F24, en långlivad kameramodell

I och med flygets utveckling i början av 1900-talet så insåg man snabbt vilken potential som fanns för att spionera över fiendens territorium. Ganska snabbt kom också idén att ge piloten en kamera för att också dokumentera det man såg. 1925 presenterades en ny kamera i England som skulle komma att bli en verklig trotjänare för spaningsflyget, F24. Den var mindre och lättare än sin föregångare, F8, och principkonstruktionen gjordes av Royal Aircraft Establishment, ett forsknings- och utvecklingsföretag som senare hamnade under det brittiska försvarsdepartementet. Det London-baserade Williamson Manufacturing Company gjorde sedan detaljkonstruktion och tillverkade större delen av den långa serien.

Bildformatet i kameran är 5"x5" (127x127 mm), på en 5" bred film. Magasinet som användes till kameran hade kapacitet till 250 exponeringar.

Förberedelser inför spaningsflygning med Mosquito,
med fr v två F24 med 356mm lodställda, en F24 med 356mm
snedställd och två F52 F52 med 508mm lodställda.

Under årens lopp fanns kameran med ett flertal olika objektiv. Vanligast var ett Dallmeyer Pentac, med en brännvidd på 203 mm (8") och bländare 2.9, med antingen ett kit med två handtag för handhållen fotografering (Typ 21), för fast montage (Typ 25) eller med kontrollenhet och motorstyrning (Typ 35). Vikten för den handhållna modellen var ca 10 kg.

Flygare i RAF med handhållen F24.

1937 kom ett objektiv med längre brännvidd, 356 mm (14")/f5.6, som följdes 1940 av 508 mm (20")/f5.6 och 1942 av ett på hela 914 mm (36"). Genom att förse kameran med objektiv med längre brännvidder kunde man få bilder med bättre detaljrikedom även från ganska höga höjder.

Kameran var i tjänst under hela andra världskriget och fram till 1951, hela 26 år alltså. Eastman Kodak tillverkade en variant av kameran, K-24, som användes av amerikanska flygstyrkor. En vidare- utveckling som kom 1942 var F52, som använde ett större filmformat, 8,5"x7". Den kameran var större, men passade bra tillsammans med 914 mm- och 1016 mm-objektiven i större installationer.

Under andra världskriget installerades F24 i en mängd olika flygplanstyper, bland andra Mustang, Spitfire, Catalina, Corsair, Mosquito, Lancaster, Liberator, Avenger, Blenheim, Halifax, Hellcat, Hudson, Hurricane, Lysander, Maryland, Mitchell, Stirling, Sunderland och Wellington.

Till det svenska flygvapnet inköptes efter kriget North American P-51D Mustang och Supermarine Spitfire XIX för användning som spaningsplan, med beteckning S 26 respektive S 31. Dessa hade då vanligen svenska kameror.

/Christer Hägglund