Skydda din utrustning mot stöld, del 2

I första avsnittet av vår special om att skydda sig mot stöld pratade vi lite om vad man bör tänka på när man reser, hur man kan larma sin utrustning, med mera. Här fortsätter vi med några tips om hur du kan göra för att att ytterligare skydda dig.

Märka utrustningen

Många tvekar inför att märka sin utrustning, men det finns onekligen fördelar med att göra det. Dels så är det otvetydigt så att tjuvar drar sig för att stjäla utrustning som är märkt. Den betingar ett avsevärt lägre värde och är svårare att sälja. Dessutom så kommer märkningen att hjälpa dig att bevisa att prylen är din och ingen annans. Detta gäller i allra högsta grad sådana som inte har något serienummer, men även dessa. Det finns nämligen ingen rutin hos polisen att gå igenom t ex Fotosidans databas med utrustning som anmälts stulen, utan ditt favoritobjektiv kan finnas på hittegodsavdelningen under lång tid utan att du får reda på det.

Om märkningen sker på rätt sätt så kan, i motsats till vad som sägs ovan, märkningen hjälpa till med att höja andrahandsvärdet på den legala marknaden. Du kan genom märkningen visa den tilltänkte köparen att utrustningen verkligen är din och inte är stulen. Om du märker din utrustning, tänk på att också visa det på utsidan av kameraväskan, för att avskräcka tjuven. Om denne stjäl din väska och upptäcker att du märkt innehållet först efteråt är du knappast hjälpt av det.

QR-koder

Att gömma en QR-kod på sin utrustning kan vara en variant. Har du en etikettskrivare kan du göra QR-koderna själv och låta dem leda till din e-postadress eller hemsida. Tjuvar försöker ibland ändra serienummer och ta bort andra kännetecken. Det finns en möjlighet att man missar en streckkod eller QR-kod.

Mikropunkter

Bland annat Stöldskyddsföreningen, SSF, erbjuder stöldskydd genom mikropunkter. Man köper en serie punkter som man applicerar på sin utrustning och om utrustningen återfinns kan man med hjälp av informationen på punkten se vem den tillhör. Se mer information hos Stöldskyddsföreningen

RFID-chip

Tekniken med RFID-chip blir vanligare och vanligare. Den används bland annat när man ID-märker djur, i busskort, låneböcker, inpasseringssystem, osv, och chipen är idag så små att man till och med kan bädda in dem i ett papper. När man vill få ut information ur chipet så drar man en läsare över det och får upp chipnummer och annan information i läsaren. För den som vill stöldskydda sin utrustning finns alla möjligheter. Jag har inte hittat något svenskt företag som erbjuder den här tjänsten, men det lär finnas. Har du som läsare något tips?

Nackdelen med RFID jämfört med streckkod och mikropunkter är att det är dyrt och kräver en läsare. Fördelen är dock att med vissa läsare kan du stå ganska långt ifrån och kan ändå läsa chipet. Det kan innebära att du kan läsa det utan att avslöja att du misstänker att någon har stulen utrustning, utan att gå in i vederbörandes rum eller fordon, etc.

RFID-chip med injeceringsverktyg samt ett €2 mynt som
storleksreferens. Myntet är ca 26 mm i diameter.

Osynligt bläck

Du kan också prova att märka dina saker med en penna med osynligt bläck, som du måste belysa med ultraviolett ljus för att det ska synas. En ganska enkel metod, men kom ihåg att kontrollera med jämna mellanrum att märkningen inte slitits bort helt eller delvis, utan fortfarande går att läsa.

Om du ändå drabbas av stöld

Hur du än försöker att på alla sätt undvika det så får det inte bli så att det hindrar ditt arbete eller utövandet av foto som hobby. Och då kan det ändå hända. Vad ska du göra då? Att polisen inte kommer att lyfta två fingrar för att lösa stölden kan vi vara helt säkra på. Det ska vara om de råkar springa över en tjuvgömma i samband med något annat brott som det kan hända att stulen kamerautrustning återfinns. Räkna inte med att polisens tekniker kommer att ta finger- och fotavtryck och söka hårstrån för DNA-analys. Så vad kan du göra själv?

Anmäl stulen utrustning

Gör en polisanmälan direkt. Se till att anmälan innehåller alla serienummer och information om mikropunkter, streckkoder, RFID-chip eller vad du nu har gjort för att märka dina saker.

Blev din utrustning stulen på någon allmän plats? Kolla om det finns övervakningskameror. Om det gör det, inkludera det i din polisanmälan och fråga om ägaren är villig att lämna ut film till polisen.

Återfinna förlorad utrustning

Om dina prylar ska återfinnas så finns det en överhängande risk att du kommer att få göra det själv. Gör några försök att återfinna prylarna, även om du via någon försäkring fått ny utrustning. Om inte annat så för att tjuven inte ska få tjäna något på sitt tilltag. Här finns det några saker du kan tänka på. Mest troligt så har den som slog in rutan på din bil, eller som springande snodde med sig din kameraväska på tågstationen inte gjort det på grund av ett brinnande fotointresse. För denne någon är det bara snabba pengar som hägrar. Håll därför koll på Blocket och se vilka annonser som kommit ut nyligen. Förmodligen vill man kränga prylarna snabbt, så annonserna kommer ut inom någon timme efter tillgreppet. Finns det någon lokal köp- och säljsida där du bor eller befinner dig? Håll koll där också.

Anmäl självklart förlusten till alla databaser och sidor där du registrerat dina tillhörigheter, som till exempel Fotosidan.se.

Finns det en pantbank i staden där du bor? Kolla där också, men där kanske du får vara lite smidig. Det här tipset kommer ursprungligen från en amerikansk sida och jag vet inte hur pass mycket det gäller samma sak här i Sverige. Om du saknar ett objektiv Canon EF 500/4L, gå in på pantbanken och fråga efter ett sådant objektiv. Säg inte att du söker ett stulet objektiv. Ibland kan inte pantbanken sälja saker förrän en viss tid passerat, så du kan få till svar "Ja vi har ett, men vi kan inte sälja det förrän om 3 veckor". Be att få titta på det, om du får det jämför serienumret på ditt eget objektiv (som du självklart memorerat) med serienumret på det på pantbanken. Pantbankerna har idag höga krav på sig att se till att saker man pantsätter inte är stulna och har ett mycket bra samarbete med polisens godsspaning.

Godtrosförvärv

År 2003 ändrades den svenska lagstiftningen avseende köp som gjorts i god tro, så kallade godtrosförvärv. Lagändringen innebär i stort sett att den som köper en vara som visar sig vara stulen, är skyldig att lämna ifrån sig varan till dess rättmätige ägare. Detta även om köparen varit omedveten om att varan inte såldes av dess ägare. Före 2003 kunde man hävda god tro, dvs om inget indikerade att varan var stulen, som t ex väldigt lågt pris, skador, etc, så fick man behålla den. Men så är det alltså inte längre. Därför ska du ha tålamod, dina förlorade ägodelar kan dyka upp.

Att återfå sin stulna utrustning

Om du nu på ett eller annat sätt lyckats hitta din stulna utrustning, genom sökning på nätet, genom ett fynd i en pantbank eller bara genom att se märkningen du så väl känner igen, hur gör man då för att gå vidare? Det första tipset är självklart att ta det lugnt. Även om du är en stor och tuff kille eller tjej så rekommenderar vi att undvika konfrontation. Ta istället kontakt med polisen och lägg fram alla uppgifter du har. Om du har tur så finns det möjlighet att göra ett tillslag. Inbrottstjuvar är i princip alltid seriebrottslingar, och om polisen gör tillslag mot en lägenhet där du av någon anledning vet att din egendom finns, så finns det med stor sannolikhet andra saker där också, som gör att polisen kan klara upp andra, liknande brott. Om du blir nekad, stå på dig!

Lycka till!

Classic car festival i Sundsvall

För den motorintresserade är det dags att ta sig till Sundsvall imorgon lördag. Där går årets Classic Car Festival av stapeln, där bland annat Classic Lady skall avgöras. Det är ca 300 damer i tidsenliga bilar och kläder som ska köra en runda med olika uppgifter på några olika företag i staden. Starten går från stora torget i Sundsvall och årets besättning utses på kvällen i Bergsåker.

Mera information finns på http://www.classiccarfestival.se/

/Fotofyndet

Skydda din utrustning mot stöld, del 1

I semestertider är det viktigt att skydda sin utrustning mot stöld, speciellt om man reser med en kamerautrustning som är värd en eller flera månadslöner. Kameror och dyra objektiv är riktiga magneter för tjuvar och det är i princip varje dag som någon drabbas av en stöld av dyr utrustning, utan hopp om att få tillbaka några prylar. Vi som säljer tillbehör hjälper regelbundet till med att skicka kopior på kvitton och fakturor till kunder som hör av sig till oss och behöver dessa för att få ersättning från sitt försäkringsbolag i samband med stöld.

Vi har tagit upp ämnet tidigare men vi tänkte göra det igen, vad man kan göra för att undvika att bli av med sin utrustning, och vad man kan göra om stölden är ett faktum.

Försäkring

Om du inte har en försäkring som täcker din utrustning så bör du titta på det omgående. Kostnaden är överkomlig, för att inte säga minimal, speciellt med tanke på vilket skydd du får. Du får oftast inte bara försäkring mot stöld eller förlust, utan även om något skulle råka gå sönder. Vissa försäkringar gäller även utrustning som du hyr eller lånar.

Många tröstar sig med att ha skydd genom sin hemförsäkring. Om du är en av dessa så bör du kontrollera vilka villkor som gäller för just din försäkring. Villkor och ersättningsnivåer är i många fall riktigt dåliga, så du kan vilja ha en kompletterande försäkring ändå.

Registrera utrustningen

När du köper ett nytt kamerahus eller ett nytt objektiv så erbjuder tillverkaren ofta en möjlighet för dig att registrera dig som ägare. Detta kan ha flera fördelar. Vissa reparationsverkstäder kontrollerar serienummer på utrustning som kommer in för reparation. Om du registrerat dig som ägare och anmält en förlust så kan du få tillbaka utrustning på det här sättet. Dessutom är det en stor fördel om du skulle bli tvungen att försöka bevisa att du är ägare till en återfunnen produkt, om du är dess hos tillverkaren registerade ägare sedan den var ny. I USA finns ett antal sajter där du kan registrera serienummer på din utrustning, och vid en stöld anmäla som stulen. Den som är intresserad av att köpa något begagnat kan gå in på dessa sajter och kontrollera om just det serienumret är anmält som stulet. I Sverige är Fotosidans sida om stulen utrustning stor.

Än så länge är dessa sajter på intet sätt heltäckande, men ju mer vi hjälps åt att registrera vår utrustning desto svårare blir det för tjuvarna att göra sig av med stöldgodset.

Kom också ihåg att spara kvitton eller fakturor på dina inköp. Spar också serienumret själv, du vet aldrig om sajten du registrerade dina prylar på finns kvar.

Försvåra stöld

Man kan såklart inte förvara sin utrustning på ett sätt som gör att den är omöjlig att stjäla, men man kan ändå försöka göra det så svårt som möjligt för den som har oärliga avsikter. Du bör, hur självklart det än kan tyckas, förvara din utrustning säkert både hemma och när du är på resa. Försök i möjligaste mån att undvika att checka in väskor med fotoutrustning när du reser med flyg, bär den med dig som handbagage istället. Om du reser med buss, ta med väskan eller ryggsäcken in i bussen. På tåget finns ofta en bagagehylla ovanför din plats, lägg din utrustning där eller på golvet framför dig, inte i bagagehyllan som finns i anslutning till in- och utgång. Att du inte ställer ifrån dig din ryggsäck full med utrustning och går 10-20 m bort för att ta en bild är ju självklart, eller hur?

Rörelselarm

I vissa fall är det svårt för att inte säga helt omöjligt att inte lämna sin utrustning obevakad när man arbetar. Exempelvis när du fotograferar på ett bröllop kan du inte springa omkring i kyrkan med ryggsäcken på dig eller hela utrustningen fastspänd på kroppen. Ett rörelselarm kan då vara ett sätt att kunna koppla av. Ett exempel som säljs i USA är Tool Guard, som är till för att larma verktygslådor på pickups. Clas Ohlson har ett larm som heter Alarmio som är mycket prisvärt som just nu säljs till priset 99 kr. Dessa passar utmärkt för att lägga i större kameraväskor eller ryggsäckar och bli larmad om väskan plötsligt börjar röra på sig. Vill du skydda ditt kamerastativ kan ett cykellarm vara ett alternativ. Dessa är gjorda för att skruva fast runt cykelns ram och kan fungera lika bra runt stativet. Ett exempel är detta cykellarm som endast kostar 136 kr.

Larm för smartphones

Smartphones och sk proximity alarms är nästa steg i att larma sin utrustning. Består av en enhet som du lägger i din utrustning och en app som du installerar i din telefon. När enheten och telefonen kommer längre ifrån varandra än det avstånd du angivit börjar telefonen att larma, enheten i väskan att larma, eller båda. Kan vara bra att ha för att förhindra att du glömmer din kameraväska på en restaurang eller tåg också.

Fordonstrackers

Värdefulla fordon, entreprenadmaskiner och en del annat brukar ibland förses med en GPS-tracker. Trackern sitter dold i fordonet och har förutom en GPS-mottagare även kontakt med GSM-nätet. Vanligt är att man via ett SMS triggar igång trackern och antingen får ett SMS i retur med aktuell position eller kan följa dess väg på någon hemsida. Garmin GTU 10 är ett exempel på en sådan, men det finns många. Priset ligger strax under 2000 kr, vilket kan anses vara dyrt, men å andra sidan finns det många användningsområden för en sådan när du inte är ute och reser med din kamerautrustning. Sätt den på hunden under jakten eller varför inte på ditt tonårsbarn... En tracker för 2000 kr är kanske inte aktuellt om du har en billig systemkamera med en kitobjektiv värd totalt 4000 kr, men om du har dyra teleobjektiv och flera kamerahus i en väska och kan vid en stöld berätta för polisen att dina stulna prylar finns på en viss adress, så finns iaf chansen att de kan göra en insats för att återfå dina prylar.

I nästa avsnitt ska vi fortsätta att prata om vad man kan göra för att minska värdet på den stulna utrustningen.

Att undvika oskärpa

För det allra mesta är det så att man vill att bilderna man tar ska vara skarpa. Det finns undandtag, men vilka dessa är och anledningarna till dem kan vi återkomma till en annan gång. Man väljer att sätta skärpan någonstans på sitt motiv, och där och i allmänhet även i området runt omkring, vill man att det ska vara skärpa. Ibland kan det dock vara svårt att få till, om till exempel ljuset inte räcker till riktigt och man är lite för långt ifrån för att den inbyggda kamerablixten ska ge någon annan hjälp än att lura dig till lugn. Detta gäller speciellt om man använder ljussvaga optiker som de som följer med i kit till systemkameror i instegs- och mellanklass. Dessa brukar i folkmun kallas just kitoptik eller kitobjektiv.

Vad man man då göra för att bättra på oddsen för att få en skarp bild? Ja, en hel del faktiskt. Det första du måste göra, om du gud förbjude inte redan gjort det, är att bestämma dig för att ta kommandot över kameran. Det är DU som vet hur resultatet ska bli, inte kameran, därför måste du bestämma över den.

Det första du ska se till är att ha EN fokuspunkt aktiv. Många kameror har ett läge där alla fokuspunkter är aktiva och kameran räknar då ut ett genomsnittsvärde i avstånd till motivet i alla dessa punkter. Det innebär att fokusplanet, genomsnittsvärdet, inte alls behöver ligga på ditt motiv utan kan lika gärna hamna 5 m bakom. Välj med fördel den punkten som ligger i mitten och använd den tills du ser behovet av att byta.

Det andra du ska göra är att tänka på vilket ISO-värde du har. Om det är mörkt ute så måste du upp i ISO-värde. Vissa kameror dras med problem med brus, flammighet, i mörka partier på bilderna när man drar upp ISO-värdet, men det får man helt enkelt acceptera. Om man vill efterbehandla sina bilder så går det oftast bra att minska ned bruset, men att rädda en oskarp bild är i princip omöjligt. En solig dag använder du ISO 100, en skuggig kväll kanske ISO 400 och börjar det bli mörkare så kan du få gå upp till ISO 1600 eller kanske till och med ISO 3200. Står valet mellan att få en bild eller vara utan så kanske ISO 6400 eller 12 800 också är ett alternativ. Prova dig fram.

I vissa fall vill man ha ett kort skärpedjup i sina bilder, t ex vid porträtt. Andra gånger vill man ha ett långt skärpedjup, t ex vid landskapsfotografering. Kameran vet ju, av förklarliga skäl, inte vad det är du tar bild på, därför så kör den lite mittemellan för att passa så mycket som möjligt. Därför är det viktigt att du lämnar gröna rutan-inställningen eller P-läget och väljer Av eller A istället. Det är bländarprioriterad tidsautomatik. Du väljer då en bländare och ett ISO-värde, och kameran väljer en slutartid som passar. Ett högt ISO-värde och en litet bländarvärde ger en kort slutartid.

Det sista man kan göra är att underexponera sina bilder lite. Det finns en inställning som heter exponeringskompensation, där man kan välja att göra sina bilder lite ljusare eller lite mörkare än vad kameran normalt sett skulle vilja, i en skala +2 till -2, ibland mer i steg om 1/3. På så sätt kan man minska ned slutartiden lite ytterligare.

Om inte dessa åtgärder räcker så kan du prova med att sätta kameran på ett stativ. Det hjälper såklart bara om motivet är stillastående, och annars är det till att börja fundera på att uppgradera objektivparken :)

Lycka till där ute i mörkret!

/Fotofyndet









Fotofyndet, kameratillbehör för den prismedvetne fotografen

Workflow på semestern

Det här med workflow för digitala bilder, dvs hur du sparar, lagrar och säkerhetskopierar bilderna, är en sak som varierar med vilken typ av fotograf du är. Om du är professionell och gör uppdrag åt kunder, t ex bröllopsfotografering, FÅR INGET hända med bilderna. Inte ens om huset där du har ditt kontor eller studio brinner ner är det acceptabelt att du tappar ditt bildarkiv. Det är såklart inte lika viktigt när man är amatör och är på semester, men visst vore det väl trist om du på hemväg från ditt livs resa blev av med din kamera och hade alla bilder på minneskorten i kameraväskan?

Därför så kan det var idé att fundera lite över sitt workflow även om man är amatör och lägga sig på en lagom nivå. Jag kommer här att komma med ett antal förslag om vad man kan göra för att minska risken, lite beroende på vad man har för möjligheter.

1. Ladda in bilderna du har tagit under dagen i din laptop eller surfplatta på kvällen. Gå igenom bilderna snabb och radera uppenbara missar och helt suddiga bilder, om du inte redan gjort det i kameran. Om du har en USB-anslutning på din enhet så passa på att säkerhetskopiera bilderna till en bärbar hårddisk eller ett USB-minne. Om du har en iPad så får du sätta ditt hopp till punkt 3.

2. Om ni är flera i resesällskapet så låt din kompis ta hand om din bärbara hårddisk eller dina USB-minnen. OM du får inbrott i ditt hotellrum så är risken klart mindre att ni båda drabbas. Fotograferar ni båda blir det naturligt att ni byter disk med varandra.

Exempel på bärbar hårddisk, från Silicon Power

3. Om du har bra internet på hotellet så kan du lagra bilderna online. Tänk dock på att om du använder fillagringstjänster som Dropbox mfl så ingår ganska lite data i deras gratisversioner. Om du tänker använda det för en lång resa så måste du se till att det finns plats innan du åker. Ett alternativ om du har en NAS eller annan lagringsmöjlighet hemma är att sätta upp en FTP-server på den och ladda upp bilderna dit. Om du kör iPad har du lagringsutrymme på iCloud som du får använda istället för USB-anslutna lagringsenheter, och kanske komplettera med Dropbox eller liknande.

4. När du ska resa hem så bör du också tänka på att sprida på riskerna. Ha kameran och minneskorten i ditt handbagage, laptopen i ditt incheckningsbagage och din backuphårddisk i kompisens väska. Om något kommer bort så har du en eller två kopior kvar.

Det kan verka snurrigt och krångligt, men det är det inte, och den gången det händer något så kommer du att vara glad att du hade backup på dina bilder på en annan plats. Om du får inbrott i hotellrummet och blir av med kamera och kläder så kan det ju bli jobbigt, men det går att ersätta. Bilderna från dina upplevelser går inte att ta om, så enkelt är det.

Om ett par dagar återkommer vi med ett inlägg om vad man kan göra för att minska risken för stöld av kamerautrustning.

/Christer Hägglund

Kända namn?

Du som är fotointresserad, vet du vilka Endre Friedmann, Gerta Pohorylle och Dawid Szymin var? Inte? Du kanske känner dem bättre under sina tagna namn, Robert Capa, Gerda Taro och David Seymour? Den senare kallades "Shim", vilket var en omskrivning av hans rätta efternamn.


Namnet Robert Capa var från början en pseudonym för både Friedmann och Pohorylle, där dessa skulle sälja sina bilder till olika nyhetsbyråer och tidningar i Europa och framförallt USA. Senare tog Friedmann namnet Capa och Pohorylle tog namnet Gerda Taro istället.

Resten är historia som det heter...

Extratips: Skansen Klintaberg

Ett extra fototips för dig som bor i eller semestrar i Jämtland. Skansen Klintaberg i Krokoms kommun, är en svensk befästning från andra världskrigets senare del, invigd i maj 1943 och tagen ur beredskap i juni 1944. Skansen består av två större bergrum samt ett tjugotal mindre värn och befästningspunkter. Platsen för befästningen är väl vald, mellan svår bergig terräng och Valsjön, vilket gjorde att en framryckande fiende skulle vara tvungen att välja den vägen och kunna fördröjas eller stoppas. Skansen var aktiv inom försvarsmakten ända in på 1980-talet.

En del av utställningen är inriktad på att ge barn och ungdomar information om de övergrepp mot mänskligheten som begicks under 1900-talet. Vi får aldrig glömma. Under tiden 3 juli till 11 augusti genomförs guidade turer dagligen kl 11.00 och 16.00. Entré 100 kr.

Skansen Klintaberg ligger i Valsjöbyn i Krokoms kommun i Jämtland. Mer information finns på hemsidan, Skansen Klintaberg

Vaktkur vid militär installation, dock ej
Skansen Klintaberg

/Fotofyndet

Söndagstips: Finlandsresan, tredje natten

Den här natten kamperar jag ihop med den tredje resenären, Alf. Vi var båda intresserade denna kväll av att sitta i gömsle 7 som står uppe i ett skogsparti norr om den lilla tjärnen. Första kvällen hade björnarna som kom i flera fall kommit ut vid tjärnens södra del, gått runt och vidare upp i skogen norr om den, där de då passerade gömsle 7. Vi hoppades kunna få lite fina skogsbilder som komplettering till de bilder vi hade på björn i öppet landskap från första kvällen. Gömsle 7 visade sig vara lite större än 2-6 med plats för totalt sex kameror i riktning österut, samt en rakt norrut, en våningssäng och en liten separat toalettdel. Vi tog plats och både Alf och jag var väldigt noga med att vara "fältmässiga" som man sa i lumpen, dvs viska och agera tyst och lugnt i övrigt. Strax efter kl 21 så ser vi något skymta förbi i skogen. Vi var båda med ganska stor säkerhet övertygade om att det var en varg. Vi pratade om saken och rapporterade via SMS till Magnus i södra delen. När klockan var ganska precis 22 så kom den igen, och den här gången var det ingen tvekan. Det var dock på ca 80 m håll i ganska tät skog och det gick väldigt fort, så det hann inte bli någon bild, men vi var i alla fall glada att vi med 100%-ig säkerhet kunde säga att det var en varg. Vilken början på kvällen! 

Inte fullt en halvtimme senare så kommer första björnen, en ljus som troligen är honan vi såg första natten. Hon går runt och tittar och bökar fram mat, men går ganska snart vidare. Ungefär ytterligare en halvtimme senare dyker nästa björn upp. Den här är mörkare och verkar måttligt intresserad av mat. Den ser ut att följa den ljusare björnens spår, vilket får oss att misstänka att det är en hane till som följer efter honan. Vid midnatt dyker det upp en björn igen. Det är svårt att se nyansskillnaderna i mörkret men vi tror oss se att denna är mörkare. Den är lugn, men inte intresserad av mat. Är det samma hanne som är på väg tillbaka efter att ha följt efter den ljusa honan månne?

Ytterligare en halvtimme senare är det dags igen. Vi hör på fåglarna att det är något på gång nere vid tjärnen, och någon minut senare kommer en björn upp i skogspartiet vid oss, från tjärnens norra sida vid gömsle 6. Den uppehåller sig också ett kortare tag i skogen innan den går vidare. Efter det lugnade det ner sig och jag fick chans att sova en stund. Det skulle visa sig att det här var den sista björnen vi såg på resan.

Men äventyret var inte över för det. Vi turades om att sova och när jag sov frampå morgonkvisten vid 6-tiden så väcker Alf mig med orden "Järv, tyst!" Jag glider så tyst jag kan ner från överslafen och sätter mig vid den ena kameran. Man ser att järven rör sig och vips så dyker den upp och sitter stilla. Lyckas få ett par fina bilder innan den drar vidare, snabbt och smidigt. Efter cirka 20 minuter är det dags igen. Järven kommer samma väg och poserar för oss på ungefär samma ställe som senast. Efteråt pratade vi om att det kan ha varit så att järven hämtade mat, stack iväg och gömde undan den i något träd och sedan kom tillbaka för att hämta mer. Nu var klockan redan 7 och det var dags att bryta upp och gå mot lodgen igen och förbereda hemresan. 

Hemresan blev lång och tröttsam, flyget från Kajaani till Helsingfors gick i tid, vi spenderade väntetiden i Helsingfors med att äta på O'Learys. Flyget från Helsingfors till Stockholm blev en halvtimme försenat och landade kl 18 istället för 17.30, men sedan vidtog en längre väntan på tåget som skulle ta mig hem till Sundsvall igen, med avgång 22.36. Tåget var dessutom försenat men det hade man kört in innan det var framme i Sundsvall vid 02.45-tiden. Då var det bara att ta bilen och åka den sista biten. Jag var ganska trött när jag ställde in väskorna och gick och la mig kl 03.15.

En fantastisk resa var till ända, en resa som vida översteg mina förväntningar. Jag hade sett en varg, sett och fotograferat järv två gånger och björn flera gånger. Fantastiskt! Jag rekommenderar verkligen den som är intresserad av att fotografera djur och fåglar att ta en resa med Inside Nature till Wild Brown Bear. Bland annat har man nyligen presenterat ett nytt upplägg på resa, där man är flexibel och har möjlighet att åka mellan olika ställen efter tillgången på djur. Best of the beast kallar man upplägget och med på det här är den välkände naturfotografen Magnus Elander. Magnus har fotograferat djur och natur i Sverige och runt om i världen i många år och är bland annat känd för sina resor till Arktis, är publicerad i National Geographic och vice ordförande i Naturfotograferna. Med på den första resan är även Jouko Arvonen och Magnus Fredriksson från Inside Nature. Vem vet...

De två tidigare delarna om mina upplevelser i Finland hittar du här:

Söndagstips - Resan till Finland med Inside Nature

Söndagstips - Finlandsresan, andra natten

/Christer Hägglund

Fotofyndet, kameratillbehör, gömslen med mera för naturfotografen

Tillstånd för björnåtel i Lofsdalen

Emil Backman i Lofsdalen har nyligen fått tillstånd av Länsstyrelsen i Jämtland att anlägga en björnåtel ca en mil utanför byn Lofsdalen i Härjedalen. Syftet är att ge turister möjlighet att titta på och fotografera björnar. Tillståndet gäller under april, maj, juni och juli, och även nästa år.

– Det finns ett stort intresse för att titta på björn. Intresset för viltskådning ökar generellt. Jag hoppas att björnskådningen ska bli en anledning att åka till Lofsdalen så att nya gäster kommer till byn, bor, äter och handlar här. Vi behöver mer sommarturism, säger Emil Backman till Länstidningen på www.ltz.se

Att länsstyrelsen ger tillstånd till åtling av björn är inte jättevanligt, idag finns det totalt sex godkända åtlar i Jämtlands län. I år inleds björnskådningen i Lofsdalen den 1 juli.

Vi önskar Emil Backman lycka till med sin viltturismsatsning.

/Fotofyndet

Power Big Meet, just nu

Befinner du dig i Mälardalen och är intresserad av bilar? Då ska du såklart ta dig till Västerås och Power Big Meet! Världens största träff för amerikanska bilar arrangeras där i helgen, och det är julhelg för motorhobbyn. Ca 20.000 fordon ställs ut under helgen och det hela går av stapeln på Johannisbergs Flygplats.

Missa inte det!
Power Big Meet

Entusiastbil från en annan bilträff

/Fotofyndet

Gatufesten i Sundsvall

Just nu pågår Gatufesten i Sundsvall, en stadsfestival med flera scener och många kända artister.

Bland artisterna i år märks: Petra Marklund, Eva Dahlgren, Ulf Lundell, The Refreshments, Petter, Magnus Uggla, Maskinen, Hardcore Superstar, Lars Kristerz och Sundsvalls egna Shady Town.

För den som är intresserad av att fotografera musik finns det åtskilliga bra tillfällen på Gatufesten.
Bilderna nedan på Ulf Lundell och Hellacopters är tagna 2005.

/Fotofyndet

Dropbox förbättrar för fotografer

Fillagringstjänsten Dropbox förbättrar sin tjänst för fotografer som vill lagra och dela sina bilder online. I den senaste uppdateringen av Dropbox app för iOS finns en del nyheter. Bland dessa märks att kunna markera och dela flera bilder samtidigt.

Det har kommit till en bildikon längst ner på skärmen, om man trycker på den så visas alla bilder man har lagrade på sitt Dropbox-konto. Tryck på Share, dela-ikonen och därefter på varje bild du dela. Bilderna kan sedan delas via e-post, Facebook, Twitter, etc.
Intressanta uppdateringar som vi hoppas kommer att komma i appen för Android inom kort.

/Fotofyndet

Tekniktips: Utrustningen på resan - Kulled

På min resa till Finland så fick jag som tidigare nämnts bra möjlighet att fälttesta några av våra produkter. En av dessa var stativhuvuden. I varje gömsle så finns en hylla där man kan sätta fast sitt stativhuvud, så slipper man ha stativ inne i det trånga gömslet. Hyllan är en enkel bräda med hål för 3/8" skruvar som är vanligast i fästet mellan stativ och stativhuvud.

Jag tog med mig två kulleder i vår mellanstorlek, med diameter 44mm. På dessa monterade jag mina två telezoomar Sigma 150-500/5-6.3 och Canon EF 70-200/4L. Sigman får anses som en medeltung teleoptik medan Canons 70-200 kvalar in i lätt till medel. Det visade sig vara ett utmärkt val, då båda gick att justera så att de gick lätt att reglera i höjdled, och vrida i panoreringsleden, men utan att för den skull röra sig när jag inte ville det eller tippa åt sidan.

Kulleden har två skruvar, en för att justera friktionen, dvs hur hårt man måste ta i för att röra på kameran, och en för att dra fast kulan helt. I botten finns en vridled för att kunna panorera utan att vrida kulan. Friktionen i denna vridled bör ställas på mindre än friktionen i kulan för att säkerställa att det är denna led som i första hand tar upp vridning.

Vikten är 0,5 kg och max belastning är 12 kg.

Canon EOS 70D presenterad!

Canon har idag presenterat Canon EOS 70D, som vi avslöjade redan häromdagen. Bland nyheterna hos nykomlingen märks bland annat "Dual pixel CMOS AF", en ny typ av sensor med 20,2 Mpx och där varje enskild pixel kan delas in i två delar, för att avsevärt förbättra autofokusen i live view- och filmläge. Den får dessutom samma autofokus som 7D med 19 punkter, en fullt svängbar 3" touchskärm som kan användas för inställningar och kontroll, samt inbyggt trådlöst nätverk Wi-Fi som gör att du kan ladda upp bilder direkt på en lagringsenhet om du är inom räckhåll för ditt hem- eller kontorsnätverk. Du kan även styra kameran med din smartphone eller läsplatta.

Spontant så känns den nya autofokustekniken som den största nyheten med modellen, och det ska bli intressant att följa hur det mottages i press och på forum runt om i världen.

Canon EOS 70D beräknas vara tillgänglig i butik i slutet av augusti.

/Fotofyndet

Serietagning eller ej?

En sak som diskuteras från tid till annan är om man bör ha kameran inställd på serietagning eller inte. Det är såklart upp till var och en, men min egen syn på saken är att ha den på. Den enkla anledningen är att när du väl behöver serietagningen så kommer du inte att ha tid att slå på den, och med lite träning i pekfingret så är det inga problem att ta en bild i taget även med funktionen påslagen. Alltså inget att förlora och allt att vinna den dagen du blir vittne till en dramatisk händelser och kan skicka en hel serie bilder till kvällstidningarna.

Om du kör RAW-format bör du tänka på att ha snabba minneskort och räkna med att det tar tid att skriva bilderna dit, så serietagningsförmågan kan påverkas.

Kuriosa, en som har bra fart på serietagningen är Björn Starrin i filmen Bröllopsfotografen... http://youtu.be/VK9_en9KnT4?t=8m20s

/Fotofyndet

Fotograf på turné

Den amerikanske sport- och musikfotografen David Bergman har ett för många fotografer ovanligt uppdrag just nu. Han är officiell turnéfotograf för Bon Jovis världsturné, som bland annat gästade Stockholms stadion den 24 maj. I och med detta så har Bergman ensamrätt på att ta bilder under bandets konserter och de promotionbilder som tas under turnén. Bilderna säljs bland annat via Bergmans webbsida tourphotographer.com

På sidan skriver Bergman om den ynnest det är att få all access, fri tillgång, till en av de största rockkoncerterna i världen. Dock kan man ju fundera lite på hur det är med den konstnärliga friheten då Jon Bon Jovi själv ska godkänna alla bilder före publicering.

För att själv kunna sköta fotograferingen tar David Bergman flera kameror till hjälp. En sitter monterad på Tico Torres trumset, en Nikon D3 med ett 24-70-objektiv. Denna fjärrutlöses med hjälp av en Pocket Wizard fjärrutlösare. Pocket Wizard används normalt för att fjärrutlösa blixtar, men kan med något extra tillbehör även användas för att fjärrutlösa kameran.

För övriga bilder använder Bergman bland annat Nikon D3 och D4 med 14-24 mm, 24-70 mm och 70-200 mm, samtliga Nikon. Han säger själv att hans bakgrund som sportfotograf passar bra när han ska ta bilder på den hoppande Jon Bon Jovi.

Vill du läsa mer om David Bergman och se hans bilder från Bon Jovis turné så finns dessa på http://www.tourphotographer.com/

/Fotofyndet

Ny lag träder i kraft imorgon

Imorgon träder den nya lagen om kränkande fotografering, som vi skrivit om tidigare, i kraft. Det blir då förbjudet att fotografera eller filma någon som är ovetande, i dennes hem eller annan miljö som kan avses vara privat.

I omröstningen kan man se att samtliga riksdagspartiers representanter utom Sverigedemokraterna (SD) röstade för förslaget.

Länk till utskottets betänkande om den nya lagen: Betänkande 2012/13:JuU21 Kränkande fotografering

Vår tidigare artikel om den nya lagen: Ny lag om kränkande fotografering föreslagen av regeringen

Söndagstips - Finlandsresan, andra natten

Klockan blev åter 17 och efter en god och närande middag var det dags att ta sig ut till gömslena igen. Denna natt skulle jag dela med en av de andra deltagarna, Hasse, som varit på björnsafari tidigare, både med Inside Nature hos WBB och på andra ställen i Finland och även Sverige. Vi placerade oss i gömsle 1 i södra delen av området, med utsikt över tjärnen, klippan och en liten myr söder om gömslet. Gömsle 1 har möjligheter åt alla håll så vi kunde även se den stora myren bakom oss, där det kvällen innan varit en del observationer av björn som kommit runt tjärnen och gått vidare. Själva konstruktionen av gömsle 1 är annorlunda än de andra, det är timrat mot diverse olika konstruktioner med träskivor på de andra. Ettan är lägre i tak och har därför ingen våningssäng utan två madrasser, och har även en separat toalett. Hasse och jag satte oss att bevaka, Hasse åt öster och söder, jag åt väster.

Det är under hela kvällen och skymningsperioden väldigt lugnt, förutom en hel del fågelobservationer, och eftersom gårdagskvällen varit både lyckad och jobbig så beslutade vi att sova från midnatt och ett par timmar framåt. Hasse klev upp ett par gånger och tittade när fåglarna varnade, men förutom en väldigt avlägsen observation av en björn i dimma så blev det inget. Dagen efter fick vi hör att en björn vid något tillfälle passerat väldigt nära oss, när vi ganska nyligen lagt oss för att sova. Surt, men det var inget att göra något åt, vi var helt enkelt för trötta. Vi siktade på revansch den tredje natten.

En del fina fågelbilder blev det som sagt i alla fall:

Truten spanar ut över vattnet och ska försöka ta en av
knipans ungar.

Truten flyger och gör ett försök...

...men knipungarna har lärt sig och dyker blixtsnabbt.

Canon EOS 70D på gång?

Canon EOS 60D kom redan 2010 och en uppföljare har väntats under en ganska lång tid. Nu verkar det vara väldigt nära en lansering, i alla fall om man ska tro sajten Canonrumors.com. Där specar man nu upp de egenskaper som man tror sig veta att den nya modellen kommer att ha. Däribland märks 20,2 Mpx sensor, 19 punkters autofokus, 7 fps, inbyggt Wi-Fi, med mera. Enligt sajten kommer den att presenteras den 2 juli.

Canon EOS 70D Spec List

/Fotofyndet

Ny firmware för Nikon D7100

Nikon har släppt en ny firmware till modellen D7100. Det är dock endast mindre förändringar som gjorts, bland annat gällande visning av blixtbilder och användning av AE-låsning i sepcialeffektsläget.

Läs på Nikons hemsida om uppdateringen för att se om den löser något av dina problem:

D7100 firmware C: 1.01
/Fotofyndet

Nyhet från Fujifilm

Fujifilm har precis släppt en ny kamera, en spegellös systemkamera i litet format som heter X-M1. Till denna har man också släppt ett objektiv som heter XC 16-50 OSC, max bländare 3.6-5.6. Objektivets brännvidd motsvarar ungefär 24-75mm i småbildsformatet.

Även om modellen i sig är en nyhet så innehåller den en hel del komponenter som återfinns i andra av Fujifilms modeller.

Läs mer om denna nyhet på DP Review

Fujifilm announces X-M1 mirrorless camera and XC 16-50mm OIS lens

Teknik, utrustningen på resan: Ryggsäcken

När jag var på min fotoresa till Finland nyligen så fick jag såklart tillfälle att prova en del av utrustningen som vi säljer, på sätt som jag inte kan göra annars. En av dessa är kameraryggsäcken Bilora All Season Adventure III, som jag hade med mig för att få plats med all utrustning. Teleobjektiv är, som alla vet, både tunga och utrymmeskrävande och risken fanns att man skulle få bära sina prylar ganska länge emellanåt.

Första kriteriet när jag valde väska var att den skulle gå att ha som handbagage på flyget. Vi flög med Finnair och jag kollade upp vilka mått som gällde. All Season III klarade alla mått utom tjockleken, men eftersom jag inte tänkte packa den full så skulle det gå bra. För att spara lite vikt i handbagaget så packade jag några prylar i check in-bagaget också, men med tanke att jag skulle kunna klara mig med bara handbagaget OM något skulle komma bort på vägen till Kajaani.

Det som packades i handbagaget var:
Canon EOS 650D
Canon EOS 550D
Tamron 17-50/2.8
Canon EF 70-200/4L
Sigma 150-500/5-6.3

Dessutom batterier, en kulled, kikare och lite annat smått.

I check in-bagaget placerades batterigrepp, en kulled till, laptop, extern hårddisk och lite annat.

Eftersom ryggsäcken inte var fullpackad så gick det utmärkt att ha den som handbagage. Det var riktigt skönt att ha den ändå ganska stora utrustningen på nära håll och veta att risken att jag stod utan kamera när jag kom fram till Wild Brown Bear var försvinnande liten. Det visade sig också att jag hade rätt, då en i resesällskapet inte fick sin väska vid ankomsten till den lokala flygplatsen. Det fanns vissa saker där som han behövde, men han hade ändå det mesta i handbagaget så han kunde genomföra första nattens fotografering. Till dagen därpå hade väskan dykt upp. Så en viss försiktighet med check in-bagaget är att rekommendera.

Som kameraryggsäck på en fotoresa med flyg är Bilora All Season Adventure III ett umärkt val!

Kameraryggsäck Bilora All Season Adventure III
Vid flygning med ryggsäcken som handbagage tas den extra, yttre
ryggsäcken bort och möter då storlekskraven från många flygbolag.

Bild från resan till Wild Brown Bear i
Vartius i Finland.

Nya firmwares

DP Review skriver om att ett flertal av kameratillverkarna har släppt nya firmwares till några modeller nu. Till Canon gäller det bland annat 650D, för Nikon några modeller i 1-systemet och några till. Har du någon av dessa modeller kan du läsa och se om du tycker att en uppgradering är nödvändig.

Som alltid skall man iakttaga stor försiktighet vid firmwareuppdateringar, då felaktig installation kan innebära att kameran blir obrukbar.

Läs mer på DP Review

http://www.dpreview.com/news/2013/06/14/new-firmware-from-nikon-olympus-and-sigma

Jaktlagsutredningen ser över lagen om åtelkameror

Vi har tidigare rapporterat om det absurda i att det är samma tillståndskrav på att sätta en övervakningskamera längs Drottninggatan i Stockholm som det är att sätta upp en automatisk åtelkamera var som helst i skogen. Detta oavsett om det är miltals till närmaste bebyggelse. Regeringen har nu meddelat att det är den nyligen tillsatta jaktlagsutredningen, under ledning av Håkan Larsson, som även kommer att få i uppgift att se över vilka möjligheter jägare och andra intressenter ska ha till att använda åtelkameror i viltvårdsarbetet.

Vildsvinsstammen nämns ofta i det här sammanhanget, och det är främst där man anser sig ha nytta av kameraövervakning för att få kontroll på stammens storlek.

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson säger i ett pressmeddelande:

"– Det är mycket angeläget att vi kommer tillrätta med den stora problematik som finns kring vildsvinen i vissa delar utav vårt land. Kameraövervakning kan vara ett alternativ för en mer effektiv förvaltning av stammen till mer hållbara nivåer. Därför ger vi nu detta tilläggsuppdrag till jaktlagsutredaren att utreda."

/Fotofyndet

Söndagstips - Resan till Finland med Inside Nature

När jag för en tid sedan fyllde 40 så önskade jag mig en resa. Ett fotosafari till Finland, till något ställe där man kunde se björn och kanske något fler rovdjur. Jag fick som jag ville och familj, släkt och vänner gick ihop till en resa med Inside Nature. Något både min sambo, som bokade resan, och jag fastnade för var informationen från Jouko Arvonen på Inside Nature. Den var både detaljerad och entusiastisk. Jag pratade med Jouko på telefon också, och vi pratade lite om utrustning och lite annat, vilket ytterligare förstärkte min positiva bild. Man märker att Jouko själv är fotograf och verkligen brinner för sina resor. Veckan före midsommarafton var det så äntligen dags!

Från Sverige går resan från Arlanda till Helsingfors där man byter flyg till ett mindre plan och flyger norrut till Kajaani. Kajaani ligger ungefär i höjd med Skellefteå i Sverige. Från flygplatsen i Kajaani hade vi skjuts till Wild Brown Bear, vilket är en bilresa på drygt 12 mil och ca 1,5 tim. Vi var tre resenärer och en reseledare som även fotograferade själv. I bilen under bilresan pratade vi mycket om säkerhet, ordningsregler, tips och tricks och allt möjligt annat. Vi fick även en statusuppdatering om den senaste tidens observationer av tjejen som körde bilen.

Wild Brown Bear ligger i Vartius, närmsta större ort är Kumho. Det ligger väldigt nära den ryska gränsen och själva lägret är från början en finsk gränskontrollstation som byggts om och till för att passa den här verksamheten.

På Wild Brown Bear ser dygnen ganska lika ut. Kl 16 börjar dygnet med middag, sedan kl 17 är det dags att till fots ta sig de 700 metrarna ut till gömsleområdet. Vi hade sådan tur att ägaren Ari skjutsade vår packning fram till gömsleområdet så vi behövde inte bära den långt alls. Man sitter i gömslet under hela natten. I varje gömsle finns det tillgång till säng med sovsäck där man kan välja att sova en stund om man vill. Är man två i gömslet är det lämpligt att sova i skift för att inte missa så mycket av nattens händelser. Man bör försöka sova en liten stund, det är inte jättelätt att sova på dagarna och man orkar inte speciellt många dagar helt utan sömn. Kl 07, och inte före, är det så dags att lämna gömslet och ta sig tillbaka till lodgen igen, där det kl 08 serveras frukost och sedan är man fri att göra vad man vill. Har man haft en lyckad natt är det många som väljer att titta igenom och eventuellt redigera sina bilder, men många väljer att ta en dusch och försöka sova åtminstone någon timme. Kl 16 är det så middag igen och schemat börjar om igen. Eftersom middagen kl 16 är det första som är gemensamt för nyanlända och gamla gäster så säger man att dagen börjar där. Man har ett rum i lägret där man har en säng och det finns tillgång till toalett, dusch och bastu. Fattas väl bara annat när vi är i djupaste Finland.

Man får alltså inte lämna gömslet på egen hand, inte under några omständigheter förutom möjligen om gömslet står i ljusan låga. Anledningarna till detta är flera, och jag ska här redogöra för en del av dem. OBS att detta är mina egna tolkningar av dessa orsaker.

• säkerheten, detta är ett område som är extremt tätt på björn och järv. Varg och lo finns också i området. Det vore naivt att inte förstå att det kan vara farligt under vissa omständigheter. 
• om du kliver utanför gömslet för att göra dina behov så sprider du mänsklig vittring över området som riskerar att skrämma bort djuren, eller åtminstone göra dem betydligt mer vaksamma.
• du riskerar också att skrämma iväg djur när du kliver ut. Det är inte så roligt för grannen i gömslet intill att du skrämmer iväg djuren för honom så att pengarna han betalat för vistelsen i gömslet är om intet. 

Just för att göra sina behov finns det lösning i alla gömslen i form av en toahink. I vissa står denna lite avskilt i ett eget bås i gömslet, i andra inte. Primitivt, visst, men det funkar och du är inte där för att sitta på dass utan hinken finns där som nödlösning.

Varje dag när man går till gömslet får man med sig en liten ryggsäck med matsäck. Under vår vistelse bestod matsäcken av en dubbelmacka med massor av pålägg, en youghurt, en frukt (tyvärr en apelsin vilket får anses olämpligt av många anledningar) per person, dessutom thepåsar, pulverkaffe och en termos med vatten. Jag själv tyckte att det kunde bli lite i minsta laget, så jag hade med mig ett par kexchoklad eller Sport Lunch som jag kompletterade med. Man sitter i gömslet under 14 timmar och ska man orka med det så bör man hålla sockernivån på en hög och jämn nivå. Om du vill ha med dig något extra att äta, tänk på att du handlar det innan du kommer till campen. Där finns inget att köpa och man har långt till närmaste affär. Se flygplatsen i Kajaani som civilisationens sista utpost.

Mat serveras som jag tidigare nämnt två gånger om dagen, dels middagen och dels frukosten. Den senare är närmast att betrakta som en brunch med omelett, korv, köttbullar och en del annat. Det är inga problem att äta sig mätt där. Middagen hade vi fått förvarning om skulle vara ganska enkel, men blev mycket positivt förvånade då det var rejäl, god och vällagad husmanskost som man stod sig bra på. Dessutom fanns det varje dag en soppa till förrätt och en enklare efterrätt. Någon trerättersmiddag var verkligen mer än vad jag hade förväntat mig. Jag är en motionär som tränar en del och har ämnesomsättning därefter, så jag blev lite hungrig emellanåt, men eftersom resten av gruppen inte kände av detsamma så bestämmer vi att det var mig det var fel på i det fallet.

En sak som är lite speciell med det här stället är att det ligger verkligen nära gränsen mot Ryssland. I gränsens omedelbara närhet finns ett förbudsområde där man inte får vista sig utan speciellt tillstånd. Det innebär att man ska vara MYCKET försiktig med var man går om man är ute på dagspromenader, mm. Vi hörde om en okänd resenär som antingen inte såg eller som trotsade förbudsskyltarna och gick nära gränsen. Honom kom gränspolisen och tog in på förhör och det hela slutade med ganska höga böter. Så chansa inte utan håll dig på säkert avstånd från förbudszonen. Det sitter kameror på många platser i skogen så gränspolisen kommer att upptäcka alla försök. En av orsakerna till att området är så välbevakat är att det funnits problem med trafficing från fd Sovjetrepubliker in i Finland och vidare ut i Europa.

Första natten i gömsle tillbringade jag i gömsle 5, som är beläget i den norra delen av området, vid den lilla sjön. Med mig i gömslet hade jag Magnus, vår reseledare, som är en kunnig och erfaren naturfotograf och ornitolog. Det senare kommer att visa sig. Jag tog plats längst in i gömslet som bestod av fyra "gluggar" för objektiv, en våningssäng och två plaststolar. Kameran fäster man i sitt medhavda stativhuvud, vilket man i sin tur fäster i en bräda där det finns både hål och skruvar som passar. I flera av gömslena fanns det både 3/8"-skruvar, vilka är vanligast för att fästa stativhuvudet i stativet, och 1/2" som finns på en del mindre stativhuvuden och om man vill sätta sitt stativfäste direkt i brädan utan huvud. Objektivet monteras och man spänner ett tyg om objektivet, ett tyg som förhindrar insyn, hindrar dofter från att lämna gömslet åtminstone till viss del, men som ändå ger dig full rörelsefrihet. Ovanför gluggarna där man sätter sin kamera finns ett avlångt fönster där man kan hålla span när man inte tittar ut genom kamerasökaren.

Jag hade med mig två kamerahus, Canon EOS 550D och Canon EOS 650D, samt telezoomobjektiven Sigma 150-500 och Canon EF 70-200/4L. Jag monterade objektiven på varsin kulled, satte 650:n på Sigma-objektivet och 550:n på 70-200:an för bilder på lite närmare håll. Sedan är det bara att vänta. Eftersom gömsle 5 ligger vid den lilla tjärnen finns det en hel del fågel där, fågel som får duga som motiv i brist på annat. Vi såg bland annat en knipa, en kricka och en grönbena. Dessutom fanns det några arter som väl får anses som lite övertaliga jämfört med en genomsnittlig tjärn i skogen. Dessa var gråtrut, silltrut, fiskmås och skrattmås. Anledningen till att dessa är överrepresenterade är att man åtlar för rovdjuren, och den här maten är även måsar och trutar sugen på.

Skrattmås som är på väg att starta

Gråtrut. Det fanns gråtrut och silltrut vid den lilla tjärnen och
dessa fåglar är ganska rejäla bitar.



Järven visar sig för ett kort ögonblick på klippan i kvällssolen

Men nu var det ju inte därför vi var här, utan anledningen var ju såklart björn! Det fanns mycket goda utsikter att se björn, men helt säkert är det ju inte. Man ska inte missta sig och tro att detta är en djurpark för det är det alltså inte. Det händer ibland att det går flera dagar mellan observationerna. Kl 19.30 steg pulsen ordentligt, en järv visade sig på klippan på andra sidan sjön! Det gick otroligt fort och jag hann få iväg ett par skott på chans, vilka visade sig ha fångat den lille krabaten. Dock var det mycket ivägen så helt nöjd var jag inte. Men när är man det egentligen...? Magnus och jag satt i gömslet och tittade på det otroligt vackra kvällsljuset som föll på klipphällen där järven stod tidigare. Ett fantastiskt ljus för att fota en björn, det var bara det att björnen saknades...

Men så strax efter kl 22 dök han upp, den första björnen. Det var en ljus björn som såg ut som och uppträdde som en undergiven hanne. Han hade bråttom och korsade myren och gick norrut in i nästa skogsparti. I min notering av tiden för observationen skrev jag "större hanne i närheten?" Denna notering skulle visa sig alldeles korrekt, för ungefär en kvart senare så dök det upp en mörk, stor hanne som betedde sig helt annorlunda mot den jag beskrev nyss. Denna ägde världen och han ville visa det för alla och envar. Den dominante hannen tog sin tid och gick runt innan han försvann. Ungefär en halvtimme senare dyker han upp igen, går runt sjön och ut på myren. En halvtimme senare är det dags för ytterligare en björn att göra entré. Denna är mörk till färgen men visar tydligt att han inte är dominant utan utstrålar undergivenhet, trots att den store mörke inte längre är synlig.

Den store dominante björnahannen

Klockan har hunnit bli 22.30 när den dominante kommer tillbaks. Vi ser honom på avstånd och han går inte fram mot maten. Ca 10 min senare kommer en ljus björn till, som vi tycker ser ut att vara en hona. Hon uppträder mer självsäkert och tar det ganska lugnt och passerar genom området och går norrut. Mindre än fem minuter senare dyker den dominante hannen upp igen. Han går målmedvetet i honans spår, stannar i princip inte upp utan vädrar lite i honans spår och går efter och försvinner i den norra skogen. En teori vi hade var att hannen uppsökte honan för att parningsperioden ännu inte riktigt var slut. Strax efter midnatt dyker honan upp igen som hastigast och bara ett par minuter senare ser vi den dominante hannen igen. Han är nu klart mer intresserad av maten och äter i godan ro. Att han inte längre är intresserad av att söka efter honan som var på platsen bara ett par minuter tidigare och att han ger sig tid att äta i lugn och ro gör att vi tror att parningen genomfördes.

Den ljusa björnhonan

Efter detta gjordes inga fler djurobservationer denna natt, men med en järv och inte mindre än nio observationer av fyra olika björnindivider så kan man ju inte vara annat än nöjd. Kl 07 avbröt vi och tog oss tillbaka till lodgen igen för frukost vid 8-tiden.

Efter frukosten var tanken att sova några timmar, dock var det svårt att sova efter den händelserika natten. Istället blev det en skaplig löptur på nästan 9 km längs grusvägen till WBB och längs den stora vägen, 89:an, som går in i Ryssland. En del i Inside Natures koncept är att man kör workshops på eftermiddagen innan man drar ut på nästa nattpass, för att se om man tagit några bilder, om dessa går att förbättra rent tekniskt, om man ska söka nya varianter av motiv kommande natt, etc. Mycket nyttigt och det var en hel del tänkvärda saker som sades. Speciellt för mig som med god marginal placerade mig som nybörjaren i sällskapet.

Om en vecka får ni läsa om min andra natt i gömslet.