Att fotografera en fyr, svenska ubåtskränkningar

Att Sovjetunionen och dess allierade i Warsawapakten kränkte våra vatten med sina ubåtar var en sanning som vi matades med under en ganska lång tid på 80 och 90-talen. Orsaken var såklart delvis grundstötningen av U 137 inne på militärt skyddsområde i Gåsefjärden utanför Karlskrona den 27 oktober 1981. Den var ju ett bevis som var så tydligt som ett bevis för en sådan kränkning någonsin kan bli. Ubåten hette för övrigt egentligen S-363, men befälhavaren, kommendören av tredje graden Anatolij Michailovitj Gusjtjin, uppgav att namnet var U 137. Om det var en lögn eller ett resultat av Gusjtjins dåliga tyska låter vi vara osagt. I Sverige är den i alla fall känd som U 137.

Nog om U 137, det fanns fler exempel på när den svenska marinen jagade ubåtar som sades vara från Warsawapakten. Den mest kända av dessa torde vara Hårsfjärdsincidenten 1982, när Sverige jagade flera främmande ubåtar under ett par veckors tid.

Sverige lämnade under 1980-talet minst två skarpa protester till Sovjetunionen mot upprepade kränkningar av svenskt vatten. Sovjetledningen nekade och Andropov sände vid något tillfälle ett budskap till Palme, via den finske presidenten Koivisto: "Bomba på bara". "Andropov bad mig förmedla beskedet till svenskarna att Sovjetunionen bad dem sänka varje ubåt de kunde upptäcka i de egna vattnen." fortsatte Koivisto i Svenska Dagbladet 2008. Not 1 Senare har det visat sig att allt kanske inte var som det såg ut, utan att det var våra i hemlighet allierade västvänner som utförde operationer i svenska vatten, i samförstånd med delar av marinen.

Men hur har vi det då med vårt eget samvete? Var det neutrala Sverige så snällt som vi ville ge sken av? Vi har tidigare i korthet beskrivit hur Flygvapnet gjorde skenanfall mot den sovjetiska kusten i Baltikum, för att testa och kartlägga Warsawapaktens radartäckning och insatsberedskap. Hur var det då med undervattensverksamhet? Jo, även där gjordes det insatser mot Sovjet, hävdar Mikael Holmström i boken "Den dolda alliansen". Uppgifterna har Holmström fått från intervjuer med svensk marin personal, som dock anser att uppgifterna fortfarande är så känsliga att man inte vill gå ut med namn.

HMS Neptun, svensk ubåt i Näckenklass. Byggd av
Kockums i Malmö och levererad 1980. Här under
bogsering till reparations- och ombyggnadsarbeten.

En av uppgifterna som den svenska ubåtsflottan, som 1970 bestod av 23 ubåtar, hade under ett krig var sk djupförsvar, dvs att hindra fienden så långt ifrån vår egen kust som möjligt, gärna långt in på fiendens eget område. Därför skulle hamnar och viktiga passager mineras med hjälp av ubåt. Till detta skulle man använda en speciell typ av minor som bars av torpeder. Ett av problemen med detta var att de svenska torpederna inte nådde in till sina tilltänkta platser från internationellt vatten, utan de svenska ubåtarna var tvungna att gå in i sovjetiskt vatten för att avlossa dem. Kustlinjen i dessa områden var väldigt olik den svenska, och man såg sig därför tvingade till att både kartlägga och öva så nära som möjligt. Övningarna skedde under stort hemlighetsmakeri, ofta under skymning och mörker på helger, när övriga flottan inte övade och kunde ställa frågor om ubåtarnas verksamhet.

"Vi skrev inte i våra order att de skulle kränka sovjetiskt territorium, men det hände att någon käck ubåtschef ville framstå som den tuffaste i kretsen. Om de då kom tillbaka och hade fotograferat en fyr på fyra distansminuters avstånd genom periskopet så var det ingen som sade: 'Så får du inte göra', utan man sade istället: 'Bra gjort!'. Så fungerade det." säger Magnus Haglund, som innehaft olika chefsposter, bland annat inom marinens ubåtskommando.

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg med en fråga om hur långt man är villig att gå för den där speciella bilden. Här är ytterligare ett exempel på när jakten på Bilden, beviset för att man varit inne på sovjetiskt territorialvatten, kunde blivit dyrbar. Dyrbar både för marinen med besättningar och materiel, för besättningarnas familjer, men även för den bräckliga svenska neutralitetspolitiken.

/Christer Hägglund

Not 1: Mathias Mossberg "I mörka vatten"
Källa i övrigt: Mikael Holmström "Den hemliga alliansen", kap 13