Att undvika oskärpa

För det allra mesta är det så att man vill att bilderna man tar ska vara skarpa. Det finns undandtag, men vilka dessa är och anledningarna till dem kan vi återkomma till en annan gång. Man väljer att sätta skärpan någonstans på sitt motiv, och där och i allmänhet även i området runt omkring, vill man att det ska vara skärpa. Ibland kan det dock vara svårt att få till, om till exempel ljuset inte räcker till riktigt och man är lite för långt ifrån för att den inbyggda kamerablixten ska ge någon annan hjälp än att lura dig till lugn. Detta gäller speciellt om man använder ljussvaga optiker som de som följer med i kit till systemkameror i instegs- och mellanklass. Dessa brukar i folkmun kallas just kitoptik eller kitobjektiv.

Vad man man då göra för att bättra på oddsen för att få en skarp bild? Ja, en hel del faktiskt. Det första du måste göra, om du gud förbjude inte redan gjort det, är att bestämma dig för att ta kommandot över kameran. Det är DU som vet hur resultatet ska bli, inte kameran, därför måste du bestämma över den.

Det första du ska se till är att ha EN fokuspunkt aktiv. Många kameror har ett läge där alla fokuspunkter är aktiva och kameran räknar då ut ett genomsnittsvärde i avstånd till motivet i alla dessa punkter. Det innebär att fokusplanet, genomsnittsvärdet, inte alls behöver ligga på ditt motiv utan kan lika gärna hamna 5 m bakom. Välj med fördel den punkten som ligger i mitten och använd den tills du ser behovet av att byta.

Det andra du ska göra är att tänka på vilket ISO-värde du har. Om det är mörkt ute så måste du upp i ISO-värde. Vissa kameror dras med problem med brus, flammighet, i mörka partier på bilderna när man drar upp ISO-värdet, men det får man helt enkelt acceptera. Om man vill efterbehandla sina bilder så går det oftast bra att minska ned bruset, men att rädda en oskarp bild är i princip omöjligt. En solig dag använder du ISO 100, en skuggig kväll kanske ISO 400 och börjar det bli mörkare så kan du få gå upp till ISO 1600 eller kanske till och med ISO 3200. Står valet mellan att få en bild eller vara utan så kanske ISO 6400 eller 12 800 också är ett alternativ. Prova dig fram.

I vissa fall vill man ha ett kort skärpedjup i sina bilder, t ex vid porträtt. Andra gånger vill man ha ett långt skärpedjup, t ex vid landskapsfotografering. Kameran vet ju, av förklarliga skäl, inte vad det är du tar bild på, därför så kör den lite mittemellan för att passa så mycket som möjligt. Därför är det viktigt att du lämnar gröna rutan-inställningen eller P-läget och väljer Av eller A istället. Det är bländarprioriterad tidsautomatik. Du väljer då en bländare och ett ISO-värde, och kameran väljer en slutartid som passar. Ett högt ISO-värde och en litet bländarvärde ger en kort slutartid.

Det sista man kan göra är att underexponera sina bilder lite. Det finns en inställning som heter exponeringskompensation, där man kan välja att göra sina bilder lite ljusare eller lite mörkare än vad kameran normalt sett skulle vilja, i en skala +2 till -2, ibland mer i steg om 1/3. På så sätt kan man minska ned slutartiden lite ytterligare.

Om inte dessa åtgärder räcker så kan du prova med att sätta kameran på ett stativ. Det hjälper såklart bara om motivet är stillastående, och annars är det till att börja fundera på att uppgradera objektivparken :)

Lycka till där ute i mörkret!

/Fotofyndet









Fotofyndet, kameratillbehör för den prismedvetne fotografen