lördag 25 augusti 2018

Sundsvallsbranden

Idag är det på dagen 130 år och två månader sedan den gigantiska katastrofen Sundsvallsbranden, när 9.000 människor blev hemlösa. Sundsvallsbranden är den största branden i Sveriges historia.

Den 25 juni 1888 var vädret varmt med kraftig vind. Eftersom det varit varmt en längre tid var det torrt i marken. Det är inte helt klarlagt vad som orsakade den stora branden, men det mesta tyder på att det var en gnista från en ångslup, ett mindre ångmaskindrivet fartyg som ofta transporterade människor, vid namn Selånger som gav elden den ursprungliga gnistan.

Selånger var på väg upp längs Selångersån mot den plats där Sundsvall mellan åren 1621 och 1648 hade sitt centrum, vid det som idag kallas Åkroken och är huvudområde för Mittuniversitetet. Den förödande gnistan lämnade slupens skorsten och landade vid ett brygghus mitt emot den plats där sporthallen idag finns. Elden fick snabbt grepp i brygghuset och på grund av torkan och vinden spred den sig snabbt vidare. Brandkåren fick larmet vid 12.25, men det fanns ingen realistisk chans att stoppa elden utan den förvandlade snabbt hela centrum till ett stort eldhav. I Svenåke Boströms bok "Den tändande gnistan: staden som reste sig ur askan" kan man läsa beskrivningar att hela hus brann ned på 15-20 minuter och att brinnande delar av hus kunde lyftas upp av den kraftiga vinden och flyga upp till 600 m. 8-9 timmar senare var katastrofen ett faktum, 9.000 människor var hemlösa och ett antal var döda. Antalet döda varierar var man läser, men mellan fyra och sex personer nämns.

Trots brandens snabba förlopp hann man rädda vissa viktiga saker, som kyrkans arkiv. Kyrkan ansvarade på den här tiden för folkbokföringen, så att förlora kyrkans arkiv vore en jätteförlust på alla sätt. På Sundsvalls Enskilda Bank låste man in pengar och värdepapper i skåp i bankvalvet, och hoppades på att dessa skulle överleva branden, vilket de också gjorde.

Sundsvall hade brunnit en gång 1803 också, och den branden hade fört med sig att invånarna i Sundsvall var försiktiga och hade insett behovet av att ha sina hus försäkrade. Därför fick många ganska snart ett startkapital till att påbörja uppbyggnaden av sina hus igen. Den här gången var det dock sista gången en brand skulle få svälja Sundsvall, så nu skulle det byggas i sten istället. Det är därför Sundsvalls centrum har sitt unika utseende med den så kallade Stenstaden, som än idag präglar staden.

Försäkringsbolagen, bland annat Skandia, betalade i och med Sundsvallsbranden ut så mycket pengar att det starkt påverkade försäkringsbolagens vinster och likviditet. Totalt uppskattar man att värden för ca 30 miljoner kronor brann upp, vilket motsvarar drygt 2 miljarder kronor i dagens penningvärde.

För att folket skulle överleva dagarna närmast efter branden reste kung Oscar II själv till Sundsvall redan dagen efter branden. Kungen reste på ett tåg som bland annat medförde 100 militärtält, 1.000 omgångar sängkläder, kontanter och mycket annat. Man förstår dock att nöden ändå var svår, eftersom 100 tält och 1.000 omgångar sängkläder inte i närheten räcker till de 9.000 människor som blev hemlösa. Man kan förutsätta att de som hade släkt i området fick försöka bli inhysta där.

En intressant sak i sammanhanget är att Umeå brann samma dag som Sundsvall, och även Lilla Edet som ligger ca 50 km norr om Göteborg. Att flera förödande bränder uppstod samma dag tillskrivs torkan och den starka vinden.

/Christer

torsdag 23 augusti 2018

Summering av sommarsäsongen 2018

Sitter och försöker summera sommarsäsongen 2018. En säsong som nog inte kommer att få sin överman på många år, i alla fall inte om man ser till vädret. Jag har fotat en hel del. Mycket motorsport såklart, med lokala event, svenska mästerskapet, det inofficiella nordiska mästerskapet (GDS) och det likaså inofficiella europeiska mästerskapet (DMEC). Många resor förstås, många mil i bil, men även flyg utanför Sveriges gränser.

Jag har försökt fortsätta utvecklas med mitt fotograferande av motorsport. Jag har testat metoder och försökt vidareutveckla "min stil", samtidigt som det faktum att jag jobbar för ett nyhetsföretag har präglat mig mer. Det gäller att inte bara komma hem med ett antal bra åkbilder, utan det ska finnas rejält med depåbilder, porträttbilder på förarna, och så vidare. Inte de roligaste bilderna att ta, men eftersom vi vet att våra läsare vill ha dem så är det viktigt att det ändå blir gjort.


Lokalt event, Bus1, på Mittsverigebanan i Härnösand

Drift Masters European Championship, deltävling 3 i Riga, Lettland.

Emil Andersson på Gatebil på Mantorp Park.


Porträtt-/modellfotograferandet har fortsatt. Jag har genomför ett antal plåtningar och gjort en del efterforskningar för att hitta bra platser att plåta på. Ett arbete som faktiskt tar sin tid. Jag uppgraderade min utrustning i vintras till Godox system med fjärrstyrda blixtar, vilket jag är väldigt nöjd med. Även när det gäller tillbehör som stativ och ljusformare har det blivit lite nyheter som har gjort stor skillnad i slutresultat och möjlighet att ta med ut "on location".

Linnea på en av mina nyscoutade fotoplatser som ger bra möjlighet till



Den stora utmaningen när det gäller modellfotograferandet är ändå modeller. Jag har ett gäng mycket duktiga och jättetrevliga modeller som jag samarbetar med. Men ändå är det där jag stöter på patrull oftare än något annat. Det beror såklart på samarbetsformen TFP, Time For Pictures, där vi samarbetar utan att någon betalar den andre. Av den anledningen hamnar modellandet lite längre ner på prio-listan för modellerna. Fullt förståeligt att familjeliv, kompisar, resor och annat går före, speciellt under den korta sommaren. Det innebär att platser, tider och vädermässiga idealförhållanden missas, av vilka det för en del kan dröja ända till nästa år innan de återkommer. Trots det har jag svårt att se mig själv betala för modeller, för bilder som till största delen tas för att utveckla mig själv och på sin höjd kommer att visas på sociala medier.

En given höjdpunkt på årets fotoår är absolut den tredagars workshop jag var på i Värmland. Arrangör var Anna Johansson och med tre duktiga modeller blev det åtskilligt med bra bilder tagna. Jag skulle kanske hellre kalla det för shooting event, för utbildningsdelen som jag förväntar mig på en workshop fanns inte där under just denna. Dock vet jag att Anna är duktig på att lära ut under andra workshops när hon inte modellar själv. Jag är inte alls besviken, tvärtom tyckte jag att jag fick ut mycket av de tre dagarna, mer än vad jag förväntade mig innan. Bilderna har jag varit sparsam med att publicera än så länge, då det är roligt att ha lite färskt kvar till de mörka månaderna.




Ännu är det såklart fortfarande möjligt att fotografera utomhus, men snart är det dags att krypa in i studion igen. Det har sin tjusning det också, även om jag helt klart numera med min portabla utrustning föredrar on location.

/Christer