Det vanligaste man gör är att ställa in kameran på den högsta upplösningen och sedan använda den, för att ha gott om utrymme för beskärning, etc. Men man bör göra ett aktivt val även på den här inställningen, för att gå ner i upplösning kan föra med sig några fördelar.
Dels så tar varje bild mindre utrymme och det ryms således fler bilder på minneskortet. Idag när minneskorten är billiga så är det oftast inget problem. Det som däremot kan hända är att du får en högre serietagningshastighet med lägre upplösning, och ganska säkert så blir inte ditt buffertminne fullt lika snabbt. Det kan göra skillnaden mellan att få en bra bild och att bli utan...
Jag har ett exempel. Vid min resa till Finland i juni så satt jag och reseledaren sida vid sida i gömslet och tittade på en stor björnhane som undersökte omgivningen bara ett trettiotal meter från oss. Plötsligt reser sig björnen på bakbenen mot en tall och luktar på något. Jag trycker ner avtryckaren och det rasslar av några bilder och då, då står han där i en helt perfekt komposition. Trycker igen och... inget händer??? Tittar på kameran, den röda lampan som indikerar skrivning till minneskortet lyser lika röd som första maj på torget i Moskva. Trycker på avtryckaren igen och nu tas en bild, på en björn som är på väg ner igen. Mitt missnöje blir såklart inte mindre när Magnus vid min sida visar upp en perfekt bild. Ett tillfälle där ett fullt buffertminne kostade mig en bra bild.
Bilden Magnus tog kan du se här
Nu är Magnus en duktig fotograf så jag ska inte skylla allt på utrustningens tillkortakommanden, men faktum kvarstår att om inte buffertminnet varit fullt så hade jag haft en klart bättre chans till en lika bra bild. Så tänk igenom det där med RAW eller JPG, upplösning och komprimering!
/Christer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar