Fotospaning med fpl 37 "Viggen"

Det kalla kriget är idag nästan glömt, trots att det inte är mer än ca 20 år sedan det tog slut. Gränserna mellan öst och väst har suddats ut och spänningsnivån och inträffade incidenter minskar i allvarlighet och faller i glömska. Sverige, med sitt läge mitt emellan öst och väst, hade med sin långa kust mot Östersjön ett optimalt läge att spana på Sovjetunionen. Ett sätt som det spanades på var med flygplan 37, eller Viggen som den kallades. Det fanns två versioner av Viggen som användes för fotospaning, SF 37 och SH 37.

SF 37 var den "vanliga" fotospaningsversionen och denna hade en nos som var fylld med kameror för olika ändamål. Dessa var,
SKA 24C (3st, 120 mm brännvidd), som var riktade snett framåt, vänster och höger
VKA 702, värmekamera som också fanns i nosdelen. Denna arbetade i det infraröda området.
SKA 31 (2st, 600 mm brännvidd), för höghöjds- och avståndsuppdrag
SKA 24 (57 mm brännvidd), för höghöjds- och avståndsuppdrag.

SKA 31 var monterade för lodfotografering medan SKA 24 användes för att ta en orienteringsbild som senare användes för att underlätta orienteringen i samband med fototolkningen. Vid behov kunde SF 37 förses med en speciell mörkerspaningskapsel, som kompletterades med en kapsel innehållande blixtljusutrustning. Blixtljuset var då i det infraröda området och kunde inte ses av det mänskliga ögat. Kamerorna försågs då med speciell film anpassad för detta ljus. SF 37 saknade radar.

SH 37 var en specialversion som var utvecklad för havsövervakning. Detta sker i allmänhet med radarspaning, men man behövde även fotodokumentation för att kunna identiera fartyg och andra objekt efter flygningen. Radarn, PS-371, var speciellt anpassad för sjömål. Dessutom fanns följande kamerautrustning:
RKA 40, radarkamera, som användes för att tolka radarbilderna i efterhand
SKA 24D (600 mm brännvidd), avståndskamera, monterad i en kapsel under flygplanskroppens högra sida
SKA 34, mörkerspaningskamera, satt i en speciell mörkerspaningskapsel som hängdes på flygplanskroppens vänstra sida. Även till SH 37 fanns det möjlighet att komplettera denna med blixtljus i det infraröda spektrat. Dessa kameror användes i allmänhet upp till ca 300 m höjd.

Tack vare vårt nära samarbete med USA fick Flygvapnet senare tillgång till den amerikanska specialkameran CA-200, som monterades på fyra flygplan. Dessa byggdes om för att passa den nya kameran, som placerades i en tom extra bränsletank som hängde under flygplanskroppen. CA-200 var specialgjord för att fotografera kustlinjen i andra länder från hög höjd och långt avstånd, och hade ett objektiv med en brännvidd på hela 1676 mm.

I vår spaningsberedskap var det vanligt att en rote bestående av en SH 37 och en SF 37 stod beredda. SH 37 ledde då roten och kunde med sin avancerade radar leta upp mål till havs, som sedan SF 37 kunde identifiera och dokumentera med sina kameror.

Det har på senare år framkommit att vi i Sverige var mer inblandade i västländernas spaning mot Sovjet än vad som tidigare varit allmänt känt. Att FRA haft utbyte med sina engelska och amerikanska motsvarigheter GCHQ och NSA är väl känt, men senare avslöjanden visar att det svenska flygvapnet var inblandat mer handgripligt. Det kunde till exempel gå till så att något eller några svenska Viggen-plan flög rakt mot den sovjetiska gränsen, i allmänhet i Baltikum. När det sovjetiska gränsskyddet gick igång och jaktflyget skickades upp registrerades alla radarsignaler och all radiotrafik både av flygvapnet själva och av FRA. När jaktflyget kom upp hade de svenska planen redan vänt och var tillbaka på internationellt luftrum. En ren aggressionshandling med syfte att få information om det sovjetiska försvaret.

Nu är ju det här en blogg om foto, så åter till fotospaningen med Viggen. Just fotografering på långt avstånd och på hög höjd var inget som vårt svenska flygvapen var kända för, utan det motsatta. Närgångna fotograferingar av sovjetiska fartyg och flygplan skedde ofta och framgångsrikt. Ibland kunde dessa, som skedde på internationellt vatten, få det vi idag kan se som smått komiska följder, men som då var betydligt allvarligare. Ett sådant exempel var på 1970-talet när spaningsflyg från F11 i Nyköping vid en överflygning av ett fartyg "nästan bokstavligen flög av hatten på den ryska östersjöflottans chef". En annan gång flög ett svenskt spaningsflyg så lågt över ett sovjetiskt örlogsfartyg, att jetstrålen vid gaspådrag trasade sönder östersjöflottans flagga.

Den sovjetiska ledningen uppskattade givetvis inte dessa incidenter, varken dess psykologiska inverkan eller deras verkliga orsaker, att kartlägga gränsförsvaret, och det var flera gånger som man gick till skarpt motangrepp. Vid granskning av bilder från en överflygning kunde man bland annat se att fartyget i fråga avfyrat en luftvärnsrobot mot det svenska flygplanet, som dock inte träffade sitt mål.

Ett annat sådant tillfälle var 1985 när ett spanings-Viggen ansågs komma för nära en övning och ett sovjetiskt Su-15 förföljde planet mycket närgånget. Men den historien om en tid när kalla kriget var både iskallt och brännhett på samma gång är så intressant att den ska få ett eget inlägg.

Mer om fotospaningen med Viggen senare...

Källor: Mikael Holmström "Den dolda alliansen", SF 37/SH 37, Högsta beredskap

AJS 37 Viggen, fotograferad på Flygvapenmuseum
Foto: Christer Hägglund