Spaningsflygplanet S 16

Caproni Ca.313 (S 16)
Alla S 16 (och övriga varianter av Capronin) skrotades eller blev skjutmål.
På bilden syns en fullskalemodell byggd för TV-serien "Tre kärlekar".
Står på Flygvapenmuseum.
Foto: Christer Hägglund

Caproni Ca.313

Spännvidd: 16,65 meter
Längd: 11,80 meter
Besättning: 4 man
Maxhöjd: 8 000 m
Maxfart: 432 km/tim
Motor: 2 st Isotta Fraschini Delta RC 35 I,
12-cylindrig inverterad V-motor, 750 hk
Kameror: 1 st höghöjdskamera/lod
SKa 4/150+205+400+500 mm
1 st översiktskamera/snedställd HK 6/250 alt 500 mm
1 st handkamera HK 7/135 alt 250 mm
Antal på F 11: 72 st
I tjänst på F 11: 1942–45

Det italienska flygplanet Caproni Ca.313 inköptes till Flygvapnet mitt under brinnande krig 1941. Man sökte med ljus och lykta runt världen efter flygplan att köpa, men alla länders krigsindustri var fullt upptagna med att producera materiel åt sina egna styrkor att det var mycket svårt att hitta något. Italien kunde dock sälja oss ett antal Caproni Ca.313 som egentligen var avsedda för leverans till Frankrike.

Flygplanen var från redan början behäftade med en del problem, och under hemresan till Sverige medföljde tekniker från tillverkaren för att under färden reparera flygplanen. Orsakerna till de många driftstörningarna och haverierna var bland annat slarv vid tillverkningen och felaktiga materialval. Problem var så stora att general Nils Söderberg misstänkte att det var ett medvetet sabotage, då flygplanen som Sverige köpte ursprungligen var avsedda att levereras till Frankrike. I analyser efteråt har man även kunnat se att felaktigt nyttjande från Flygvapnets sida hade stor inverkan i det stora antalet haverier. Bland annat användes ett bränsle som löste upp flottörerna i förgasarna, med motorbränder som naturlig följd.

De olika varianter som användes var B 16 (bombplan), S 16 (spaning), T 16 (torped) och Tp 16 (transport). S 16, som är varianten vi tittar på här, var en B 16 utrustad med kameror. Dessutom monterades extra bränsletankar för att öka aktionsradien. Totalt köpte Flygvapnet 40 stycken S 16, men senare kom 40st B 16 och T 16 att ombyggas för spaning.

Av totalt 84st Caproni, totalhavererade 21st under tiden i Flygvapnet. Tre sköts ned av tyska Luftwaffe och under krigsåren omkom totalt 41 besättningsmän i typen. Av resterande 60st blev två skrotade av reservdelsbrist och en utsattes för hållfasthetsprov 1945. Resterande 57st blev skjutmål på olika skjutfält och flottiljer runt om i landet. Bland annat sägs 20st ha offrats vid en bombningsförevisning med ny materiel i Perstorp i augusti 1946. Banemännen var då först jaktflyg i låganfall och därefter bombflyg med både 250 kg och 50 kg:s bomber.

Bland de uppgifter som S 16 hade inom Flygvapnet fanns spaning mot de tyska hamnarna på andra sidan Östersjön. Tyskland försvarade sig, i några fall med dödlig utgång för de svenska besättningarna.

Fotospanarens plats framtill i S 16
Foto: Christer Hägglund

Den 14 maj 1944, skjuts en svensk S 16 med av två Messerschmitt BF 109. Nedskjutningen äger rum över internationellt vatten utanför Baltikum. En besättningsman omkom och tre tillfångatogs av ett tyskt lastfartyg och skickas till Tyskland. Efter svenska diplomatiska protester återvänder besättningsmedlemmarna via Berlin till Sverige den 27 maj.

Denna nedskjutning ska vi titta lite närmare på i ett senare inlägg, hur dramatiskt och kostsamt en normal spaningsflygning kunde sluta.

Dagen efter, den 15 maj 1944, skjuts en S 16 ned av tyskt jaktflyg. Nedskjutningen skedde troligen i samma område som incidenten dagen före, då det var där flygledningen tappade kontakten med flygplanet. Tyskland förnekade inblandning, men vittnesmål från flyktingar från Baltikum bekräftade att tyskt jaktflyg var skyldiga till nedskjutningen. Besättningen återfanns aldrig.

Den 23 maj 1944 var det dags igen, då en S 16 som F 11 hade baserad på F 7 Såtenäs försvann vid en flygning över Kattegatt/Skagerack. Vraket återfanns inte förrän 1951, då danska fiskare återfann det. Vraket uppvisade då både brand- och skottskador.

/Christer Hägglund