Danmark var ganska dåligt rustat för att möta en invasion och hade precis påbörjat en mobilisering. Den enda trupp som var mobiliserad var en mindre styrka, vill minnas att det var ett kompani, som fanns i hamnen i Helsingör. Man insåg att man naturligtvis var helt chanslösa och kompanichefen beslöt att ta färjan över till Sverige. Beväpnad trupp i det neutrala Sverige var såklart lite känsligt, och ingen visste ju om Tyskland avsåg att fortsätta för att besätta även Sverige. Därför tog befälhavaren för södra Sverige beslut om att istället för att avväpna danskarna skicka dem till Ljungbyhed och där utgöra flygbastrupp och skydda flygplatsen. Denna flygplats kunde bli mycket viktig om ett anfall mot Sverige blev verklighet.
I Norge var man bättre förberedd och lyckades därför bättre med sitt försvar. Kryssaren Blücher sänktes av några välriktade salvor från kustartilleriet och hindrades att nå Oslo. Det här brukar anses vara en av orsakerna till att Norge lyckades hinna flytta på både riksledningen och kungen med familj. Dessa flydde norrut och hamnade till slut i England, där man utgjorde exilregering. Av akademisk betydelse kan man tycka idag, men det var det inte. Det betydde mycket för motståndsviljan i landet.
Det man kanske inte vet är att man stred länge, bland annat i Narviksområdet, och inte förrän den 10 juni kapitulerade Norge för Tyskland. Det stöd man fram till dess hade haft från England och Frankrike hade då dragits tillbaka några dagar tidigare, för att flyttas till att försvara Frankrike.
Det finns såklart massor att berätta om dessa händelserika dagar, men det här var några saker som dök upp hos en förvirrad själ.
/Christer
 |
| Kryssaren Blücher Bundesarchiv, DVM 10 Bild-23-63-09 / CC-BY-SA 3.0 / CC BY-SA 3.0 DE (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0/de/deed.en) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar