Ja, för att förstå det så måste vi nästan titta lite i kameran först. Kamerans slutare består av två ridåer. Innan man tar bilden så är den ena stängd. Vid ett givet tillfälle när man har 1/4 sekund i slutartid så öppnas en första ridån nedåt när man trycker på knappen. Strax efter börjar nästa ridå att stänga, och den rör sig i samma riktning och hastighet som den första ridån, så att när den når sitt helt stängda läge så har hela sensorn varit utsatt för ljus under exakt lika lång tid, dvs 1/4 sekund i exemplet.
När slutartiden blir kortare, så tar det så lång tid för ridån att öppna respektive stänga att den tiden är längre än den önskade slutartiden. Och då löser kameran det genom att helt enkelt inte låta den första ridån öppna helt innan nästa ridå börjar stänga. Det blir ett område som är öppet och som "målar" sensorn med ljus. Allt eftersom slutartiden blir kortare, desto smalare blir det här området. När man uppnåt den kortaste slutartiden som kameran kan hantera, ofta 1/4000-dels sekund, eller 1/8000-del på vissa lite bättre kameror, är det bara en smal strimma ljus som träffar sensorn.
Och det här ställer till problem när vi använder blixt. I korthet kan man säga att blixtljuset lyser under en mycket kort stund. Vanligen är den inställd så att när den första ridån öppnat helt, så brinner blixten av. I vissa speciella fall kör man blixten på andra ridån istället, men det får bli ett eget avsnitt.
Problemet uppstår alltså när slutartiden blir så kort, att när den första ridån öppnat och blixten brinner av, så har den andra ridån redan börjat färdas nedåt över sensorn. Den skymmer då sensorn vilket gör att en del av sensorn träffas av befintligt ljus och blixtljus, medan den delen som skyms av andra ridån endast träffas av det befintliga ljuset. Det blir en skugga på bilden. Det här har man löst genom att säga att kamerans blixtsynktid är 1/200-dels sekund, eller 1/250-del på vissa. Du kan inte använda blixt på slutartider som är kortare än 1/200-del, och om du ställer in med något av kamerans programautomatiklägen så kommer den själv att ställa om sig efter detta.
Men, det här är ju såklart inte bra. Det är ju inte kameran som ska bestämma över dig, utan det är ju sjävlklart tvärtom. om du exempelvis har en jättevacker blå himmel som du vill ha som bakgrund till ett porträtt, så har du några val. Att exponera så att ansiktet på ditt motiv blir bra, med resultatet att himlen blir helt utbränd (jätteljus), eller att exponera så att himlen blir bra. Då blir motivet istället helt mörkt och kan i vissa fall till och med bara bli en siluett. Inte vad vi var ute efter.
Vad göra? Jo, man lägger på en upplättningsblixt såklart. Eftersom det är ett porträtt vi ska ta så har vi en ganska stor bländaröppning på kameran, f1.8 exempelvis, och slutartiden är kort. När vi slår upp kamerans inbyggda blixt eller monterar en extern kamerablixt så inser kameran att den måste justera slutartiden till 1/200 för att inte skugga sensorn. Resultatet kommer här att bli en kraftigt överexponerad bild, som inte överhuvudtaget är användbar. Rätt exponering är exempelvis f1.8 och 1/1600 sekund, men kameran justerar själv så att det blir f1.8 och 1/200. Det är en överexponering med 3 steg.
Det är här High Speed Sync kommer in. Genom att ställa in HSS-läget så skickar blixten ut små korta blixtar allteftersom ridåerna rör sig över sensorn. På vis blir hela sensorn rätt belyst. Lösningen är således ganska enkel. Det svåra är att förstå problemet och veta ATT lösningen finns.
Kontrollera också att din kamera kan hantera High Speed Sync.
Exempel på blixtar som har HSS är MeiKe MK600 för Canon och MeiKe MK910 för Nikon.
 |
| MeiKe MK600, extern blixt med High Speed Sync |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar