Sundsvallsbranden

Idag är det på dagen 130 år och två månader sedan den gigantiska katastrofen Sundsvallsbranden, när 9.000 människor blev hemlösa. Sundsvallsbranden är den största branden i Sveriges historia.

Den 25 juni 1888 var vädret varmt med kraftig vind. Eftersom det varit varmt en längre tid var det torrt i marken. Det är inte helt klarlagt vad som orsakade den stora branden, men det mesta tyder på att det var en gnista från en ångslup, ett mindre ångmaskindrivet fartyg som ofta transporterade människor, vid namn Selånger som gav elden den ursprungliga gnistan.

Selånger var på väg upp längs Selångersån mot den plats där Sundsvall mellan åren 1621 och 1648 hade sitt centrum, vid det som idag kallas Åkroken och är huvudområde för Mittuniversitetet. Den förödande gnistan lämnade slupens skorsten och landade vid ett brygghus mitt emot den plats där sporthallen idag finns. Elden fick snabbt grepp i brygghuset och på grund av torkan och vinden spred den sig snabbt vidare. Brandkåren fick larmet vid 12.25, men det fanns ingen realistisk chans att stoppa elden utan den förvandlade snabbt hela centrum till ett stort eldhav. I Svenåke Boströms bok "Den tändande gnistan: staden som reste sig ur askan" kan man läsa beskrivningar att hela hus brann ned på 15-20 minuter och att brinnande delar av hus kunde lyftas upp av den kraftiga vinden och flyga upp till 600 m. 8-9 timmar senare var katastrofen ett faktum, 9.000 människor var hemlösa och ett antal var döda. Antalet döda varierar var man läser, men mellan fyra och sex personer nämns.

Trots brandens snabba förlopp hann man rädda vissa viktiga saker, som kyrkans arkiv. Kyrkan ansvarade på den här tiden för folkbokföringen, så att förlora kyrkans arkiv vore en jätteförlust på alla sätt. På Sundsvalls Enskilda Bank låste man in pengar och värdepapper i skåp i bankvalvet, och hoppades på att dessa skulle överleva branden, vilket de också gjorde.

Sundsvall hade brunnit en gång 1803 också, och den branden hade fört med sig att invånarna i Sundsvall var försiktiga och hade insett behovet av att ha sina hus försäkrade. Därför fick många ganska snart ett startkapital till att påbörja uppbyggnaden av sina hus igen. Den här gången var det dock sista gången en brand skulle få svälja Sundsvall, så nu skulle det byggas i sten istället. Det är därför Sundsvalls centrum har sitt unika utseende med den så kallade Stenstaden, som än idag präglar staden.

Försäkringsbolagen, bland annat Skandia, betalade i och med Sundsvallsbranden ut så mycket pengar att det starkt påverkade försäkringsbolagens vinster och likviditet. Totalt uppskattar man att värden för ca 30 miljoner kronor brann upp, vilket motsvarar drygt 2 miljarder kronor i dagens penningvärde.

För att folket skulle överleva dagarna närmast efter branden reste kung Oscar II själv till Sundsvall redan dagen efter branden. Kungen reste på ett tåg som bland annat medförde 100 militärtält, 1.000 omgångar sängkläder, kontanter och mycket annat. Man förstår dock att nöden ändå var svår, eftersom 100 tält och 1.000 omgångar sängkläder inte i närheten räcker till de 9.000 människor som blev hemlösa. Man kan förutsätta att de som hade släkt i området fick försöka bli inhysta där.

En intressant sak i sammanhanget är att Umeå brann samma dag som Sundsvall, och även Lilla Edet som ligger ca 50 km norr om Göteborg. Att flera förödande bränder uppstod samma dag tillskrivs torkan och den starka vinden.

/Christer