En av den inbyggda blixtens fördelar är ju att den är "gratis", den är inbyggd i kameran och följer med. Den är alltid med och den väger så att säga inget extra. I förra delen tittade vi på en diffusor som är ett billigt sätt att förbättra ljuset. Den är lätt och går att plocka ihop så den tar liten plats i kameraväskan, men det är ändå en pryl till som ska kommas ihåg. En extern blixt är i förhållande till kameran stor och tung, den är dyr (700-4200 kr) och den kräver extra batterier. Varför använder man då en sån? Helt enkelt därför att den ger möjlighet till stor frihet och fantastiska resultat.
Några av den externa blixtens fördelar är att den bygger en del på höjden, vilket innebär att risken för röda ögon minskar avsevärt, då blixten kommer långt från objektivets centrum. Huvudet är på de flesta typer vrid- och tiltbart, så att man kan rikta blixten åt det håll, både i sidled och i höjdled, som är bäst just för tillfället utan att flytta sig. En annan av huvudfördelarna är effekten. Blixtens effekt brukar anges som ett ledtal (se sv. Wikipedia för en definition). Ledtalet på den inbyggda blixten var i vårt exempel i del 1 13, vid ISO100. För en extern blixt är det vanligt med ledtal på ända upptill 55. Ytterligare en fördel är den frihet man får i placeringen av blixten. Många blixtar går att styra trådlöst med kameran, andra styrs med slavblixtutlösare via radioöverföring och ytterligare en annan variant är att låta den externa blixten vara slav, där man tänder den med den inbyggda blixten. Man kan även använda en TTL-kabel för att flytta ut blixten från kamerans position. Det är en kabel där alla data från kameran överförs till blixten, och man får därmed bibehållen TTL-automatik på sin blixt. Kablarna finns i längder från ca 1m till upp till 10m.
Vi har tidigare tittat på några exempelbilder. Vi ska titta på dessa igen, och lägger nu till en bild som är tagen med extern blixt.
Bild 1 - är tagen med den inbyggda blixten, i stående format. Detta är vanligt när man vill ta porträtt på människor. En kraftigt svärtad skugga med skarpa kanter framträder.
Bild 2 - är tagen med den inbyggda blixten med en diffusor, i stående format. Skuggan är klart mindre framträdande, svagare och mindre skarpa kanter.
Bild 3 - är tagen med en extern blixt, i liggande format. Blixten riktades upp uppåt/bakåt för att använda rummets ljusa väggar och tak som bouncer.
I mångt och mycket är det den personliga smaken som säger vilken bild som är bäst, men jag tror många håller med mig om att bild 3 är den som är bäst av dessa tre. Både när man ser till skuggan på väggen, men även hudtonerna och att ljuset gör att ansiktet blir mer tredimensionellt. Hur nådde jag då fram till det här resultatet? Jag använde fortfarande samma kamera och objektiv, Canon EOS 450D med ett Tamron 17-50/2.8, samt extern blixt YongNuo YN-468. Rummet jag befann mig i hade ljusa väggar och vitt tak, vilket är bra förutsättningar för att få fint blixtljus. Om man då riktar blixten uppåt/bakåt använder man rummet som en jättestor bouncer. När man får stor volym i ljuset så framträder objektet på ungefär samma sätt som det mänskliga ögat ser det. Om man inte har möjligheten att slå blixten i taket, om man tex är utomhus, så är det ett bra tips att använda en diffusor eller bouncer även på den externa blixten. Många blixtar har också en vit skiva som man kan dra ut. Om man vinklar upp blixten ca 45 grader och drar ut skivan så fungerar den ganska bra som bouncer.
Fotofyndet, blixttillbehör och kameratillbehör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar