Tidningar och mediebyråer har så länge kameran varit hanterbar skickat ut fotografer till olyckor och andra stora händelser med samhällsintresse. Fotograferna har ibland fått kritik, men det har ändå funnits ett visst mått av förståelse mellan de båda parterna och man har varit mån om att ha ett samarbete som gynnar båda parter. Nu när "alla är fotografer" och gemene man ser en chans att tjäna en spänn på mobilbilder på olyckor så har problemet blivit lite annat. Allmänheten har visat sig vara dels många fler, så många att det blir trängsel vid olyckor, och dels vara helt skrupelfria när det gäller att ta plats och att hävda sin rätt.
I en stor kvällstidning stod det nyligen en artikel där en man ur allmänheten ondgjorde sig över att blåljuspersonal hade bett honom flytta sig ur vägen och sluta filma. Han hade minsann RÄTT att fotografera och filma, och han förstod att polisen tyckte att det var jobbigt att bli granskade hela tiden, men det fick dom finna sig i. Problemet ligger nog inte riktigt där, utan att viljan att dokumentera har fått folk att närma sig olyckor och räddningsinsatser på ett sätt som man sällan eller aldrig gjorde förut.
Sedan kan man ju också fundera över varför man vill fotografera en människa som fortfarande sitter fastklämd i en bil vid en trafikolycka. Vad ska man använda den bilden till? I fallet med yrkesfotograferna ovan så fanns det alltid bildredaktörer och en ansvarig utgivare som valde vilka bilder som skulle publiceras. Ofta var man mycket restriktiva med att visa offer av olika slag. Idag åker bilderna ut i sociala media direkt från fototillfället helt utan tanke eller censur.
Tidningarna har också ett delansvar i det här. I och med att man sagt upp alla fotografer och köper bilder från privatpersoner har man uppmuntrat den här verksamheten och många tror att man kan göra ett riktigt klipp genom att sälja en bild till tidningen.
Jag har själv fotograferat olyckor ibland, men då med teleobjektiv och på behörigt avstånd, och inga olycksoffer. Var och en gör ju sin egen bedömning, men för mig är det en tydlig skillnad.
Om ett förbud är rätt väg att gå är jag klart osäker på, men helt klart är ju att fotograferande allmänhet inte får inkräkta på blåljuspersonalens förmåga att utföra sina uppgifter.
Diskussionen lär fortsätta.
/Christer Hägglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar