Spaningsfotografering över Sovjet med Spitfire

I vår serie om fotografering under spaningsflygningar så har vi berättat om hur Viggenpiloter gjort våghalsiga flygningar över främst sovjetiska flottstyrkor och flygplan och därmed avslöjat ny hemlig materiel. Men redan tidigare än så började det svenska spaningsflygets resor med laddade kameror. Till exempel så startade löjtnant Ingemar Wängström den 25 september 1949 från startbanan på F21 i Luleå i en av Flygvapnets S31 Supermarine Spitfire Mk XIX P.R. (Photo Reconnaissance) med hemligt mål, för dagen maskerat med svart färg över samtliga nationalitetsbeteckningar. Uppgiften om maskering har ifrågasatts i efterhand, då pilot och mekaniker har olika minnen angående detta. Lt Wängström var heller inte klädd i sin vanliga flygaroverall, utan i civila kläder och utrustad med ett falskt ryskt pass. Not 1 Wängström var av många ansedd som den allra tuffaste av våra spaningsflygare, och han hade tidigare erfarenhet från liknande uppdrag. Det var även han som ledde inflygningen av Spitfire vid F11 i Nyköping. Not 2

Varianten av Spitfire som Flygvapnet köpte in var lite uppdaterad sedan flygplanet spelade en huvudroll i the Battle of Britain. Med en toppfart på 720 km/h så klarade sig Spitfire bra mot tidiga jetplan. Wängström hade till sin hjälp även tryckkabin som hjälpte till att klara höga höjder, upp till 14.300 m. Not 3 Just det här exemplaret lär ha modifierats för att kunna operera på högre höjder än normalt. Not 2

S31 Spitfire på Flygvapenmuseum
Foto: Christer Hägglund

På 13.000 m höjd tog sig Wängström in över Kemi och Salla i Finland och vidare till Kandalaksja, strax söder om Murmansk. Här tog han bilderna som var anledningen till hela uppdraget. Historien bakom uppdraget var att två män flytt från ett fångläger i Kandalaksja. När de två männen kom till Sverige togs de omhand av vår militära underrättelsetjänst T-kontoret (namngivet efter sin chef Thede Palm) och förhördes av höga tjänstemän. Fångarna berättade att Sovjet byggde infrastruktur som järnvägsspår och vägar vid den finska gränsen, och om raketavfyrningsramper som byggdes för att kunna skjuta robotar mot Sverige. Detta var uppgifter som togs på stort allvar i Sverige och chefen för försvarsstaben, Nils Swedlund, godkände därför den riskabla flygningen över sovjetiskt territorium. Not 1

Mikojan-Gurevitj MiG-15 på Flygvapenmuseum
Foto: Christer Hägglund

På vägen tillbaka till Sverige förföljdes Wängström av sovjetiskt jaktflyg av typen MiG-15. Dessa kunde dock inte flyga tillräckligt högt för att bekämpa sitt mål, trots eldöppnande. Not 4 Sovjetunionen anklagade senare Finland för flygningen och finländarna anklagade oss svenskar. Not 1 Finnarna var dock inte lika aggressiva i alla sina anklagelser som ryssarna. Landsfiskalen i finska Torneå sägs ha ringt till F21 för att höra om flygplanet man sett passera på mycket hög höjd kom därifrån. Trafikledningen på flygflottiljen svarade så gott de kunde med det lilla man visste, vilket ska ha låtit ungefär: ”...en pilot har nyligen lyft och vägrat uppge destination, så det är nog han?” På frågan om destination vid starten skall nämligen Wängström ha svarat över radio: "Det ska du inte bry dig om!" Not 3 MiG-15 var för övrigt samma typ av jaktflygplan som den 13 juni 1952 sköt ned den svenska DC-3:an och och tre dagar senare en Catalina som sökte efter den försvunna DC-3:an. Detta ledde till diplomatiska förvecklingar i den s.k. Catalinaaffären.

S31 Spitfire i Flygvapenmuseums
gamla utställning (2000).
Foto: Christer Hägglund

Kl 13.10 landade Wängström välbehållen på F21. Efter återkomsten transporterades den värdefulla 200 m långa filmen av general Birger Schyberg till F11 i Nyköping för bearbetning. Not 3 Det var för övrigt på F11 som samtliga svenska Spitfire-plan var stationerade. Man kunde med lättnad se att uppgifterna som de båda männen lämnat var felaktiga, det fanns inget som tydde på att ryssarna byggde några raketavfyringsramper. Filmen ska enligt uppgift ha förstörts på 70-talet. Not 3

Lt Wängström genomförde fler liknande flygningar över sovjetiskt territorium, men dessa finns det mer knapphändiga uppgifter om.

Enligt ett PM från 1947 sägs Sverige ha ingått ett avtal med USA, där vi lovar förse amerikanerna med bilder på Baltikum mot att vi får kameror från USA. Man kan därför med gott fog anta att dessa bilder även hamnade hos den amerikanska underrättelsetjänsten.

Idag i ljuset från historiens fotogenlampa kan det tyckas som att kommunistskräcken var överdriven och på gränsen till en paranoia. Det man inte får glömma är dock att man under den här tiden naturligtvis inte visste var expansionen av Sovjets intressesfär skulle sluta. I Centraleuropa pågick den ju i flera årtionden till, medan den i norr inskränkte sig till visst inflytande i Finland. Sovjetunionens löfte till sitt folk att efter andra världskrigets ofattbara umbäranden aldrig mer uppleva krig på eget territorium avsågs att hållas.

För dig som är intresserad av spaning inom försvaret i nutid är det ett tips att följa bloggen på http://blogg.forsvarsmakten.se/

Källor: 
Not 1, Andersson, Lennart,  Hellström, Leif  "Bortom horisonten, Svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952"
Not 2, uppgifter på internet, Närkontakt med stormakten 
Not 3, uppgifter på internet, S31 och Kola-halvön
Not 4, Holmström, Mikael "Den dolda alliansen"



S31 Spitfire i Flygvapenmuseums gamla utställning.
Foto: Christer Hägglund