Det var som sagt mitt första maraton någonsin och jag var självklart både förväntansfull och lite nervös. Hur skulle det gå? Räckte förberedelserna? Skulle det bli trångt?
Starten gick planenligt kl 12.00. Jag hade bestämt mig för att försöka följa de farthållare som deltar i loppet. Dessa har en tid som de garanterar att man är i mål före, och då kan man välja tider från 3:30 till 5:30. Jag valde 4:00. Farthållarna hade en färgad flagga i en liten ryggsäck, i mitt fall gul, och i början även en stor ballong som det stod tiden på. När startskottet gick så började folkmassan sakta röra sig längs Lidingövägen. Ganska långt med promenadsteg, men så småningom fick man ta första löpstegen i första maran. En ganska stor känsla som jag väntat länge på. Första varvet är 17 km och går från Lidingövägen vänster längs Valhallavägen och vidare höger förbi TV- och radiohusen. Därefter bär det av in mot centrum. Överallt folk som hejade och jublade. Jag hade hört en del om folkfesten, men jag blev ändå överaskad. Det var verkligen folk överallt. Med jämna mellanrum var det dessutom band som spelade, sambagrupper som dansade, med mera. En riktig fest alltså. På olika ställen längs banan fanns även speakers, som informerade om läget för täten och berättade en del annat. Skönt även för oss löpare att få något annat än sin egen andning att lyssna till.
Förbi kungliga slottet och genom Slussen och ut på Söder Mälarstrand. Även här gott om publik som hejade på alla. Det var en av sakerna som överaskade mig mest, att folk verkligen hejade på alla löpare med entusiasm. Efter Söder Mälarstrand så var det dags för Västerbron, som bjuder på loppets största höjdskillnad. Det gick bra och vi svängde ned förbi Rålambshovsparken, längs Norr Mälarstrand och bort mot stadshuset. Här hade vi redan passerat flera vätskekontroller och toaletter för löpare som behövde uppsöka sådana. Fortfarande med pigga ben så bar det vidare längs Vasagatan, förbi centralen och vidare mot Torsgatan, Odengatan, Karlavägen och Sturegatan upp mot Stockholms Stadion. Med de pigga benen i behåll svängde vi in på Valhallavägen igen. Där lyckades jag se min far som tog ett par bilder i farten. Längs Valhallavägen var det dags att äta för första gången också, skalade halva bananer. Kladdigt men skönt att få nåt i magen.
Ner via Oxenstiernsgatan förbi TV och radio, men denna gång vänster längs Dag Hammarskjölds väg. Ut på Gärdet och där passerades halvmaratondistansen 21,1 km. Skönt att ha den passerad, nu kändes det ok att börja räkna nedåt. Regnet hade nu börjat tillta, men kändes ändå på hanterbar nivå. Vidare ut mot Djurgården, där vi passerade över Djurgårdsbrunnskanalen. Ute på Gärdet och Djurgården var det lite mindre publik, men den publik som fanns gjorde gott om ljud och hejade livligt på alla löpare. När man kom in mot Gröna Lund så började jag känna mig sliten. 27 km var tillryggalagda så det var ännu en bit kvar. Från Djurgårdsbron in på Strandvägen anslöt dragningen till den på första varvet. Kungsträdgården en andra gång och Kungliga slottet där jag såg en löpare bli inlastad i ambulans för transport i ilfart till något närliggande sjukhus. Hoppas att det gick bra för dig, vem du nu var!
Skeppsbron och Slussen passerades igen och längs Söder Mälarstrand så började jag känna mig mer och mer sliten. Osäkerheten om jag skulle orka följa med mina farthållare ända in i målet blev större och jag ömsom släppte, ömsom gav mig den på att hänga på. Jag fortsatte att äta och dricka det som bjöds efter vägen, det var både energybars, fler bananer och självklart massor av sportdryck. Västerbron på andra varvet hade sagts vara en riktig rysare, men där gick det riktigt bra och jag tog till och med in på min farthållare. När vi rundade Rålambshovsparken för andra gången så låg jag ganska tätt inpå honom. Vid Stadshuset bjöds det denna gång på varmt kaffe, vilket var gott men svårt att dricka fort. Jag tog i mig några munnar ur muggen och skyndade vidare. När vi nådde Torsgatan så hade regnet ökat ytterligare, och på Odengatan började krampkänningarna komma tätare än tidigare. Här någonstans fick jag släppa farthållaren, alltså med mindre än 3 km till målet. Sista biten längs Karlavägen och Sturegatan var riktigt, riktigt grymma men det gick. 4 timmar och 56 sekunder efter startskottet passerade jag under bågen i målet. Min nettotid blev 3 timmar, 57 minuter och 49 sekunder.
Det där med bruttotid och nettotid kan kräva sin förklaring. Bruttotiden är tiden som rullar på alla klockor längs vägen och den tid som gäller för eliten. Eftersom det är så många som startar så placeras startgrupperna längs Lidingövägen. När startskottet går har man flera hundra meter, för F-gruppen kanske till och med en kilometer, fram till startlinjen. Därför startar klockan när man passerar startlinjen. Den tiden man får då är tiden man har på maratondistansen 42 195 m.
Idag njuter jag av lite stumma ben och att ha ruggigt svårt att gå nedför trappor, men för övrigt mår jag riktigt bra. Ska försöka samla intrycken och fundera på vad nästa mål med min löpning blir. En sak är säker, något fler maraton blir det med all säkerhet!
Ett stort tack till alla funktionärer som gör det möjligt för oss att få komma till er och springa, och till all publik. Ni gör verkligen skillnad när man är trött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar