Bilarna som visas är i excellent skick och det är övervikt för amerikanska bilar från 50- och 60-talen.
söndag 11 maj 2014
Bilder från Sundsvall Custom & Hot Rod Show
Bilder från helgens bilutställning Sundsvall Custom & Hot Rod Show i Nordichallen. Som vanligt ganska svåra förutsättningar för att få bra bilder. Ljuspunkterna i taket syns i de blankpolerade bilarnas lack. Blänket som uppstår går att minska med ett polarisationsfilter, men att få bort ljuspunkterna är svårt.
Bilarna som visas är i excellent skick och det är övervikt för amerikanska bilar från 50- och 60-talen.
Bilarna som visas är i excellent skick och det är övervikt för amerikanska bilar från 50- och 60-talen.
lördag 10 maj 2014
Fotograf dödad i Aleppo, Syrien
Den kanadensiske frilansfotografen Ali Mustafa dödades i början av mars i Aleppo i Syrien. Mustafa fanns på plats för att fotografera inbördeskrigets offer, och dödades tillsammans med sju andra när regeringsflyg bombade det av oppositionen hållna Hadariyeh-området i Aleppo. En helikopter släppte först en bomb och sedan ännu en, när fotografer och andra samlats för att se skadorna av den första bomben.
Ali Mustafas bilder publicerades regelbundet i the Guardian, The Times och i Radio Free Europe. Dödsfallet befäster Syriens topplacering på listan över de länder som är farligast för journalister. Bara under 2013 dödades 29 journalister, och ytterligare minst 61 blev bortförda.
Ali Mustafas bilder publicerades regelbundet i the Guardian, The Times och i Radio Free Europe. Dödsfallet befäster Syriens topplacering på listan över de länder som är farligast för journalister. Bara under 2013 dödades 29 journalister, och ytterligare minst 61 blev bortförda.
 |
| Aleppo i Syrien Foto: syrialooks Licensierad under Creative Commons |
fredag 9 maj 2014
Idag börjar Rifo
Idag tar årets Rifo, riksfotoutställningen, sin början på Fotografiska i Stockholm. Arrangemanget håller på hela helgen enligt program som du hittar på http://rsf-fotoklubbar.org/rifo2014/
Missa inte det!
/Fotofyndet
Missa inte det!
/Fotofyndet
torsdag 8 maj 2014
Att ta chansen: Makrofoto
Häromdagen när vi städade upp lite i trädgården hittade min sambo ett fotoobjekt som inte fick passera utan att bli dokumenterat, en spindel som var med våra mått ganska stor.
Spindeln fotograferades med en Canon EOS 550D, mellanring MeiKe 31mm och Canon EF 50/f1.4. För att få lite längre skärpedjup i bilden bländades objektivet ned till f20. För att inte få hållbart lång slutartid trots dagsljus ställdes ISO-värdet upp till 1600-3200. Inget mästerverk, men en helt ok dokumenterande bild.
/Fotofyndet
Spindeln fotograferades med en Canon EOS 550D, mellanring MeiKe 31mm och Canon EF 50/f1.4. För att få lite längre skärpedjup i bilden bländades objektivet ned till f20. För att inte få hållbart lång slutartid trots dagsljus ställdes ISO-värdet upp till 1600-3200. Inget mästerverk, men en helt ok dokumenterande bild.
/Fotofyndet
onsdag 7 maj 2014
Horner prisas postumt
Nils Horner får postumt Publicistklubbens Stora Pris 2014, meddelas det på Publicistklubbens hemsida. Motiveringen är att han "genom sin utrikesrapportering med detaljskärpa, nerv och mänsklig närvaro hjälpt oss att göra världen mer begriplig"
Priset kommer att överlämnas till Horners anhöriga i samband med ett seminarium på Kulturhuset i Stockholm den 12 maj, där rapporteringen från världens krigshärdar diskuteras under rubriken "Yttrandefrihetens pris till Nils Horners minne".
Nils Horner sköts av två okända män i Kabul, Afghanistan den 11 mars i år. Han blev 51 år.
/Christer Hägglund
Priset kommer att överlämnas till Horners anhöriga i samband med ett seminarium på Kulturhuset i Stockholm den 12 maj, där rapporteringen från världens krigshärdar diskuteras under rubriken "Yttrandefrihetens pris till Nils Horners minne".
Nils Horner sköts av två okända män i Kabul, Afghanistan den 11 mars i år. Han blev 51 år.
/Christer Hägglund
Bildkomposition med Gyllene snittet
Det gyllene snittet, ett sätt att komponera bilder och annat som varit känt inom konsten sedan många hundra år tillbaka. Faktum är att det gyllene snittet finns beskrivet redan under Pythagoras livstid (580 f.Kr-495 f.Kr). Ni vet, han med Pythagoras sats. Orsaken sägs vara att man såg det här speciella förhållandet återkomma i olika geometriska former, bland annat pentagrammet.
Men vad är då det gyllene snittet och varför ska vi tänka på det när vi fotograferar? Ja, bakgrunden är att en del visa män kom tidigt på att det gyllene snittet var ett sätt att uppnå total harmoni i konstverk och annat, och att man tyckte sig se att naturen följde denna regel i många skapelser som vi människor tyckte var vackra. Under renässansen (ca 1400-1600) var det många som slaviskt följde det gyllene snittet i sina tavlor, skulpturer och annat.
Men rent matematiskt, vad innebär det gyllene snittet? Jo, om man tar en sträcka och delar in den i en längre del a och en kortare del b, så förhåller sig längden a till b på samma sätt som a gör till hela sträckan.
För att uppnå harmoni i bilden ska man alltså försöka lägga huvudmotivet i skärningspunkten mellan linjerna, eller enkelt uttryckt lite vid sidan av och lite ovan eller nedan mittlinjerna i bilden. Om man vill leka lite med en bild kan man prova att i efterhand beskära den. Då ser man att om man får huvudmotivet i mitten så kan bilden ofta upplevas som tråkigt, och med huvudmotivet väldigt långt ut mot ett hörn kan den upplevas som mer dramatisk. Det gyllene snittet är då något mitt emellan.
Nästa gång ska vi titta lite på ett annat sätt att göra samma sak, nämligen tredjedelsregeln.
/Fotofyndet
Men vad är då det gyllene snittet och varför ska vi tänka på det när vi fotograferar? Ja, bakgrunden är att en del visa män kom tidigt på att det gyllene snittet var ett sätt att uppnå total harmoni i konstverk och annat, och att man tyckte sig se att naturen följde denna regel i många skapelser som vi människor tyckte var vackra. Under renässansen (ca 1400-1600) var det många som slaviskt följde det gyllene snittet i sina tavlor, skulpturer och annat.
Men rent matematiskt, vad innebär det gyllene snittet? Jo, om man tar en sträcka och delar in den i en längre del a och en kortare del b, så förhåller sig längden a till b på samma sätt som a gör till hela sträckan.
 |
| På exemplet, en bild 900x600 pixlar, ser vi uträkningen att a (556) förhåller sig till b (344) på samma sätt som a (556) gör till hela sträckan (900). Faktorn är hela tiden 1,6. Detsamma gäller för höjden (600) som delas in i delsträckorna 371 och 229. |
Nästa gång ska vi titta lite på ett annat sätt att göra samma sak, nämligen tredjedelsregeln.
/Fotofyndet
tisdag 6 maj 2014
Startskottet i Timrå
Kommande lördag, den 10 maj, är det dags för Startskottet i Timrå. Det är Hillbillys Timrå som bjuder in till bilträff i Skönviksbacken kl 10-15. Inget inträde för publik (20 kr i parkeringsavgift). Bilträffen på dagen är tyvärr inställd enligt Hillbillys hemsida.
På kvällen är det traditionsenlig cruising längs Terminalvägen. För publik finns det parkeringsmöjligheter vid fd Timrå Värdshus. Det är sedan en promenad på ett par hundra meter.
Ta chansen att se och fotografera en del av motorhobbyn i Sundsvallsområdet.
/Fotofyndet
På kvällen är det traditionsenlig cruising längs Terminalvägen. För publik finns det parkeringsmöjligheter vid fd Timrå Värdshus. Det är sedan en promenad på ett par hundra meter.
Ta chansen att se och fotografera en del av motorhobbyn i Sundsvallsområdet.
/Fotofyndet
 |
| Bild från Startskottet något tidigare år. |
måndag 5 maj 2014
Tamron släpper superzoom
Tamron har släppt uppgifter om sin nya superzoom 16-300mm F3.5-6.3 Di II VC PZD Macro, som alltså har en zoomfaktor på hela 18.8x. Det uppges av Tamron vara rekord för superzoomar. Att ha en riktig vidvinkel på 16mm och vid behov kunna dra upp ända till 300mm telezoom är en stor fördel på resor, när man ibland har begränsade möjligheter att ha flera objektiv med sig. Bländarvärden på 3.5 i vidvinkelläget och 6.3 i teleläget är inte något jättebra, men har blivit någon form av branschstandard på superzoomar för konsumenter. Objektivet passar kameror med APS-C-sensorer. Objektivet släpps i USA den 15 maj för Canon och Nikon. Sony-versionen, som kommer att sakna bildstabilisering (VC) kommer att lanseras senare.
Läs mer om de tekniska detaljerna hos Tamron, Announcement 28-300mm f3.5-6.3-DI-VC-PZD
Läs mer om de tekniska detaljerna hos Tamron, Announcement 28-300mm f3.5-6.3-DI-VC-PZD
söndag 4 maj 2014
Världens mest fotograferade plats
Den estniske dataprofessorn Tanel Tammet bestämde sig för ett par år sedan för att ta reda på vilken som är världens mest fotograferade plats. För att göra det så använde professorn sig av Google Maps och byggde sajten sightsmap.com. Topplistan ser kanske inte ut riktigt som vi hade förväntat oss. Grand Canyon, Niagarafallen och pyramiderna i Egypten är platser som man kunde förvänta sig skulle vara med på listan.
I Stockholm toppar Stadshuset, Riddarholmskyrkan och Gamla stan.
Topp 3 på listan är:
Guggenheim Museum, New York
Kyrkan Trinità dei Monte och Spanska trappan i Rom
Park Güell i Barcelona
Källa: Daily Mail
I Stockholm toppar Stadshuset, Riddarholmskyrkan och Gamla stan.
Topp 3 på listan är:
Guggenheim Museum, New York
Kyrkan Trinità dei Monte och Spanska trappan i Rom
Park Güell i Barcelona
Källa: Daily Mail
lördag 3 maj 2014
Löparsäsongen drar igång på allvar
Nu drar löparsäsongen igång på allvar med allehanda lopp för motionärer och elit. Själv begår jag premiär med nummerlapp på magen den 10 maj i ICA-loppet i Sundsvall. För seniorer finns det två klasser, halvmaraton (21 km) eller 10 km. Dessutom finns det några olika klasser för juniorer och barn.
Ett tv-program som gick för ett tag sedan har fått stort genomslag, där kontentan var att det kunde vara farligt att träna. Det man hela tiden måste tänka på är att ha rimliga mål med sin träning. Att vara otränad och överviktig och säga att man ska springa ett maraton om ett halvår, eller klara att springa en mil på 45 minuter, är inte rimliga mål. Låt träningen ta tid och känn efter när kroppen säger stopp, då minskar du avsevärt risken att få problem med skador och förslitningar. Att springa ett maraton är ingen omöjlighet för många, men låt det ta 2-3 år att förbereda dig.
Tävlingskalender 2014:
10 maj ICA-loppet, halvmaraton
14 juni Indalsledenloppet, stafett 4-14 km
5 juli Borgsjön runt, 19 km vandring/löpning
Plus några som kommer till under sommaren
Hoppas att vi ses på någon tävling i sommar!
/Christer
Ett tv-program som gick för ett tag sedan har fått stort genomslag, där kontentan var att det kunde vara farligt att träna. Det man hela tiden måste tänka på är att ha rimliga mål med sin träning. Att vara otränad och överviktig och säga att man ska springa ett maraton om ett halvår, eller klara att springa en mil på 45 minuter, är inte rimliga mål. Låt träningen ta tid och känn efter när kroppen säger stopp, då minskar du avsevärt risken att få problem med skador och förslitningar. Att springa ett maraton är ingen omöjlighet för många, men låt det ta 2-3 år att förbereda dig.
Tävlingskalender 2014:
10 maj ICA-loppet, halvmaraton
14 juni Indalsledenloppet, stafett 4-14 km
5 juli Borgsjön runt, 19 km vandring/löpning
Plus några som kommer till under sommaren
Hoppas att vi ses på någon tävling i sommar!
/Christer
fredag 2 maj 2014
Smartphone mot riktig kamera
"Jag behöver ingen kamera, jag har mobilen". Ja, om du är fotograf och har din kamera med dig så har du hört den där till leda. Om du befinner dig på ett dop eller någon annan högtid så är det inte ovanligt att den åtföljs av ett "Kan jag få bilder av dig sen?"
Nu har DP Review Connect tagit tag i frågan och jämför iPhone 5S, med 8 megapixelkamera, och Nokia Lumia 1020, med en kamera på hela 41-megapixlar, med digitala systemkameror från några olika generationer och märken.
Läs artikeln och fundera om du ska sälja av din fotoutrustning och använda mobilen istället...
Läs artikeln här Smartphones versus DSLRs versus film: A look at how far we've come
/Fotofyndet
Nu har DP Review Connect tagit tag i frågan och jämför iPhone 5S, med 8 megapixelkamera, och Nokia Lumia 1020, med en kamera på hela 41-megapixlar, med digitala systemkameror från några olika generationer och märken.
Läs artikeln och fundera om du ska sälja av din fotoutrustning och använda mobilen istället...
Läs artikeln här Smartphones versus DSLRs versus film: A look at how far we've come
/Fotofyndet
torsdag 1 maj 2014
Den mystiske amerikanen
I fallet med det nedskjutna och i många år försvunna svenska spaningsflygplanet 79001, eller DC-3:an som den kallades i folkmun, så finns det en mängd märkliga händelser. Vi tar en kort bakgrund till att börja med. Den 13 juni 1952 lämnade den svenska TP 79:an (DC-3) 79001 Bromma flygplats för en flygning över Östersjön. Orsaken till flygningen var signalspaning, dvs att kartlägga och spela in den sovjetiska radarbevakningen vid Baltikum. Det gjordes genom att spaningsflygplanet, eller ett annat flygplan i dess sällskap, gjorde så kallade radarstötar mot den sovjetiska gränsen. När det sovjetiska luftförsvaret trodde att man var under angrepp tändes radarstationerna upp längst kusten och signalspaningspersonalen kunde analysera och kartlägga den. Klockan 11.23 sändes den sista signalen ut från DC-3:an och sedan var den spårlöst försvunnen i över 50 år. Ombord fanns tre flygvapenanställda och fem från Försvarets Radioanstalt, FRA.
Idag vet vi att Sovjet skickade upp jaktflyg från basen i Tukums i Lettland mot flygplanet, och befälhavaren kapten Osinskij rapporterar kl 11.27 att det svenska flygplanet brinner för fullt.
2003 återfinns flygplanet efter privata initiativ, och det bärgas i mars 2004. Det är nu vi kommer till ämnet för dagens inlägg. I och i den omedelbara närheten av flygplanet hittas fyra kroppar. Befälhavaren sitter kvar i sin stol och förutom honom hittas även navigatören och flygmekanikern, samt gruppchefen för FRA-personalen. De fyra signalspanarna är fortfarande än i denna dag försvunna.
Om vi går tillbaka till själva nedskjutningen igen så rapporterar Osinskij att besättningen hoppar. Vi vet idag att fyra man inte hoppade, då de hittades i eller i direkt anslutning till flyplanskroppen. Det är då ganska lätt att anta att det Osinskij såg var de fyra FRA-männen, vars kvarlevor aldrig har återfunnits. Men var de bara fyra? Det finns en del uppgifter som pekar på att det kan ha varit en nionde man ombord, och att denne ska ha varit amerikan. Orsaken till detta uppenbara brott mot Sveriges neutralitet ska ha varit Sverige fått låna mycket avancerad amerikansk utrustning för frekvensbestämning av radarsignaler, en apparat som kallades APR-9. Denna utrustning var så känslig att amerikanerna inte ville lämna den obevakad för att förhindra att den försvann, stals eller kopierades. Betalningen för att vi fick låna denna avancerade apparat var att resultaten av flygningarna skickades vidare till de engelska och amerikanska signalspaningsmyndigheterna.
Vad finns det då som talar för att det fanns en nionde man ombord och vem han i så fall skulle vara? Ja, till att börja med så saknas det nio fallskärmar från platsen där 6:e transportgruppen hade sin utrustning. Om detta vittnar flera personer. Alla som haft en militär räddningsskärm i sin hand eller sett en på nära håll vet att det inte är något man tar med sig "en extra" när man ska flyga, då den är både tung och skrymmande. Att man skulle behöva en extra fallskärm om olyckan är framme är dessutom inte så speciellt sannolikt. Fallskärmen är också en viktig del av säkerhetsutrusningen ombord så det är inte sannolikt att en av dem bara har försvunnit utan att någon anmälan om detta gjorts.
Den man som normalt sett var styrman på dessa flygningar var inte med denna gång. Orsaken till detta har han angivit lite olika vid olika tillfällen, men till sist har han angivit att han inte fick plats, för att det var en amerikan som skulle följa med.
En man berättar om en amerikan, som arbetade på den amerikanska ambassaden, och som umgicks i moderns krets av nära vänner. Mannen själv träffade amerikanen och han var en naturlig del av vänkretsen. Den amerikanen försvann just den här dagen och kom aldrig tillbaka. Orsaken ska ha varit att han var med på DC-3:an.
Vittnesuppgifter som lämnats till en svensk flygvapenofficer berättar om att besättningsmedlemmar hoppat i fallskärm från det nedskjutna planet, och att sovjetiska torpedbåtar plockade upp dem. Inget nämns i dessa uppgifter om antalet.
Efter nedskjutningen vidtog ett storpolitiskt spel, som fick ytterligare bränsle den 16 juni när ett Catalina-plan som sökte efter DC-3:an blev nedskjutet av sovjetiskt jaktflyg. Besättningen kunde räddas. Den officiella orsaken till flygningen var under många år en övning i navigeringsflygning på internationellt luftrum. Anmärkningsvärt är att man hela tiden sökte på fel ställe. Det finns flera uppgifter om att fartyg som angavs vara en del av sök- och räddningaktionen låg vid kaj istället för att söka. Varför? Om nu flygningen var en övning som genomfördes på internationellt luftrum hade man ju inget att dölja.
Nu vet vi förvisso att syftet var ett annat. Signalspaningen mot Sovjet var något som ryssarna var medvetna om, inte minst genom spionen Wennerström. Nedskjutningen gjordes på internationellt luftrum och Sverige hade kunnat hävda att nedskjutningen var en olaglig krigshandling. Var syftet med flygningen tillräckligt för att mörklägga och söka på fel ställe? Knappast.
Om vi däremot lyfter in två amerikaner i ekvationen, en APR-9 och dess operatör/övervakare, så hamnar saken i ett helt annat ljus. Sverige höll officiellt stenhårt på sin neutralitetslinje under den här tiden, och ville verkligen inte välja sida. En del av orsaken till detta kan man tro var vårt brödrafolk i Öster, Finland. Det finns analytiker idag som tror att vårt val att inte gå med i NATO delvis var för att Sovjetunionen troligen inte hade accepterat det utan i så fall antingen tvingat Finland att gå med i Warsawapakten, eller helt enkelt ockuperat landet. Under täcket däremot spelade vi för fullt med Storbritannien, USA, Västtyskland och inte minst våra grannländer, NATO-medlemmarna Norge och Danmark. Samarbetet gällde i princip allt, underrättelseverksamhet, signalspaning, vapensystem, och åtskilligt mycket mer. Om vi erkände att vi signalspanade, att alla resultat från denna spaning hamnade i NATO:s händer och att vi dessutom medförde amerikansk utrustning OCH amerikansk personal på dessa flygningar, så hade vi definitivt valt sida.
Det, och inget annat, tror jag var orsaken till det stora hemlighetsmakeriet. Det ska bli vansinnigt intressant att se om sekretessen släpps på dokumenten om hela den här affären 2022, när det har gått 70 år. Min aning är att FRA sitter på betygligt mycket mer information än vad man hittills har medgivit.
Ha nu en riktigt skön första maj!
/Christer Hägglund
PS Vissa av intervjuerna som delvis ligger till grund för mina teorier kan du se nedan. DS
Idag vet vi att Sovjet skickade upp jaktflyg från basen i Tukums i Lettland mot flygplanet, och befälhavaren kapten Osinskij rapporterar kl 11.27 att det svenska flygplanet brinner för fullt.
2003 återfinns flygplanet efter privata initiativ, och det bärgas i mars 2004. Det är nu vi kommer till ämnet för dagens inlägg. I och i den omedelbara närheten av flygplanet hittas fyra kroppar. Befälhavaren sitter kvar i sin stol och förutom honom hittas även navigatören och flygmekanikern, samt gruppchefen för FRA-personalen. De fyra signalspanarna är fortfarande än i denna dag försvunna.
Om vi går tillbaka till själva nedskjutningen igen så rapporterar Osinskij att besättningen hoppar. Vi vet idag att fyra man inte hoppade, då de hittades i eller i direkt anslutning till flyplanskroppen. Det är då ganska lätt att anta att det Osinskij såg var de fyra FRA-männen, vars kvarlevor aldrig har återfunnits. Men var de bara fyra? Det finns en del uppgifter som pekar på att det kan ha varit en nionde man ombord, och att denne ska ha varit amerikan. Orsaken till detta uppenbara brott mot Sveriges neutralitet ska ha varit Sverige fått låna mycket avancerad amerikansk utrustning för frekvensbestämning av radarsignaler, en apparat som kallades APR-9. Denna utrustning var så känslig att amerikanerna inte ville lämna den obevakad för att förhindra att den försvann, stals eller kopierades. Betalningen för att vi fick låna denna avancerade apparat var att resultaten av flygningarna skickades vidare till de engelska och amerikanska signalspaningsmyndigheterna.
Vad finns det då som talar för att det fanns en nionde man ombord och vem han i så fall skulle vara? Ja, till att börja med så saknas det nio fallskärmar från platsen där 6:e transportgruppen hade sin utrustning. Om detta vittnar flera personer. Alla som haft en militär räddningsskärm i sin hand eller sett en på nära håll vet att det inte är något man tar med sig "en extra" när man ska flyga, då den är både tung och skrymmande. Att man skulle behöva en extra fallskärm om olyckan är framme är dessutom inte så speciellt sannolikt. Fallskärmen är också en viktig del av säkerhetsutrusningen ombord så det är inte sannolikt att en av dem bara har försvunnit utan att någon anmälan om detta gjorts.
Den man som normalt sett var styrman på dessa flygningar var inte med denna gång. Orsaken till detta har han angivit lite olika vid olika tillfällen, men till sist har han angivit att han inte fick plats, för att det var en amerikan som skulle följa med.
En man berättar om en amerikan, som arbetade på den amerikanska ambassaden, och som umgicks i moderns krets av nära vänner. Mannen själv träffade amerikanen och han var en naturlig del av vänkretsen. Den amerikanen försvann just den här dagen och kom aldrig tillbaka. Orsaken ska ha varit att han var med på DC-3:an.
Vittnesuppgifter som lämnats till en svensk flygvapenofficer berättar om att besättningsmedlemmar hoppat i fallskärm från det nedskjutna planet, och att sovjetiska torpedbåtar plockade upp dem. Inget nämns i dessa uppgifter om antalet.
Efter nedskjutningen vidtog ett storpolitiskt spel, som fick ytterligare bränsle den 16 juni när ett Catalina-plan som sökte efter DC-3:an blev nedskjutet av sovjetiskt jaktflyg. Besättningen kunde räddas. Den officiella orsaken till flygningen var under många år en övning i navigeringsflygning på internationellt luftrum. Anmärkningsvärt är att man hela tiden sökte på fel ställe. Det finns flera uppgifter om att fartyg som angavs vara en del av sök- och räddningaktionen låg vid kaj istället för att söka. Varför? Om nu flygningen var en övning som genomfördes på internationellt luftrum hade man ju inget att dölja.
Nu vet vi förvisso att syftet var ett annat. Signalspaningen mot Sovjet var något som ryssarna var medvetna om, inte minst genom spionen Wennerström. Nedskjutningen gjordes på internationellt luftrum och Sverige hade kunnat hävda att nedskjutningen var en olaglig krigshandling. Var syftet med flygningen tillräckligt för att mörklägga och söka på fel ställe? Knappast.
Om vi däremot lyfter in två amerikaner i ekvationen, en APR-9 och dess operatör/övervakare, så hamnar saken i ett helt annat ljus. Sverige höll officiellt stenhårt på sin neutralitetslinje under den här tiden, och ville verkligen inte välja sida. En del av orsaken till detta kan man tro var vårt brödrafolk i Öster, Finland. Det finns analytiker idag som tror att vårt val att inte gå med i NATO delvis var för att Sovjetunionen troligen inte hade accepterat det utan i så fall antingen tvingat Finland att gå med i Warsawapakten, eller helt enkelt ockuperat landet. Under täcket däremot spelade vi för fullt med Storbritannien, USA, Västtyskland och inte minst våra grannländer, NATO-medlemmarna Norge och Danmark. Samarbetet gällde i princip allt, underrättelseverksamhet, signalspaning, vapensystem, och åtskilligt mycket mer. Om vi erkände att vi signalspanade, att alla resultat från denna spaning hamnade i NATO:s händer och att vi dessutom medförde amerikansk utrustning OCH amerikansk personal på dessa flygningar, så hade vi definitivt valt sida.
Det, och inget annat, tror jag var orsaken till det stora hemlighetsmakeriet. Det ska bli vansinnigt intressant att se om sekretessen släpps på dokumenten om hela den här affären 2022, när det har gått 70 år. Min aning är att FRA sitter på betygligt mycket mer information än vad man hittills har medgivit.
Ha nu en riktigt skön första maj!
/Christer Hägglund
PS Vissa av intervjuerna som delvis ligger till grund för mina teorier kan du se nedan. DS
Ett försök till selfie
Alexander Björk var på väg längs E4 i Västerbotten och när han passerade Kåge fick han syn på en säl som förirrat sig från havet och låg vid vägen. Han stannade till och tog en bild på sälen från sin bil. Sedan kom han på att det vore roligt att ha en bild på sig själv och sälen tillsammans, det som populärt brukar kallas för selfie. Sälen var dock inte riktigt på humör.
– Jag tänkte att jag skulle ta en riktig "sälfi". Men sälen var inte så sugen på att vara med på bild med mig. Den fräste och verkade aggressiv, så jag gick tillbaka till bilen och körde vidare, berättar Alexander Björk för SVT Västerbottensnytt.
Därefter kontaktade Alexander polisen som senare fångade in sälen och släppte ut den i havet.
Vi kommer ihåg att den ryske mannen som ville bli fotograferad med en bäver blev biten så illa i låret att han dog, så Alexander tog nog ett sunt beslut.
/Christer
– Jag tänkte att jag skulle ta en riktig "sälfi". Men sälen var inte så sugen på att vara med på bild med mig. Den fräste och verkade aggressiv, så jag gick tillbaka till bilen och körde vidare, berättar Alexander Björk för SVT Västerbottensnytt.
Därefter kontaktade Alexander polisen som senare fångade in sälen och släppte ut den i havet.
Vi kommer ihåg att den ryske mannen som ville bli fotograferad med en bäver blev biten så illa i låret att han dog, så Alexander tog nog ett sunt beslut.
/Christer
onsdag 30 april 2014
Glad valborg!
Vi på Fotofyndet önskar alla kunder och läsare en glad Valborgsmässoafton! Ta det lugnt med brasor och smällare där ute, och glöm inte kameran!
/Fotofyndet
/Fotofyndet
Robert Capas tidiga färgförsök
Just nu pågår avslutas en utställning i New York som visar bilder av den legendariske fotografen Robert Capa, bilder som visar en ny okänd sida av Capa. Robert Capa bevakade andra kinesisk-japanska kriget 1938 och skrev då till en vän i New York och bad honom att skicka 12 rullar Kodachrome tillsammans med instruktioner om hur de skulle användas. Av dessa första försök med färgfilm finns det inte mer kvar idag än de fyra bilder som publicerades i tidningen Life samma år, men det visar ändå att Capa, som mest är känd för sina svartvita bilder, tidigt var nyfiken på färgfoto och vilka möjligheter det kunde ge.
Utställningen Capa in Color visas på International Center of Photography fram till den 4 maj.
/Fotofyndet
Utställningen Capa in Color visas på International Center of Photography fram till den 4 maj.
/Fotofyndet
 |
| Robert Capa Foto: Gerda Taro |
tisdag 29 april 2014
Pulitzer-pris för maratonbilder
Årets Pulitzer-pristagare i fotojournalistik har presenterats. Som vanligt domineras priserna av stora världshändelser. Josh Haner prisas i kategorin Feature Photography för sina bilder på en överlevare från bombningarna vid Boston Marathon för ett år sedan. Tyler Hicks vinner klassen Breaking News Photography för bilder från upplösningen av en terroristattack i ett köpcenter i Kenya. Både Haner och Hicks jobbar för New York Times.
Övriga finalister i kategorin Breaking News Photography var:
Josh Tlumacki, The Boston Globe
David L. Ryan, The Boston Globe, båda för sina bilder som visade chock, kaos och hjältemod direkt efter bombdådet mot Boston Marathon.
Goran Tomasevic, Reuters för sina bilder som dokumenterar två timmars hårda strider vid rebellernas front i inbördeskriget i Syrien.
Övriga finalister i kategorin Feature Photography var:
Lacy Atkins, The San Francisco Chronicle, för bilder från en skola i Oakland och deras satsning på att hjälpa afroamerikanska pojkar att inte hamna i gäng utan nå framgång genom utbildning.
Michael Williamson, The Washington Post för bilder som visar de många sidorna av det amerikanska matkupongssystemet.
Pulitzer-priset är instiftat till minne av Joseph Pulitzer, en judisk emigrant från Ungern som under åren 1868-1911 jobbade som reporter på flera tidningar och senare redaktör och ägare till New York World. Vid sin död 1911 lämnade Pulitzer 2 miljoner dollar till Columbia University för att främja utbildningen för journalister. Universitetet instiftade 1917 priset för att hedra Joseph Pulitzer.
Övriga finalister i kategorin Breaking News Photography var:
Josh Tlumacki, The Boston Globe
David L. Ryan, The Boston Globe, båda för sina bilder som visade chock, kaos och hjältemod direkt efter bombdådet mot Boston Marathon.
Goran Tomasevic, Reuters för sina bilder som dokumenterar två timmars hårda strider vid rebellernas front i inbördeskriget i Syrien.
Övriga finalister i kategorin Feature Photography var:
Lacy Atkins, The San Francisco Chronicle, för bilder från en skola i Oakland och deras satsning på att hjälpa afroamerikanska pojkar att inte hamna i gäng utan nå framgång genom utbildning.
Michael Williamson, The Washington Post för bilder som visar de många sidorna av det amerikanska matkupongssystemet.
 |
| Staty över Joseph Pulitzer Foto: Pete Toscano Licensierad under Creative Commons |
måndag 28 april 2014
Öppettider vecka 18
Våra öppettider för order och support via telefon- och e-post är:
Måndag 28/4 - Öppet
Tisdag 29/4 - Öppet
Onsdag 30/4 - Öppet
Torsdag 1/5 - Stängt
Fredag 2/5 - Stängt
Det går naturligtvis bra att lägga order även under tiden 1-4 maj. Dessa skickas den 5 maj.
Välkomna!
söndag 27 april 2014
Sundsvalls Custom & Hot Rod Show
I helgen som kommer går Norrlands stora bilmässa av stapeln, Sundsvalls Custom & Hot Rod Show. I likhet med tidigare år är platsen Gärdehov med utställning i Nordichallen och den ena av ishallarna.
Förutom en hel del fina utställningsbilar bjuds det på underhållning både på dag och kväll. På bilsidan brukar det av tradition vara klar övervikt för amerikanska bilar.
För fotografen bjuder utställningen i Nordichallen, i likhet med många andra, på rejäla utmaningar. Främst på grund av att bilarna naturligtvis är väldigt blankpolerade och att belysningen i taket utgörs av ganska små lampor. Det gör att det syns ljuspunkter i bilarnas lack på nästan varenda bild. För att minska blänket i ljuspunkterna kan man prova att använda ett polarisationsfilter CPL, men det troliga är att ljuspunkterna kommer att finnas kvar.
Tycker du om fina bilar ska du absolut ta dig dit!
/Fotofyndet
Förutom en hel del fina utställningsbilar bjuds det på underhållning både på dag och kväll. På bilsidan brukar det av tradition vara klar övervikt för amerikanska bilar.
För fotografen bjuder utställningen i Nordichallen, i likhet med många andra, på rejäla utmaningar. Främst på grund av att bilarna naturligtvis är väldigt blankpolerade och att belysningen i taket utgörs av ganska små lampor. Det gör att det syns ljuspunkter i bilarnas lack på nästan varenda bild. För att minska blänket i ljuspunkterna kan man prova att använda ett polarisationsfilter CPL, men det troliga är att ljuspunkterna kommer att finnas kvar.
Tycker du om fina bilar ska du absolut ta dig dit!
/Fotofyndet
 |
| Här syns tydligt fenomenet med ljuspunkter i bilens lack. |
lördag 26 april 2014
Världens första paparazzo?
Ja, det är i alla fall vad han ofta kallas, amerikanen Ronald "Ron" Edward Galella. Född i Bronx som son till en italiensk invandrare 1931 gjorde han senare militärtjänst som fotograf i US Air Force under Koreakriget. Senare studerade han fotografi och fick 1958 en examen i fotojournalistik. Hans bilder kom senare att publiceras i en rad av världens största tidningar, bland andra Time, Harper's Bazaar, Vogue, Vanity Fair, People, Rolling Stone, The New Yorker, New York Times och Life.
Galella kom att bli mycket känd genom sina paparazzibilder på Jackie Kennedy Onassis, och de juridiska turerna kring dessa bilder. Hans bilder och metoderna han använde för att ta dessa behandlades bland annat i en rättegång 1972, Galella vs Onassis. Den slutade med ett domstolsbeslut att han inte fick komma närmare än 50 yards (45 m) från Jackie Onassis och inte närmare än 75 feet (60 m) från hennes barn.
Ett år senare kom han i blåsväder igen när han blev slagen i ansiktet av skådespelaren Marlon Brando, utanför en restaurang i Chinatown i New York. Slaget bröt av käken och slog ut fem av hans tänder. Orsaken var att Galella hade följt efter Brando till restaurangen från en tv-inspelning tidigare under dagen. Galella anlitade en känd advokat och stämde Marlon Brando och man gjorde senare en uppgörelse om ersättning i form av 40.000 dollar. Advokaten säger i en dokumentär om Galella att fotografen erhöll två tredjedelar av beloppet, men att han inte var lika intresserad av pengarna som principen i domen. "Jag kan inte låta folk tro att de kan gå runt och slå mig i ansiktet om jag tar en bild av dem. Berätta det, inte om pengarna".
Idag är Galella 83 år gammal och har blivit dubbad "Paparazzo Extraordinaire" av Newsweek och "the Godfather of the U.S. paparazzi culture" av Time och Vanity Fair.
Galella kom att bli mycket känd genom sina paparazzibilder på Jackie Kennedy Onassis, och de juridiska turerna kring dessa bilder. Hans bilder och metoderna han använde för att ta dessa behandlades bland annat i en rättegång 1972, Galella vs Onassis. Den slutade med ett domstolsbeslut att han inte fick komma närmare än 50 yards (45 m) från Jackie Onassis och inte närmare än 75 feet (60 m) från hennes barn.
Ett år senare kom han i blåsväder igen när han blev slagen i ansiktet av skådespelaren Marlon Brando, utanför en restaurang i Chinatown i New York. Slaget bröt av käken och slog ut fem av hans tänder. Orsaken var att Galella hade följt efter Brando till restaurangen från en tv-inspelning tidigare under dagen. Galella anlitade en känd advokat och stämde Marlon Brando och man gjorde senare en uppgörelse om ersättning i form av 40.000 dollar. Advokaten säger i en dokumentär om Galella att fotografen erhöll två tredjedelar av beloppet, men att han inte var lika intresserad av pengarna som principen i domen. "Jag kan inte låta folk tro att de kan gå runt och slå mig i ansiktet om jag tar en bild av dem. Berätta det, inte om pengarna".
Idag är Galella 83 år gammal och har blivit dubbad "Paparazzo Extraordinaire" av Newsweek och "the Godfather of the U.S. paparazzi culture" av Time och Vanity Fair.
 |
| Ron Galella (t.v.) med två fotografkollegor Foto: Alan Light Licensierad enligt Creative Commons |
fredag 25 april 2014
Tom Hanks-film om krigsfotografer
Tom Hanks har gjort ett par riktiga stordåd i historien om andra världskriget. TV-serierna Band of Brothers är ett, The Pacific ett annat, Rädda menige Ryan ett tredje. Det är tydligt att Hanks har ett personligt intresse för historia och i synnerhet andra världskriget. I en film som heter Shooting war berättar Hanks och Steven Ambrose om fotograferna som dokumenterade stridigheterna. Allt ifrån flygangrepp på hangarfartyg till landstigningar på öarna i Stilla havet filmades med stor risk för liv och lem.
Filmen finns tillgänglig på YouTube, se den där.
Filmen finns tillgänglig på YouTube, se den där.
torsdag 24 april 2014
Fotografera ungdomsfotboll
En av de vanligaste frågorna jag får från vänner och kollegor är om jag har några tips när de ska fotografera när sonen eller dottern spelar fotboll eller innebandy inomhus. "Bilderna blir ju bara suddiga trots att jag har stora kameran med mig!"
Jo, det finns några tips att komma med. Det första vi ska inse är att det ÄR en utmanande miljö. Ljuset i inomhushallar för idrott är inte jättebra för fotografering, men det är det vi har att röra oss med så det är bara att förlika sig med förutsättningarna.
Det första vi ska titta på är optiken. Att över huvud taget få bilder som är skarpa med så kallade superzoomobjektiv i konsumentklassen är jättesvårt. Det är exempelvis Tamron och Sigma 18-200 och liknande, som ofta har bländarvärden på 3.5-6.3. 6.3 i teleläget är inte bra, det är till och med dåligt. Så har du ett bättre objektiv så skulle jag hellre satsa på att använda det. Både Canon och Nikon har fasta 50mm/f1.8 till överkomliga priser. Canons kostar ca 1000 kr och kan prestera riktigt bra. Har du tillgång till en normalzoom med 2.8 i hela registret så är det jättebra. Exempel på sådana är Tamron 17-50/2.8, som finns både med och utan bildstabilisering (VC).
Det andra vi ska göra är att lämna gröna rutan-inställningen på kameran. Och den ska vi aldrig återvända till. Om vi ska fotografera i krävande miljöer så måste vi hjälpa kameran med inställningar, den kan inte klara det själv. Aldrig. Mer. Grön. Ruta.
Istället för gröna rutan så vrider vi över väljarratten i A eller Av-läget, beroende på kameramärke. A betyder Aperture, bländare, och Av-läget fungerar så att vi väljer en bländare och ett ISO-värde, och sedan väljer kameran själv en slutartid som passar för att göra en korrekt exponering.
Att välja vilken bländare vi ska använda är lätt, vi ska nämligen ha en så stor bländare som det bara går. Hur stor, det bestämmer ditt objektiv. Ju dyrare objektiv desto större bländare. Det som är lite klurigt med bländaren är att den har ett omvänt förhållande mot bländarvärdet, så f2.8 är en större bländare än vad f8 är. Rulla på väljarratten på din kamera tills du ser att du valt ett så lågt bländarvärde som möjligt. Om du har en optik som heter t ex 18-55/f3.5-5.6, har den i 18mm-läget och ställer in den på f3.5, så kommer du att se att bländarvärdet ändras när du zoomar in. Det är på grund av att den optiken har olika maximal bländare beroende på var du befinner dig i zoomregistret. 18-55/f3.5-5.6 betyder f3.5 vid 18mm och f5.6 vid 55mm. Testa och se, förstå hur det fungerar.
Nästa steg är att välja ett ISO-värde. ISO är motsvarigheten till ljuskänsligheten på filmen som användes förr. Då valde man film efter hur mycket ljus man hade, 50 ASA eller 100 ASA för utomhusbruk och 400 ASA för inomhusbilder. Idag behöver vi inte välja en hel film eller serie bilder utan kan ställa in kameran för varje bild om vi vill. Ju högre ISO-värde man ställer in, desto kortare blir slutartiden. Korta slutartider var det vi ville uppnå med det här för att undvika att bilderna på barnen blir sådär förargligt suddiga. Men varför då inte ställa in det högsta på en gång? Jo, ju högre ISO-värde desto mer brus får man i bilderna. Så även här får man prova sig fram. ISO 1600 är idag inga problem på en någorlunda modern kamera, ISO 3200 ger oftast också acceptabla resultat. När man börjar röra sig upp mot ISO 6400 eller till och med ISO 12800 så börjar bilderna i många kameror att bli rejält brusiga. Börja med att ställa in kameran på ISO 1600 och prova.
Så, nu har vi alltså ställt kameran i Av-läget, dragit ner bländarvärdet till f3.5 och ställt ISO på 1600. Vi provar några bilder och ser att det ändå blir suddigt. Vad göra? Det första vi ska göra då är att dra ner exponeringskompensationen lite, ca 2/3 till 1 steg. Exponerings-kompensationen gör bilden ljusare (+) eller mörkare (-) och om vi drar ner den på minus så kommer slutartiden att minska. En aning för mörk bild går att ljusa upp lite i efterhand, medan en suddig bild är hopplöst förlorad. Om du ser att det inte räcker så får du dra upp ISO-värdet lite till. Börja med ISO 3200. Räcker det inte? Då får du dra upp lite till, men vara väl medveten om att bilderna kan komma att bli brusiga och kräva lite efterbehandling.
Lycka till!
/Fotofyndet
Jo, det finns några tips att komma med. Det första vi ska inse är att det ÄR en utmanande miljö. Ljuset i inomhushallar för idrott är inte jättebra för fotografering, men det är det vi har att röra oss med så det är bara att förlika sig med förutsättningarna.
Det första vi ska titta på är optiken. Att över huvud taget få bilder som är skarpa med så kallade superzoomobjektiv i konsumentklassen är jättesvårt. Det är exempelvis Tamron och Sigma 18-200 och liknande, som ofta har bländarvärden på 3.5-6.3. 6.3 i teleläget är inte bra, det är till och med dåligt. Så har du ett bättre objektiv så skulle jag hellre satsa på att använda det. Både Canon och Nikon har fasta 50mm/f1.8 till överkomliga priser. Canons kostar ca 1000 kr och kan prestera riktigt bra. Har du tillgång till en normalzoom med 2.8 i hela registret så är det jättebra. Exempel på sådana är Tamron 17-50/2.8, som finns både med och utan bildstabilisering (VC).
Det andra vi ska göra är att lämna gröna rutan-inställningen på kameran. Och den ska vi aldrig återvända till. Om vi ska fotografera i krävande miljöer så måste vi hjälpa kameran med inställningar, den kan inte klara det själv. Aldrig. Mer. Grön. Ruta.Istället för gröna rutan så vrider vi över väljarratten i A eller Av-läget, beroende på kameramärke. A betyder Aperture, bländare, och Av-läget fungerar så att vi väljer en bländare och ett ISO-värde, och sedan väljer kameran själv en slutartid som passar för att göra en korrekt exponering.
Att välja vilken bländare vi ska använda är lätt, vi ska nämligen ha en så stor bländare som det bara går. Hur stor, det bestämmer ditt objektiv. Ju dyrare objektiv desto större bländare. Det som är lite klurigt med bländaren är att den har ett omvänt förhållande mot bländarvärdet, så f2.8 är en större bländare än vad f8 är. Rulla på väljarratten på din kamera tills du ser att du valt ett så lågt bländarvärde som möjligt. Om du har en optik som heter t ex 18-55/f3.5-5.6, har den i 18mm-läget och ställer in den på f3.5, så kommer du att se att bländarvärdet ändras när du zoomar in. Det är på grund av att den optiken har olika maximal bländare beroende på var du befinner dig i zoomregistret. 18-55/f3.5-5.6 betyder f3.5 vid 18mm och f5.6 vid 55mm. Testa och se, förstå hur det fungerar.
Nästa steg är att välja ett ISO-värde. ISO är motsvarigheten till ljuskänsligheten på filmen som användes förr. Då valde man film efter hur mycket ljus man hade, 50 ASA eller 100 ASA för utomhusbruk och 400 ASA för inomhusbilder. Idag behöver vi inte välja en hel film eller serie bilder utan kan ställa in kameran för varje bild om vi vill. Ju högre ISO-värde man ställer in, desto kortare blir slutartiden. Korta slutartider var det vi ville uppnå med det här för att undvika att bilderna på barnen blir sådär förargligt suddiga. Men varför då inte ställa in det högsta på en gång? Jo, ju högre ISO-värde desto mer brus får man i bilderna. Så även här får man prova sig fram. ISO 1600 är idag inga problem på en någorlunda modern kamera, ISO 3200 ger oftast också acceptabla resultat. När man börjar röra sig upp mot ISO 6400 eller till och med ISO 12800 så börjar bilderna i många kameror att bli rejält brusiga. Börja med att ställa in kameran på ISO 1600 och prova.
 |
| Exempelbild från skolfotbollen på sonens skola, med acceptabel skärpa. |
Lycka till!
/Fotofyndet
onsdag 23 april 2014
Teknik: Reservkraft i miniformat
En annan bra sak med en Powerbank är att även om du sitter i en lokal där du har tillgång till nätspänning, så är det inte alltid så roligt att lägga sin käraste ägodel mobilen på laddning där man kanske inte har 100% uppsikt över den. Powerbanken är däremot inte alls lika stöldbegärlig och kan sättas på laddning för att sedan ladda upp din telefon i fickan.
Kapaciteten är 2600mAh, vilket räcker till drygt en laddning av en helt urladdad Samsung Galaxy S3 (2100mAh) och nästan två laddningar av en iPhone 5 (1440mAh). Enheten kan naturligtvis användas till att ladda upp andra saker än mobiltelefoner. Vill man så går det utmärkt att kombinera solcellsladdaren med en powerbank, för att kunna ladda powerbanken när man har sol och sedan ha reservkapacitet när man behöver den, även om det är efter solens nedgång.
 |
| Powerbank som laddas av solcellen |
tisdag 22 april 2014
Grattis till Skellefteå AIK!
Ett stort grattis till Skellefteå AIK som igår säkrade klubbens andra raka SM-guld i ishockey. Man besegrade Färjestad med 4-0 i matcher och den totala målskillnaden 20-3 i finalserien skvallrar om en total Skellefteå-dominans. Det var Skellefteås fjärde raka SM-final och som sagt andra raka guldet.
Det är också roligt att se att Skellefteå har ett lag med en mycket stark lokal förankring. Det är många av spelarna i laget som har Skellefteå AIK som moderklubb, och räknar man in mindre order som Sävar, Jörn, Boden, med flera, så blir antalet ännu större. Man har också goda förutsättningar att lyckas bra med nästa års lagbygge, då samtliga spelare utom fyra står under gällande kontrakt. De flesta har dock en så kallad NHL-klausul som ger dem rätt att lämna klubben om ett erbjudande från NHL dyker upp, vilket det säkert lär göra för någon spelare.
Grattis återigen!
/Fotofyndet
Det är också roligt att se att Skellefteå har ett lag med en mycket stark lokal förankring. Det är många av spelarna i laget som har Skellefteå AIK som moderklubb, och räknar man in mindre order som Sävar, Jörn, Boden, med flera, så blir antalet ännu större. Man har också goda förutsättningar att lyckas bra med nästa års lagbygge, då samtliga spelare utom fyra står under gällande kontrakt. De flesta har dock en så kallad NHL-klausul som ger dem rätt att lämna klubben om ett erbjudande från NHL dyker upp, vilket det säkert lär göra för någon spelare.
Grattis återigen!
/Fotofyndet
Difo i Mellannorrländska distriktet 2014
MND bjuder in till sedvanlig Difo, Distriktets fotoutställning, som denna gång arrangeras av Hudiksvalls fotoklubb. Redovisning av antagna bilder sker den 27 april under Hudiksvalls fotoklubbs försorg. Tid och plats är när detta skrivs ännu okända.
Mellannorrländska distriktet består av klubbarna:
Alfta-Edsbyn Fotoklubb, Bollnäs Fotoklubb, Dellenbygdens Fotoklubb, Hudiksvalls Fotoklubb, Husums Fotoklubb, Ljusdals Fotoklubb, Storsjöbygdens Fotoklubb, Sundsvalls Fotoklubb och Söderhamns Kameraklubb.
/Fotofyndet
Mellannorrländska distriktet består av klubbarna:
Alfta-Edsbyn Fotoklubb, Bollnäs Fotoklubb, Dellenbygdens Fotoklubb, Hudiksvalls Fotoklubb, Husums Fotoklubb, Ljusdals Fotoklubb, Storsjöbygdens Fotoklubb, Sundsvalls Fotoklubb och Söderhamns Kameraklubb.
/Fotofyndet
måndag 21 april 2014
Bilden ingen annan lyckats ta
Under det kalla krigets dagar var spioner och spionjägare ganska vanliga företeelser i både öst och väst. Alla var självklart inte James Bond-typer, utan turister drog sitt strå till stacken genom att vara nyfikna och lägga märke till detaljer, som man sedan rapporterade till underrättelsetjänsten eller säkerhetspolisen i sitt eget land. På båda sidor fanns också kontraspionage, eller spionjägare, som hade som uppgift att avslöja spioner som verkade i det egna landet. I vårt fall var det Säpo, Säkerhetspolisen, som ansvarade för arbetet att avslöja spioner. Chef för kontraspionaget var under många år den legendariske Tore Forsberg.
Tore Forsberg började vid polisen 1956 som aspirant vid Stockholmspolisen. En period arbetade han på Östermalms polisstation tillsammans med en annan som sedemera skulle bli Säpo-kändis, Stig Bergling. Forsberg och Bergling patrullerade till och med tillsammans innan deras vägar skildes åt. 1967 kom Forsberg till Säkerhetspolisen där han stannade till 1994 när han gick i pension. Han var då chef över avdelningen för kontraspionage och närmast en legend i branschen.
Ett av Forsbergs allra största kap var ett fotografi, ett foto som togs på en man som dittills helt hade saknat ansikte. Några östtyskar kom till Stockholm i slutet av juni 1978, och Säpo fick tidigt misstankar om att sällskapet bestod av viktiga personer och sällskapet övervakades. I närheten av Gullmarsplan lyckades man ta bilder av en person som verkade speciellt intressant. Man visste inte riktigt vem han var, men på Tore Forsbergs initiativ skickades bilden till en tysk tidning, som i sin tur visade den för en avhoppad östtysk underrättelseofficer. Officeren utbrast ”hur har ni lyckats fotografera min chef Markus Wolf?” Mannen var alltså Markus Wolf, spionchef i Östtyskland, och i och med detta så var hans identitet röjd. Wolf verkade som chef för det östtyska utrikesspionaget HVA från 1952 och avgick som spionchef 1986.
Så kan det gå till när ett mycket viktigt fotografi tas och ändrar förutsättningarna i det politiska spelet. Wolf kunde efter att hans utseende var röjt inte längre röra sig fritt i väst.
Tore Forsberg började vid polisen 1956 som aspirant vid Stockholmspolisen. En period arbetade han på Östermalms polisstation tillsammans med en annan som sedemera skulle bli Säpo-kändis, Stig Bergling. Forsberg och Bergling patrullerade till och med tillsammans innan deras vägar skildes åt. 1967 kom Forsberg till Säkerhetspolisen där han stannade till 1994 när han gick i pension. Han var då chef över avdelningen för kontraspionage och närmast en legend i branschen.
 |
| Markus Wolf, vid en demonstration i Berlin 1989. Foto: Hubert Link Licensierad genom Creative Commons |
Så kan det gå till när ett mycket viktigt fotografi tas och ändrar förutsättningarna i det politiska spelet. Wolf kunde efter att hans utseende var röjt inte längre röra sig fritt i väst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
