En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 2

Detta är del 2, läs gärna En pilgrimsvandring: S:t Olavsleden, del 1 innan du läser denna.

Dessa bilder är en fortsättning på ett tidigare inlägg om vår vandring längs en del av S:t Olavsleden, från Borgsjö via länsgränsen till Bräcke. Bilderna tar vid precis när vi klivit in i Jämtland.

Det var min far och jag som gick längs leden, och förutom den delen som man går eller springer när man deltar i Borgsjön Runt så hade ingen av oss någon erfarenhet av pilgrimsleden. Dock är vi båda födda och uppvuxna här och känner väl till området. Det var riktigt roligt att prova en del av leden och vi stötte även på ett ungt par som också var på vandring. Killen var från England och tjejen från Schweiz, och de hade fått tipset av bekanta utanför Sundsvall. De hade börjat sin vandring i Stöde och skulle avsluta i Östersund. Delen från Stöde till Fränsta tyckte de var tråkig och gick längs vägar i alltför stor utsträckning, men delen förbi Fränsta och Kärleksstigen mot Byforsen var riktigt fin.

Vårt utlåtande av delen vi gick blir att leden på Medelpadssidan var utan anmärkning, bra led, bra skyltat och på lämpliga vägar. På jämtlandssidan behöver man ta tag i lite röjning, så blir det betydligt bättre. Asfaltsträckan från Bröckling ned mot Bräcke är nog svårare att åtgärda, men är verkligen ingen höjdare.

På den jämtländska sidan blev leden raskt sämre, med högt gräs som gjorde att
man var tvungen att se sig för ordentligt var man satte fötterna. 

Lite röjning längs den här delen av leden så skulle det bli mycket bättre.

Det var också långa, tidvis branta uppförsbackar längs den gamla forbondevägen

Grusväg förbi Harrsjön. Skyltningen var utan anmärkning hela vägen.

Pilgrimskoja för övernattning eller vila. Vi tog en fikapaus vid strandkanten.
Dock var det extremt mycket mygg, så pausen blev inte så lång. 

På väg genom byn Lillkrog

Efter att ha passerat Bröckling kom vi fram på vägen mellan Bräcke och
Albacken, en väg som är stor, asfalterad och vältrafikerad. Inte den roligaste
delen av vandringen. Dessutom passade vädret på att jäklas lite extra, då det
började spöregna. När orken börjar tryta efter 35 km så är asfaltsväg och
spöregn inte det man önskar.

Framme vid målet. Vi hade ställt en bil vid Bräcke kyrka på morgonen och
det var rätt skönt att se kyrkan när man kom längs vägen. Och inte minst skönt
att sätta sig ned. Kameran var då nedpackad pga regnet och det fick bli en
mobilbild.