 |
| AJS 37 Viggen |
"Martin Röd 03" var som sagt en SH 37, den version som var specialgjord just för spaningsuppdrag till havs, just den här med en spaningskamera Ska 24 på höger sida. "Martin Röd 03" startade från F13 med kapten Göran Larsson vid spakarna, och fick ca 35 minuter senare kontakt med fartygsgruppen. Larsson fick sällskap direkt, en rote SU-15 Flagon F kom och fanns i hans närhet under hela tiden. "Jag koncentrerade mig på att identifiera fartygen i den norra delen av ”kakan”, spaningsslang för grupp av fartyg. Den låg utspridd med några kilometer mellan enheterna. Det blev en del svängande. Den ena ryssen hängde med bredvid mig medan den andra avvaktade en bit ifrån" berättade Larsson i en intervju för Flygrevyn 2010. Även detta var standardprocedur vid tiden, men att ha förkläden när man har ett spaningsuppdrag med datainsamling och fotografering att uföra kunde vara jobbigt. För att visa ryssen att han ville att han skulle åka så genomförde Larsson ett antal manövrer, men ryssen visade ingen tendens att vilja ge upp. Larsson tog då fram sin handkamera och tog fotograferade sin nyvunne vän, "Gul 36".
Eftersom flottövningen var stor och utspridd över ett större område bedömde Larsson att det var nödvändigt att dela upp uppdraget i två flygpass, och återvände till Norrköping för att tanka. Klargöringen skedde snabbt och Larsson påbörjade sitt andra flygpass sent på söndagseftermiddagen. Fortfarande med spaningskameran monterad på höger sida och obeväpnad. Den här gången ville Larsson ta sig in i området obemärkt och hade därför varken radio eller radar på och flög på låg höjd ut på Östersjön över Gotland. Larson följde Lettlands och Litauens kuster och fick då information från sin stridsledning att rysk jakt startat från sin bas i Lettland. Efter en sk radarstöt mot flottbasen i Liepaja vände han norrut för att fortsätta att fotografera och dokumentera fartygen i övningen. Eftersom han var långt hemifrån och på låg höjd hade han ingen radiokontakt med radargruppcentralen. Av den anledningen fanns svensk jakt på hög höjd vid Gotland, som kunde agera relästation för viktiga meddelanden. Jaktroten varnade Larsson "jakt i nordost, avstånd 50 kilometer" och några minuter senare anlände samma flygplan från 54:e jaktflygregementet som tidigare under dagen.
Den här gången hade dock de två sovjetiska planen bytt roll med varandra, och det var rotetvåan som kom fram och anslöt till Larsson. Det snurrades en del i luften, men sedan ledsnade Larsson på sin danskavaljer och det är nu de dramatiska händelserna tar sin början.
Innan det kanske vi ska presentera huvudrollsinnehavarna, dvs flygplanen. Viggen var vid den här tiden ett potent stridsflygplan med god manöverbarhet, just den här dagen dessutom med en mycket erfaren och rutinerad förare som visste var gränserna gick för både flygplan och pilot och hur han skulle utnyttja detta maximalt. Viggen var i SH 37 utförandet dessutom lätt lastat. Su-15 Flagon F var ett tvåmotorigt flygplan som var konstruerat och optimerat för att utföra insatser mot högtflygande bombplan, och inte alls för kurvstrid på låg höjd. Det var, i likhet med de flesta observationer av Su-15 över Östersjön, lastat med full vapenlast. Denna bestod av två radarrobotar, två IR-robotar och ibland även kapslar med automatkanoner under kroppen.
Larsson berättar vidare för Flygrevyn om en hel del snurrande på låg höjd, loopingar och gungor, hela tiden med ryssen i öppen formering på ca 50 m avstånd. Nu tyckte dock Larsson att det fick räcka och tänkte skaka av sig sin efterhängsne kavaljer.
"Jag ansatte en halvroll på cirka 500 meters höjd. Farten var 550-700 kilometer i timmen och G-belastningen var hög." berättar Larsson. Efter manövern såg han i backspeglarna till sin förvåning att ryssen, utan att inse flygplanets begränsningar, lockats med i manövern.
"Jag såg honom komma åkande med hög nos, överstegrad med avlösning rykande om vingarna. Han slog i 200 meter bakom mig. Någon raketstol såg jag inte."
 |
| SH37 under ett annat spaningsuppdrag över Östersjön |
Efter en enorm vattenkaskad, en explosion och ett stort eldklot blev det lugnt på vattnet, och tragedin var ett faktum. Larsson, som ganska snabbt beslutade att avbryta uppdraget och återvända till F13, svängde till nordvästlig kurs och ökade farten till högsta möjliga. Den andra Su-15 låg på ca 5 km avstånd och följde efter. Larsson tände sin efterbrännkammare och ökade farten till 1.350 km/h, trots en höjd på endast 50 m. Plötsligt varnade radarvarnaren att ryssen låst robotsiktet på "Martin Röd 03", Larsson släckte sin efterbrännkammare och såg bakåt för att se om ryssen avfyrat sina robotar. Jaktroten som hela tiden funnits vid Gotland svängde nu åt Larssons håll för att visa sin närvaro för ryssen, som omgående avbröt förföljandet och återvände till haveriplatsen.
Spaning visade att man sökte i området med flyg- och flottenheter under kvällen och de följande två dagarna. Allt pekar på att den sovjetiske piloten omkom. Olyckan uppmärksammades i media och Sverige beklagade det inträffade, men i övrigt förekom inga kontakter med Sovjetunionen angående haveriet.
Händelsen utreddes från svensk sida, men det bedömdes att Larsson inte begått några fel under sin hantering av det inträffade. Vissa uppgifter gör gällande att det förolyckade planet gjorde ett rent skenanfall mot det svenska Viggenplanet, och att detta utlöste förloppet fram till olyckan. En liknande händelse som inträffade ganska nära i tid gjorde att Flygvapnet befarade en medveten upptrappning från sovjetisk sida. Signalspaning från FRA vid dessa båda händelser visade dock i analyser av piloternas samtal och reaktioner i kommandokedjan att det var fråga om busflygningar som piloten själv var ansvarig för.
"Det kunde ha utvecklats till en kris, vi fick fram avsikten bakom det hela vilket lugnade ner stämningen", säger Ingvar Åkesson, generaldirektör för FRA, i en intervju med Svenska Dagbladet 2008. Syftet med intervjun var att ge det svenska folket några exempel på när FRA:s spaning kommit till nytta. En ganska svår uppgift för den myndighet som än i dag får anses vara en av våra allra hemligaste.
Källor: Mikael Holmström "Den dolda alliansen", Flygrevyn nr 8 2010, artikel i Svenska Dagbladet 15 september 2008
Läs även våra tidigare inlägg om fotografering med Viggen:
Kan man fotografera och flyga Viggen samtidigt?
Fotospaning med fpl-37 Viggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar