Har på senaste tiden varit på två olika vernissager. Med
betoning på olika också. Den första var för Kristofer Lönnås utställning ”My
way” hos Sundsvalls Konstförening. Projektet innehåller ett tiotal bilder med
kändisar i olika mer eller mindre dråpliga situationer som har med deras
verksamhet att göra. Lasse Åberg hänger bananskal på en torklina, Linda
Lampenius står mitt bland ett oräkneligt antal trasiga violiner och
kändiskocken Jureskog står med två glasstrutar med köttfärs i. Stora,
imponerande bilder, som det ligger en massa jobb bakom.
Jag har lyssnat på en föreläsning med Kristofer en gång och
där visade och berättade han om sitt arbetssätt, både i sitt vanliga jobb som fotograf och
med det egna projektet. Man kan få en känsla när man tittar på bilderna att de
är väldigt mycket efterbehandlade, mer eller mindre skapade i datorn. Men så är
faktiskt inte fallet. Det är en imponerande mängd traditionellt arbete med
ljussättning, rekvisita och annat som ligger bakom varje bild. Min beundran för
Kristofer ökade avsevärt i och med den presentationen.
”Du ska väl inte lägga dig i hur en konstnär skapar sina
verk” tänker du då förstås. Och nej, det ska jag väl inte, men jag kan ändå uppskatta
en viss del av hantverket mer än andra delar och jag vet själv hur svårt det är
att få till alla delar i en bild vid fototillfället.
Lite få bilder, men varje verk är riktigt imponerande.
/Christer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar