Combat Camera, det svenska försvarets fotografer

Undrar du ibland vem som tar bilderna som du ser från försvarets olika engagemang runt om i Sverige och världen? Vem det är som är tuff nog och har förtroende nog från soldaterna att få vara med på tuffa uppdrag under svåra förhållanden? Det varierar såklart, men många av bilderna kommer från försvarsmaktens egna fotografer, som ingår i enheten Combat Camera. Benämningen kommer från början från NATO, och vår egna motsvarighet har funnits som försök sedan 2005, och i nuvarande form sedan 2009. Combat Camera är en sk nationell strategisk resurs, som organisatoriskt lyder under Försvarsmaktens insatsstab och har sin hemvist vid Ledningsregementet LedR i Enköping.

Den huvudsakliga uppgiften som enheten skall lösa är att bistå chefer på alla nivåer med stillbilder och rörliga bilder, för att ge denne en bättre lägesuppfattning och underlag för beslut och utvärdering. Enheten är även ett verktyg för att visa för andra nivåer inom försvarsmakten för att bekräfta en händelse eller visa hur en verksamhet bedrivs eller har bedrivits.

Den sekundära uppgiften är den som vi vanliga dödliga kommer i kontakt med, nämligen att förse försvarsmaktens informationstjänst med material, dvs de filmer och bilder som vi senare får se i media.

Vem är det då som får denna chans att åka med till världens oroshärdar? I en intervju med journalisten Ingrid Folkesson berättar fotografen Niklas Ehlén i Combat Camera om sig själv och sina kollegor. Han nämner bland annat att medlemmarna i enheten har mediabakgrund, och har bland annat arbetat på SVT, tidningar och olika bildbyråer. Detta har gjort den svenska enheten omtalad, och NATOs motsvarighet har studerat den svenska för att se vad man kan göra bättre och hur man kan höja kvaliteten på slutresultatet. Niklas Ehlén själv har erfarenhet av utlandsuppdrag som fotograf sedan han som 21-åring åkte till Irak som fotograf för Hoppets stjärna. Det var tänkt att han skulle stanna en vecka, men på något vis lyckades han övertala organisationen att låta honom stanna kvar. Det blev en två månader lång vistelse, och hemresan blev allt annat än enkel. Brittiska Royal Air Force ställde till slut upp och smugglade hem den i princip helt luspanke svenske fotografen. När han kom hem till Sverige hade han 60 kr kvar, vilket precis räckte till flygbussen från Arlanda.

Niklas beskriver Combat Camera-fotografernas vardag som säkrare än för en frilansfotograf. Du har skydd i och med att du är beväpnad och du har hela tiden din enhet i närheten som skydd. Samtidigt är du inte bara en betraktare utan blir delaktig i insatsen på ett helt annat sätt än en frilans.

Vid bildandet av Combat Camera fanns vissa farhågor om att bilden från konfliktområden inte skulle bli helt objektiv, och mindre nyanserad. Det är samma diskussion som funnits i många år om det amerikanska systemet med embedded journalists, dvs frilansjournalister och –fotografer som får möjlighet att följa med, och skyddas av, amerikanska enheter i krig. Journalisterna bygger upp en vänskap och en tillit till sina vänner i enheten de följer, vilket enligt kritikerna påverkar bilden av kriget som man senare redovisar i sina bilder och reportage. Enligt kritik som den australiensiske krigsfotografen Ashley Gilbertson framför i en BBC-dokumentär från gör reglerna det omöjligt att visa svårt skadade och dödade soldater, då fotografen för att få visa sådana måste inhämta soldatens godkännande. I fallet med döda soldater innebär det således att fotografen måste ställa sig upp inför sin enhet för en strid och fråga om "Om du dör, får jag fotografera dig då?" Det gör man naturligtvis inte och det finns visst fog för Gilbertsons kritik.

Journalisten Olof Rydström går ett steg längre i sin kritik i en artikel i Folket i Bild nr 12 2007, där han säger: "Combat Camera handlar inte om någon opartisk journalistisk verksamhet - tvärtom det här är personer som tar klar ställning". Som exempel tar Rydström bland annat den bild som rapporterades hem av läget i Afghanistan, som visade ett fridfullt samhälle, som nästan lockade läsaren att flytta dit, en bild som Rydström antyder inte överensstämmer med sanningen. Rydström diskuterar vidare kring lojalitetskonflikter när Combat Camera-medlemmarna skall återgå till sina civila jobb. Kommer SVT att ta emot sin fd medarbetare? Kommer denne att få rapportera om en enhet där han tidigare var medlem? Befogade frågor.

En avgörande skillnad mellan det svenska Combat Camera och det amerikanska systemet med embedded journalists är att de svenska fotograferna är välutbildade soldater, beväpnade och utrustade på samma sätt som sina kompisar. Det är bara det att de bär på ytterligare ett vapen, kameran. I en intervju i DN sa en av Combat Camera-fotograferna Marco Nilsson "Den svåra avvägningen är att veta när man ska lägga ner kameran och ta upp kulsprutan istället."

Förutom att följa något förband under utlandstjänstgöring så ingår även en hel del dokumentation av övningsverksamhet, både i Sverige och samövningar med våra partners.

Är du intresserad av Combat Camera? Följ deras blogg och deras YouTube-kanal.

https://blogg.forsvarsmakten.se/combatcamera/

Vill du försöka bli en del av enheten? Läs då på Försvarsmaktens hemsida:

http://www.forsvarsmakten.se/ledr/Combat-Camera/#