Bevisningen som lades fram på presskonferensen bestod helt och hållet av gamla och kända vittnesmål. Notera att jag inte lägger någon värdering i det, utan att det endast  är ett konstaterande. Man har inte hittat något vapen som man kan knyta till mordet och Engström och man har inte hittat några DNA-spår.

I redovisningen under presskonferensen så berättade Petersson och Melander om händelseförloppet och i genomgången med ögon som saknade förutfattade meningar som utredarna under den första tiden hade kunde man, som man uttryckte, inte komma runt Stig Engström. Stig Engström befann sig på platsen vid tidpunkten för skotten. De utsagor som alla vittnen lämnade var hyggligt samstämmiga, förutom just Engströms. Under presskonferensen lämnade Petersson ett scenario som placerade Engström på platsen vid tillfället, men som gärningsman istället för som vittne. Variationer i utsagor förklaras med att Engström velat flytta sig själv från en position där han skulle bli misstänkt, till en annan position där han istället skulle utgöra ett nyckelvittne.

Engström kallades Skandiamannen av den anledningen att han arbetade på Skandia på Sveavägen, endast ett stenkast ifrån mordplatsen. Han arbetade sent den aktuella kvällen eftersom han skulle resa på skidsemester dagen efter. Enligt egen utsago var han på kontoret hela kvällen. Det här stämmer dock inte enligt Skandias in- och utpasseringssystem som hävdar att han gick ut någon gång under kvällen och sedan återkom någon gång mellan 20 och 21. Engström stämplade ut kl 23.19 och gick ut på Sveavägen.

Engström var väl bekant med, och om jag inte minns fel även granne till, Carl Gustaf Östling, en polis och vapensamlare med ett synnerligen intressant CV. Bland annat var han med i Stockholms Försvarsskytteförening, den skytteklubb vars medlemmar sägs vara medlemmar i Aktionsgruppen Arla Gryning, den svenska Stay Behind-rörelsen. Stay Behind var nätverk i flera europeiska länder som CIA finansierade eller uppmuntrade, som skulle utgöra motståndsrörelse i landet i fall av en sovjetisk invasion. Den här delen av utredningen av mordet har kallats Landsförrädarspåret och ska ha sin grund i att i de här kretsarna ansågs Palme vara en landsförrädare.

Men åter till utredningen. När man tar ett omtag i en utredning och inte får en DNA-träff eller något annat som väldigt snabbt leder en utredning i en viss riktning, så är det bästa att göra i allmänhet att gå tillbaka till det material som är bäst; vittnesuppgifterna från platsen.

Min teori om vad som hände:
Carl Gustaf Östling får i uppdrag av Arla Gryning (AGAG) att genomföra attentatet. För att minska risken för kopplingar till AGAG har han utsett en nyttig idiot, en bitter palmehatare i grannskapet, som ska utföra själva dådet (Engström). På mordkvällen får Östling genom sina AGAG-kontakter (på Säpo?) reda på att paret Palme ska gå på bio på kvällen, utan livvaktsskydd. Han kontaktar Engström som lämnar sitt arbete för att möta upp Östling (ut- och inpasseringen mellan 20-21) och få tillgång till mordvapnet. Han återvänder senare till sitt arbete. Han vet när filmen slutar och försöker tajma in tiden när han lämnar Skandia så väl det går. Det visar sig att ödet spelar honom helt i händerna och makarna Palme byter sida av Sveavägen och dyker upp framför honom. Han avlossar skotten, springer längs Tunnelgatan och stannar upp längst uppe i trapporna och tittar ned på vittnet Jeppsson. Han försvinner sedan, sannolikt hem till Östling direkt, där han lämnar ifrån sig vapnet. Enligt egen utsago jagar han gärningsmannen och går sedan tillbaka till mordplatsen och vill lämna vittnesmål till polisen. Ingen polis är dock intresserad av att prata med honom.

Han kontaktar de efterföljande dagarna media och är med i både tidningsintervjuer och ett inslag i Rapport. Han är dock inte med i den rekonstruktion som görs i polisens regi, på grund av att han inte registrerats som vittne på platsen. Att han dyker upp i media kan, enligt mig, ha ett par olika orsaker. Antingen så är Engström (med hjälp av sin vän?) så iskall att man räknar med att om han "bränner" sitt utseende i media som vittne, så kan man bara hänvisa till det om något vittne skulle börja visa intresse för honom som gärningsman. Eller så är det så att han är så stolt över det han gjort att det helt enkelt är svårt att hålla sig.

Det finns, enligt mitt förmenande, en hel del saker som pekar på att det är såhär det förhåller sig. Dels så tycker jag att polisen har gjort det enda rätta; gått tillbaka till ursprungsmaterialet och gjort en objektiv bedömning av det. För det gjordes nämligen inte 1986. Man började genast arbeta efter förutfattade teorier om kända palmehatare (33-åringen Victor Gunnarsson), utländska organisationer (PKK), den ensamme galningen (Christer Pettersson), osv. Man har genomfört provskjutningar och har hittat ett vapen hos vapensamlaren Östling som ger resultatet 0 på den forensiska skalan från -4 till +4. Man kan alltså inte säga ATT det var det vapnet som användes, men det kan heller inte uteslutas. NFC tillägger också att man efter såhär många år inte kan garantera att man kan hitta resultat på plusskalan även om man har rätt vapen. Vapen slits och förändras, så det är svårt att göra en konklusiv koppling.

Man har tagit DNA-prover på släktingar till Engström, men resultaten av dessa var inget som presenterades på presskonferensen, så man kan anta att det inte gick att göra några säkra kopplingar. Vilka spår man velat matcha dessa DNA emot vet vi alltså inte, men det är rimligt att anta att man försökt hitta DNA på Östlings vapen och även kanske på axeln på Olof Palmes rock, där mördaren sägs ha lagt sin hand.

Det enda som jag tycker talar emot Engström som gärningsman är timingen. Han gick ut kl 23.19 från Skandia, och redan 2,5 minut senare avlossas det dödande skottet. Här menar jag att det helt enkelt är tur. Han har för avsikt att gå ikapp makarna Palme på väg till någon av de tunnelbanestationer man kan välja på, men istället så korsar makarna vägen och dyker upp mitt framför honom. En annan teori som framförs i en bok är att han stått utanför Grand och väntat på makarna Palme, sedan sprungit in till Skandia bakvägen för att stämpla ut och skaffa sig ett ganska starkt alibi.

Att Hans Holmér tog befälet över utredningen är inget annat än en stor skandal. Holmér var jurist och hade kommit upp sig inom polisen genom goda kontakter med "partiet". Holmér och parhästen Ebbe Carlsson hade mer än en gång skickats till olika "problemhärdar" för partiet, för att lösa det på ett snyggt sätt. Ett exempel på detta är skandalen med sjukhusspionen i Göteborg, där socialdemokratiska arbetsplatsombud skulle föra bok över vilka på arbetsplatsen som kunde misstänkas vara kommunister. Det här kom ut och det blåste upp till storm. Då skickades firma Holmér och Carlsson dit för att lägga locket på och städa undan. Just Ebbe Carlsson skulle ju komma att dyka upp lite här och där under Palmeutredningen och fick ju bland annat en hel "affär" uppkallad efter sig, där ministern Anna-Greta Leijon fick avgå.

Holmér var alltså allt annat än lämplig att leda utredningen om mordet. Han hade, som någon uttryckte saken, aldrig ens utrett en cykelstöld tidigare. Det fanns duktiga mordutredare på grova brott i Stockholm vid tiden, men dessa fick aldrig chansen.

Så sent som Krister Peterssons föregångare Kerstin Skarp visade synnerligen dåligt omdöme genom att berätta när hon tillträdde att hon ansåg att Christer Pettersson var skyldig och skulle jobba för att få en resningsansökan till Högsta domstolen. Att som förundersökningsledare gå in i ett nytt fall med den inställningen borde vara inget annat än kriminellt. När stora delar av palmegruppen byttes ut och den nye åklagaren, med det otroligt passande namnet Krister Petersson, tog över verkar det som om man tog sig an uppgiften mycket mindre påverkade av allt det gamla än vad de tidigare varit.

Oavsett vad man vill, tycker och tror så är det här slutet på utredningen. Jag har kolossalt svårt att se att något kan få en åklagare att återöppna utredningen efter den här avslutningen. Man har fått Christer Pettersson fälld i tingsrätten, han blev friad i hovrätten och sedan har man nekats resning i fallet. När man nu sätter ett annat namn på gärningsmannen som inte kan utredas vidare på grund av att han är död och stänger utredningen så vet inte jag vad som skulle kunna få utredningen att öppna igen. Om man hittar ett vapen så har man sannolikt inga kulor att jämföra mot, då dessa ingår i en stängd utredning som inte kan ta kostnader för provskjutningar, NFC säger att man sannolikt inte kan med säkerhet knyta vapnet till kulorna även om det ÄR rätt vapen, osv.

Så vi får nog leva med detta som resultat av 34 års utredningsarbete. Tillfredsställande? Nej, självklart inte helt, men med tanke på alla misstag som gjordes i början så är det heller inte konstigt.

tisdag 9 juni 2020

Driftingbilder

Några bilder från ett driftingevenemang på Mittsverigebanan. Tyvärr började det regna ganska kraftigt efter bara en dryg timme, och resten av dagen blev ganska påverkad av detta.






fredag 5 juni 2020

Raspberry Pi

Häromdagen hittade jag igen min gamla Raspberry Pi, som inte använts på ett tag. För er som inte känner till det så är Raspberry Pi en pytteliten enkortsdator med ett Linuxbaserat operativsystem. Min är som sagt några år gammal och heter Model B. Den drivs med USB-ström och har uttag för skärm via HDMI, Ethernet för nätverk, högtalare och två USB 2.0-uttag för mus och tangentbord. Namnet Raspberry, hallon, har den fått från en gammal tradition att namnge datorföretag efter olika frukter, som Apple Computer, Tangerine Computer Systems (mandarin), Apricot Computers (aprikos) och Acorn (ekollon). Raspberry i kombination med ordet Pi blir en ordlek med hallonpaj.

Raspberry Pi Model B. SD-kortet som sticker ut ger en viss storleksreferens

Tanken var från början att ha den som mediaspelare vid tv:n, men en annan apparat fyllde den funktionen fram till nu i helgen när tv:n byttes mot en modernare smart-tv, så den har suttit kvar vid tv-bänken utan att användas.

Började med att installera ett nytt operativsystem på "pajen" och därefter att söka efter bildprogramvaror. Tanken jag har är att kunna använda den här datorn för att säkerhetskopiera bilder och även kanske redigera lite lätt när jag är ute på turné. Jag har inget sätt att ladda min laptop i bilen, men med den här lösningen så skulle man kunna tömma minneskort och lägga på en extern hårddisk till exempel, med enbart tillgång till 12V. Jag har en batteridriven bildskärm som jag alltid har med mig när jag är ute, då den används i vår livestreamproduktion, och som jag tänker ska kunna användas till detta.


Ska fortsätta provköra datorn lite mer och hitta en lämplig programvara för redigering så återkommer jag med en recension över användbarheten.

måndag 1 juni 2020

När man gör det rätta, trots att det nog inte är så lätt


En bild från olyckan som dock inte är en närbild.
Okänd fotograf. Public domain


1994 skedde en mycket tragisk olycka i Formel 1 på Imola-banan i Italien. Den då 34-årige brasilianske racingstjärnan Ayrton Senna körde av i Tumburello-kurvan och rakt in i betongmuren som omgärdar banområdet. De första uppgifterna om olyckan berättade att Senna var allvarligt skadad, men senare på kvällen meddelades det att han avlidit av sina skador. Det visade sig senare att han fått en del av framhjulsupphängningen genom hjälmen.

En fotograf fångade olyckan och såg genom sitt objektiv hur illa det var och insåg att det aldrig kunde gå väl. Han valde vid något tillfälle, jag vet inte när, att förstöra filmrullarna med dessa bilder, då han inte ville att bilderna på den sargade kroppen skulle spridas runt i världen.

Ayrton Senna var en otrolig starkt lysande stjärna på racinghimlen. Brasiliens president deklarerade tre dagars landssorg och än idag pratar man om hans begravning som lockade ut ca 3 miljoner människor på gatorna i Sao Paolo. 3 miljoner!

I det perspektivet så känns det som att fotografens bilder borde ha inbringat stora summor pengar, om de hade sålts till ”rätt” tidningar. Men fotografen gjorde det rätta och förstörde alla bilder.

Respekt!