Söndagstips: Finlandsresan, tredje natten

Den här natten kamperar jag ihop med den tredje resenären, Alf. Vi var båda intresserade denna kväll av att sitta i gömsle 7 som står uppe i ett skogsparti norr om den lilla tjärnen. Första kvällen hade björnarna som kom i flera fall kommit ut vid tjärnens södra del, gått runt och vidare upp i skogen norr om den, där de då passerade gömsle 7. Vi hoppades kunna få lite fina skogsbilder som komplettering till de bilder vi hade på björn i öppet landskap från första kvällen. Gömsle 7 visade sig vara lite större än 2-6 med plats för totalt sex kameror i riktning österut, samt en rakt norrut, en våningssäng och en liten separat toalettdel. Vi tog plats och både Alf och jag var väldigt noga med att vara "fältmässiga" som man sa i lumpen, dvs viska och agera tyst och lugnt i övrigt. Strax efter kl 21 så ser vi något skymta förbi i skogen. Vi var båda med ganska stor säkerhet övertygade om att det var en varg. Vi pratade om saken och rapporterade via SMS till Magnus i södra delen. När klockan var ganska precis 22 så kom den igen, och den här gången var det ingen tvekan. Det var dock på ca 80 m håll i ganska tät skog och det gick väldigt fort, så det hann inte bli någon bild, men vi var i alla fall glada att vi med 100%-ig säkerhet kunde säga att det var en varg. Vilken början på kvällen! 

Inte fullt en halvtimme senare så kommer första björnen, en ljus som troligen är honan vi såg första natten. Hon går runt och tittar och bökar fram mat, men går ganska snart vidare. Ungefär ytterligare en halvtimme senare dyker nästa björn upp. Den här är mörkare och verkar måttligt intresserad av mat. Den ser ut att följa den ljusare björnens spår, vilket får oss att misstänka att det är en hane till som följer efter honan. Vid midnatt dyker det upp en björn igen. Det är svårt att se nyansskillnaderna i mörkret men vi tror oss se att denna är mörkare. Den är lugn, men inte intresserad av mat. Är det samma hanne som är på väg tillbaka efter att ha följt efter den ljusa honan månne?

Ytterligare en halvtimme senare är det dags igen. Vi hör på fåglarna att det är något på gång nere vid tjärnen, och någon minut senare kommer en björn upp i skogspartiet vid oss, från tjärnens norra sida vid gömsle 6. Den uppehåller sig också ett kortare tag i skogen innan den går vidare. Efter det lugnade det ner sig och jag fick chans att sova en stund. Det skulle visa sig att det här var den sista björnen vi såg på resan.

Men äventyret var inte över för det. Vi turades om att sova och när jag sov frampå morgonkvisten vid 6-tiden så väcker Alf mig med orden "Järv, tyst!" Jag glider så tyst jag kan ner från överslafen och sätter mig vid den ena kameran. Man ser att järven rör sig och vips så dyker den upp och sitter stilla. Lyckas få ett par fina bilder innan den drar vidare, snabbt och smidigt. Efter cirka 20 minuter är det dags igen. Järven kommer samma väg och poserar för oss på ungefär samma ställe som senast. Efteråt pratade vi om att det kan ha varit så att järven hämtade mat, stack iväg och gömde undan den i något träd och sedan kom tillbaka för att hämta mer. Nu var klockan redan 7 och det var dags att bryta upp och gå mot lodgen igen och förbereda hemresan. 

Hemresan blev lång och tröttsam, flyget från Kajaani till Helsingfors gick i tid, vi spenderade väntetiden i Helsingfors med att äta på O'Learys. Flyget från Helsingfors till Stockholm blev en halvtimme försenat och landade kl 18 istället för 17.30, men sedan vidtog en längre väntan på tåget som skulle ta mig hem till Sundsvall igen, med avgång 22.36. Tåget var dessutom försenat men det hade man kört in innan det var framme i Sundsvall vid 02.45-tiden. Då var det bara att ta bilen och åka den sista biten. Jag var ganska trött när jag ställde in väskorna och gick och la mig kl 03.15.

En fantastisk resa var till ända, en resa som vida översteg mina förväntningar. Jag hade sett en varg, sett och fotograferat järv två gånger och björn flera gånger. Fantastiskt! Jag rekommenderar verkligen den som är intresserad av att fotografera djur och fåglar att ta en resa med Inside Nature till Wild Brown Bear. Bland annat har man nyligen presenterat ett nytt upplägg på resa, där man är flexibel och har möjlighet att åka mellan olika ställen efter tillgången på djur. Best of the beast kallar man upplägget och med på det här är den välkände naturfotografen Magnus Elander. Magnus har fotograferat djur och natur i Sverige och runt om i världen i många år och är bland annat känd för sina resor till Arktis, är publicerad i National Geographic och vice ordförande i Naturfotograferna. Med på den första resan är även Jouko Arvonen och Magnus Fredriksson från Inside Nature. Vem vet...

De två tidigare delarna om mina upplevelser i Finland hittar du här:

Söndagstips - Resan till Finland med Inside Nature

Söndagstips - Finlandsresan, andra natten

/Christer Hägglund

Fotofyndet, kameratillbehör, gömslen med mera för naturfotografen

Söndagstips - Finlandsresan, andra natten

Klockan blev åter 17 och efter en god och närande middag var det dags att ta sig ut till gömslena igen. Denna natt skulle jag dela med en av de andra deltagarna, Hasse, som varit på björnsafari tidigare, både med Inside Nature hos WBB och på andra ställen i Finland och även Sverige. Vi placerade oss i gömsle 1 i södra delen av området, med utsikt över tjärnen, klippan och en liten myr söder om gömslet. Gömsle 1 har möjligheter åt alla håll så vi kunde även se den stora myren bakom oss, där det kvällen innan varit en del observationer av björn som kommit runt tjärnen och gått vidare. Själva konstruktionen av gömsle 1 är annorlunda än de andra, det är timrat mot diverse olika konstruktioner med träskivor på de andra. Ettan är lägre i tak och har därför ingen våningssäng utan två madrasser, och har även en separat toalett. Hasse och jag satte oss att bevaka, Hasse åt öster och söder, jag åt väster.

Det är under hela kvällen och skymningsperioden väldigt lugnt, förutom en hel del fågelobservationer, och eftersom gårdagskvällen varit både lyckad och jobbig så beslutade vi att sova från midnatt och ett par timmar framåt. Hasse klev upp ett par gånger och tittade när fåglarna varnade, men förutom en väldigt avlägsen observation av en björn i dimma så blev det inget. Dagen efter fick vi hör att en björn vid något tillfälle passerat väldigt nära oss, när vi ganska nyligen lagt oss för att sova. Surt, men det var inget att göra något åt, vi var helt enkelt för trötta. Vi siktade på revansch den tredje natten.

En del fina fågelbilder blev det som sagt i alla fall:

Truten spanar ut över vattnet och ska försöka ta en av
knipans ungar.

Truten flyger och gör ett försök...

...men knipungarna har lärt sig och dyker blixtsnabbt.

Söndagstips - Resan till Finland med Inside Nature

När jag för en tid sedan fyllde 40 så önskade jag mig en resa. Ett fotosafari till Finland, till något ställe där man kunde se björn och kanske något fler rovdjur. Jag fick som jag ville och familj, släkt och vänner gick ihop till en resa med Inside Nature. Något både min sambo, som bokade resan, och jag fastnade för var informationen från Jouko Arvonen på Inside Nature. Den var både detaljerad och entusiastisk. Jag pratade med Jouko på telefon också, och vi pratade lite om utrustning och lite annat, vilket ytterligare förstärkte min positiva bild. Man märker att Jouko själv är fotograf och verkligen brinner för sina resor. Veckan före midsommarafton var det så äntligen dags!

Från Sverige går resan från Arlanda till Helsingfors där man byter flyg till ett mindre plan och flyger norrut till Kajaani. Kajaani ligger ungefär i höjd med Skellefteå i Sverige. Från flygplatsen i Kajaani hade vi skjuts till Wild Brown Bear, vilket är en bilresa på drygt 12 mil och ca 1,5 tim. Vi var tre resenärer och en reseledare som även fotograferade själv. I bilen under bilresan pratade vi mycket om säkerhet, ordningsregler, tips och tricks och allt möjligt annat. Vi fick även en statusuppdatering om den senaste tidens observationer av tjejen som körde bilen.

Wild Brown Bear ligger i Vartius, närmsta större ort är Kumho. Det ligger väldigt nära den ryska gränsen och själva lägret är från början en finsk gränskontrollstation som byggts om och till för att passa den här verksamheten.

På Wild Brown Bear ser dygnen ganska lika ut. Kl 16 börjar dygnet med middag, sedan kl 17 är det dags att till fots ta sig de 700 metrarna ut till gömsleområdet. Vi hade sådan tur att ägaren Ari skjutsade vår packning fram till gömsleområdet så vi behövde inte bära den långt alls. Man sitter i gömslet under hela natten. I varje gömsle finns det tillgång till säng med sovsäck där man kan välja att sova en stund om man vill. Är man två i gömslet är det lämpligt att sova i skift för att inte missa så mycket av nattens händelser. Man bör försöka sova en liten stund, det är inte jättelätt att sova på dagarna och man orkar inte speciellt många dagar helt utan sömn. Kl 07, och inte före, är det så dags att lämna gömslet och ta sig tillbaka till lodgen igen, där det kl 08 serveras frukost och sedan är man fri att göra vad man vill. Har man haft en lyckad natt är det många som väljer att titta igenom och eventuellt redigera sina bilder, men många väljer att ta en dusch och försöka sova åtminstone någon timme. Kl 16 är det så middag igen och schemat börjar om igen. Eftersom middagen kl 16 är det första som är gemensamt för nyanlända och gamla gäster så säger man att dagen börjar där. Man har ett rum i lägret där man har en säng och det finns tillgång till toalett, dusch och bastu. Fattas väl bara annat när vi är i djupaste Finland.

Man får alltså inte lämna gömslet på egen hand, inte under några omständigheter förutom möjligen om gömslet står i ljusan låga. Anledningarna till detta är flera, och jag ska här redogöra för en del av dem. OBS att detta är mina egna tolkningar av dessa orsaker.

• säkerheten, detta är ett område som är extremt tätt på björn och järv. Varg och lo finns också i området. Det vore naivt att inte förstå att det kan vara farligt under vissa omständigheter. 
• om du kliver utanför gömslet för att göra dina behov så sprider du mänsklig vittring över området som riskerar att skrämma bort djuren, eller åtminstone göra dem betydligt mer vaksamma.
• du riskerar också att skrämma iväg djur när du kliver ut. Det är inte så roligt för grannen i gömslet intill att du skrämmer iväg djuren för honom så att pengarna han betalat för vistelsen i gömslet är om intet. 

Just för att göra sina behov finns det lösning i alla gömslen i form av en toahink. I vissa står denna lite avskilt i ett eget bås i gömslet, i andra inte. Primitivt, visst, men det funkar och du är inte där för att sitta på dass utan hinken finns där som nödlösning.

Varje dag när man går till gömslet får man med sig en liten ryggsäck med matsäck. Under vår vistelse bestod matsäcken av en dubbelmacka med massor av pålägg, en youghurt, en frukt (tyvärr en apelsin vilket får anses olämpligt av många anledningar) per person, dessutom thepåsar, pulverkaffe och en termos med vatten. Jag själv tyckte att det kunde bli lite i minsta laget, så jag hade med mig ett par kexchoklad eller Sport Lunch som jag kompletterade med. Man sitter i gömslet under 14 timmar och ska man orka med det så bör man hålla sockernivån på en hög och jämn nivå. Om du vill ha med dig något extra att äta, tänk på att du handlar det innan du kommer till campen. Där finns inget att köpa och man har långt till närmaste affär. Se flygplatsen i Kajaani som civilisationens sista utpost.

Mat serveras som jag tidigare nämnt två gånger om dagen, dels middagen och dels frukosten. Den senare är närmast att betrakta som en brunch med omelett, korv, köttbullar och en del annat. Det är inga problem att äta sig mätt där. Middagen hade vi fått förvarning om skulle vara ganska enkel, men blev mycket positivt förvånade då det var rejäl, god och vällagad husmanskost som man stod sig bra på. Dessutom fanns det varje dag en soppa till förrätt och en enklare efterrätt. Någon trerättersmiddag var verkligen mer än vad jag hade förväntat mig. Jag är en motionär som tränar en del och har ämnesomsättning därefter, så jag blev lite hungrig emellanåt, men eftersom resten av gruppen inte kände av detsamma så bestämmer vi att det var mig det var fel på i det fallet.

En sak som är lite speciell med det här stället är att det ligger verkligen nära gränsen mot Ryssland. I gränsens omedelbara närhet finns ett förbudsområde där man inte får vista sig utan speciellt tillstånd. Det innebär att man ska vara MYCKET försiktig med var man går om man är ute på dagspromenader, mm. Vi hörde om en okänd resenär som antingen inte såg eller som trotsade förbudsskyltarna och gick nära gränsen. Honom kom gränspolisen och tog in på förhör och det hela slutade med ganska höga böter. Så chansa inte utan håll dig på säkert avstånd från förbudszonen. Det sitter kameror på många platser i skogen så gränspolisen kommer att upptäcka alla försök. En av orsakerna till att området är så välbevakat är att det funnits problem med trafficing från fd Sovjetrepubliker in i Finland och vidare ut i Europa.

Första natten i gömsle tillbringade jag i gömsle 5, som är beläget i den norra delen av området, vid den lilla sjön. Med mig i gömslet hade jag Magnus, vår reseledare, som är en kunnig och erfaren naturfotograf och ornitolog. Det senare kommer att visa sig. Jag tog plats längst in i gömslet som bestod av fyra "gluggar" för objektiv, en våningssäng och två plaststolar. Kameran fäster man i sitt medhavda stativhuvud, vilket man i sin tur fäster i en bräda där det finns både hål och skruvar som passar. I flera av gömslena fanns det både 3/8"-skruvar, vilka är vanligast för att fästa stativhuvudet i stativet, och 1/2" som finns på en del mindre stativhuvuden och om man vill sätta sitt stativfäste direkt i brädan utan huvud. Objektivet monteras och man spänner ett tyg om objektivet, ett tyg som förhindrar insyn, hindrar dofter från att lämna gömslet åtminstone till viss del, men som ändå ger dig full rörelsefrihet. Ovanför gluggarna där man sätter sin kamera finns ett avlångt fönster där man kan hålla span när man inte tittar ut genom kamerasökaren.

Jag hade med mig två kamerahus, Canon EOS 550D och Canon EOS 650D, samt telezoomobjektiven Sigma 150-500 och Canon EF 70-200/4L. Jag monterade objektiven på varsin kulled, satte 650:n på Sigma-objektivet och 550:n på 70-200:an för bilder på lite närmare håll. Sedan är det bara att vänta. Eftersom gömsle 5 ligger vid den lilla tjärnen finns det en hel del fågel där, fågel som får duga som motiv i brist på annat. Vi såg bland annat en knipa, en kricka och en grönbena. Dessutom fanns det några arter som väl får anses som lite övertaliga jämfört med en genomsnittlig tjärn i skogen. Dessa var gråtrut, silltrut, fiskmås och skrattmås. Anledningen till att dessa är överrepresenterade är att man åtlar för rovdjuren, och den här maten är även måsar och trutar sugen på.

Skrattmås som är på väg att starta

Gråtrut. Det fanns gråtrut och silltrut vid den lilla tjärnen och
dessa fåglar är ganska rejäla bitar.



Järven visar sig för ett kort ögonblick på klippan i kvällssolen

Men nu var det ju inte därför vi var här, utan anledningen var ju såklart björn! Det fanns mycket goda utsikter att se björn, men helt säkert är det ju inte. Man ska inte missta sig och tro att detta är en djurpark för det är det alltså inte. Det händer ibland att det går flera dagar mellan observationerna. Kl 19.30 steg pulsen ordentligt, en järv visade sig på klippan på andra sidan sjön! Det gick otroligt fort och jag hann få iväg ett par skott på chans, vilka visade sig ha fångat den lille krabaten. Dock var det mycket ivägen så helt nöjd var jag inte. Men när är man det egentligen...? Magnus och jag satt i gömslet och tittade på det otroligt vackra kvällsljuset som föll på klipphällen där järven stod tidigare. Ett fantastiskt ljus för att fota en björn, det var bara det att björnen saknades...

Men så strax efter kl 22 dök han upp, den första björnen. Det var en ljus björn som såg ut som och uppträdde som en undergiven hanne. Han hade bråttom och korsade myren och gick norrut in i nästa skogsparti. I min notering av tiden för observationen skrev jag "större hanne i närheten?" Denna notering skulle visa sig alldeles korrekt, för ungefär en kvart senare så dök det upp en mörk, stor hanne som betedde sig helt annorlunda mot den jag beskrev nyss. Denna ägde världen och han ville visa det för alla och envar. Den dominante hannen tog sin tid och gick runt innan han försvann. Ungefär en halvtimme senare dyker han upp igen, går runt sjön och ut på myren. En halvtimme senare är det dags för ytterligare en björn att göra entré. Denna är mörk till färgen men visar tydligt att han inte är dominant utan utstrålar undergivenhet, trots att den store mörke inte längre är synlig.

Den store dominante björnahannen

Klockan har hunnit bli 22.30 när den dominante kommer tillbaks. Vi ser honom på avstånd och han går inte fram mot maten. Ca 10 min senare kommer en ljus björn till, som vi tycker ser ut att vara en hona. Hon uppträder mer självsäkert och tar det ganska lugnt och passerar genom området och går norrut. Mindre än fem minuter senare dyker den dominante hannen upp igen. Han går målmedvetet i honans spår, stannar i princip inte upp utan vädrar lite i honans spår och går efter och försvinner i den norra skogen. En teori vi hade var att hannen uppsökte honan för att parningsperioden ännu inte riktigt var slut. Strax efter midnatt dyker honan upp igen som hastigast och bara ett par minuter senare ser vi den dominante hannen igen. Han är nu klart mer intresserad av maten och äter i godan ro. Att han inte längre är intresserad av att söka efter honan som var på platsen bara ett par minuter tidigare och att han ger sig tid att äta i lugn och ro gör att vi tror att parningen genomfördes.

Den ljusa björnhonan

Efter detta gjordes inga fler djurobservationer denna natt, men med en järv och inte mindre än nio observationer av fyra olika björnindivider så kan man ju inte vara annat än nöjd. Kl 07 avbröt vi och tog oss tillbaka till lodgen igen för frukost vid 8-tiden.

Efter frukosten var tanken att sova några timmar, dock var det svårt att sova efter den händelserika natten. Istället blev det en skaplig löptur på nästan 9 km längs grusvägen till WBB och längs den stora vägen, 89:an, som går in i Ryssland. En del i Inside Natures koncept är att man kör workshops på eftermiddagen innan man drar ut på nästa nattpass, för att se om man tagit några bilder, om dessa går att förbättra rent tekniskt, om man ska söka nya varianter av motiv kommande natt, etc. Mycket nyttigt och det var en hel del tänkvärda saker som sades. Speciellt för mig som med god marginal placerade mig som nybörjaren i sällskapet.

Om en vecka får ni läsa om min andra natt i gömslet.