I Sverige regleras upphovsrätt i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, eller i vanligare använd form upphovsrättslagen. Dessutom finns kompletterande bestämmelser i upphovsrättsförordningen (1993:1212) och internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).
Om vi börjar med vad som är skyddat, så kan man säga att bara för att något är skapat av en människa, oavsett eventuella konstnärliga ambitioner, är det inte skyddat av upphovsrätten. Ett alster, vad det nu än må vara, måste uppnå verkshöjd för att vara skyddat. Det innebär att det måste ha någon slags originalitet, en idé eller ett eget genomförande, som är eget.
Vad är då skyddat? Jo, det regleras i § 1 i upphovsrättslagen:
1. skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal,
2. datorprogram,
3. musikaliskt eller sceniskt verk,
4. filmverk,
5. fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst,
6. alster av byggnadskonst eller brukskonst, eller
7. verk som har kommit till uttryck på något annat sätt.
Upphovsrätten gäller, med vissa undantag, till utgången av det sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled. Om det finns flera upphovsmän gäller den som sist avled. För film finns angivet ett antal positioner som räknas som upphovsman, och då gäller den sist avlidne av dessa.
Citaträtten är också en del av upphovsrätten. Man får citera visst upphovsrättsskyddat material, som text, i både tryck och digitalt, men det ska ske med god sed och i omfattning som motiveras av ändamålet. Citaträtten har kommit till för att man ska ges möjlighet att belysa verk av andra, eller kritisera och komma med invändningar, vilket är viktigt i ett demokratiskt samhälle. Vissa skillnader finns mellan citaträtten i tryck och för digitala medier.
Upphovsrätt för vårt favoritämne, fotografi, infördes i upphovsrättslagen så sent som 1994. Den hade innan dess reglerats i egen lagstiftning, sedan 1 juli 1961 i Lag (1960:730) om rätt till fotografisk bild. Innan dess gällde den tidigare lagen som kom redan 1919, lag (1919:383) om rätt till fotografiska bilder.
En skillnad mellan fotografisk upphovsrätt och annan är att man pratar om två olika tider. Vi har dels fotografier, härifrån kallat bilder, som nått verkshöjd och de som inte nått verkshöjd. För bilder som uppnått verkshöjd gäller 70 år från upphovsmannens död, precis som för andra verk. Om bilden däremot inte uppnåt verkshöjd så gäller numera 50 år från det år bilden framställdes.
Det kluriga är att vad som anses vara verkshöjd inom fotografering inte framgår av lagtexten. Den vanliga definitionen är att ett verk inte skulle ha kunnat framställas liknande av två personer oberoende av varandra. När lagstiftning är otydligt så går man tillbaka till lagens förarbeten, där man ofta kan läsa hur man tänkte när lagtexten formulerades. Här får man dock ingen hjälp, då förarbetena till 1994 års lagändring där fotografi införlivades i upphovsrättslagen inte innehåller några sådana resonemang. Vissa menar att reportagebilder i tidningar aldrig kan nå verkshöjd, medan andra menar att alla bilder är konstnärliga verk och skyddas.
Det finns få människor som kan allt om upphovsrätt. Det viktigaste är att man har en kännedom om att den finns, och om man behöver en bild till en bloggpost, ett reportage eller vad det nu må vara, fråga fotografen om du får använda den. Om inte, och du inte har möjlighet att betala för den, sök en bild som är fri att använda. Det kan vara på grund av ålder, eller att upphovsmannen arbetat åt någon statlig verksamhet som släpper upphovsrätten fri, eller att den licensierats enligt till exempel Creative Commons. Där får man använda bilden, ibland med begränsningar som står tydligt angivna, oftast mot att man anger vem upphovsmannen är.
Viljan att göra rätt för sig styr allt!
Om du inte har läst om varifrån upphovsrätten har sitt ursprung kan du göra det här, Upphovsrätten i historien
/Christer
 |
| Två bilder av samma upphovsman. Den ena kan tänkas uppnå verkshöjd... |
 |
| ...medan det är klart tveksamt med den andra. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar