Recension av "Spioner och spioner som spionerar på spioner"

En bok av Tore Forsberg, före detta anställd vid Säpo, med den långa titeln "Spioner och spioner som spionerar på spioner : spioner och kontraspioner i Sverige"

Forsberg började vid polisen 1956, med sedvanligt aspiranttjänstgöring vid Stockholmspolisen. Under den här tiden kom han bland annat att tjänstgöra vid Östermalms polisstation med Stig Bergling, en man som han ett tjugotal år senare skulle komma att jaga.

1967 kom Tore Forsberg till säkerhetspolisen och där blev han kvar fram till sin pensionering 1994, då som chef för kontraspionaget och en legend inom underrättelsevärlden. Forsberg är bland annat välkänd för operationen när den östtyske spionchefen Markus Wolf, kallad mannen utan ansikte, fotograferades och identifierades under ett besök i Stockholm 1978.

Boken handlar om svenskt underrättelsearbete med målet att inom Sverige avslöja spioner för andra länder, kontraspionage. Boken är i stort upplagd som ett uppslagsverk för spionfall, där varje fall redovisas separat och tidvis mycket detaljerat. Det är både välkända fall, som Wennerströmaffären, Bergling och kanske det märkligaste fallet av alla: Enbomaffären. Det redovisas hur främst sovjetiska agenter värvade spioner, hur kontakten hölls mellan spion och kontaktperson och hur säkerhetspolisen kom dem på spåren och sedemera grep dem. En mycket intressant redogörelse för både kända och okända fall av spionage. Metoderna för att värva och behålla spioner är också intressant.

Betyg: 3/5

/CH