1. Tänk på hur du ser ut.
Har du rätt kläder, frisyr mm som du vill ha på bilden? Tänk också på minspelet, en glad människa blir man oftast glad av att se på, men minspelet ska återspegla den känsla du vill ha i bilden. På en familjebild från faster Astas begravning är ett gapskratt inte passande till exempel.
2. Bakgrunden.
Tänk på bakgrunden. Se till att det inte är för rörigt i bakgrunden. Det är du och eventuellt andra personer som du VILL ska vara med på bilden som ska synas, inte andra människor, skrothögen på gården eller vad det nu må vara som finns i bakgrunden.
3. Beskärningen.
Ett vanligt fel som ovana fotografer gör är att man får med alldeles för mycket i bilden. Gå närmare. När du är nöjd tar du ett steg till.
4. Skärpedjup.
På ett porträtt så tycker jag att skärpedjupet ska vara kort. Skärpedjupet är hur mycket i bilden som blir skarpt, och hur mycket som blir suddigt. Just på ett porträtt styr skärpedjupet hur framträdande motivet blir. Har du något stort, spännande eller på annat sätt framträdande bredvid motivet så finns det stor risk att betraktarens ögon dras dit istället för till motivet. Skärpedjupet styr man med objektivets bländare, en stor bländaröppning ger ett kort skärpedjup. Det luriga med det här är att bländartalet som anges på objektivet har ett omvänt förhållande med den verkliga storleken på bländaren, dvs 2.8 är större än 16. Konstigt & krångligt, men så är det. Därför brukar det vara bra att ställa in sin kamera på AV, dvs bländarpriorierat, välja ett så litet bländartal som möjligt, och låta kameran sköta resten. Låter det krångligt? Det är det inte! Prova dig fram, ta 3 varianter av samma bild med det minsta bländartalet du har, sedan tex f11 och sist det största bländartalet, ofta f22. Se hur skärpedjupet i bilden förändras.
5. Ljus
Ljuset är viktigt i alla bilder, och inte minst i porträtt. Det finns hur mycket som helst att lära sig om ljussättning, både med naturligt ljus och med blixt. Det man kan tänka på som grundtips är att det är bättre att ta en bild i skuggan än i direkt solljus. I solljuset får modellen svårt att se naturlig ut och om det uppträder skuggor så blir de tydliga, hårda och skarpa. Utanför det direkta solljuset blir spridningen oftast jämnare, samt att modellen slipper kisa med ögonen.
6. Efterbehandling.
Efterbehandla gärna bilden i ett bildbehandlingsprogram. Kanske behöver den lite extra skärpa, eller någon annan justering. Lägg gärna till en ram som tydligt ramar in bilden, utan att ta över den.
För att illustrera ovanstående punkter visar jag två porträtt, ett som är riktigt dåligt och ett som är bättre. Kommentarer om modellens utseende undanbedes ;)
 |
| Dåligt porträtt: Dåligt komponerad bild, borde vara i stående format. Stökig bakgrund som tar bort fokus från motivet Långt skärpedjup som gör att bakgrunden framträder för mycket Buttert utseende Ojämnt ljus, ansiktets vänstra sida i skugga |
 |
| Bättre porträtt: Bättre komponerad, endast motivet plus lite till syns i bilden Lugn bakgrund Kort skärpedjup som gör att bakgrunden inte framträder lika tydligt En vit ram som ger bilden balans och lugn |
Vilka skillnader finns då rent fototekniskt mellan bild 1 och bild 2? Bild 1 är tagen i liggande format. Eftersom jag ville ta ett halvkroppsporträtt så är det stående formatet att föredra, vilket bild 2 är tagen i.
Bakgrunden är utbytt, från gungställning, lusthus och gud vet allt till en grön häck.
Bild 1 är tagen med liten bländare, f18, vilket ger ett långt skärpedjup. Bild 2 är tagen med stor bländare, f1.4, vilket ger ett kort skärpedjup, vilket i sin tur leder till att bakgrunden upplevs lugnare.
I efterbehandlingen har bild 1 endast förminskats, medan lite skärpa lagts till på bild 2, samt den vita ramen.
Fotofyndet, alla tillbehör för porträttfotografen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar