Fotofyndets blogg: Epic fail av arrangörerna till ASICS Stockholm Marathon

Igår gjorde jag mitt första maraton. Jag kommer ihåg när idén väcktes för tre år sedan om att jag skulle springa en mara som "40-årskris". Sprang en halvmara och kände mig döende. Hoppet dog nästan där och då, men jag fortsatte ändå och förra hösten när jag och en kompis körde det vi kallade "Lidingöloppet på hemmaplan", 31 km på asfalt längs en ganska kuperad sträckning, och det gick bra så kändes det att kanske, kanske ändå. På självaste nyårsafton gick jag ifrån nyårsfesten och bokade min plats. I mars gick jag på ett träningsprogram från www.jogg.se som skulle göra att jag klarade de 42 kilometrarna på 4 timmar.

Igår var det så dags. Jag tog med mig min far som co-driver och supporter på resan som startade i fredags. Från Sundsvall till Stockholm med bil, och det första vi möttes av var en fruktansvärd trafik. Vi satt nog totalt 2 timmar i köer. Hörde av infödda stockholmare att det även med deras mått var katastrof. Första anhalten var Östermalms IP för att hämta ut min nummerlapp. Jag var, eftersom jag inte hade något tidigare resultat, oseedad och placerad i startgrupp F, det vill säga den sista startgruppen.

Expo, utlämning av nummerlappar, information, shop och
liten utställning.

Jag hade tittat lite på nätet och sett att vissa löpare lyckats seeda upp sig med tidigare resultat och såg att mitt resultat från ICA-loppets halvmara borde räcka till grupp E, med lite tur kanske även grupp D. Min tid på halvmaran var ett fåtal sekunder över gränsen. På Östermalms IP var det tydligt skyltat var man skulle gå, och vad man skulle göra. Jag hämtade ut min nummerlapp och tog kontakt med informationen. På mindre än 2 min var jag uppflyttad från grupp F till grupp D. Otroligt smidigt och var man gick möttes man av trevliga och leende funktionärer. Efter att ha shoppat lite i ASICS shop och tittat lite i Expon, och även ätit lite pasta i pastapartyt var det så dags att uppsöka hotellet som låg i Västertorp.

Västertorp kan tyckas lite avsides för en norrlänning, men det var faktiskt av en anledning. Innan loppet så får man nämligen en parkeringslapp som medger gratis parkering på infartsparkeringarna i anslutning till tunnelbanestationer på olika håll. En av dessa parkeringar låg 200 m från tunnelbanestationen i Västertorp, och ytterligare ett par hundra meter från ett lämpligt hotell. Västertorpsstationen ligger dessutom längs tunnelbanans röda linje, som är samma linje som passerar stationen Stadion, vilket betyder att man slipper byta tåg på T-centralen och stöka på med sånt. Skönt för en bonnläpp från Norrland.

Gott om toaletter på Östermalms IP.

Morgonen på tävlingsdagen innebar en väl tilltagen frukost på hotellet, och sedan resa in till Östermalms IP igen. Även den här dagen välskyltat, gott om toaletter, gott om trevliga och leende funktionärer. Påsen man fått för att rymma det man behövde efter tävlingen var märkt och blev inlämnad på sitt ställe. Sedan fysisk och mental förberedelse.

Själva loppet gick så bra som det kunde. Första varvet var det i princip idealiskt väder. Varmt, men inte för varmt, molnigt och kom några regndroppar. På det andra varvets andra hälft blev det dock rejält med regn och man var som en blöt hund. Målgång med tiden 3.57.49, dvs under mitt mål på 4 timmar.

Hittills har allt varit väldigt positivt, så vän av ordning undrar kanske över rubriken? Jo, det är nämligen nu det börjar gå fel. Riktigt fel. Direkt efter målgång så fick man sin medalj, men utan att stanna slussades man vidare från målområdet ut genom den stora portalen ut till en avspärrad del av Lidingövägen. Det var inte så roligt, jag hade hoppats på att få stanna kvar och känna på atmosfären lite och få lyssna på speakern inne på stadion när efterföljande löpare gick i mål. Nu är jag ju en tänkande människa så jag har viss förståelse för att det skulle bli ganska trångt rätt fort. När tåget med löpare, som mest kändes som en kö med lägerfångar på väg från tåget till ett tyskt läger, nådde Östermalms IP igen så ösregnade det. Här skulle man göra sig av med chipet som man hade haft på skon för tidtagning, vilket gick riktigt smidigt.

Nästa station var utdelning av t-shirt och påse med lite mat att återhämta sig med. Här har vi ett jättefel till. Från höger var stationerna sorterade efter storlek på t-shirt. XXL, tre med L, en med M och en där S och XS delade. Själv skulle jag ha en medium och kön till M-stationen var vansinnigt lång, medan L och XL var helt tomma. Är det verkligen 3ggr så många maratonlöpare som drar L i t-shirt jämfört med M? Stående där i spöregnet började man självklart bli ganska kall. Därefter gick jag och hämtade ut min påse med kläder. Det gick snabbt och lätt, och jag gick med så raska steg som benen ville mot duschen.

Och det är nu jag vill börja kalla det EPIC FAIL. Den som gjorde planeringen för duschen får nog tänka om både en och två gånger till ett annat år. Dusch och omklädning var inrymt i ett långt tält. På långsidan nära den ena kortsidan fanns en ingång. Problem nr 1 var att denna även var utgång. Det tog ganska många minuter innan man ens kom in i tältet. Så kommer vi till problem nr 2, nämligen att på kortsidan närmast in- och utgång var duscharna placerade. Problem nr 3 var att duscharna var alldeles på tok för få och att kön till duschen helt spärrade av in- och utgång. Jag letade mig in i tältet och gick så långt in det bara gick att komma. Gjorde en överläggning med mig själv om att skippa duschningen, jag var blöt ända innanför skinnet pga hällregnet sista halvmilen, så det fick bli torkning och torra kläder och sedan ut i regnet igen. Vidare transport med tunnelbana till bilen i Västertorp och sedan hem till Bergeforsen igen. Där blev det en både lång och varm dusch.

Jag kan som sagt inte förstå hur allting före och under loppet kunde flyta så perfekt, medan det mesta efter loppet gick fel. Målet är att springa något fler maraton så vi får väl se om arrangemanget förbättras.

Mina reflektioner av själva löpningen, bansträckningen och publiken tänkte jag dela i ett annat inlägg. På det stora hela är jag nöjd i alla fall. 5445:e plats ger utrymme till förbättring ;)

Christer Hägglund
20617