Tips: Där man inte bör fotografera

För att anknyta till gårdagens inlägg om var man inte får fotografera så fortsätter vi idag med ett närliggande ämne, nämligen Där man inte bör fotografera. En lite svårare fråga, då det inte regleras i lagtext utan kommer ner till varje enskild människa att dels bestämma när man tycker att det är lämpligt att fotografera, och även när man själv känner att man blir kränkt av att någon fotograferar. Gränsen för dessa båda skiljer sig kraftigt människor emellan och ett exempel på tillfällen när sådant här ställs på sin spets är under stora olyckor och katastrofer. Bildjournalister och fotografer på plats fotograferar människor som är skadade och kanske till och med döda, många har kanske varit med om sitt livs värsta kris och är i allt annat än bra psykisk balans. Fotograferna anser att det finns ett allmänintresse i rapporter från sådana olyckor, både för anhöriga och för den övriga allmänheten, och bilderna kablas ut över hela världen i princip i realtid.

Ett annat exempel på när det kanske är olämpligt att fotografera är på begravningar. Vi hade vår folkkäre ishockeymålvakt Stefan Livs bortgång för ett antal månader sedan, där änkan gav pressen några uttalanden och sedan bad att familjen skulle få sörja i fred. Något som bla kvällstidningarna inte respekterade. Rätt eller fel? Hur väger man det sk allmänintresset mot familjens önskan om enskildhet? När blir det hela ett frosseri i andras olycka?

Var gränsen skall dras är svårt och det är definitivt något som kommer att debatteras under lång tid framöver, speciellt med tanke på att kamerorna blir fler och fler ute i samhället. Något som ökar risken eller chansen, beroende på från vilket håll man betraktar problemet, att saker och situationer fångas på bild. Idag har varje mobiltelefon en hyggligt kompetent kamera, nästan varje familj har en digitalkamera och antalet systemkameror har ökat lavinartat senaste åren.

Vad kan man då göra som enskild fotograf?

• Att fråga om lov innan man tar en bild är alltid att föredra, även om det kan vara svårt. Det är oberoende av om det är en skadad människa vid en olycksplats eller om det är en gumma som sitter och stickar vid en gata i gamla stan på Rhodos.
• Har man tagit en bild som man känner visar en annan människas trauma kanske man bör tänka både två och tre gånger innan man väljer att publicera den. Om man har den hemma på sin dator gör den ju betydligt mindre skada för motivet än på Aftonbladets löpsedel, trots att en sådan bild kan ge ett visst klirr i kassan.
• Man bör även tänka på att användning av bilder på människor i reklamsammanhang är reglerat i en egen lag, Lag (1978:800) om namn och bild i reklam. Ett känt fall på senare tid är den där ett mejeri använde en grekisk man på omslagsfotot till sin turkiska youghurt, något som den grekiske mannen inte alls uppskattade, Turken var grek – stämmer mejeriet, och stämde dem på 50 miljoner kr. I ett sådant fall är den som publicerar bilden främst ansvarig, i det här fallet mejeriet, men skulle man bli dömda att betala skadestånd så är risken överhängande att man går vidare och kräver ersättning från den bildbyrå eller fotograf som försett dem med bilden. Det aktuella fallet med den grekiske turken slutade med förlikning.

Har du några åsikter i den här frågan? Kommentera inlägget eller maila till oss på info (alfakrull) fotofyndet.se

Fotofyndet, fototillbehör för alla