Spaning: Utvecklingen går fort...

Tänker ni ibland på hur det var för inte så längesedan? Innan allt blev digitalt...

När man hade film i kameran som skulle framkallas. I min familj har skolavslutningen alltid varit en stor grej. Min mor arbetade på en gymnasieskola och tog alltid bilder på avslutningen för att komma ihåg eleverna som slutade. Inte sällan var det en skolavslutning i början och en annan i slutet av samma filmrulle. Däremellan några bilder från jul och eventuellt någon annan högtid. Idag snittar vi fler bilder på 2-3 dagar än vad vi i min familj gjorde per år.

När man skulle resa någonstans tog man fram sin vägkarta. Antingen var det en bok som gjorde att man fick bläddra som en tok eftersom vägen man skulle åka på och orten man skulle till ALLTID låg precis i gränslandet mellan två sidor i nord-sydlig riktning. Eller så hade man en enklare karta av den typen som man kunde få på macken. Vek man ut den så var den större än framrutan på bilen, vilket gjorde valet enkelt, vik INTE ut kartan medan du kör... Kartan pratade inte heller utan om man hade tur så hade man en kartläsare i passagerarsätet som kunde berätta hur kartan såg ut, vilket vägnummer man skulle ta av på och liknande. Om inte fick man vackert läsa själv. Körde man fel räknade inte vägkartan ut bästa sättet att komma tillbaka på rätt väg igen utan det fick man göra själv.

Min första mobiltelefon var en Nokia NMT. Vilken revolution. Den hade en mycket simpel telefonbok med ett väldigt begränsat antal tecken för varje person, och bara ett nummer så man fick ha varje person flera gånger. Förutom det hade den en meny där man kunde göra några enkla val, inget mer. Idag pratar vi om appar, surfning, Spotify och att vår smartphone är fjärrkontrollen med vilken vi styr våra liv.

Handlade gjorde man i köpcentrat i den stora staden som låg en timmes bilresa bort, och dit åkte man inte så ofta. När det gällde distanshandel så bläddrade man i kataloger och i princip allt fanns i Borås och dominerades stort av Ellos, Haléns och för oss småkillar Hobbex. Det fanns även några rebeller, Biltema i Linköping, Clas Ohlson i Insjön i Dalarna och en sporthandlare som hette Sportjohan som jag tror höll till mellan Göteborg och Borås. Dock inte i Borås... ;) Små nischade butiker med smala sortiment och kunnande inom sina områden var helt okänt.

På varje vara fanns det en prislapp. Det priset slog kassörskan in i kassapparaten. För hand. Idag har vi streckkoder på alla varor som förutom att innehålla varans pris även drar bort den från butikens lager.

Betalade gjorde man givetvis med kontanter, ibland när man köpte någon dyr sällanköpsvara så kunde checkblocket åka fram. Suckarna bakom en checkskrivare i matvarubutikens kassakö bland fredagseftermiddagens helghandlare gick inte att ta miste på. Skriva, fråga om det gick bra att skriva på ett högre belopp, skriva belopp, kassörskan kontrollerar legitimation och skriver personnummer, osv... Idag slår vi koden till betalkortet under tiden kassörskan drar streckkoderna förbi läsaren i kassan.

Undrar just hur det ser ut om bara 10 år...

Kameratillbehör för dig som vill tillbaka till framtiden