Tekniktipset: Att ladda in bilder i datorn

Att ladda in sina bilder i datorn är en naturlig del av varje digitalfotografs vardag, oavsett vilken nivå man befinner sig på. Hur man väljer att lösa det kan dock bero på hur mycket man fotograferar, och en mängd andra faktorer. Vi tänkte här prata om tre sätt att ladda in bilder, några för- och nackdelar med dem.

1. Via kabel

Till så gott som alla kameror följer det med en USB-kabel. Den ansluts till ett uttag på kameran och till datorn och bilderna laddas direkt från kameran. Man når bilderna genom utforskaren eller genom guiden som oftast startar när man ansluter USB-kabeln till datorn.

Fördelar:

Lätt, kabeln följer som sagt med kameran, inget behov av att köpa till någon utrustning. Idag har de flesta operativsystem drivrutiner till kameror och det är lätt att ansluta. Ganska hög fart i nedladdningen och du behöver inte ta ur kortet ur kameran.

Nackdelar:

Om inte ditt operativsystem känner igen kameran så kan det vara lite krångel med drivrutiner. Du kan i princip bara använda den här lösningen om du använder ett minneskort.

2. Med en kortläsare

Du tar ur minneskortet/-korten ur kameran och sätter dem i en kortläsare som ansluts till datorn via USB 2.0, USB 3.0 eller Firewire. Kortet dyker upp som en enhet (t ex F:) i din utforskare. Finns som bordsmodeller som ansluts via kabel, eller för vissa minneskort som en liten enhet som ser ut som ett USB-minne. Denna ansluts direkt i en USB-hub eller i datorns USB-uttag. Om du har flera minneskort som du använder är en kortläsare i princip ett krav.

Fördelar:

Många kortläsare är väldigt snabba och du laddar ner stora mängder bilder på kort tid. De flesta kan ta många olika korttyper, så även om du har flera kameror och enheter så räcker det ganska säkert med bara en kortläsare.

Nackdelar:

En bra kortläsare kostar några hundralappar. En pryl till som ska följa med om man ska resa och en pryl till som kan krångla.

3. Via nätverk (WiFi)

Vissa kameror i högre prisklasser har inbyggda WiFi-sändare, och till vissa finns det att köpa till som tillbehör. Använder kameran SD-kort så finns det minneskort med inbyggd WiFi-modul. Gemensamt för alla är att när man tar en bild så överförs den till det eller de trådlösa nätverk som man vill att det ska anslutas till, samtidigt som det lagras på minneskortet. I vissa går det att ställa in så att en lågupplöst JPG-fil skickas via WiFi, medan en RAW-fil sparas på minneskortet. Om man jobbar i studio kan det här vara otroligt tidsbesparande.

Fördelar:

Du får snabbt en bild att titta på, i princip samtidigt som du tryckt på knappen så finns bilden på datorn (JPG) och du kan se hur det blev. Du behöver inte ta loss den från sitt stativ eller annat arrangemang och därmed riskera att ändra förutsättningar. Om minneskortet skulle gå sönder så har du en backup på datorn, om än kanske i lägre upplösning. Om du har en Smartphone kan du ställa in så att en kopia skickas till din redaktion, till din Dropbox eller annan onlinelagring, eller varför inte till Facebook.

 

Nackdelar:

Överföringshastigheten är långsam om man pratar om stora serier med väldigt högupplösta JPG-filer eller RAW-filer. Om man inte har en kamera med inbyggt WiFi så kostar det en del. En WiFi-adapter till Nikon D3200 kostar strax under 500 kr, ett EyeFi-minneskort med WiFi kostar i storleksordningen 500 kr mer än ett motsvarande kort utan.

Det var de tre vanliga sätten att ladda in bilderna i datorn. Nästa vecka ska vi fundera lite kring hur man arkiverar sina bilder så att de är säkra och så att man dessutom hittar det man söker efter...