Idag vet vi att Sovjet skickade upp jaktflyg från basen i Tukums i Lettland mot flygplanet, och befälhavaren kapten Osinskij rapporterar kl 11.27 att det svenska flygplanet brinner för fullt.
2003 återfinns flygplanet efter privata initiativ, och det bärgas i mars 2004. Det är nu vi kommer till ämnet för dagens inlägg. I och i den omedelbara närheten av flygplanet hittas fyra kroppar. Befälhavaren sitter kvar i sin stol och förutom honom hittas även navigatören och flygmekanikern, samt gruppchefen för FRA-personalen. De fyra signalspanarna är fortfarande än i denna dag försvunna.
Om vi går tillbaka till själva nedskjutningen igen så rapporterar Osinskij att besättningen hoppar. Vi vet idag att fyra man inte hoppade, då de hittades i eller i direkt anslutning till flyplanskroppen. Det är då ganska lätt att anta att det Osinskij såg var de fyra FRA-männen, vars kvarlevor aldrig har återfunnits. Men var de bara fyra? Det finns en del uppgifter som pekar på att det kan ha varit en nionde man ombord, och att denne ska ha varit amerikan. Orsaken till detta uppenbara brott mot Sveriges neutralitet ska ha varit Sverige fått låna mycket avancerad amerikansk utrustning för frekvensbestämning av radarsignaler, en apparat som kallades APR-9. Denna utrustning var så känslig att amerikanerna inte ville lämna den obevakad för att förhindra att den försvann, stals eller kopierades. Betalningen för att vi fick låna denna avancerade apparat var att resultaten av flygningarna skickades vidare till de engelska och amerikanska signalspaningsmyndigheterna.
Vad finns det då som talar för att det fanns en nionde man ombord och vem han i så fall skulle vara? Ja, till att börja med så saknas det nio fallskärmar från platsen där 6:e transportgruppen hade sin utrustning. Om detta vittnar flera personer. Alla som haft en militär räddningsskärm i sin hand eller sett en på nära håll vet att det inte är något man tar med sig "en extra" när man ska flyga, då den är både tung och skrymmande. Att man skulle behöva en extra fallskärm om olyckan är framme är dessutom inte så speciellt sannolikt. Fallskärmen är också en viktig del av säkerhetsutrusningen ombord så det är inte sannolikt att en av dem bara har försvunnit utan att någon anmälan om detta gjorts.
Den man som normalt sett var styrman på dessa flygningar var inte med denna gång. Orsaken till detta har han angivit lite olika vid olika tillfällen, men till sist har han angivit att han inte fick plats, för att det var en amerikan som skulle följa med.
En man berättar om en amerikan, som arbetade på den amerikanska ambassaden, och som umgicks i moderns krets av nära vänner. Mannen själv träffade amerikanen och han var en naturlig del av vänkretsen. Den amerikanen försvann just den här dagen och kom aldrig tillbaka. Orsaken ska ha varit att han var med på DC-3:an.
Vittnesuppgifter som lämnats till en svensk flygvapenofficer berättar om att besättningsmedlemmar hoppat i fallskärm från det nedskjutna planet, och att sovjetiska torpedbåtar plockade upp dem. Inget nämns i dessa uppgifter om antalet.
Efter nedskjutningen vidtog ett storpolitiskt spel, som fick ytterligare bränsle den 16 juni när ett Catalina-plan som sökte efter DC-3:an blev nedskjutet av sovjetiskt jaktflyg. Besättningen kunde räddas. Den officiella orsaken till flygningen var under många år en övning i navigeringsflygning på internationellt luftrum. Anmärkningsvärt är att man hela tiden sökte på fel ställe. Det finns flera uppgifter om att fartyg som angavs vara en del av sök- och räddningaktionen låg vid kaj istället för att söka. Varför? Om nu flygningen var en övning som genomfördes på internationellt luftrum hade man ju inget att dölja.
Nu vet vi förvisso att syftet var ett annat. Signalspaningen mot Sovjet var något som ryssarna var medvetna om, inte minst genom spionen Wennerström. Nedskjutningen gjordes på internationellt luftrum och Sverige hade kunnat hävda att nedskjutningen var en olaglig krigshandling. Var syftet med flygningen tillräckligt för att mörklägga och söka på fel ställe? Knappast.
Om vi däremot lyfter in två amerikaner i ekvationen, en APR-9 och dess operatör/övervakare, så hamnar saken i ett helt annat ljus. Sverige höll officiellt stenhårt på sin neutralitetslinje under den här tiden, och ville verkligen inte välja sida. En del av orsaken till detta kan man tro var vårt brödrafolk i Öster, Finland. Det finns analytiker idag som tror att vårt val att inte gå med i NATO delvis var för att Sovjetunionen troligen inte hade accepterat det utan i så fall antingen tvingat Finland att gå med i Warsawapakten, eller helt enkelt ockuperat landet. Under täcket däremot spelade vi för fullt med Storbritannien, USA, Västtyskland och inte minst våra grannländer, NATO-medlemmarna Norge och Danmark. Samarbetet gällde i princip allt, underrättelseverksamhet, signalspaning, vapensystem, och åtskilligt mycket mer. Om vi erkände att vi signalspanade, att alla resultat från denna spaning hamnade i NATO:s händer och att vi dessutom medförde amerikansk utrustning OCH amerikansk personal på dessa flygningar, så hade vi definitivt valt sida.
Det, och inget annat, tror jag var orsaken till det stora hemlighetsmakeriet. Det ska bli vansinnigt intressant att se om sekretessen släpps på dokumenten om hela den här affären 2022, när det har gått 70 år. Min aning är att FRA sitter på betygligt mycket mer information än vad man hittills har medgivit.
Ha nu en riktigt skön första maj!
/Christer Hägglund
PS Vissa av intervjuerna som delvis ligger till grund för mina teorier kan du se nedan. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar