Bokrecension "Från periskop och brygga"

Är inne i en period när jag plöjer böcker nu igen och den här gången har jag läst "Från periskop och brygga", av fd amiralen Bror Stefenson. Boken är lättsam och innehåller en ganska snabb och flyktig genomgång av Stefensons karriär, från att han blev fänrik i flottan 1951 till slutet av karriären som befälhavare för Östra militärområdet 1988-91, från 1991 med amirals grad.

Mest känd är nog Bror Stefenson för sin tjänstgöring som chef för försvarsstaben 1982-87. Där kom han i mediernas strålkastare direkt i och med Hårsfjärdsincidenten. Efteråt har det spekulerats i många saker om Hårsfjärden och en av dessa är att det var en ubåt från Nato som fångades in i fjärden. Orsaken till det sägs vara att ett fåtal officerare i den svenska marina ledningen med goda kontakter till amerikanerna, givit sitt tillstånd till en "skarp övning" i ubåtsjakt, med en ubåt från Nato, troligen USA, och kanske också miniubåtar. Det hela gled dem dock ur händerna när det visade sig att vår ubåtsjakt fick tag i ubåten och lyckades stänga in den. Det sprängdes ett antal minor, vilket är extremt ovanligt i fredstid, och ett stort antal sjunkbomber släpptes mot inkräktaren.

Vi lyckades dock inte tvinga upp någon ubåt till ytan och det kan enligt många bedömare ha berott just på att det var en ubåt från Nato och att en politisk affär lättast undveks genom att ubåten "lyckades smita ut". Och det är här Bror Stefenson spelar en huvudroll. Under de timmar när minstationen på Mälsten hade en ubåt inom håll för sina minor var Stefenson högste befälhavare på Försvarsstaben, då vår överbefälhavare valt att gå på teater eller om det var opera. Det råder delade meningar om vad som hände den kvällen men faktum kvarstår att övlt Kviman på Mälsten inte fick eldtillstånd för sina minor och inkräktaren smet ut.

Efteråt har det visat sig att de aktuella sidorna i ÖB:s krigsdagbok saknas, både i det handskrivna originalet och i den renskrivna varianten. Det saknas också andra bevis som sägs tala för att det ska ha varit en amerikansk ubåt. Mitt i detta sitter Stefenson och det var bland annat därför jag tyckte att denna bok skulle vara intressant. Att få höra Stefensons egna ord om dessa viktiga dagar och timmar. Besvikelsen är dock stor när jag inser att han bara skjuter ifrån sig anklagelserna om att en ubåt släpptes ut som befängda och inte överhuvudtaget går in på fakta om varför och vad som hände. Inte mer än att det omtalade eldtillståndet beviljades, vilket enligt Stefenson borde bevisa motsatsen. Problemet var bara att eldtillståndet fördröjdes i många timmar och när det gavs var det redan för sent.

I intervjuer har Kvimans inställning till bland annat Stefenson märkts och det är nog bara hans officersheder som hindrar honom från att uttrycka sig med större kraftuttryck. Stefenson beskriver bråket med Kviman på följande sätt i boken: "Sedan hade jag möjlighet att tala mera ingående med förbandschefen, överstelöjtnant Kviman. Vi hade en dubbelsidig genomgång av hur vi såg på problemen vid minspärrtropparna. En nyttig genomgång om hur man kan klara ut hur det ter sig från olika nivåer". En fin beskrivning.

Enligt författaren och kalla kriget-forskaren Anders Jallai tillhörde Bror Stefenson den absoluta toppen inom Stay behind-rörelsen, eller Arla Gryning som den kallades i Sverige. Det får man väl varken bekräftelse eller dementi om i boken men faktum är att Stefenson åtminstone berättar om att han hade inofficella kontakter med ledande personer på Nato-sidan.

Allt som allt är det en bok som är trevlig att läsa och som innehåller ett antal roliga anekdoter från en lång karriär. Om man inte som jag är verkligen intresserad av något visst ämne i historien så kommer man nog att finna den riktigt intressant. För mig tar besvikelsen lite överhanden.

Boken får betyget 2 av 5.

/Christer Hägglund