 |
| Bruno Liljefors skupltur "Lek" utanför Stockholms Stadion. Foto: Christer Hägglund |
Jag hade hotell i Bromma natten mellan fredag och lördag så det var lite trixande med byte av t-banelinje för att ta sig mellan stadion och Bromma. På lördagsmorgonen var det fint väder, lite soligt men runt 12 grader och en del moln. Perfekta förhållanden alltså när jag medelst samma t-bana tog mig till Östermalms IP. Det var skönt att komma i tid och sitta och se hur andra laddar upp och kunna förbereda sig i lugn och ro.
Jag skulle starta i startgrupp E och var på plats i startfållan i god tid, och när starten gick så började hela den stora massan med människor att röra sig uppåt längs Lidingövägen mot Valhallavägen. Först gående och sedan lätt springande. I princip när vi kom fram till Valhallavägen började det regna lite smått, vilket gjorde att SMHI:s prognos att det skulle börja regna kl 12 stämde otroligt bra och de första 4-5 km var det ett lätt regn. Sedan upphörde det en stund, för att återkomma med större kraft.
Första varvet är ca 17 km och andra varvet är 25 km, och större delen av andra varvet regnade det ganska kraftigt. På slutet, när man passerar Stadshuset och Norrmalm var det riktigt jobbigt. På något ställe svängde jag upp på en annan gata och möttes av en rejäl fors med vatten på gatan jag svängde upp på. Fick den del problem med kramp sista biten pga kylan.
Det hela höll ihop i alla fall och jag gick i mål på 3:49:57. Målsättningen var 3:45, men med tanke på förutsättningarna så är jag nöjd med min tid. Efter målgången slussas man snabbt ut från stadion så att det inte ska bli så trångt att inte alla kan komma i mål. Sedan vidare ut på Lidingövägen och tillbaka mot Östermalms IP.
 |
| På väg mellan Stadion och Östermalms IP, dagen innan loppet. Foto: Christer Hägglund |
På Östermalms IP kommer en av de största utmaningarna, nämligen att ta sig ned för trappan mot innerplanen. Det är många stumma ben och vingliga fötter som stapplar ned för den trappan då. Man får sin påse med lite förfriskningar och den åtråvärda Finisher-tröjan som ska visa världen att man klarat sig igenom loppet just det här året.
Eftersom jag hade andra engagemang på eftermiddagen så tog jag mig snabbt bort till utlämningen av påsarna för överdragskläder. Och det är här någonstans som organisationen för Stockholm Marathon återigen lyckas begå de flesta fel man kan. För det första är det en massa jättetrevliga ungdomar som står och tar emot påsarna med överdragskläder. Men hur man kan ställa en påse som endast går att snöra ihop upptill och alltså aldrig kan bli tät, rakt upp med öppningen uppåt när det regnar i fyra timmar, det förstår jag inte. Varför inte bara vika ned översta biten av påsen eller dra en plast över alltihop? När man har sprungit i spöregn i 3-4 timmar så blir man inte glad när man upptäcker att kläderna man tänkt ta på sig efteråt också är blöta.
Och när det gäller omklädningen så är det samma sak. Jag begriper inte hur omklädningen kan vara så underdimensionerad som den är. Den skulle behöva vara minst 3-4 ggr så stor. Jag kom på 4400:e plats någonting, vilket är ungefär 1/3 av de som gick i mål. Det innebär att det bör ha varit ytterligare trängre senare när de återstående 10.000 löparna kom i mål. Att duscha är inte ens att tänka på, utan det är bara att byta till torra träningskläder och dra så fort som möjligt.
För två år sedan kallade jag omklädningen för ett epic fail av Stockholm Marathon, och det omdömet står kvar. För en tävling som är så välorganiserad före och under loppet är det för mig en gåta utan svar hur det efter loppet kan gå så fel på alla sätt.
Till sist hade jag i alla fall fått på mig torra kläder och gick ut i regnet igen för att ta mig till stadions t-banestation och vidare mot Stadsgården och nya äventyr. Men det tar vi en annan gång.
/Christer Hägglund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar