Svart på vitt

Tänk ändå hur tycke och smak kan förändras med åren. När jag var barn så var Svart på vitt bland det värsta jag visste på tv. Idag tycker jag att det är riktigt intressant. Svart på vitt var tv-serien där man under ungefär 5 minuter pratar om ett svartvitt fotografi från förr i tiden. Hans Villius berättade och det var han och parhästen Olle Häger som kommit med idén till programserien och som producerade programmen mellan åren 1984 och 1992.

Orsaken var, enligt SVT, att Häger och Villius tyckte att historier ofta berättades med för många bilder. En strid ström av bilder som fick alltför kort tid att analyseras. Här ville man göra precis tvärtom, EN bild fick berätta hela historien och man fick gott om tid att se på den. Succén var dock inte självklar och röster hördes att det hela var en rentav korkad idé.

Hans Villius småländska stämma ledde oss in i bilderna och snart tyckte man att hans säregna röst var historiens röst. Texterna till bilderna skrevs dock alltid av Häger, som också själv läste upp vissa av dem. Många anser att den succé som Svart på vitt ändå blev till stor del berodde på Häger och hans texter. Texter som gav liv åt bilderna och som kunde få en enda svartvit bild att hålla som tv-underhållning i fem minuter. En evighet med tv-mått mätt. Förutom Svart på vitt gjorde Häger och Villius flera tv-produktioner med historisk inriktning.

Hans Villius var ursprungligen filosofie doktor i historia och har även skrivit flera böcker, bland annat om Raoul Wallenberg. Han avled i juni 2012. Olle Häger var bondson från Söderala utanför Söderhamn och var filosofie licentiat.  Han avled i november 2014.

Det finns fortfarande några avsnitt ur serien tillgängliga på SVT Play, Svart på vitt på SVT Play

/Fotofyndet