Superzoomar är en ganska ny företeelse. De första dök upp för några år sedan i och med att de digitala systemkamerorna gjordes tillgängliga för en större massa. Nu efter några år kan man säga att det blivit något av en branschstandard med brännvidderna 18-200 och 28-300mm. Just zoomomfånget är det som givit dessa objektiv sina namn, då de går från vidvinkel till tele i ett och samma objektiv.
Själv ser jag superzoomarna främst som ett reseobjektiv. Om du ska åka på en utlandsresa och vill ha din systemkamera med dig, så kanske du inte vill ha hela din objektivflora med dig och byta från normalzoom till teleobjektiv i dammiga miljöer. Det är då superzoomen är som mest praktisk, då den kan sitta på hela tiden och ge dig allt i ett. Vad är då haken? Varför är inte alla objektiv av den här typen? Främst så blir bildkvaliteten oftast lite sämre i den här klassen, tex är problem med kromatisk aberration vanliga (ljus med olika våglängd bryts olika mycket). Dessutom är bländaromfånget stort, 3.5-5.6 och 3.5-6.3 är vanligt. Detta innebär att det är svårt att använda dem med manuella exponeringsinställningar. Det är även svårt att använda dem i teleläget i ljussvaga miljöer, då slutartiderna tenderar bli ganska långa vid f6.3.
Sammanfattningsvis så är superzoomar absolut en objektivtyp som har sin plats, men man bör veta om dess begränsningar när man köper det. Priserna börjar vid 1.900:- (Tamron AF 18-200/3,5-6,3 XR Di II) och går upp mot 25.000:- (Canon EF 28-300/3,5-5,6 L IS USM).
På tillbehörssidan till superzoomar så är det som vi tipsat om till tidigare typer UV-filter för att skydda frontlinsen, objektivlock och bakre objektivlock om objektivet ska förvaras en tid. Motljusskydd ingår till de flesta objektiv av den här typen, men om det inte gör det eller om man tappat bort det så bör man skaffa ett för att undvika att ströljus stör bilden.
Fotofyndet, kameratillbehör för den prismedvetne fotografen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar