Systemkamerakunskap: Varför styra över kameran?

Vi har i de tre senaste inläggen pratat om de tre faktorer vi kan använda för att påverka bildens exponering; bländaren, slutartiden och ISO-värdet. Men nu till en ganska viktig fråga, nämligen varför ska man bestämma själv och inte låta kamerans programautomatik bestämma? Svaret på frågan är ganska enkelt egentligen, kameran vet inte varken vilket motiv du har eller hur du vill ha bilden.

Vi kan ta ett par exempel. Du ska ta en porträttbild på en släkting som tagit studenten. Vid porträttfotografering vill man ofta ha ett kort skärpedjup i bilden. Då blir objektet, släktingen i det här fallet, i fokus medan mormors syrénbuske, som för dagen utgör bakgrund, är ur fokus. På så sätt ger syrenbusken lite färg och liv i bilden, men drar inte uppmärksamhet från motivet. Hur vi styr skärpedjupet återkommer vi strax till.

Ett annat exempel är när du är i fjällen och vill fånga den magiskt vackra fjällbäcken som porlar så vackert. Du låter kameran bestämma och tar en bild som blir allt annat än levande. Kameran väljer en kort slutartid (tex 1/2000) och fryser varje vattendroppe mitt i rörelsen. Det är då du ska dra dig till minnes att du kan styra över slutartiden och ställer istället in 1/60. Istället får du nu en bild där vattnets rörelse fångas och bilden blir betydligt mer levande.

Skärpedjupet pratar man ofta om, och vad är då det? Jo det är hur långt området där motivet är i fokus sträcker sig, räknat från den punkten där du valt att kameran ska fokusera. Från den punkten brukar man säga att skärpan sträcker sig 1/3 mot kameran och 2/3 från kameran. Hur styr man då skärpedjupet? Till största delen kan man säga att man styr skärpedjupet med bländarens storlek. Ju större bländare desto kortare skärpedjup. Tex vid porträttfotografering brukar man använda objektiv med f1.4, f2 eller f2.8. Även objektivets brännvidd påverkar skärpedjupet, där en längre brännvidd (tele) ger ett kort skärpedjup och en kort brännvidd (vidvinkel) ger kort skärpedjup. Många fotografer är därför förtjusta i att använda tex ett 70-200/f2.8 för porträtt.

Vid landskapsfotografering vill man ofta ha ett långt skärpedjup, då man vill att hela landskapet i bilden ska vara i fokus. För att uppnå detta så väljer man en liten bländare, tex f22. Det innebär, om vi drar oss till minnes hur exponeringen hänger ihop, att vi får en lång slutartid. Stativ är därför mycket vanligt när man fotograferar landskap och har slutartider på ibland flera sekunder.

Skrivet av:
Fotofyndet, kameratillbehör för den prismedvetne fotografen