onsdag 12 augusti 2020

Ändrade planer

Anna-Karin och jag hade bestämt att ses för att fota tillsammans när hon hade ett ärende i närheten. Vi hade en idé och hade kikat på lite bilder och var överens om var, hur och allt däromkring. När vi kom fram till platsen så småregnade det och blåste mer eller mindre storm så det var svårt att ens stå upp. Det var helt enkelt inte möjligt att genomföra planen vi hade.

Ett snabbt dyk in i min lilla databas med platser kom vi på att vi kunde åka till Västanåfallet, som inte är långt ifrån den första platsen. Vi hann köra på en liten stund innan regnet kom även dit, men det hann bli några bilder i alla fall.

Så kan det gå, när man snabbt får planera om en shoot.






lördag 8 augusti 2020

Ny stativplatta

För lite drygt tre år sedan så berättade jag här i bloggen (Rapid-remmar, bu eller bä?) att jag börjat använda en så kallad Rapid-rem. Det är en rem som sitter diagonalt på överkroppen och den här typen av kamerarem sitter kvar när man ska använda kameran. Man bara lyfter upp kameran så glider den längs remmen och efter att man fotat så släpper man försiktigt ned kameran igen så hänger den i remmen.




I det gamla inlägget så berättar jag att jag tyckte att det var besvärligt med att fästskruven till remmen tog upp stativgängan, vilket gjorde att man inte kan ha någon stativplatta. Jag hade hittat en platta som gick att ha till båda, vilket var bra. Problemet var bara att sedan dess har jag allt oftare börjat använda en dubbel rapidrem och två kamerahus. När jag är ute och fotograferar motorsport till exempel så har jag alltid två kameror, en Canon EOS 7D Mk II med en Canon 70-200 f/4L och en Canon EOS 6D med Sigma 50mm f/1.4 Art. Dels täcker jag upp olika områden med brännvidderna, men dels är det också en säkerhet. Om jag går in i banan under en tävling och min kamera skulle börja krångla så kommer tävlingen att fortsätta ändå och jag tar mig inte av banan förrän det händer en incident som kräver bärgning eller att det blir något annat uppehåll i tävlingen.

Problemet har varit att jag bara haft en stativplatta som även passat till remmen. Men nu har jag hittat ett alternativ som jag tycker verkar passa mig. Det är inte 100% rätt för mig, men jag tror att det får fungera för nu i alla fall. Det är en Arca-Swiss-platta som på undersidan har en utfällbar plåtdetalj med ett rejält hål i, som man kan fästa remmen i. När den inte används så fäller man in den och då ryms den gott och väl i Arca-Swiss-profilen.


Hur bra det passar beror mycket på kombination av kamerahus och objektiv, men i mitt fall, med den stora och mycket tunga 50 mm-gluggen på så blir kombinationen något framtung och det hade varit bra om plattan varit lite längre.

Jag ska på ett större motorsportevenemang om en dryg vecka, så då kommer jag att använda plattan fullt ut några dagar och får återkomma efter det med en utvärdering, men hittills verkar det vara användbart.

Hur gör du för att lösa problem med att kombinera rapidrem och stativplatta? Har du några tips?

tisdag 4 augusti 2020

En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 2

Detta är del 2, läs gärna En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 1 innan du läser denna.

Dessa bilder är en fortsättning på ett tidigare inlägg om vår vandring längs en del av S:t Olavsleden, från Borgsjö via länsgränsen till Bräcke. Bilderna tar vid precis när vi klivit in i Jämtland.

Det var min far och jag som gick längs leden, och förutom den delen som man går eller springer när man deltar i Borgsjön Runt så hade ingen av oss någon erfarenhet av pilgrimsleden. Dock är vi båda födda och uppvuxna här och känner väl till området. Det var riktigt roligt att prova en del av leden och vi stötte även på ett ungt par som också var på vandring. Killen var från England och tjejen från Schweiz, och de hade fått tipset av bekanta utanför Sundsvall. De hade börjat sin vandring i Stöde och skulle avsluta i Östersund. Delen från Stöde till Fränsta tyckte de var tråkig och gick längs vägar i alltför stor utsträckning, men delen förbi Fränsta och Kärleksstigen mot Byforsen var riktigt fin.

Vårt utlåtande av delen vi gick blir att leden på Medelpadssidan var utan anmärkning, bra led, bra skyltat och på lämpliga vägar. På jämtlandssidan behöver man ta tag i lite röjning, så blir det betydligt bättre. Asfaltsträckan från Bröckling ned mot Bräcke är nog svårare att åtgärda, men är verkligen ingen höjdare.

På den jämtländska sidan blev leden raskt sämre, med högt gräs som gjorde att
man var tvungen att se sig för ordentligt var man satte fötterna. 

Lite röjning längs den här delen av leden så skulle det bli mycket bättre.

Det var också långa, tidvis branta uppförsbackar längs den gamla forbondevägen

Grusväg förbi Harrsjön. Skyltningen var utan anmärkning hela vägen.

Pilgrimskoja för övernattning eller vila. Vi tog en fikapaus vid strandkanten.
Dock var det extremt mycket mygg, så pausen blev inte så lång. 

På väg genom byn Lillkrog

Efter att ha passerat Bröckling kom vi fram på vägen mellan Bräcke och
Albacken, en väg som är stor, asfalterad och vältrafikerad. Inte den roligaste
delen av vandringen. Dessutom passade vädret på att jäklas lite extra, då det
började spöregna. När orken börjar tryta efter 35 km så är asfaltsväg och
spöregn inte det man önskar.

Framme vid målet. Vi hade ställt en bil vid Bräcke kyrka på morgonen och
det var rätt skönt att se kyrkan när man kom längs vägen. Och inte minst skönt
att sätta sig ned. Kameran var då nedpackad pga regnet och det fick bli en
mobilbild.

fredag 31 juli 2020

En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 1

Pilgrimsleden bygger på en legend om hur den kristne norske kungen Olav Haraldsson, efter att ha blivit avsatt, flytt Norge och gömt sig i Novgorod, återkom till Norden för att återta makten över Norge. Han ska då ha landstigit i Selånger, strax väster om dagens Sundsvall, och sedan gått med sin här tvärs över den skandinaviska halvön till Stiklestad. Längs vägen ska Olav ha gjort häpnadsväckande saker, och historierna är många om hur han när männen törstade stötte sin stav i marken och då uppstod en källa där. Längs vägen finns därför flera källor med namnet S:t Olofs källa. När hären nådde Stiklestad stod ett större slag där, som slutade med att Olav miste livet.

Direkt började det talas om Olavs förmågor och man ville försöka helgonförklara honom. Kroppen grävdes upp i närvaro av den lokala kyrkliga överhögheten och man fick till en helgonförklaring, vilket gav honom namnet Olav den helige, eller i många äldre skrifter S:t Olav eller S:t Olof. Till hans minne byggdes också en gravkyrka som idag är Nidarosdomen i Trondheim.

Direkt började pilgrimer att vandra i Olavs spår till Nidarosdomen och vägen har under historien varierat i sträckning och viktighet. Inför 1000-årsfirandet av Trondheim 1997 gjordes en uppryckning och under åren fram till idag har ett samarbete vuxit fram mellan de större kommunerna längs vägen. Pilgrimsleden går idag  Selånger – Tuna – Stöde – Torp – Borgsjö - Jämtkrogen - Bräcke – Gällö – Revsund – Pilgrimstad - Brunflo – Östersund – Frösön – Alsen – Mattmar – Järpen – Undersåker – Åre - Medstugan - Skalstugan – Sul - Stiklestad – Stjördal - Trondheim. Leden är 564 km lång och passerar genom 11 kommuner.

Vi började vår vandring i Borgsjö och gick via Jämtkrogen till Bräcke kyrka. Det var 39,8 km och vägen varierade mycket, som kommer att synas på bilderna.

Se även En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 2

Första anhalten, S:t Olofs källa i Borgsjöbyn

Fin, rejäl stig i början av leden, Borgsjö mot Tälje


Framme i Tälje, där det finns Bed & Breakfast för den som är ute på längre tur

Rejäl bro över Täljeån

Efter Tälje blev det grusväg en bra bit, förbi Orråsen

På många ställen gick vägen på gamla, halvt igenväxta vägbankar

Här har vi passerat till södra sidan av E14 i Lombäcken, där det fanns ett fint
ställe att ta lunch på. På vissa ställen längs vägen fanns det bord uppställda.

Vid Jämtkrogen, det gamla gästgiveriet vid gränsen mellan Medelpad och Jämtland
var leden ganska nyligen omdragen. Tidigare, när man skulle övernatta eller kanske
äta vid gästgiveriet, gick leden rakt över gårdsplanen. Nu när det inte är aktuellt
känns det klart rimligt att gå i skogen runt och ge nuvarande ägaren lite lugn. 

Huset som finns på Jämtkrogen nu är av modernare snitt, och det gamla huset
där gästgiveriet fanns står på Borgsjö Hembygdsgård. 

Gräns- och altarsten. Länge riksgräns mellan Sverige
och Norge. Under 1600-talet bytte Jämtland statstillhörighet
13 gånger, och det var först 1699 som jämtarna fick svenskt
medborgarskap.
Fortsättning följer...

måndag 27 juli 2020

Mammapower på stranden

En kväll när det såg ut att bli en fin solnedgång och jag hade tid till övers slängde jag ut en fråga i ett forum där flera av tjejerna som brukar vara modell åt mig finns. "Är det någon som har tid nu ikväll?" löd frågan. Linnea, som nyligen fått en liten son, svarade att hon var sugen och att hon hade en idé som hon ville pitcha. Idén gick ut på att hennes lille son, tre månader gammal, skulle vara med på vissa av bilderna och att vi skulle försöka visa mammapower, en stark, ung kvinna som är mamma.

Här är resultatet. Lyckades vi?




Jag gjorde även en svartvit variant av den första bilden, där jag använde kontraster för att ytterligare förstärka känslan av mörker och hot ovanifrån. 


Utrustning: Canon EOS 6D, Canon EF 70-200 f/4 L USM, Godox AD600 Pro, oxtabox

torsdag 23 juli 2020

Testar plats för bilfotografering

Att plåta stillastående bilar kan vara roligt ibland, även om den action man får se och försöka ta med sig från driftingbanan är svår att slå. Jag har några ställen där jag brukar fotografera bilar, men man vill ju ständigt ha fler i sin verktygslåda. Så en kväll tog jag sonen i förarsätet på familjebilen, han övningskör nu, och drog iväg till ett ställe som jag velat testa.

Det är en parkering alldeles intill och inga problem att komma ut, även med en förhållandevis låg bil som vår VW Passat ändå är, och man stör ingen. Bra egenskaper för en plats att plåta bilar.

Testade två olika varianter. Den ena var att bara ta en bild på bilen och sedan fixa den i efterbehandlingen. Idén var då att fixa den enbart med Corel AfterShot Pro, som är Corels motsvarighet till Adobe Lightroom. Ställde först in egenskaperna för hela bilden så att himlen syntes på ett bra sätt. Skapade ett justeringslager för bilen och drog exponeringen något. Tyckte att fronten och huven blev lite mörka så då skapade jag ytterligare ett justeringslager för den delen av bilen.


Den andra varianten krävde lite mer hantverk vid själva fototillfället. Tanken är att ljusmåla med blixt. Exponera för bakgrunden med kameran på stativ, och sedan belysa bilen genom att flytta blixten och ta ett flertal bilder. I efterbehandlingen i Corel Paint Shop Pro, motsvarighet till Photoshop om man ska fortsätta med Adobe-referenserna, läggs varje bild som ett eget lager med blend mode Lighten. Då plockas de ljusa delarna från varje lager och bildar gemensamt en bild med en helt upplyst bil.


Så kan man slå ihjäl en alldeles vanlig tisdagkväll på semestern!

/Christer

söndag 19 juli 2020

Fler bilder på Amanda

Efter att ha fotat mot den gamla byggnaden som gav lite rå känsla flyttade vi oss lite inom samma område, och kunde nyttja kvällssolen för att ge lite stämning. Rejäl upplättning med min Godox AD600 Pro och softbox framifrån.





onsdag 15 juli 2020

Plåtning med Amanda

Som jag redan visat exempel på var jag ute på en kvällsplåtning med modellen Amanda för några dagar sedan. Eftersom hon skulle ha kamoflagekläder på sig så valde vi en lite rå miljö att ta bilderna i. Sedan förflyttade viss oss en bit ifrån huset, och där blev det lite motljusbilder.

Några exempel nedan, kommer flera senare.





lördag 11 juli 2020

Motljustest med Godox

Efter att jag kompletterat min blixtutrustning en del med bland annat den nya blixtutlösaren X2T och för ett antal månader sedan även en extra blixt, AD600BM, så var jag tidigare ikväll ute och testade prylarna rejält för första gången. Modellen Amanda ville plåta och vi tog oss till ett ställe i närheten där det skulle finnas möjlighet att hitta en miljö som passade kläderna men även lite motsol.

Jag är väldigt nöjd med hur blixtarna fungerade och även om det var lite problem att komma underfund med den nya blixtutlösaren så gick det bra det också. Jag hade även min invanda XPro-C med mig, som backup.

Fler bilder från det här tillfället kommer.


tisdag 7 juli 2020

Små guldkorn i staden

Ibland när jag går runt i Sundsvall så letar jag de små guldkornen som finns i fasader, entréer, statyer och annat. Ibland dyker de bara upp och jag tar en bild. För att dokumentera och för att skapa, lite beroende på vad det är för miljö.

Wivex har en fantastisk entré som andas nostalgi. Från en tid när neonskyltarna regerade i ensamt majestät.

Njut.


fredag 3 juli 2020

Utställning på Nebulosa Gård i Sundsbruk

Just nu har jag en utställning på Nebulosa Gård i Sundsbruk, i Sundsvalls norra ytterkant. Bilderna som visas är dels fyra lokala landmärken i Timrå kommun och dels tre porträtt av unga kvinnor.


Den lokala tidningen Sundsvall Tidning har varit på besök på utställningen och reportern Susanne Holmlund har recenserat den:

"Christer Hägglund söker, förutom ögonblicken, också kontrasterna. I de skarpa porträtten av tjejer med attityd, i det konstgjorda ljusets måleri mot mörka kvällshimlar. När ljuset är sparsamt måste man ta till knep för att kameran ska se det ögat ser. Men effektfullt blir det när han sätter glöd i stålull, och bakom den gamla fyren på Åstön finns just den stund då solen säger godnatt och bara gör sig påmind som en strimma vid horisonten.

Här är inga dolda budskap, inte så mycket märkligt och märkvärdigt. Mest stämningsbilder som förstärker känslan av sommaren som pågår runt oss, inte minst genom att vidga våra minnen av andra somrar."

I lokalen finns även en utställning av min vän och samarbetspartner Ann-Marie Stålgren.

Öppettider:
Onsdag - fredag 11-17
Lördag 11-15

Nebulosa Gård på Facebook

måndag 29 juni 2020

Godox-komplettering

Efter att ha funderat ett tag så har jag beställt en komplettering till min Godox-utrustning. För ett tag sedan berättade jag om när jag var ute och fotograferade fyren och kände mig begränsad av att inte kunna styra blixten via fjärr, som jag kan med kameran via wifi. Hittade då Godox A1 som en möjlighet att styra via Godox app och bluetooth.

När jag forskade vidare i saken så upptäckte jag att det fanns ytterligare en möjlighet, nämligen att välja den uppdaterade varianten av X1T-transmittern. Jag har redan ett par X1T, men oftast använder jag min X-Pro då jag tycker att den är mera lättanvänd och mer logisk i sin uppbyggnad. Sedan jag köpte den så har man som sagt kommit med en uppgraderad variant som nu heter X2T. Den har knappar för respektive grupp och en tydligare display än vad X1T hade, och som sagt även bluetooth och möjlighet att styra via appen.



Jag har nyss fått den levererad och testat den lite tillsammans med min Godox V1. Efter att ha kopplat ihop den med min smartphone och Godox-appen så tycker jag att den fungerar bra. Den är snabb att ansluta sig och jag tycker att inställningarna är lätta att förstå och reglera. En sak jag inte har kommit på riktigt är hur man stänger av en grupp i appen, men det går säkert. Att ha blixtar anslutna till en grupp och stänga av den är något jag oftast använder när jag mäter ljuset med ljusmätare. Då är det riktigt smidigt att bara kunna stänga av alla grupper utom en med sändaren, mäta ljuset, gå vidare till nästa grupp, och så vidare.




I sin grundfunktion som sändare tycker jag att X2T är avsevärt mycket lättare att hantera än vad X1T är. Knapparna på ovansidan för att ändra respektive grupp tycker jag har gjort underverk för den saken. Praktiskt också att kunna sätta något i blixtskon på sändaren, som till exempel förlängningshuvudet till AD200 om man vill ha ordentligt med kraft direkt på kameran, som jag visade i ett tidigare inlägg.

/Christer

torsdag 25 juni 2020

Drifting igen

Fler driftingbilder, denna gång från Sundsvall Raceway. SHRA Sundsvall körde en träningsdag för klubbens förare.